Två böcker, av helt olika karaktär ur min pågående hög, har blivit utlästa de senaste dagarna.
Först Min andliga resa med Martin Lönnebo av Arne Rheberg. I förordet skriver Arne R att boken var tänkt att bli en biografi över biskop Martin Lönnebo men kom att bli en uppteckning av ett fyra månader långt samtal dem emellan. Det är ett samtal om tro, om sorg, död och tröst, om svenska kyrkan och den kristna trons djup. Mycket personligt skriven. Arne Rheberg är länge tvivlande och blir irriterad över biskop Martins godmodighet. Han uttrycker det i förordet: "Hans gammaltestamentliga metaforer uppfattade jag som ett gullande med Gud. Och hans saktmodiga försonande av allt och alla kändes länge så påfrestande heligt att jag fick lust att ge honom en rak höger för att se om han vände vänstra kinden till".
Biskop Martin får utstå en hel del irritationer och anklagelser men mötena kommer att påverka Arne Rheberg på ett livsavgörande sätt. Samtidigt som han beskriver sin egen resa lyckas han göra ett nära porträtt av Martin Lönnebo. För många kristna också för mig en av våra största svenska kyrkomän. Detta är en bok att läsa sakta och fundera kring för er som är intresserade av kristen tro.
Även den andra boken bör läsas i korta avsnitt av helt andra skäl; Things I Learned from Knitting ... whether I wantet to or not av Stephanie Pearl-McPhee. Stephanie är en canadensisk stickbloggare och kåsör som skriver korta humoristiska texter om stickandets lustfylldhet och vedermödor. Småtrevlig, men lite tjatig om man inte styckar upp den ordentligt.
Många lärdomar ger den som tex att bäbisar växer fort, att det man stickar blir fortare färdigt om man faktiskt stickar fortlöpande, att stickare gärna hjälper varandra. Allt som allt 43 olika saker hon lärt sig av stickning.
Sanna cardigan
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Stephanie är väl Yarn-Harlot? Hon som drog igång den första OS-stickningen för två år sen.
Lönneboboken ska jag nog leta upp. Jag har i sommar läst hans brevväxling med Tomas Sjödin.
Underbar! Det är män som vet hur man formulerar sig!
Ser att du läst böcker av Lönnebo, Einhorn och Wikström, det är böcker som också finns i min bokhylla och Norrlands akvavit, den tyckte jag väldigt mycket om. Selma Lagerlöfs böcker fick jag efter min farmor och hade en period då jag läste nästan alla, hennes berättelser är så fantastiska och det gamla språket är så kul att läsa.
Det är himla skönt att ha läsintresse, lika härligt som att sticka :)
Skicka en kommentar