torsdag 30 december 2010

Årets sista läsrapport

En hel del har jag läst i december. Många deckare har det blivit men också en hel del annat. Först ännu en medioker deckare; Den svarta löparen av Kristina Appelqvist. Den utspelas i Skövde och presenteras som första delen av en kommande serie. Miljön är högskolan, här omskapat till universitet. Den nya kvinnliga rektorn är huvudperson. En administratör mördas, alla i ledningsgruppen blir misstänkta. Sedvanlig dramatisk upplösning.  Ja, ja fler i den serien tänker jag inte läsa. Betyg **
Men det finns också deckare med mer kvalitet:
Danska Pia Juuls Mordet på Halland är en. Bess vaknar en morgon och tror att hennes man vid namn Halland redan har åkt till jobbet. Det visar sig att han blivit skjuten utanför deras hus. Bess famlar sig fram i den nya tillvaron och det uppdagas för henne att det är en hel del hon inte känt till angående sin man. En liten tunn bok, riktigt bra! Betyg ****
Arnaldur Indridasons Mörka strömmar är hans senaste om kriminalpoliserna i Rejkavik. Lite annorlunda är den än de tidigare. Huvudpersonen Erlendur hans lite tungsinta kriminalare har rest iväg till sina hemtrakter. Under tiden får kollegan Elinborg ta över ansvaret. En ung man hittas mördad och ganska snart står det klart att han inte bara är ett offer utan också en förövare. Elinborg gräver sig bakåt i hans liv och hittar tystade historier långt ute på den isländska landsbygden samtidigt som hon parallellt funderar över sin relation med de egna tonårsbarnen. Åter en bra och spännande berättelse av Arnaldur Indridason. Det enda jag inte gillar med  boken är framsidans layout. Varken bilden eller ingress-texten överst som ger helt fel signaler. Betyg ****
Årets sista deckare är svensk, del tre i en serie i lokal miljö med årstidsanspelning. Alltså en del enligt deckarschablonen. Men Johan Theorin kan mycket mer än så. I Blodläge är det vår på Öland. Liksom i hans tidigare böcker finns pensionären Gerlof med och det finns en anknytning till myter och sagor. Denna gång älvor och troll. Även detta är en välskriven och spännande berättelse som det är svårt att lägga ifrån sig.
Betyg   ****

Sen har jag också läst en del annat. Claires leende av Eva Ström har länge stått på läslistan. Nu dök den upp i samband med att jag läst ett par av hennes diktsamlingar. Claires leende är en liten tunn (till formatet) berättelse om den unga Claires självmord. En stillsamt vemodig, sorglig skönlitterär skildring av en tonårsdepression med tragisk upplösning. Betyg ****
Strax efteråt dök en annan bok också skriven av en läkare upp bland bibliotekets nya böcker. Sten Espmarks  I speglarnas sal med undertitel psykiatriska skisser. Detta är alltså ingen roman. Sten Espmark som är  pensionerad psykiatriker med kompetens och erfarenhet av både beteendeterapi och psykoterapi/psykoanalys återger en rad fallbeskrivningar från sin yrkespraktik och gör en kortare livsberättelse. Lite rapsodiskt blir det. Mest intressant är boken för de reflektioner han gör om den ständigt pågående debatten och emellanåt bittra striden som förs inom psykiatrin mellan företrädare för behaviourismen (Pavlov, beteendeterapi) och psykodynamisk teori (Freud, psykoterapi). Sten Espmark menar att de olika synsätten bör integreras och anpassas efter patienters olika behov. Det är därför beklagligt att i stort sett all psykoterapeututbildning numera inriktas mot KBT (kognitiv beteendeterapi). Kan bara säga att jag håller med utifrån egna kunskaper och erfarenheter. Sen tror jag att många verksamma terapeuter från olika yrkesgrupper tillämpar en egen mix av teorier och metoder. Betyg ***. Och jo, Sten Espmark är bror till litteraturvetaren Kjell Espmark, poeten och essäisten.
Lustigt hur olika böcker, som jag råkat välja mest på måfå visar sig hänga ihop med varandra. Maja Lundgrens Mäktig tussilago är en mansberättelse. En modern jämställd man ca 40 får ett psykiskt sammanbrott på en middag med vänner. Hela hans värld rasar. Stommen i berättelsen är de samtal han har med sin psykiatriker, doktor Hur-var-det-här-då. Strax efter jag läst denna mest ledsamma historia, dök Ulrika Kärnborgs Som om upp på biblioteket. Den visade sig också handla om en modern man, en akademiker vars hela tillvaro rasar samman. Även han upplever sig jämställd men beter sig samtidigt tvärtom och låter sig lockas av en ung kvinnlig student. Rätt tuffa historier både Maja Lundgrens och Ulrika Kärnborg men ingen av dem håller helt ut i litterär form i intriger och  uppbyggnad. Betyg ** för båda.

1 kommentar:

Carina sa...

Hej Maria! Jag är tillbaka igen här i blogglandet. Känns så himla bra att både skriva och läsa. Och nu är det inte så hemskt länge tills vi syns igen. Och du ... det är redan i år. Hihihi
God fortsättning på det nya året.