Årets sista böcker

Läscirkeln på biblioteket som haft tema Nobelpristagare avslutade terminen strax före jul med Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Alla var vi bekant med den innan, några hade läst den i skolan, de flesta hade sett någon filmatisering eller teateruppsättning. Vi blev alla positivt överraskade av omläsningen nu. Kejsaren av Portugallien står sig, den är en både rörande och gripande skildring av stark faderskärlek, av sätt att hantera och stå ut efter stor besvikelse och svåra upplevelser. Den berättar om människor i värmländsk skogsbygd, deras slitsamma liv som rymmer mycket omtanke om varandra, sen  handlar den inte minst om en dotters nödvändiga frigörelse från från fadern som nästan håller på att kväva henne. Verkligen en bok värd att läsas om!

I november läste vi i cirkeln också Främlingen av Albert Camus, även den en stor klassiker och väl värd en omläsning. Jag missade tyvärr cirkelträffen när boken diskuterades men läste den med stor behållning. Främlingen är en liten tunn bok bara 142  sidor som berättar om Mersault, en ung fransk algerisk man som lever ett vardagligt tämligen trist liv och betraktar tillvaron med likgiltighet. Av vad som verkar vara en tillfällighet dödar han en arab och blir arresterad och ställd inför rätta.



Eftersom 2012 lider mot sitt slut följer här en kort redovisning av resten av årets läsning:
Döden och pingvinen av Andrej Kurkov är en burlesk, satirisk ukrainsk berättelser om en journalist som livnär sig på att i förväg skriva nekrologer över kända politiker som på märkliga sätt därefter avlider i maktstrider. Efterhand blir hans situation alltmer hotad i det laglösa Ukraina som skildras. Han försöker fly tillsammans med sin deprimerade och hjärtsjuka pingvin som han tagit hand om när Kievs djurpark måste stängas. En märklig berättelse lite lik Pasolinnas böcker.
Dagar utan hunger av fransyskan Delphine de Vigan handlar om en ung flicka som behandlas på sjukhus för sin anorexi.
Modershjärtat är Katerina Janouchs femte bok i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Även denna gång blev jag besviken och förstår inte riktigt efter läsningen varför jag läste även denna del. Grundberättelsen om hur Cecilia och hennes stora familj lever sitt liv är småtrevlig feel-goodläsning vad jag irriterar mig på är den extra pålagda spänningshistoria som lagts på varje del i serien.
Ytterligare en serieläsning av en femte del avslutades strax före jul nämligen Karl-Ove Knausgårds Min kamp 5 som handlar om hans ungdomstid  i Bergen först går han en skrivarutbildning och läser sedan litteraturvetenskap. Intressant att läsa om hans upplevelser av studierna men samtidigt alldeles för långrandigt. Den glöd och intensitet som jag upplevde fanns i seriens första delar som utgick från skrivandets nutid med hopp tillbaka till barndomen bar över mångordigheten. Både här i del 5 och i den förra som handlat om ungdomsåren tyckte jag hans stil blev tjatig och tröttsam och läste mer översiktligt lite skummande igenom långa delar.
Drunkna inte i dina känslor av  Maggan Hägglund och Doris Dahlin är en intressant självhjälpsbok med undertiteln en överlevnadsbok för sensitivt begåvade som jag kände igen en del av mina egna känslomässiga svårigheter i.
Även Bodil Jönssons Tid för det meningsfulla skulle man kunna kalla en självhjälpsbok samtidigt är den ett debattinlägg om äldres plats och möjligheter i samhället. Som vanligt är hon i sitt skrivande positivt inspirerande och idérik. I februari kommer hon hit till stan och skall hålla föreläsning utifrån boken, så jag lämnar ytterligare kommentarer till dess.
Till sist två barnböcker: Klassikern Peter Pan av J M Barry, som jag faktiskt aldrig läste som barn utan bara sett i olika filmversioner under årens lopp och Englandsresan av Edith Unnerstad, uppföljaren efter hennes tidigare Farmorsresan och Mormorsresan, alla skrivna i slutet på femtiotalet. Jag råkade få tag på en svensk utgåva av Peter Pan från femtiotalet på biblioteket och kom ihåg varför jag inte läste den då. På grund av översättningen som gjorde det dubbla tilltalet som Barry använder sig av extra fjantigt. På engelska får det en helt annan klang. Nu ser jag fram emot att under det kommande året läsa nyöversättningen av Peter Pan i den vackert illustrerade nya utgåvan som finns tillgänglig nu tillsammans med Einar.

Sköna mellandagar

Så har juldagarna svischat förbi. Julstrumpan blev klar lagom till julafton! Inklusive alla smådelar. Kände mig mycket nöjd och stolt över den. Verkligen en rolig och lärorik stickning! Ett stort tack till Eva-Lotta som delat med sig av sin inspiration och sina kunskaper. Min strumpa fylldes med godis och blev julklapp till Nisse, ett av barnbarnen.

Som vanligt har juldagarna varit fyllda av en blandning av födelsedagar och julfirande. Tårtätande varvat med julmat. För första gången har vi haft ett gemensamt födelsedagsfika med presentöverlämning för både Åsa och Erik (mina barn) på  eftermiddagen på Åsas födelsedag. Även Olle som fyllt år för två veckor sen blev grattad. På juldagen hade Erik sen sitt eget traditionella kompisfirande med tårta och TV-spel hemma hos mig men med färre deltagare än vanligt. Allt fler av kompisarna har familjer numera och även barn, alla åker inte hem till Sundsvall för att fira jul.
På annandagen inföll sen det stora jullugnet. Jag har njutit av fridfull läsning; Nina Björk, Knausgård och Göran Greider varvade med  en ny vantstickning, nyårsvantar som första utmaning i Vottealongen på facebook som jag anmält mig till men hittills inte deltagit aktivt i.

Hela helgen liksom i stort sett hela december har det snöat. Drivorna har vuxit till berg, det är sagolikt vackert med fjunigt nysnötäcke på träden. Lite  kämpigt bara för alla som måste skotta och alla som måste ut i trafiken. Vi övriga som gillar vintern njuter.

Inför julen

Inte många dagar kvar till jul har jag just insett. Väldigt få julförberedelser har blivit gjorda. Tänker att allt inte behöver ingå i julfirandet varje år. Ingen gran blir det i år, jag har möblerat om i vardagsrummet och granen passa inte in i den nya möbleringen. Allt julpynt måste inte plockas fram och inte behöver det vara nyfejat, man måste inte baka och göra julgodis heller. Det blir ju jul i alla fall med god mat och julstämning!
Inte kommer jag att bli klar med Tålamodspåsens julkalenderstickning heller, inte ens om jag spurtar eftersom dagens uppgift var att tova sockan i tvättmaskinen. Har tänkt jultvätta imorgon bitti.

Två julklappar återstår att göra färdigt, en del mat  och ytterligare ett par julklappar skall inhandlas. Men alla julklappar och födelsedagspresenter kommer inte att finnas på plats. Jag har gått och väntat på paketavisering från Adlibris under veckan med stigande irritation bara för att idag upptäcka efter en koll på nätet att jag glömt göra det sista bekräftelsetrycket vid beställningen. Nu blir det mellandagspaket istället!

Bokhögar

Som vanligt växer både mina listor på intressanta böcker och de konkreta högarna här hemma av böcker från biblioteket och från de egna hyllorna. Det är helt omöjligt för mig att låta bli att låna när jag går på biblioteket. Allt som blir hemsläpat läser jag förstås inte ut, en del bläddrar jag i och provläser, en del får ligga till sig och lånas om, annat skrivs upp på läslisten. Men mycket blir ändå läst ibland genast. Eftersläpningen för läsrapporterandet här kvarstår. Mitt mål för i år är att hinna ikapp till årsskiftet och då också göra en egen tio i topp-lista för årets läsning.

Gustafs grabb av Leif GW Persson köpte jag billigt på årets bokrea men läste först i höstas. En riktigt intressant skildring av hans uppväxt under 40-50-talen, det nära förhållandet han har till sin pappa och inte minst den klassresa han kommit att göra, som jag delvis känner igen mig i trots att jag själv misslyckats göra både karriär och tjänat in något kapital. Det som förbryllar med GW:s minnesberättelse är hans avoghet gentemot sin mamma. Han beskriver henne som klagande, ömkande upptagen av sin sjuklighet utan att uppbåda minsta förståelse för den situation hon levde i. Att han inte förstod henne då kan jag begripa men inte att han är så hätskt avvisande och oförstående nu. Även sin syster verkar han hållit på avstånd både som barn och fortsatt framåt. Det hade varit intressantare om boken handlat mer om familjerelationerna. Stor plats tar hans inblandning i Geijer-affären, i och för sig intressant, men den historien borde som jag ser det hellre fått en egen bok.
Att GW:s mamma hemmafrun Margit inte mår bra framstår tydligt. Porträtten av henne som tecknar utifrån sina minnen får mig att tänka på först Kristina Sandbergs Maj i Sörja för de sina, en annan hemmafru i samma tid och sen återigen min egen mor.

  

Hur svårt det kan vara att vara mamma handlar Astrid Flemberg-Alcalas delvis självbiografiska bok Och vet inte vårt om. Paret Anna och Sal åker till Colombia för att adoptera två  bröder på tre och fyra år. Hon är orolig när de skall möta barnen och undrar hur hon skall räcka till. Och inte blir det ett lätt föräldraskap. José den ene av pojkarna har kramper och är stundvis okontaktbar och avvisar sin nya mamma. Hans bror Abél är konflikträdd och glider undan. Det är en stark och mycket utlämnande berättelse om en mammas förtvivlan över sina svårigheter och misslyckande att nå sina barn och skapa bärande relationer.









Även Malin Persson Giolitos Dubbla slag handlar om en mammas svårigheter. Hennes huvudperson Hanna är en framgångsrik jurist som arbetar på en stor advokatbyrå när hon som gravid småbarnsmamma får sparken. Boken handlar om tuffa arbetsvillkor och de praktiska problem som det innebär att både inneha ett prestigefyllt karriärinriktat arbete och vara förälder. Utifrån bokomslagsspresentation och TV-intervjuer kan man sluta sig till att det finns en viss självbiografisk grund här också. Men jag lånade boken i tron att det var en deckare och blev allt mer förvånad och undrande ju längre jag läste när deckarintrigen lyste med sin frånvaro. Där finns en spänningshistoria inlagd, som berör advokatfirman och arbetsplatsförhållanden men inte tillstymmelse till deckare. Tänkte sen att jag blandat ihop böckerna, för Malin Persson Giolito har ju också skrivit deckare, den senaste Bortom varje rimligt tvivel kom i år. Upptäckte sen när jag skulle lämna tillbaka Dubbla slag att biblioteket givit den falsk varudeklaration och märkt den som deckare. Malin Persson Giolito skriver i mitt tycke bra, lite i stil med sin pappa Leif GW. Hennes deckare om advokaten Sophia Weber är numera uppsatta på läslistan.









Så två deckare/spänningsromaner, båda svenska. Anders de la Mottes Geim och Kristina Ohlssons Paradisoffer både välskrivna och så spännande att de var svåra att släppa ifrån sig. Geim handlar om småfifflaren Henrik som en dag hittar en kvarglömd mobil som visar sig innehålla ett reality spel som erbjuder både en möjlighet att tjäna  pengar och att skapa sig en plattform i ett nytt sammanhang. Men kraven som ställs är stora och en rafflande berättelse följer som jag måste andas djupt flera gånger för att våga följa. Geim blev en stor framgång i deckarvärlden och fick deckarakademins debutpris 2010, väl förtjänat anser jag! Två böcker till har kommit ut i serien sen dess, Buzz och Bubble, men dom har jag inte hunnit till än.




I Paradisoffer hittas ett hotbrev med krav riktade till både Sveriges och USA:s regeringar på ett fullsatt plan som just lyft från Stockholm med destination New York. Kaparna hotar med att spränga planet i luften om inte regeringen gör en omprövning angående en utvisningshotad man som bedöms som misstänkt terrorist. Fredrika Bergman, Kristina Ohlssons huvudperson i hennes kriminalserie, arbetar tillfälligt på Justitiedepartementet med utvisningsärenden men kallas in till polisen som kontaktperson mellan polisen och regeringen. Förhandlingen mellan kaparna, poliserna och regeringarna blir en kamp mot klockan där det gäller att nå resultat innan planets bränsle tar slut. Också detta en olidligt spännande läsning!

Adventsstickning

Sent omsider har jag hängt på Tålamodspåsens roliga adventsstickning där hon varje dag lägger ut en ny ledtråd till sin mysteriestickning. Hade alldeles för mycket att göra i början på månaden så det dröjde till i lördags innan jag satte igång. Väldigt rolig stickning är det med bra instruktioner och nya variationer och knep. För första gången har jag nu provat att sticka tvåfärgat med ett garn i varje hand. Lite likt tvåändsstickning, det gick rätt långsamt, är så van vid att byta färg och ha båda trådarna på samma finger när det är byte varannan maska.
Är inte alls ikapp än, håller just nu på med snodden, ledtråd 8. Det passade mig fint att det blev en ledig dag just idag.

I helgen var det dags för årets julmarknad på Norra berget i Sundsvall. Hade först inte tänkt delta i år men blev ditlockad av Maria S som bokat bord i god tid.

Det snöade och var lite blåsigt och kallt på lördagen men helt okej vinterväder på söndagen. Alldeles underbart vackert och bästa tänkbara julstämning. Mycket folk kom också. Men så särskilt bra gick inte försäljningen för min del, Marias vantar, barnsockar och änglar sålde mycket bättre.

Vandringsläsning

I kursen i barnlitteratur som jag läser i Stockholm hade vi igår seminarium om två svenska klassiker; Barnen ifrån Frostmofjället och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Visste ni att de kom ut samma år, 1907 (andra delen av Nils Holgersson). Barnen ifrån Frostmofjället såg jag bara som film som barn, så boken var en ny bekantskap nu. Den finns i en nyutgåva utgiven av Barnboksinstitutet som också sammanställt en läshandledning för användning i skolan. Laura Fittinghof som skrev boken var uppvuxen i Sollefteå i en prästgård och upplevde som barn hur utblottade människor ibland hela familjer kom och bad om mat och husrum under nödåren på 1860-talet. I hennes berättelse får man följa sju syskon som ger sig ut på vandring efter att deras pappa supit ihjäl sig och mamman dött av umbäranden och sjukdom. Anförda av storebror Ante med de minsta barnen på en kälke och ledande geten Gullspira tar de sig fram i ett bistert vinterlandskap där förutom kölden och rädsla för vargar, är utelämnade till andras välvillighet att dela med sig av mat och sovplats. Det är en spännande läsning om tappra och mycket kompetenta barn som möter både godhet och får utstå elakheter framför allt från människor som blivit spritmissbrukare. Ett flammande socialreportage, det första svenska som är riktat till barn.

Hervor Sjödin vars mormors mor var en av Laura Fittinghofs systrar, som också figurerar i Frostmofjällsboken har skrivit en roman med utgångspunkt från brev och andra dokument om Lauras liv. I Vägen till Frostmofjället får man följa hur den unga Laura som 23-åring blir bortgift med en 43 år äldre adelsman efter att sju gånger försökt värja sig genom att säga nej till hans frierier. När han (äntligen, tänker jag) dör efter att innan dess gått i konkurs och gjort henne fattig bosätter hon sig i Stockholm med den enda överlevande dottern och försörjer sig genom att skriva och hyra ut sängplatser i hemmet. Också detta en intressant och gripande läsning om en stark kvinna som tar sig fram på egen hand vid tiden kring det förra sekelskiftet. När hon slutligen når framgång med Barnen ifrån Frostmofjället är hon svårt sjuk i magcancer och dör ett halvår senare 60 år gammal.

I bokcirkeln Lästanterna har vi senast läst Aino Trosells Hjärtblad som utspelas under samma tidsepok. Hulda, huvudpersonen, i Hjärtblad är född 1860 i en by i Malungs utkant. Berättelsen inleds med en stark skildring av hur hon som barn genomlever svältåren. Hulda blir först boskapsvaktare, sen fäbodsstinta. På hösten efter sin konfirmation när hon är förtvivlad över att hennes pappa är på väg att flytta samman med en ny kvinna bara ett halvår efter att hennes mamma dött beger hon sig ut på en vandring för att söka arbete. Hon hamnar i Stockholm och blir efterhand en respekterad hushållerska i en borgerlig familj vilket innebär en inte helt enkel klassresa. Vi tyckte alla mycket om berättelsen om Hulda. Lite synd är det att den senare delen av boken är väl rapsodiskt skriven. Aino Trosell skulle hellre kunnat utvidga den och gjort boken som en serie. I Hjärtblad finns en genuin bild av det Dalarna som kom att bli nationalromantikernas folkloristiska favoritlandskap, där finns också en fin skildring av tidens samhällsutveckling.

Hjärtblad för tankarna till andra skildringar av samma tid; Per-Anders Fogelströms serie om Stockholm som inleds med att Henning som ung kommer vandrande till staden i Mina drömmars stad och Vibeke Olssons serie om Bricken som växer upp i sågverkssamhället Svartvik utanför Sundsvall efter att hennes föräldrar som förlorat tre barn under svältåren vandrat dit från Västerbotten för att skaffa sig arbete.

En del stickat i höst

Det var ett tag sen det blev något skrivet om det som blivit stickat. I höst har jag mest ägnat mig åt små stickningar lite bränd kanske efter sommarens stickande på Bente Geils Rundstykke (tröja) som blev en storlek för stor, vilket jag upptäckte efter att ha kommit till ärmarna. Den förpassades till soffhörnet och har fått vila sen dess. Efter jul blir det froggning (upprepning) och nystart!

Istället har jag stickat mössor, vantar, handledsvärmare och några babykoftor, en hel del har varit på beställning.  Upptäcker när jag försöker sammanfatta att mitt bilddokumenterande varit mycket bristfälligt! Så det får bli ett urval:

Sjalen Fellowship i vacker entrådig ull som är en present från Snögumman

Norsk kofta i Sisu som jag bara färdigställt genom att sticka ärmar och klippt och gjort kanter på

Basker till Ulla-Lena i drops mohairgarn

Babykofta i Zauberball och lite Fabel till babyn
Agnes

Torgvantar till Christinas pappa i Drops Alpacka

Babykofta i Drops Alpacka till babyn Lova

Torgvantar, teststickning till Limmo-design