måndag 25 oktober 2010

Hemmakaos

Just hemkommen efter en helg i Stockholm är jag. Intensiv med först besök hos S för att diskutera fjällstugan vi äger tillsammans med våra systrar, och sen besök hos Sundsvallsvänner som numera bor i Stockholm. Två utställningar hanns med; Vita lögner på Medelhavsmuséet och Den kinesiska terrakotta-armén på Östasiatiska. Båda mycket intressanta. Terrakotta-armén kände jag till, men inte att antikens statyer på sin tid var färglagda, inte vita. Inga besök på garnaffärer eller bokhandlar bara en kort titt på Pocketshop på centralen. Kände mig duktig; här skall inte shoppas. Men, efter dagens utställning blev det en timme över innan lunch med min syster och jag ramlade in på Gudrun Sjödén. Vips blev det två tröjor. Jättefina, men egentligen skulle jag ju inte shoppa!
En ny 22-leaves-sjal är på gång. Kunde inte låta bli att ge mönstret ett nytt försök efter att ha sett andra bloggares fina sjalar. Det borde vara möjligt också för mig att få till den. Har valt en lyxigare garn än förra gången, ett garn som det också är lättare att repa upp i.
Min Acorn-kofta är klar! Den väntar på premiäranvändning och fotografering. Det blev två nystan över som håller på att bli till en halsvärmare från senaste Knitty.
Hemma är det ett totalt kaos. Mitt vardagsrum skall byta färg från gult till vitt. Balkongdörren skall målas om. Resten av lägenheten är fylld av böcker och annat från vardagsrummet. Möblerna är flyttade från sina platser. Är mycket nöjd med att få det fräscht och att få en anledning till gallring men rörigt är det mitt i.
 

fredag 15 oktober 2010

Stickrapport

Det var länge sen jag senast skrev om mina stickningar. Som för de flesta andra bloggande stickerskor så innebär det inte något stickuppehåll. Som vanligt är det bloggandet det går trögt med emellanåt, varken stickandet eller läsandet.
Klara är sen ett par veckor mina Rococovantar. Har stickat dem i underbar handfärgad ull inköpt av Karin under sommarens stickläger. Började först sticka dem i det garn jag färgade på lägret men litade inte på att min härva skulle räcka utan övergick till en härva som hon färgat efter muddarna. Ett härligt garn att sticka i och ett underbart mönster gjort för att sticka magic loop. Toppen stickning helt enkelt med ett resultat som jag är jättenöjd med.




Babykoftan till Iris har jag hållt på med länge lite då och då. Det här gamla babykoftmönstret återkommer jag ständigt till. Iris kofta är stickad i Araucania Ranco och Opal sockgarn.





Den senast startade stickningen sockarna Nemesis som är oktobersockar i sockklubben hos Sticka Mera blev klara igår kväll. Också detta var en trevlig stickning i härligt garn, Fortissima Alpaka inhandlat hos Cina. Det är det mjukaste sockgarn jag hittills stickat med. Är jättenöjd med resultatet.




Mycket underligt att två foton tagna efter varandra på samma avstånd i lite olika vinklar kan ge så olika färgresultat. Irl stämmer inget av dem riktigt.
Acorn-koftan har fått ligga till sig ett tag. Har återupptagit den idag och skall inte låta något annat få komma emellan nu. Att sticka släta ärmar är inte särskilt kul. Tappade lite motivation när jag insåg att koftan kommer att bli väldigt varm. Men nu ska den ändå bli klar!

torsdag 7 oktober 2010

bokslut för september

I bokcirkeln Lästanterna har vi senast läst Stalins kossor av Sofi Oksanen. Liksom hennes senaste bok Utrensning handlar också denna om Estland under Sovjettiden och om förtryck och förräderi. Men den innehåller också en mycket stark beskrivning om att leva med ätstörningar. Vi var alla mycket tagna av Sofi Oksanens bok. *****

Ian McEwan tillhör en av mina senare favoritförfattare. Nu har jag läst Amsterdam. En berättelse om två män, gamla vänner som möts på en begravning. Det är gemensam kvinnlig vän som avlidit, båda två har haft kärleksförhållande med henne och minns tiden som passerat i ljuset av de vändningar livet kommit att ta under senare år. Ian McEwan är en god berättare! ****

Två svenska deckare har det också blivit; Håkan Nessers De ensamma och Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan. Båda två är delar i en serie. Håkan Nesser skriver om ett kompisgäng som lär känna varandra under studieåren i Uppsala i början av 70-talet. Precis de åren jag var student där. Nu har det gått dryga 30 år sen dess och en man i gänget hittas död vid foten av ett berg. Eftersom hans sambo vid den tiden dog på liknande sätt, på samma plats 30 år tidigare blir det en fördjupad polisutredning nu. Mao ett fall för kommissarie Barbarotti. En bladvändare, den hittills bästa i serien, även om jag anade delar av upplösningen efter halva boken. ****
I Den sjätte gudinnan befinner sig Ellen Elg, svensk läkare som ofta tar internationella arbeten, i Indien på ett FN-uppdrag. Berättelsen handlar om indiska kvinnors utsatta situationer i samhällets olika skikt. Det är mer av samhällsreportage än konstruerad deckarintrig här och skildring av Ellens eget liv här än i de tidigare böckerna i serien. Både skakande och intressant läsning. ****

tisdag 5 oktober 2010

Lite lat

Oftast när jag satt mig vid datorn och tänkt uppdatera bloggen, så hamnar jag på Reader och börjar läsa andras bloggar, både stickbloggar och bokbloggar och några andra. Sen måste jag bara lägga patiens, några omgångar av kära gamla Harpan och läsa mail och kolla facebook. Ja sen är det dags att göra något annat. Kommer på att jag glömde min egen blogg när jag stänger av... Ja, ja så det blir.

September har övergått i oktober och liksom många andra stickerskor inledde jag oktober med att sticka sockar. Hade tänkt sticka septembersockarna i sockklubben. Men de nya oktobersockarna Nemesis såg ännu roligare ut, så fick bli dem först. Bilstickade i helgen fram och tillbaka till Umeå närmare bestämt Strömbäck utanför Umeå där min kör hade träningshelg. En mycket givande helg med sångpedagogen Johanna som lärde ut kroppshållning och röstanvändning som direkt lyfte körklangen. Verkligen jätteroligt. Inte helt fel att Strömbäcks folkhögskola där vi höll till också visade sig vara ett supert ställe med fantastisk mat, fina rum och vacker natur.

En stunds deltagande i stickcafét online på facebook, som Visa Lisa startade och som nu har 600 deltagare, har det blivit idag. Och första träffen i en ny läsarcirkel som biblioteket arrangerat. Nio personer hade anmält sig, sex kom idag, alla var vi medelåldersplus. Tre träffar ingår nu i höst med tema moderna klassiker med böcker valda av bibliotekarien Eva som är samtalsledare. Till idag hade vi läst Med livet framför sig av Emile Ajar. Vi var alla gripna av berättelsen, som några redan läst för första gången på 70-talet då den kom ut. Den utspelar sig i Paris bland samhällets lägre skikt. Berättare i boken är Momo en arabisk pojke som bor hos en överårig hora som lever på att mot betalning ta hand om sina medsystrars barn. Momo är en mycket försigkommen pojke med många vuxna vänner i grannskapet. Enligt madame Rosa är han 10 år men efterhand visar det sig att han egentligen är 14. Berättelsen om Momos tankar och möten är en mycket mustig, både sorglig och komisk om vartannat. Till en början irriterade jag mig över språket, det tog lite tid att komma in i det. Momo berättar i talspråk och använder en hel del ord som han egentligen inte förstår. Efterhand ger detta berättelsen en extra dimension. ****