tisdag 15 juli 2014

Mot Västkusten

MJag tycker om att åka tåg. X3000 ilar fram genom det uppländska landskapet mot Uppsala och Stockholm. Sen blir det byte till Göteborgståget. Undrar hur många gånger jag gjort den här resan. Lyssnar på Sommar i lurarna och varvar stickandet med att läsa Kupé och dagstidningar. Tack vare SJ:s sommarrabatt åker jag 1 klass och njuter av extra utrymme och ett ovanligt lugn på tåget. 


Många Sommar finns det att lyssna på. Jag gillar verkligen detta att ha tillgång till SR:s alla program i min egen lilla iPhone alldeles särskilt på resor. 
Fredrik Wikingssons Sommar fick bli först ut. Han har spelat in det på sin farmors äldreboende i Trollhättan där hennes 90 årsdag firas. Det råkar vara Granngården, samma ställe som min mor bodde på under sina sista år. Minns alla resor och besök där under 90-talet. Att Fredrik Wikingsson har Trollhätteanknytning vid sidan av Sundsvallsanknyningen gick upp för mig för en del år sen. Men jag visste inte att också hans pappas släkt fanns i Trollhättan. Hans mormor Karin var under alla år nära väninna till min mor. Hans morbror Anders och jag gick i samma klass i folkskolan. Genom mor visste jag sen att Anders storasyster med familj flyttade upp till Ljungaverk och sen till Njurunda. Tant Karin minns jag som en pigg och aktiv vithårig tant som alltid hade mycket på gång. Fredrik är både utseendemässigt och till sätt så som han framträder i media lik henne.

Resans andra Sommar blev Therese Söderlinds. I sitt program återvänder hon till Bålberget i Ångermanland där den största civila massavrättningen i Sveriges historia ägde rum 1675 under häxprocessernas tid och jämför den tidens häxjakt med vår tids rasistiska strömningar och näthat. Hon pratar om sitt skrivande och om det stora och svåra i att vara förälder. Om ärlighet och fördjupad förståelse för sina egna föräldrar. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa hennes båda romaner "Norrlands svårmod" och "Vägen mot Bålberget" som båda utspelas i Ångermanland. Den första handlar om en familjs sönderfall och en ung kvinnas sökande efter sin barndom. Boken om Bålberget är en slags släktkrönika med nedslag i fyra olika sekel med det som skedde 1675 i centrum. En mycket stark läsning, särskilt delarna från 1600- och 1700-talen. Båda böckerna finns i pocket.

Resans tredje Sommar blev Antje Jackeléns. Också det starkt och lyssnansvärt. Det är mycket positivt att vi äntligen fått en kvinnlig ärkebiskop. 




torsdag 10 juli 2014

Mot Nidaros

Nu har jag återigen bestämt mig för en nystart vad gäller bloggandet! Som tidigare så kommer huvudinriktningen att vara stickning och läsning. Men också en del annat som ingår i min vardag. 


Det har varit en speciell dag idag; min första dag som pilgrimsvandrare! Här i Sundsvall vid Kyrkoruinen i Selånger startar St Olavsleden, en av Sveriges stora pilgrimsleder mot Nidaros (Trondheim). Den norske Olav Haraldsen landsteg här 1030 och gick mot Norge för att kristna landet och ta tillbaka kungatronen. Han blev dödad i Stikklestad i ett fältslag den 29 juli. Kroppen begravdes i Nidaros och den mäktiga Nidarosdomen byggdes. Olav utnämndes till helgon och pilgrimsvandringarna till hans grav tog fart på medeltiden. 
Inom kyrkan har man på senare år återupptagit vandringarna. Sankt Olavsleden har restaurerats och återinvigdes förra året i svensk-norsk samverkan.
Selånger församling ordnar varje sommar en återkommande vandring längs ledens första etapp till Tuna. Jag har länge tänkt delta utan att det blivit av, men så i år var det dags! Det var jag inte ensam om att tänka. Kring 80 hade anmält sig, många hade gått här tidigare men för en hel del var det första gången.
Vandringen inleddes med en mässa vid ruinen. Regnet hängde i luften och kallt var det. På med extratröjan och regnbyxorna och sjalen för att inte frysa. 


Laila, Selångers erfarna vandringsledare samlade ihop flocken och berättade om den svensknorska pilgrimsfanan hon hade fästad på sin stav. De övre delarna är gul och blå, de undre vit och röd. När vandraren kommer till Norge skall fanan vändas så att de norska färgerna är överst.

Varmare kändes det efter några kilometrar när vi kommit upp i marschfart. Vandringen går genom bördig jordbruksmark över böljande åsar förbi Vattjom, ner mot Ljungan-dalen och Tuna.


Både kor och hästar som betade i närheten kom rusande och ville umgås när de upptäckte oss. Selångers och Tuna församlingar bjöd på fika under vägen och höll korta andakter. Verkligen mycket välordnat!



En del av vandringen vandrade vi tysta och fick uppleva hur blommorna vid vägrenen och fågelkvittret i bakgrunden blev starkare. Något regn utöver lite duggande blev det aldrig och vi kunde konstatera att det var ett perfekt vandringsväder. Slutmålet för dagen efter 14 km:s vandring var hembygdsgården i Tuna där vi bjöds på korv och bröd och kaffe med glass till. 
Mycket nöjd är jag efter den första dagsetappen på Sankt Olavsleden.
Målet är att gå till Nidaros, inte i ett sträck utan i etapper lite då och då. Att hänga på organiserade turer när det passar, ibland gå ensam och där emellan söka vandrarsällskap och varva mellan dagsturer och längre utflykter med övernattningar. 

tisdag 13 augusti 2013

Ibland blir det fel

Idag skulle jag åka till Göteborg. Var övertygad om det ända till igår kväll när jag tyckte det var konstigt att jag inte fått någon biljett på telefonen, den skall ju överföras ett dygn i förväg. Suckade och hämtade det utskrivna kvittot för resan - och sucken övergick i stönande och en del svärord. Biljetten gäller för imorgon, inte idag!! Så kan det gå när man klickar fram och tillbaka mellan olika dagar för att jaga lägsta pris när man bokar.
Det blev en hemmadag extra, vilket ju inte gjorde så mycket, tristare är det att blir en dag mindre i Göteborg.

Istället för tågstickning har jag stickat hemma. Ett par vantar som länge legat halvfärdiga blev klara.


Det är juli-vantarna i den norska Vottealongen som jag är med i på facebook. Varje månad får vi deltagare ett tema som vi skall sticka vantar i. För juli var temat "kust". Mina vantar är stickade med lyftade maskor.

Det blev en simtur i utebadet trots att vädret inte egentligen lockade till bad. Men det gör inte så mycket eftersom det är 28 grader i bassängen och det är bara 10 minuters promenad dit.

Jag lyssnade på Sami Saids Sommar. Mycket bra, en skarpsinnig blandning av humor och allvar. Blev nyfiken på att läsa hans böcker.
Dagen räckte också till att spelträning på låtar för kommande framträdanden och att läsa ut Johannes Anyurus En storm kom från paradiset. Det har tagit emot att läsa hans bok, inte för att den är dålig, nej inte alls, tvärtom den är mycket intressant. Men för att den är en hemsk skildring av en afrikansk mans livshistoria som emellanåt var svår att klara av att uthärda. Johannes Anyuru skildrar mycket gripande sin pappas levnadsöde. Hans pappa hade en hård uppväxt i Uganda och blev av en tillfällighet utbildad till stridspilot för Ugandas flygvapen. Under hans utbildningstid i Atén tar Idi Amin makten i Uganda. Mannen som längtade efter att flyga men insåg att han inte kunde återvända till sitt hemland hamnar i fängelse i Tanzania när han trodde han var på väg till Zambia. Han lyckas fly till Nairobi och lever länge på gatan när han åter av en tillfällighet träffar en svensk flicka. De gifter sig och flyttar till Sverige fast hon egentligen vill stanna i Kenya. Livet blir inte lätt i Sverige heller.
Rekommenderar verkligen boken, men det är allt annat än feel-good läsning!

   . En storm kom från paradiset

torsdag 8 augusti 2013

Tillbaka igen

Det blev ett långt uppehåll här, drygt åtta månader sen senaste inlägget. Då i vintras tänkte jag ordna hjälp med att greja till layouten på bloggen inför det nya året och sköt därför upp bloggandet. Än har det inte blivit av att skaffa hjälp, så nu skriver jag iaf!
En annan bidragande orsak till bloggtorkan är min iphone. Med den har läsandet och skrivandet på facebook tagit en allt större plats i vardagen. Det går bra att läsa bloggar där också, åtminstone ögna igenom dem. Men att skriva inlägg är alltför pillrigt i min smak. Datorn öppnar jag numera alls inte dagligen, så både bloggandet och Ravelry-kollen har legat på sparlåga.

Det kan man däremot inte säga att stickandet och läsandet gjort. Både stickning och läsning är helt klart beroendeframkallande; ju mer man läser och stickar desto mer lust får man. Dessutom öppnar sig hela tiden nya världar genom nya garner, nya mönster, nya idéer och nya böcker, nya författarbekantskaper, återupptäckt av gamla, omläsningar osv. Trots att jag disponerar min tid är det svårt att få den att räcka till. Svårt är det också att välja och strukturera tillvaron. Vill ju också hinna spela, sjunga, simma, vara ute i naturen, umgås med barnbarn och vänner. Dessutom finns behovet av att vara ensam och bara slöa.
Med detta vill jag egentligen säga att jag har det väldigt gott. Att vara överväldigad av roliga aktiviteter är något att vara tacksam över och njuta av, som gör att skral ekonomi och sorg över jobbet som försvann faller i skuggan.

Denna sommar som är i färd att vrida sig runt sin axel har hittills varit alldeles underbar! Jag har inte gjort några långa äventyrliga mer exotiska resor men många kortare och innehållsrika. Alla med "stämmo"-tema;
hittills sju spelmansstämmor och en stickstämma. Och minst ett par till lär det bli.
Den senaste är stickstämman som detta år gick av stapeln i Jämtland, vid Hållands folkhögskola i Undersåker. Vi var 90 kvinnor (en man som ingick i lärargruppen och några medföljande män som fanns i bakgrunden) som från tors till sön i förra veckan helt gick in i stickvärlden. Vi gick på kurser, hörde föredrag, handlade garn, pratade mönster, umgicks och stickade förstås hela tiden. Utom när vi åt och sov förstås. Lika nördigt som att åka på spelmansstämma och i stort sätt spela hela tiden.

 Det var min andra stickstämma. Tidigare har jag också varit på ett par stickläger, några helgsammankomster och en stickresa. Men detta var helt klart den bästa stickupplevelsen i gruppform både vad gäller organisation, kurser, lärare, kontakt med andra stickare och både stämning och inspiration.
Andras upplevelser från stickstämman kan man bla läsa här: Tålamodspåsen, Hedvig handarbetar och Strikkebibliotekar. Jag återkommer med mina upplevelser.

söndag 6 januari 2013

Mitt bokår 2012

Här kommer nu en sammanfattning av mitt läsande förra året:
Totalt blev det 118 böcker utlästa av dem var 8 omläsningar. Några fler än 2011 som landade på 95 böcker.
25 har jag köpt, de allra flesta, 82 är lånade på biblioteket.
Störst kategori är svensk prosa, 55 böcker
översatt prosa upptar 36 böcker, av dessa 91 böcker utgör 22 st deckare
Lyriken upptar 4 titlar

32 böcker har fått fem stjärnor. Ingen bok av de jag läst ut har fått en stjärna, sex böcker fick två stjärnor

Från de 32 femstjärniga titlarna har jag utsett följande som de bästa

Kategorin svensk skönlitteratur: 

  • Sörja för de sina av Kristina Sandberg
  • Diktsamling av Lina Ekdahl
  • Oktober i fattigsverige av Susanna Alakoski (som kanske inte räknas som skönlitteratur)
  • Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosendal


Översatt skönlitteratur:

  • Agaat av Marlene van Niekerk
  • Min mors tystnad av Lizzie Doron
  • Dager i stillhetens historie av Merete Lindström
  • Skugga-Baldur av Sjon


Deckare:

  • Till offer åt Molok av Åsa Larsson
  • Den kalla elden av Arnaldur Indridason
  • Hela havet stormar av Arne Dahl


Facklitteratur:

  • Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink
  • De hatade. Om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton
  • Besatta av Elif Batuman



fredag 28 december 2012

Årets sista böcker

Läscirkeln på biblioteket som haft tema Nobelpristagare avslutade terminen strax före jul med Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Alla var vi bekant med den innan, några hade läst den i skolan, de flesta hade sett någon filmatisering eller teateruppsättning. Vi blev alla positivt överraskade av omläsningen nu. Kejsaren av Portugallien står sig, den är en både rörande och gripande skildring av stark faderskärlek, av sätt att hantera och stå ut efter stor besvikelse och svåra upplevelser. Den berättar om människor i värmländsk skogsbygd, deras slitsamma liv som rymmer mycket omtanke om varandra, sen  handlar den inte minst om en dotters nödvändiga frigörelse från från fadern som nästan håller på att kväva henne. Verkligen en bok värd att läsas om!

Kejsaren av Portugallien


I november läste vi i cirkeln också Främlingen av Albert Camus, även den en stor klassiker och väl värd en omläsning. Jag missade tyvärr cirkelträffen när boken diskuterades men läste den med stor behållning. Främlingen är en liten tunn bok bara 142  sidor som berättar om Mersault, en ung fransk algerisk man som lever ett vardagligt tämligen trist liv och betraktar tillvaron med likgiltighet. Av vad som verkar vara en tillfällighet dödar han en arab och blir arresterad och ställd inför rätta.

Främlingen

Eftersom 2012 lider mot sitt slut följer här en kort redovisning av resten av årets läsning:
Döden och pingvinen av Andrej Kurkov är en burlesk, satirisk ukrainsk berättelser om en journalist som livnär sig på att i förväg skriva nekrologer över kända politiker som på märkliga sätt därefter avlider i maktstrider. Efterhand blir hans situation alltmer hotad i det laglösa Ukraina som skildras. Han försöker fly tillsammans med sin deprimerade och hjärtsjuka pingvin som han tagit hand om när Kievs djurpark måste stängas. En märklig berättelse lite lik Pasolinnas böcker.
Dagar utan hunger av fransyskan Delphine de Vigan handlar om en ung flicka som behandlas på sjukhus för sin anorexi.
Modershjärtat är Katerina Janouchs femte bok i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Även denna gång blev jag besviken och förstår inte riktigt efter läsningen varför jag läste även denna del. Grundberättelsen om hur Cecilia och hennes stora familj lever sitt liv är småtrevlig feel-goodläsning vad jag irriterar mig på är den extra pålagda spänningshistoria som lagts på varje del i serien.
Ytterligare en serieläsning av en femte del avslutades strax före jul nämligen Karl-Ove Knausgårds Min kamp 5 som handlar om hans ungdomstid  i Bergen först går han en skrivarutbildning och läser sedan litteraturvetenskap. Intressant att läsa om hans upplevelser av studierna men samtidigt alldeles för långrandigt. Den glöd och intensitet som jag upplevde fanns i seriens första delar som utgick från skrivandets nutid med hopp tillbaka till barndomen bar över mångordigheten. Både här i del 5 och i den förra som handlat om ungdomsåren tyckte jag hans stil blev tjatig och tröttsam och läste mer översiktligt lite skummande igenom långa delar.
Drunkna inte i dina känslor av  Maggan Hägglund och Doris Dahlin är en intressant självhjälpsbok med undertiteln en överlevnadsbok för sensitivt begåvade som jag kände igen en del av mina egna känslomässiga svårigheter i.
Även Bodil Jönssons Tid för det meningsfulla skulle man kunna kalla en självhjälpsbok samtidigt är den ett debattinlägg om äldres plats och möjligheter i samhället. Som vanligt är hon i sitt skrivande positivt inspirerande och idérik. I februari kommer hon hit till stan och skall hålla föreläsning utifrån boken, så jag lämnar ytterligare kommentarer till dess.
Till sist två barnböcker: Klassikern Peter Pan av J M Barry, som jag faktiskt aldrig läste som barn utan bara sett i olika filmversioner under årens lopp och Englandsresan av Edith Unnerstad, uppföljaren efter hennes tidigare Farmorsresan och Mormorsresan, alla skrivna i slutet på femtiotalet. Jag råkade få tag på en svensk utgåva av Peter Pan från femtiotalet på biblioteket och kom ihåg varför jag inte läste den då. På grund av översättningen som gjorde det dubbla tilltalet som Barry använder sig av extra fjantigt. På engelska får det en helt annan klang. Nu ser jag fram emot att under det kommande året läsa nyöversättningen av Peter Pan i den vackert illustrerade nya utgåvan som finns tillgänglig nu tillsammans med Einar.

torsdag 27 december 2012

Sköna mellandagar

Så har juldagarna svischat förbi. Julstrumpan blev klar lagom till julafton! Inklusive alla smådelar. Kände mig mycket nöjd och stolt över den. Verkligen en rolig och lärorik stickning! Ett stort tack till Eva-Lotta som delat med sig av sin inspiration och sina kunskaper. Min strumpa fylldes med godis och blev julklapp till Nisse, ett av barnbarnen.


Som vanligt har juldagarna varit fyllda av en blandning av födelsedagar och julfirande. Tårtätande varvat med julmat. För första gången har vi haft ett gemensamt födelsedagsfika med presentöverlämning för både Åsa och Erik (mina barn) på  eftermiddagen på Åsas födelsedag. Även Olle som fyllt år för två veckor sen blev grattad. På juldagen hade Erik sen sitt eget traditionella kompisfirande med tårta och TV-spel hemma hos mig men med färre deltagare än vanligt. Allt fler av kompisarna har familjer numera och även barn, alla åker inte hem till Sundsvall för att fira jul.
På annandagen inföll sen det stora jullugnet. Jag har njutit av fridfull läsning; Nina Björk, Knausgård och Göran Greider varvade med  en ny vantstickning, nyårsvantar som första utmaning i Vottealongen på facebook som jag anmält mig till men hittills inte deltagit aktivt i.

Hela helgen liksom i stort sett hela december har det snöat. Drivorna har vuxit till berg, det är sagolikt vackert med fjunigt nysnötäcke på träden. Lite  kämpigt bara för alla som måste skotta och alla som måste ut i trafiken. Vi övriga som gillar vintern njuter.