Förklarande tillägg

De två senaste inläggen om Öde och Det var inte jag har råkat hamna i fel ordning!

Det var inte jag av Kjell Johansson

är en suggestiv och smärtsam epilog till hans trilogi med samlingsnamnet ”De utsatta”. Boken handlar om de skuggor en utsatt barndom kastar långt senare i livet.  I den första boken, Huset vid flon berättades om syskonen Eva och Einars otrygga uppväxt i Midsommarkransen, med en pappa som lovar mycket och skapar stora förhoppningar men som till vardags super och sviker, slår sin fru och rymmer. Tack vare mamman som håller ihop hemmet, som sliter men läser klarar de sig vidare, de fortsätter studera och gör en klassresa till ett medelklassliv som vuxna. Det går bra för Einar men mer haltande för Eva. Som vuxen drabbas hon av psykisk sjukdom och missbruk. I Sjön utan namn får man följa hennes försök att hitta sina sammanhang. Hon reser på besök till de släktingar som finns kvar i Värmland och möter kusiner som lever ett utanförliv i samhällets utkant som påminner om hennes uppväxtår.  

I Det var inte jag möter läsaren åter Eva. Hon har fortsatt sin kontakt med Axel, en av de värmländska kusinerna och lyckats övertala honom att komma till henne i Stockholm. Han kommer och de lever en kort tid tillsammans till hennes stora lycka. När han blir hemkallad för att en bror blivit sjuk blir hon förtvivlad och tappar efterhand fotfästet. Hon försöker förstå vad som hände under uppväxtåren och beställer den akt som barnavårdsnämnden upprättat över henne och Einar. De minnen och mönster som läsningen väcker tillsammans med saknaden efter Axel och press i arbetet som lärare klarar hon inte att härbärgera. Kjell Johansson gör en stark beskrivning av det sociala arvets destruktiva krafter när han mycket skickligt gestaltar hur hennes gränser mellan verklighet och inbillning suddas ut.. Eva är märkt av sin barndoms överlevnadsstrategi att antingen tiga eller ljuga och avvisar av rädsla för att bli blottad och utelämnad den terapi som hennes läkare envist erbjuder henne.  Det var inte jag upplevde jag som en skakande och mycket berörande läsning. *****

De utsatta finns sen i höstas utgivna i en samlingsvolym i pocket. Utöver Huset vid flon och Sjön utan namn ingår också Rummet under golvet.

Mer utsatt barndom

Även Öde av Christine Falkenland har varit en mörk och skakande läsning som beskriver hur utsatthet under barndomen ger återverkan senare i livet. Till skillnad från Kjell Johanssons slutna Eva i det förra inläggets bok söker Christine Falkenlands Siri hjälp för att hitta tillbaka till sina minnen och känslor genom psykoanalytisk behandling. När samtalen startar lever hon i ett destruktivt förhållande med en man och har nyligen gått igenom ett missfall. Boken är uppbyggd kring hennes samtal med terapeuten, i jag-form beskriver hon efteråt processen i brev till honom. Siri har vuxit upp i Smögen och i en strängt religiös miljö där närhet och värme lyst med sin frånvaro. Hon längtar efter den kärlek och närhet hon inte fått som barn som hon sökte hos sin pojkvän och som ledde till katastrof och flykt. Christine Falkenland beskriver mycket skickligt hur hon under terapin projicerar sin förtvivlan och starka kärlekslängtan på terapeuten.  Jag måste absolut återvända till Christine Falkenlands böcker, framförallt till de tidiga romanerna som också utspelas i Bohuslän. *****

Igång igen

Efter en eländig vecka i influensans våld är jag tillbaka i  vanlig skön vardagsverksamhet igen. Det är verkligen trist att ligga i sängen med feber och värk och inte orka vare sig sticka eller läsa. Missade körövning, bokcirkel, stickcafé, inbokad konsert och en spelning för publik med spelmanslaget. Nästa år skall jag absolut vaccinera mig!
Årets inledande stickning har haft vanttema. Totalt fyra par  har det blivit;
Vantar med mönster från Karesuando ur Stickat från Norrbotten av Marika Larsson, en kär gammal bok i stickbokhyllan.

Vantar med ett mönster i bohusstickningsstil från en av mina senast köpta stickböcker, Vintage Modern Knits. I boken kallas de märkligt nog för "baltic mittens".

Praktiska vantar för torg eller skogsbruk. En egen design utifrån ett Drops-mönster. Dvs jag har bara stickat en vante nu, som årets första projekt i 12under12under2012.

Det femte vantparet kommer att ta längre tid att göra klart. Har plockat fram de fina z-tvinnade garnerna inköpta på sommarens stickstämma och återupptagit tvåändsstickningen. Jättekul och mycket inspirerande men det tar tid!

Utöver vantstickandet har det också blivit snoddstickning till iphonens headset efter en idé från andra stickerskor. Man stickar helt enkelt in sladden i icord, ja helt enkelt var det inte de första varven utan rätt pillrigt, sen gick det lätt! Mycket praktiskt. Iphonen var en egen julklapp som jag är mycket nöjd med. Det är fantastiskt att ha allt från nätet på plats lätt tillgängligt både hemma och på andra ställen. Att fritt välja musik på Spotify gör mig alldeles salig. Roligt är det att spela wordfeud och wordcup och en hel del andra spel mm mm Ett extra plus är att iphonen verkligen är användarvänlig, inte alls lika krånglig som min gamla mp3-spelare!

Årets första...

skidtur gick av stapeln igår. Bara en kortis runt Sidsjön. Härligt, men ännu bättre blir det om det kommer lite mer snö och spåret blir maskin-uppkört!

färdiga stickning blev vantarna Johanna, januarimönstret i SolveigLarssons fina vantkalender för 2012.

lästa bok blev en deckare: Glasklart av Karin Wahlberg. Glasklart är den åttonde deckaren där läkaren Veronika och kriminalkommissarien Claes står i händelsernas centrum.  Berättelsen utspelar sig i östra Småland i en liten bruksort i glasriket samt i Oskarshamn. En ung AT-läkare som gör sin första tjänst på Oskarhamns lasarett råkar få tag på sin mammas journal och gör en fasansfull upptäckt relaterad till hur mamman dog. En sköterska på sjukhuset har varit spårlöst försvunnen i snart ett år och ett lik upptäcks i majbrasan i bruksorten.  Jag brukar gilla Karin Wahlbergs deckare. Hon skriver initierat om sjukvård både ur patient och läkarperspektiv och väver ofta in social utsatthet i sina deckarintriger. Men denna gång blev jag besviken, upplevde Glasklart som en spretig och långrandig berättelse. Alltför många utfyllningsavsnitt om glastillverkning och annat som faller utanför intrigen. Fallet med den försvunna sköterskan hör inte alls ihop med det centrala fallet som har anknytning till AT-läkarens barndom. ***

Avslutande läsredovisning 2011

Här kommer en komplettering av förra årets läsning som inte blivit bloggredovisad:

• Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren (högläsning med barnbarnen)  ****
• Vinterviken av Mats Wahl  ***
• Hitom reviren av Lars Lidén  ****
• Evig eld av Jonas Moström ***
• Den perfekte vännen av Jonas Karlsson (lästanternas bokcirkel)  ***
• Moderspassion av Majgull Axelsson **
• Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson  ****
• Eskil riddaren av syrénbersån av Gunilla Linn Persson  ****
• Det goda inom dig av Linda Olsson ****
• Mats och Anna bor inte här längre av Helena von Zweigbergh  (ljudbok)  **** 
• En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa (ljudbok, radioföljetong) ****
• Människor emellan av Anders Engqvist  ***
• Happy, happy - en antologi om skilsmässa  *****
• Den vita tigern av Adiga Aravind (läsecirkeln på biblioteket)  *****
• Änglamakerskan av Camilla Läckberg  **
• När horisonten flyttar sig av Boel Jönsson ***
• Vänninorna och jag av Åsa Moberg  **
• Min kamp 3 av Karl Ove Knausgård  ****
• En dag av David Nicholls (lästanternas bokcirkel)  ***
• Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro  (läsecirkeln på biblioteket)  ****
• Ja till Liv! av Liv Strömqvist  *****
• Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen  ****
• Liknöjd fauna av Aase Berg  *****
• Ett gott liv av Ann Heberlein *****
• Nattlampan tänd och dörren på glänt av Mats Kempe  ***
• Sfinx av Christine Falkenland  ***

Hälsning

Gott nytt stick- och läsår!

Hoppas ni alla får en fin nyårskväll och fortsatt skön helg. Jag återkommer nästa år med förnyade ambitioner kring bloggandet.

Med hälsning

Maria

Julmarknad

För första gången har jag stått på julmarknad och prövat sälja mina stickade alster. Premiären ägde rum på Böloms marknad (några mil söder om Sundsvall). Många kom och tittade, det var roligt att få positiv respons. En del sålde jag också, bla en sjal, några par vantar, handledsvärmare och julkulor.

 Premiäranvände de nystickade halvvantarna som Tålamodspåsen designat för Stickas medlemmar
Fortsättning följer till helgen när det är marknad på Norra Berget här i stan.

Unga kvinnor

Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin handlar om en ung kvinna som lämnat sitt gamla liv och skapar sig ett nytt. Hon blir Anna istället för Lena och skaffar sig en komplett ny familj med man och två barn. Parallellt får man följa vad som hände innan i det gamla livet. Lena har en tvillingsyster, Freja, som hon känner sig alltmer underlägsen. För att bemästra sin känsla gör hon det mest otillåtna som kan tänkas, hon tar sin systers spädbarnoch rymmer. Det är gastkramande att läsa om Lenas flykt och kamp för att överleva allt längre utanför samhällets ramar. Anna kämpar krampaktigt för att bli hel igen och upprätthålla det normalt trygga vanliga livet. Efter hand blir det allt svårare att upprätthålla. En hemsk och fascinerande berättelse som dröjde sig kvar och öppnade för vidare funderingar. ****

  

 Du hasar av trygghet är Elin Grelssons debutroman. Den handlar om vardaglighet och vanlighet i en ung kvinnas tillvaro. I korta bloggliknande stycken beskrivs Saras småtråkiga slentrianmässiga liv. Hon har ett trist jobb och lever i ett samboförhållande  som går på tomgång. Liksom i Sofia Nordins roman blir den gråa tryggheten och förutsägbarheten alltmer påträngande och kvävande. Elin Grelssons Sara gör motstånd på ett självdestruktivt sätt. Även detta är en otäck och samtidigt gripande berättelse som dröjer sig kvar. ****

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt inleds med att Maja 17 år sågar av sig vänstra tumspetsen på en bildlektion. Därefter sker den ena olyckan efter den andra i Majas tumultartade tillvaro. Vad som händer berättas med mycket värme och humor. Till skillnad från Sofia Nordins och Elin Grelssons unga kvinnor är Maja  frejdig och mer känslomässigt öppen. Den är utgiven som tonårsroman, Jenny Jägerfeldt fick Augustpriset i barn och ungdomsklassen för den förra året. Jag lyssnade på den som radioföljetong på P1 tidigare i höst och tyckte mycket om den i uppläst form. Tror inte att jag skulle upplevt den  lika fängslande att läsa i bokform. ****