söndag 19 december 2010

tre svenska deckare

Det verkar finnas en mall som gäller om man skall etablera sig som svensk deckarförfattare. Handlingen skall placeras i en svensk namngiven stad där man om man har anknytning kan orientera sig. Huvudpersonen skall helst vara en kvinna som främst skildras utifrån sin yrkesroll. Miljön är arbetsplatsen. I intrigen ingår grovt våld mot barn och kvinnor. Upplösningen av historien är skruvad och våldsam. Böckerna ges ut i en serie.
Till stora delar stämmer detta in på mina tre senast lästa deckare
Annika Sjögrens Ur havet stiger vågorna utspelas i Härnösand, i skolmiljö. Huvudperson är kvinnlig rektor. Historien startar med att man misstänker att en pojke misshandlas hemma.
I Camilla Grebes och Åsa Träffs Bittrare än döden befinner man sig på en psykologmottagning på Södermalm där huvudpersonen, den kvinnliga psykologen leder en självhjälpsgrupp för kvinnor som misshandlats.
Mons Kallentofts Vårlik har en kvinnlig polisutredare som huvudperson. Berättelsen inleds med att två sexåringar blir offer för en självmordssprängare mitt i Linköping.
Ingen av de tre deckarna är dåliga varken till form eller innehåll. Bara förutsägbara. Jag läser ut dem - och blir besviken på slutet. Förstår inte varför de måste ta i så för att avrunda.
Betyg ** till Annika Sjögren.
Betyg **+ till Camilla Grebe och Åsa Träff. Plusset för öppningen som finns på sista sidorna.
Betyg *** till Mons Kallentoft trots att jag inte riktigt gillar hans instoppade kapitel där de mördade personernas andar blandar sig i handlingen.

Inga kommentarer: