fredag 31 oktober 2008

Hemma igen!

Hemma igen efter ännu en sjukresa till Umeå. Efter fyra nätter först på patienthotellet och sen på sjukhuset efter operationen. Blödningen i ögat hade orsakat ett hål i näthinnan men som tur var hade den inte hunnit lossna. Fortfarande är jag enögd, höger öga är delvis fyllt av luft som efterhand kommer att försvinna, nu är det som att ha vatten i ögat.
Jätteskönt att vara hemma igen. Det är trist att ligga på sjukhus och inte ens kunna få besök. Dessutom höll mina medtagna stickningar på att ta slut. Även böckerna.

Här hemma, redan innan resan krånglade internetuppkopplingen. Ringde support innan resan men fick ingen direkt hjälp. Det funkade inte nu heller vid hemkomsten. Svor och gjorde en ny genomgång, stängde av, drog ur anslutningen, satte i och slog på och voilá det funkar!!! Fattar bara inte vad jag egentligen gjorde men det spelar inte så stor roll.

Återkommer med stick och läsrapport imorgon. Måste läsa i kapp på alla era bloggar nu!
Hoppas att ni Sticka-representanter som hade konferens här i Sundsvall förra helgen fick fina dagar tillsammans. Det hade verkligen varit roligt att delta men jag var upptagen. Hann i alla fall hälsa på Eva.

torsdag 23 oktober 2008

Smaskigt fakta!

Hej Sara!
Kul uppiggande blogg du har! Det är riktigt roligt att läsa dina inlägg. Håller ofta med dig. Har hittat hit via den fina artikeln om Miriam i Dagbladet för ett par veckor sedan.
Lycka till med spelandet och allt annat.
Kram
Maria (i bla Levande Väsen)

fredag 17 oktober 2008

En orolig vecka

Ibland händer det märkliga saker...

Plötsligt, i tisdagsmorse, fick jag ett skräp i högra ögat, eller kanske på glasögat, trodde jag. I nästa stund bredde en grumlig hinna ut sig över hela ögat. Ingenting syntes i spegeln. ????

Hade tur att få akuttid redan samma dag på ögonkliniken. Det kan vara en rispa i näthinnan som orsakat blödningen sa läkaren som undersökte. I värsta fall kan näthinnan vara på väg att lossna. Ny undersökning blev det igår, fortfarande för mycket blödning för att man skulle kunna se hur näthinnan ser ut. Ny tid på måndag för undersökning.

Idag, fredag, ser jag fortfarande ingenting mer än ljus och mörker. Men det är positivt enligt läkaren igår. Så länge det inte blir helt svart i synfältet.

Det gör inte ont, men är obehagligt att plötsligt bara se med ett öga. Inte visste jag att det finns en ökad risk för näthinnesproblem när man är gravt närsynt. Har aldrig stött på någon som råkat ut för detta. Livet är fullt av överraskningar. Irriterande är också att jag inte får träna utan skall ta det lugnt. Nu när träningen börjar bli ett behov.


Detta är baby socks från Knitting Daily i Fabelgarn stickade som doppresenter till Lovisa och Rebecka, ett tvillingpar som föddes i början av augusti. Jätteroliga och snabba att sticka, med bra passform. De flesta babysockar är alldeles för korta och breda i skaftdelen, så att de bara ramlar av.
Hade egentligen också tänkt sticka mössor till tvillingarna i samma garn, men misslyckades först med djevelluen och sen med en annan hjälm från ett gammalt urklipp. Skall göra omstart på djevelluen framöver. Einar har fått en av sin farmor, den är väldigt fin.
Har en del annat på väg att bli klart och en del nytt på gång. Och som vanligt huvudet fullt av idéer och lösa planer. Får hela tiden inspiration och lust av alla andras bloggar och stickningar IRL.
Trist är att vårt stickcafé inte längre kan fortsätta träffas på Deliceranos. En trevlig italiensk restaurang/fik i Sundsvall med god mat och gott fikabröd pga deras ändrade öppettider. Att hitta ett nytt ställe som har öppet till minst 20.00 med plats för stickerskor i grupp är inte helt lätt. Nästa onsdag skall vi ses på Barista på Storgatan, där det tyvärr är väl bullrigt.
Har fortsatt läsa deckare. Att börja jobba, trots att det är i liten omfattning, tar på energin.
Åsa Larssons senaste i Kiruna-serien med Rebecka som förgrundsgestalt Till dess din vrede upphör, var en positiv deckar-läsupplevelse. Så spännande att det åter blev en sträckläsning. Även här dyker de dödade upp i handlingen, liksom i Mons Kallentofts böcker. Lite obehagligt och rentav osmakligt upplever jag det. Kanske en ny trend i deckarvärlden?
Med Elva avslutar Arne Dahl/Jan Arnald sin långa deckarserie om A-laget, en specialgrupp inom polisen. Hans serie som börjar med Misterioso tillhör mina absoluta favoriter när det gäller deckare. De är underfundigt och rappt skrivna och har tio sinsemellan olika karaktärer som huvudpersoner och rör sig i blandade miljöer. Dessutom mycket spännande. Tills nu. I denna den sista boken Elva har gruppen upplösts med återsamlas för en weekend i en mystisk herrgård efter en inbjudan som alla misstänker varandra för att ha skickat. Alla berättar varsin märklig historia för varandra a la Decamerones uppläggning och handlingen blir allt obegripligare. Tummen ner! De andra tio böckerna i serien skall jag i sinom tid läsa om, men inte denna.

lördag 11 oktober 2008

Dotter önskas

Har lyssnat på Katerina Janouchs Dotter önskas. Den väckte många funderingar. Jaget i den är en ung kvinna som under sin första graviditet upptäcker att hon helst vill ha en dotter. Naturligtvis får hon en son och hennes längtan efter dottern fördjupas. Efterhand blir hon besatt över detta att få en dotter och när hennes mamma dessutom avlider hastigt, hamnar hon i en livskris. Att längta efter en dotter är tabubelagt enligt Katerina J. Pojkmammor känner sig inte lika lyckade som de som får flickor, eller allra helst har barn av båda könen. En stor del av boken handlar om detta.
Är det så? Min dotter har sen i somras tre pojkar. Alla tre lika underbara. Klart det skulle vara trevligt med ett flickbarnbarn, men inte istället för Einar. Han är det bästa som tänkas kan. När ett barn väl är fött blir eventuella könsönskningar av underordnad betydelse, tänker jag. Barnen är små personligheter som det är mycket spännande att lära känna.
Undrar om det är vanligt att som i Katerina Janouchs bok, fastna så totalt i längtan efter en flicka, så att den får förnyad kraft och delvis skymmer den lilla pojkbabyn när han föds???

På många håll i världen är det ju tvärtom. Små nyfödda pojkar har ett mycket större värde än flickorna. Många fler flickor än pojkar aborteras.

I Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet möter man en barfotabarnmorska i Zambia som förlöser kvinnor i sitt torftiga hem men också utför aborter på unga flickor som blivit utnyttjade av män. Hon blir förföljd och kallad häxa. Ellen Elg är en svensk läkare som tillsammans med en kvinnogrupp i Stockholm bistår de utsatta zambianska kvinnorna bla med sjukvårdsmaterial. Detta blir så uppmärksammat av antiabortrörelsen i USA....
Boken är mycket spännande och gripande. Svår att lägga ifrån sig.
Ytterligare en bok om Ellen har kommit ut i höst. Ska absolut läsa den också.

söndag 5 oktober 2008

Tre deckare

Det var ett tag sen det blev något skrivet om läsande. Jag är inne i en ny deckarperiod. Gjorde en beställning av diverse titlar från biblioteket för ett tag sen. En hel del nya deckarbekantskaper som funnits på min lista. Nu droppar böckerna in i snabb takt.

Där ingen vind blåser av Annika Sjögren kom förra året och utspelas i hennes hemstad Härnösand med anknytning till skolmiljö. En ordinär deckare lite lik alla andra svenska deckare knutna till en ort i Sverige. Den handlar bla om mobbning, en lärare i kris och en äldre ensam kvinnas situation. Som glöd blir till aska heter hennes nästa bok som kommit i höst. Har inte läst den.

Jorun Thörrings Glasdockorna utspelas i Tromsö och handlar om en serie otäcka mord på unga flickor. Riktigt spännande och trevligt med den nordnorska miljön. Det är underbart vackert i Tromsö. Kommer ihåg en del av stan sen vår bröllopsresa 1976. Ett av morden i boken sker på tältplatsen vi sov på då (tror jag). Skulle gärna åka dit upp igen.

Nattfåk av Johan Theorin är hans andra deckare eller spänningsroman som det numera heter, som har Öland som miljö. Liksom hans förra Skumtimmen är det karga öländska landskapet och ett hårt lokalt väderfenomen i centrum. Ett par med två barn har köpt en stor förfallen gård som ligger ödsligt belägen vid en fyrplats. De startar en renovering av huset och blir efterhand påverkade av vad som tidigare skett här. Upptakten i Nattfåk och den lite kusliga stämningen fick mig först att tänka på Marie Hermanssons Mannen under trappan. Liksom den är detta en blandning av kriminalhistoria och spökhistoria. Så spännande var den att det blev en sträckläsning.

Denimkoftan Glee










Här är den Glee, Kim Hargreaves denimkofta från Nectar i Rowans denim. Lite jobbig var den att sticka. Garnet är hårt och i mönstret ingår tremask-hoptagningar på vart fjärde varv. Blev blå om fingrarna under stickandet.

Invigde den igår på Einars dop och fick positiv feedback från flera håll.

Trots att det är bomullsgarn och en öppen modell, så känns den lite väl varm. Men det gör de flesta koftor och tröjor på mig.