Läst 2014 del 6

Färre deckare blev det än tidigare år. Faktiskt bara två under våren; Glasverandan av Ann Cleeves. Tidigare har jag läst hennes fyra deckare kopplade till färger och årstider som utspelar sig på Shetlandsöarna och var en riktigt intressant läsning utifrån framför allt miljön. Dessutom  aktuella just nu eftersom Shetland, deckarserien som går på TV1 på fredagskvällarna bygger på dem.
Glasverandan ingår i en serie med en överviktig kvinnlig kommissarie i Nordengland som huvudperson. Hittills finns tre delar översatta. Den här delen handlar om en skrivarkurs.
Ian Rankins En annan mans grav utspelar sig inte alltför långt därifrån, i Skottland. Rankins kriminalkommissarie John Rebus har i denna bok gått i pension från polismyndigheten i Edinburgh  men arbetar kvar som civilanställd med cold cases. Fallet som han hamnar i för honom till Skottlands nordliga delar. Spännande! Jag gillar verkligen Ian Rankins deckare.
Cilla och Rolf Börjlind som bl.a. skrivit manus till en lång rad Beck-filmer, skriver numera spänningsdeckare a la Sjöwall Wahlöö och Mankell. Springfloden och Den tredje rösten läste jag i somras. Tillräckligt välskrivna och lagom spännande men lite för mycket drag av att vara filmmanus är min bedömning av de båda böckerna. Under hösten blev det sen ytterligare tre svenska deckare. Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen ingår i en serie som utgår från Hammarby polisstation på Söder i Stockholm och de poliser som jobbar där. Det är den enda svenska deckarserie som jag för tillfället försöker följa utöver de böcker Åsa Larsson och Åke Edwardson skriver.
Flertalet svenska deckare under senare år är anknutna till en ort. Från Mankells Ystad till Läckbergs Fjällbacka, Jungstedts och Janssons Gotland, Larssons Kiruna, Moströms Sundsvall osv. Isvittring av Solveig Vidarsdotter utspelas i Gäddede i norra Jämtland. Miljön är spännande men tyvärr är det ingen bra berättelse. Betydligt mer intressant och spännande och bättre skriven fann jag däremot arkeologen Anna Lihammers debut som deckarförfattare Medan mörkret föll som handlar om 30-talets mörklagda historia. En fiktiv mordhistoria där en man hittas mördad på anatomiska institutionen i Uppsala blandas med verkliga händelser. Den rekommenderas också!

Kultur i blandade former

Valborgsmässoafton och äntligen vår! Jag sitter på balkongen och njuter av värmen i luften och den allra första grönskan och tänker tillbaka på aprils alla kulturupplevelser.
Först Stockholmsresa veckan innan påsk med både utställningar och teaterbesök; Ai Weiweis utställning i frihamnen och  Eija-Liisa Ahtilas filmiska installationer Parallella världar på Moderna, Till Damaskus på Dramaten och Onkel Vanja på Stadsteatern. Hemma i Sundsvall intim och nostalgisk grekisk konsert med Taximi på Almania, en storslagen kväll med Nordiska kammarorkestern där sopransolisten Susanna Andersson framförde Benjamin Brittens tonsättning av Rimbauds Les illuminations, en berörande folkmusikföreställning "Himmelskt folk(ligt) och livets alla små mirakel" med musiker, kör och dansare i kyrkan (Swings spelstuga, Ceciliae vokalensemble och Kerstin Meurling), ännu en fantastisk musikkväll denna gång med Nordiska kammarensemblen och slutligen sista föreställningen av Teater Västernorrlands både vemodiga och roliga pjäs om Norrland "Ljusets hastighet".
En trevlig författarkväll på Kulturmagasinet med Elisabeth Rynell (som bla skrivit Hohaj) och en kul söndagseftermiddag med rubriken "Tantologi" där Eva Söderberg som är litteraturvetare på Mittuniversitetet föreläste om tanter. Tantologi kan uttydas som läran om tanter och som tant-antologi. En sån tvärvetenskaplig (t)antologi har just utkommit där Eva är en av författarna. "Tanten, vem är hon?" heter den och ser mycket intressant ut, jag beställde den genast och har hittills bara hunnit bläddra i den.
Båda läsecirklarna har haft sammankomster. Lästanterna träffades kring Emma & Uno av Märta Tikkanen och Läsecirkeln på biblioteket diskuterade Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av den unga kinesiskan Xiaolu Guo. Och en radda stickcaféer förstås! Både Mittmaskan och stickcaféet på Café Basilika och cafét hos Cinas garn. Dessutom en mycket trevlig stick-workshop anordnad av Cina med Visa Lisa kring stickning på engelska och inspiration och praktiska tips.
Och som vanligt körkvällar med Mousiké när vi sjungit vårsånger och spelkvällar med Gun-Britt å dom som spelar folkmusik.
En riktigt härlig månad att minnas, det gjorde faktiskt inte så mycket att vädret var uselt!

Workshop med Visa Lisa

till minne av Siri

Att Strindberg firas i år är omöjligt att undgå. Den 14 maj är det 100 år sen han dog. Idag den 21 april är det 100 år sen Siri von Essen, hans första fru dog. Inte en rad i DN:s litteraturdel om det idag! Mycket som Strindberg skrev kretsar kring Siri, få kvinnor har blivit lika uthängd och avklädd av sin make i litteraturen som hon. Först nu med Siri av Lena Einhorn har Augusts bild fått ett komplement. Just nu visas P-O Enqvists och Kjell Gredes TV-serie om Strindbergs liv på söndagskvällarna. Jag känner mig mycket tveksam till den bild som där ges av Siri, i del 2 som visades förra söndagen framstår hon (Stina Ekblad) som berusad tidigt på dagen vid ett par tillfällen under exilåren i Schweitz och Frankrike. Undrar just vilken grund det finns till denna gestaltning?
Just nu ligger En dåres försvarstal på nattduksbordet. Måste ju läsa den också efter Siri.
Skall dricka ett glas vin ikväll till minne av Siri von Essen som trots att hon misstänkliggjordes, hånades och förföljdes både officiellt och mer enskilt av sin fd make men ändå tog väl hand om och försörjde sina barn under små omständigheter.

 

Glädje!

Liksom många andra jublade jag och fick sen tårar i ögonen av överraskning och rörelse när Peter Englund tillkännagav att Tomas Tranströmer fått årets Nobelpris i litteratur. Tog fram min tummade pocketupplaga av hans (dåvarande) samlade dikter från 1991 och bläddrade bland markeringar för särskilt läsvärda dikter. Ett exempel:
"Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar...
Och väggen är en del av dig själv -
man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg."

ur dikten Vermeer i För levade och döda från 1989.
Sen gläds jag över att ha hans senaste diktsamlingar olästa och längtar till kommande omläsningar av de gamla samlingarna.