torsdag 26 februari 2009

Stickning till skid-VM

Det har snöat hela dagen idag och jag har hållt mig inne. Både igår och idag har jag tittat på våra duktiga skidåkartjejer på TV och stickat. Det är inte ofta jag tittar på sport på TV, särskilt inte dagtid. Men skidåkning särskilt längdåkning är faktiskt kul att se.
Igår var det åter stickcafé på Dolcetto (italiensk restaurang på Kyrkogatan i Sundsvall). Trevligt som vanligt. Cina hade med sig tre nya Drops-kataloger från sin affär och en sticktidning. Maria (Garnkorgen) kom med direktleverans av en härva Lorna Lace som jag ringt och beställt strax innan. Både Cina och Maria har ofta med nyinkomna garner och nya sticktidningar, kataloger och böcker. Ibland har någon av oss andra det också. Det uppskattar jag.
Detta med stickcafé är verkligen en trevlig ny tradition. Av de regelbundna besökarna på vårt stickcafé är det bara en som jag känner sen tidigare i ett annat sammanhang. Alla övriga är nya trevliga bekantskaper.

tisdag 24 februari 2009

Garnlotteri

Det skulle inte vara så dumt att vinna lite garn, eller hur? Snitsat stickat har just nu en tävling på sin blogg.
Sockklubbens marsmönster finns nu att hämta hem hos Sticka mera. Äntligen ett mönster som jag gillade och börjat sticka på direkt idag. Utan problem.

Bokrea och fettisdag




En tur på stan blev det idag. Ska bara titta tänkte jag och tog en bokrea-tur först på Åhléns och sen på Bokia. På Åhléns gick det snabbt och jag gick nöjd därifrån. Funderade på att istället beställa någon av de stickböcker som finns på önskelistan på adLibris. Men det får skjutas på framtiden av skälen ovan. Fem böcker blev det på Bokia;
Tomas Tranströmers samlade dikter
En kvinnas röst av Monica Lauritzen. Om Emilie Flygare-Carléns liv och dikt.
Brödglädje. En annorlunda receptbok för alla som bryr sig om
Muffins och smoothies av Cheryl Lindblad
och
Modige Metteborg av Rose Lagercrantz till Nisse
Dessutom en semla förstås att avnjutas med kaffe till bläddring i böckerna.
Härligt!




Bifogar till sist en bild för att visa att läslusten kommer tidigt. Åsa "läser" Lilla Mosboken för honom. Han gillar den skarpt. Sidan med en kiwi är hans favorit.

söndag 22 februari 2009

Veckans lästa

Det har varit en stillsam helg, lite grått ute. Jag har hållt mig inomhus och läst och stickat. Mest läst. Stickandet sker fortfarande i begränsad skala. Jag stickar mest på min ribbstickade väst, tänker att den skall bli klar nästa vecka, då det gått ett år sen garninköpet. Men det är kanhända väl optimistiskt, att sticka ribb 2 r, 2 a på stickor nr 3 tar sin tid. Sockklubbens januarisockar har jag gett upp och repat upp det stickade. Körde fast gång på gång och det blev alltmer irriterande. Nu inväntar jag marsmönstret. Är inte det i min smak så får det bli sockar i något av mönstren från förra året istället.

Nu till böckerna:
Helena Henchens Hon älskade bygger på hennes farmors levnadshistoria. Signe växte upp i ett välbärgat borgerligt hem, hennes far var en känd bankman. Som ung flicka gjorde hon revolt och umgicks i radikala kretsar bla med Ellen Key. Under andra världskriget verkade hon inom motståndsrörelsen och upplät sitt hem åt judiska flyktingar. Det är en mycket spännande skildring av ett rörligt liv. Signe hinner med två äktenskap och sex barn och ett livslångt passionerat kärleksförhållande med en i dåtiden mycket känd tysk läkare.

Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en skildring av liv och lidande. Det har ju skrivits en hel del om hennes bok. Ville läsa den eftersom jag själv periodvis mår mycket dåligt. Den är gripande, så mycket mer klarar jag inte att yttra om den.

Jonas Moströms Hjärtats mörker är tredje delen i hans deckarserie som utspelar sig i Sundsvall. Det är alltid trevligt att läsa deckare där man är förtrogen med miljön. Denna berättelse startar med att en kvinna blir mördad i elljusspåret på Norra berget. Två småpojkar hittar hennes kropp. Som vanligt står dels poliskommissarien Johan Axberg och dels hans vän Erik Jenssen som är läkare i centrum. Det är inget fel på Jonas Moströms sätt att skriva, men denna gång är intrigen lite för enkel. Efter halva boken blev jag klar över vem mördaren var.

Håkan Nessers En berättelse om herr Roos är också tredje delen i hans kriminalserie där kommissarie Gunnar Barbarotti är huvudperson. Barbarotti dyker denna gång inte upp i berättesen förrän efter 240 sidor (halva boken). I den första delen får man lära känna Valdemar Roos, 59 år som presenteras ingående som en mycket tråkig man, hans fru beskriver honom som lik en möbel. Herr Roos vinner 2 miljoner på stryktipset och börjar leva ett dubbelliv. Utan att berätta för sin fru säger han upp sig på jobbet och köper ett eget torp. Detta kändes som en intríg som jag redan läst. Jag bläddrade tom tillbaka i läst-listan för att kolla, men nej. Resten av boken var ny, så det måste vara ett stycke ur en läst recension som spökade i huvudet. Ibland är det svårt att avgöra om man läst boken eller inte när man står på biblioteket.
Spännande var Håkan Nessers bok, men precis som med de tidigare tycker jag att han skriver lite för pratigt.

onsdag 18 februari 2009

stickade favoriter

Vilka stickade saker kommer faktiskt till användning? frågade Bohusstickan för nån vecka sen och visade sina egenstickade favoriter. Ja allt man stickar blir ju inte lika välanvänt. Såväl modell, som garn och storlek fäller utslag. Det visar sig inte tydligt alltid, när stickningen är bloggad och klar, utan det kan ta ett tag innan man vet vad som är en favorit.

Här kommer mina nuvarande favoriter:



Paradoxical mittens, mönster från Garnkorgen, har blivit dagligen använda denna vinter. Mina är stickade i Drops alpacka, alltså inte Visjögarn som mönstret föreslår. Varma och goa och vackra att se på tycker jag!




Tillsammans med vantarna använder jag nästan dagligen min Zetor-schal och Rose Red-basker. Med baskern lite mer bakåtdragen. Zetorns mönster finns på Raverly, jag använde Malabrigo lace och tunna stickor, vilken gjorde den ganska liten och tät. Ska sticka Zetor en gång till men större och glesare framöver. Rose Red-baskern är väl stor men väldigt gosig. Mönstret kommer härifrån. På bilden syns i nedre kanten en favoritfingervante, Knotty gloves, dagligt använda innan vinterkölden kom.




Koftan i Färgkrafts garn och mönster är i entrådig ull, lagom tunn och lagom varm både inomhus och under dunkappan när det är riktigt kallt ute. Ofta blir koftor och tröjor i ull tyvärr för varma för mig, som väldigt sällan fryser.






Numera, efter inträdet i bloggvärlden och deltagande i Sticka meras sockklubb under ett år, använder jag nästan bara mina hemstickade sockar. Fötterna trivs, sockarna är vackra att se på och hållbara när man använder moderna sockgarner med konstfiber i. Mitt absoluta favoritgarn är Lorna Lace. Slippery socks från sockklubben tycker jag nog mest om, vid sidan av Pomatomus socks. Men dom har min dotter fått.

Härmed lämnar jag frågan vidare: Vilka är stickade saker använder du mest?

torsdag 12 februari 2009

En solig dag










Bilderna är från i förrgår. Medan Åsa åkte ett varv runt Sidsjön (friluftsområde i Sundsvall) drog jag Einar i vagnen. Trögt gick det för mig eftersom gångvägen inte var plogad utan bara upptrampad. Desto bättre glid i skidspåret för Åsa. Båda var vi begeistrade över snön och solen och kylan. När det inte blåser är faktiskt -10 och sol riktigt härligt. Det är just för såna här vinterdagars skull som jag längtade norrut hela barndomen i Trollhättan och nu, sen 30 år drygt bor kvar här. Denna vinter har vi fått igen allt det som saknats de senaste åren av snö och kyla. Helt underbart! Hoppas bara att kylan håller i sig så att snön ligger kvar tills jag klarar/törs ställa mig på skidorna igen.








Dessa härvor av Regnbågens bomullsgarn hämtade jag ut på posten igår, beställt från Yll och Tyll. Regnbågen har varit ett favoritgarn i många år. Eftersom det är lite dyrare än vanligt simpelt merceriserat bomullsgarn har jag ofta blandat i babytröjor och mössor. Av detta har jag tänkt sticka först en väst och sen ett tröja till Einar.


Två böcker är utlästa hittills i februari:

Dolda fel och brister av Elsebeth Egholm är en dansk deckare. Elsebeth Egholm marknadsförs som Danmarks svar på Anne Holt (Norge) och Liza Marklund (Sverige). Den låg länge och väntade, kunde inte bestämma mig för om den var tillräckligt lockande. Anne Holts deckare gillar jag, men är inte särskilt förtjust i Liza Marklunds. Till slut fick den en chans.
Den startar med att tre väninnor som är ute och fikar hittar ett nyfött spädbarn som flyter i en plastbalja i ån. De blir berörda och involverade i utredningen på olika sätt. Ganska snabbt insåg jag att denna historia egentligen inte alls var värd att lägga tid på. Alldeles för schablonartade personer och en förutsägbar upplösning. Ändå läste jag ut den utan att riktigt begripa varför.
Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari inleddes med en fartfull frukostbeskrivning hemma hos den iranska familjen Abbasi med mamma, pappa och två tonårsdöttrar i Malmö. Woah tänker jag och läser nyfiket vidare för att sen tycka att också detta verkar vara alltför förutsägbart och schabloniserat. Särskilt en del av personerna. Visserligen humoristiskt och rappt skrivet men... Nu var det tur att jag inte la ihop boken utan fortsatte. Den blev bara bättre och bättre. De båda döttrarna reser till Iran och hälsar på släkten. Det blir inte alls som någon har tänkt sig. Samtidigt blir deras pappa avstängd från sin tjänst på högskolan men alls inte utan jobb. Mm, mm. En berättelse om mångfald och integrationspolitik i praktiken. Riktigt rolig och klart läsvärd blev så slutomdömet.

måndag 9 februari 2009

gamla mössor och vantar



Många mössor och vantar har det blivit under årens lopp. Här är Medelpadsmössan ovan och en egen skapelse nedan.



Dessa båda mössor är varma, använder någon av dem bara när det är riktigt kallt, som idag dryga -15.




Vantarna kommer från boken Sticka från Norrbotten av Marika Larsson (utg 1978). Boken står i hyllan, jag har ofta återvänt till den och stickat flera av vantarna. Vantar liksom sockar är ju förbrukningsvaror som slits ut på ett annat sätt än större plagg. Av dessa båda återstår bara en av varje. Den övre som är från Jokkmokk är trasig och av den undre från Porjus är en borttappad.

Har påbörjat sockklubbens januarisocka idag. Den stickas uppifrån från tån med utökningar från början på ett, för mig, nytt sätt. Av någon anledning protesterar armen mer i sockstickandet än när jag stickar på västen.

Två nya stickböcker har jag skickat efter; en ny, Johanna Wallins Sticka småvarmt och en äldre, Elisabeth Zimmermanns Knitter's almanac. Fina båda två - och inte så dyra.


Det blev ingen bra överföring av bokbilderna, men jag fixar inte att ändra den, blir bara påmind om mina bitvisa luckor i datorhanteringen.

söndag 8 februari 2009

snöig stickhelg





Alltmedan snön vräkt ner hela helgen har jag mest varit inomhus och stickat. Igår middag och gemensamt tittande på melodifestivalen hemma hos Åsa. Både hon och jag stickande. Vi planerade en skidutflykt till idag. De andra skulle åka skidor medan jag skulle ta hand om Einar, av detta blev det intet. För mycket snöande och väl kallt, drygt -10. Istället fick jag under dagen ett oväntat stickbesök av Kristina, en av mina vänner, som nyligen har återupptäckt stickandet efter dryga 25 års uppehåll. Ett mycket trevligt initiativ av henne att titta förbi med stickning. Det är verkligen jättetrevligt att umgås och samtidigt sticka. Vi pratade bla om våra stickminnen från 70-talet. Då var stickandet något man gjorde ensam, möjligen parallellt men inte i umgänge som nu.

Magnus sockar är färdigstickade och överlämnade. Glömde fota, det var enkla sockar i Fabel sockgarn i ribbad stickning. Skall sticka sockar till mig själv nu i Aloe vera-garn, men har lite svårt att bestämma mig för mönster. Det borde bli sockklubbsmönster (är med i Sticka Meras sockklubb även iår). Har under tiden återupptagit ett projekt från förra vårvintern; en ribbstickad väst i silkemerino efter att ha rivit upp det stickade sen då och bytt till grövre stickor. Nu ser det bättre ut! 2/3 av första framstycket har det blivit i helgen. Stel är jag fortfarande i handleden, men det funkar att sticka med inlagda pauser. Härligt!

Helgen avslutades med bio. Det går många filmer som lockar just nu. Efter att långt uppehåll i biobesöken, sånär som filmen om LasseMajas detektivbyrå under jullovet med Nisse, har jag nu varit på två filmer under veckan som gått. Maria Larssons eviga ögonblick i torsdags och Revolutionary road nu ikväll. Bra sevärda filmer båda två. Vill också se både Mammut och I taket lyser stjärnorna.

onsdag 4 februari 2009

Äntligen

är jag gipsfri! Med en tanig vänsterarm som fått ett nytt träningsprogram och förhållningsorder från ortopeden och handterapeuten att ta det lugnt. Inte åka skidor, begränsa stickningen till små stunder, träna med måtta, inte försöka lyfta tungt.
Hemma igen kunde jag inte låta bli stickningen. Det blev några varv, fem-sex på svärsonens socka mer tillät inte armen. Fick övergå till broderande.