tisdag 7 december 2010

bokcirklar

Läsning är en ensam aktivitet. Oftast iaf. Högläsning är ett sätt att öppna läsandet och göra det gemensamt. Bokcirklar ett annat sätt. Jag gillar det uppsving som bokcirklar haft de senaste åren. Att prata om det man läst inte bara som det faller sig med dem man möter vid olika tillfällen, utan lite mer organiserat och med utgångspunkt att alla, åtminstone de flesta, har läst boken man pratar om. :-)
Det har duggat tätt mellan "mina" bokcirklar den senaste tiden, jag har haft fullt sjå att hinna med.
I lästanterna, bokcirkeln med vänner irl har vi läst Summan av dagarna av Isabel Allende, hennes senaste bok som är skriven till Paula hennes  dotter och berättar om det som hänt under de senaste åren, sen Paula dog. Alltså ingen roman utan mer självbiografi. Detta var flera i cirkeln besvikna på. Jag, som föreslog boken visste det. Isabel Allende berättar om familjen där hon själv har en samlande funktion. Om alla relationer, kriser och förvecklingar. Om hur hennes böcker under senare år blivit till. Om vardagsliv och fantastiska äventyr. Lite matt blev jag över svulstigheten i hennes berättande. Vi hade rätt olika upplevelser och meningar om boken i cirkeln.
Mitt betyg är ***
I bokcirkeln som startats genom biblioteket, eller läscirkeln som den kallas här, har vi hunnit läsa och träffats kring två olika böcker sen sist. Temat för cirkeln är moderna klassiker. Urvalet under hösten har Eva A, bibliotekarie och samtalsledare stått för. Den första boken vi läste Emile Ajars Med livet framför oss har jag redan skrivit om. I oktober läste vi Dödssynden av Harper Lee. Återigen blev jag förvånad över att denna bok undgått mig under 60- och 70-talen. Det har gått 50 år sen den skrevs. Det är en berättelse om en uppväxt i sydstaternas USA på 30-talet med fokus på rasism och motstånd mot rasism. En mycket amerikansk roman med glöd och sentimentalitet. Som tyvärr fortfarande är aktuell även om det skett mycket i sydstaterna sen dess.  Den sortens roman som man sträckläser och berörs av. Mitt betyg är ****
Den senaste boken vi läst i läsecirkeln är Väggen av Marlen Haushofer. Det var en känd bok, som flera vänner pratat om och gett boktips om under åren som gått men som jag värjt mig lite för. Förstod efter bara några sidors läsning varför. Berättelsen handlar om en kvinna som efter att ha blivit lämnad ensam i en stuga i alperna upptäcker att hon är utestängd från resten av världen av en glasvägg. Någonting har skett och på andra sidan finns inget levande liv. För att överleva måste hon klara sig helt på egen hand. Hur hon hanterar situationen praktiskt och känslomässigt handlar boken om. En överlevnadsberättelse, en modern Robinsson. Handlar det om ett yttre eller inre skeende? Är det spännande eller tråkigt? För mig var det en otäck men samtidigt spännande läsning som gjorde starkt intryck. Den kröp innanför så jag blev tvungen att värja mig genom att låta bli den som kvällsläsning. Hittills bästa boken i läsecirkeln *****
Detta att träffa helt nya människor och prata böcker med ger läsecirkeln en extra krydda. Samtalen blir också mer koncentrerade och riktade än vad de blir i min andra bokcirkel, Lästanterna, som ju består av vänner.
Bokcirklar är samtidigt något man numera kan följa och delta i genom media. Sen tidigare har jag hängt på P1:s bokcirkel i Biblioteket och genom dem läst om Anna Karenina och Alberte-serien och läst Buddenbrocks. Höstens utmaning på radion har varit Jane Eyre av Charlotte Brontë, ännu en klassiker. Den läste jag som tonåring och mindes som en fascinerande romantisk historia. Det visade den sig vara fortfarande vid omläsningen nu! Än mer gripen blev jag över skildringen av Jane som självständig kvinna nu. Mindes egentiligen mest Mr Rochester och den galna kvinnan på vinden som det skulle visa sig att han var gift med sen tidigare. Eftersom radiobokcirkeln har olika deltagare för varje läsning, blir behållningen varierad. Jane Eyre-programmen har varit de hittills bästa. *****
Även DN har denna höst startat en bokcirkel kring Karl Ove Knausgårds Min kamp del 1 som nu kommit ut på svenska. Jag hittade det norska originalet på biblioteket och beslöt mig för att följa cirkeln på nätet. DN hade engagerat tre läsare för tre samtal och utlovade ett avslutande möte med författaren himself. Min kamp i sin helhet omfattar sex böcker och har blivit mycket omskrivna och debatterade särskilt i Norge men också här hos oss. Knausgård skriver om sig själv, om sin uppväxt och sitt nuvarande liv i en realistisk form där "allt" finns med, alla små trivialiteter och göranden hit och dit som ingår i vardagen. Tankar, reflektioner och infall, känslor som kommer och går. Ord i massor, en stor pratighet som för mig gjorde det svårt att fokusera. Hade skummat igenom en hel del om jag läst på svenska. Samtidigt delvis intressant och gripande.  Allt kretsar kring hans pappa som styrde familjen med järnhand under Karl Oves uppväxt och nu dör gravt alkoliserad. Karl Ove och hans äldre bror reser till sin farmor där pappan bott under sina sista år och finner en fruktansvärd misär. Berättelsen är mycket självutlämnande och lämnar också ut både släktingar och nära anförvanter till författaren vilket upprört många.
Inte så konstigt tycker jag och har blandade känslor efter läsningen. Gick in på DN:s nätupplaga igår för att lyssna på det avslutande författarsamtalet. Men det fanns inte inlagt?? Alltså ingenting man räknat med att vi läsare och bokcirkeldeltagare utanför Stockholm skulle få del av!!
Mitt betyg ***

Inga kommentarer: