måndag 19 april 2010

Senast stickat

Det har blivit en hel del färdigstickat sen alla vantar under OS. Det är bara jag som glömt att redovisa  i bloggen liksom i Ravelry.

Tre schalar har jag stickat:



Citron i Malabrigo Lace skogsgrön med en avmaskningskant i grön Drops Delight. Den var tänkt till 60 års present till vännen Kristina men jag blev inte helt nöjd. Tyckte den blev för liten att jag gjorde den större. Försökte blocka ut den, men då försvann bubbelvarven.
Kristina fick istället Ishbel som jag stickade samtidigt i nämna Drops Delight.


Mycket trevlig schal-stickning! Jag satte genast igång med ytterligare en likadan till nästkommande 60-åring i bekantskapskretsen.


Även denna är stickad i Drops Delight.
Appropå schalar, på hemvägen från Grötö, övernattade jag hos en vän i Göteborg. Där i hennes hall låg min Zetor som jag saknat sen i höstas och väntade. =)


Även den är stickad i Malabrigo och är mjuk och go. Tyvärr filtar den ihop sig lite väl mycket. Har prövat med omblockning här också men den drar snabbt ihop sig igen. Nåväl, skön är den ändå.

En underbar härva Jitterburg i en blågrön nyans som får mig knäsvag har fått ligga till sig i skåpet sen i fjol tillsammans med ett mössmönster beställt på nätet.
Nu har de tillsammans blivit en vårbasker:



Porom heter den. Trevligt lättstickad passande blåsiga höst och vårdagar. Irl är det gröna inslaget i garnet mer framträdande.

I stickkorgen har det länge legat en färdigstickad halvvante från Stickameras pulsklubb, Susies Reading Mitts. Mycket snabbstickad och helt i min smak. Det var bara det att garnet definitivt inte skulle räcka till vante nr 2. Dålig beräkning mao. Eftersom halvvantar är perfekta i april funderade jag lite djupare i vad garnet ursprungligen kunnat använts till. Helt säkert sockar eftersom det var sockgarn. En idé dök upp och jag tog med vante och resterande garn till Cinas garn för en sökning. Idén stämde, Regia Silk var det!


Hos Cina passade jag på att köpa ytterligare ett nystan i ett nytt Regiasockgarn, Cotton Flower Color som har 34% bomull (tills med ull och polyamid). Det finns i pastellfärger. Tidigare har jag köpt blått och turkost, nu blev det beige. Startade igår årets första sockstickning (bortsett från ett babysocks-ufo) i det nya beige garnet;


Falling Tears heter detta mönster, det finns att hämta i Sockklubben hos Sticka Mera, det är det senaste mönstret där. Jag stickar med magic loop för första gången.

tisdag 13 april 2010

Pågående stickning och senast läst


Min February Lace Sweater växer så sakteliga fram. Lite för långsamt går det, delvis beroende på att jag inte stickar lika ofta som jag brukar. Delvis för att inspirationen inte är på topp. Tycker att det borde gå snabbare än vad det gör med stickor nr 5..

Jag läser desto mer. Har slukat Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman de senaste dagarna. Den har undertiteln en europeisk historia och är en biografi över Yvonne Hirdmans mamma Charlotte som levde ett mycket kringflackande liv i olika delar av Europa i skuggan av tidens politiska händelser.
På bokens baksida sammanfattar Yvonne Hirdman sin mammas liv innan hon hamnade i Sverige:
"Hon föddes i efterskalvet av den första ryska revolutionen i Estland, dåvarande Tsarryssland, hon levde sin barndom under det första världskriget i utkanten av Österrike-Ungern, med östfronten hotande nära.
Hon gifte sig med en utfattig baltisk greve och levde det vilda livet i Weimartidens Berlin, hon förälskade sig i en tysk kommunist och flydde med honom undan Hitler till Moskva, hon var en av de få som slapp ut därifrån innan den stora terrorn slog till.
Hon var flykting i Paris och kom till Sverige i elfte timmen - på nyåret 1940".

Allt detta visste Yvonne Hirdman väldigt lite om. Hennes mamma dog redan 1966, innan hon och hennes syskon hann visa intresse för familjehistorien. Som den historiker hon är har hon gått till källorna och utöver gamla dagböcker och foton sökt i arkiv och läst rättsprotokoll och annat källmaterial från Tyskland, Estland, Ryssland, Rumänien mfl länder. Hon har läst tidningar och samtida memoarer och romaner, sökt på internet. Detta är alltså ingen diktad berättelse där fakta fylls ut med fantasi till en roman med historisk bakgrund. Istället får man följa processen, vilka frågor och funderingar Yvonne Hirdman ställer sig i sina utforskningar och fram växer en helt fantastisk biografi över hennes mamma och även hennes syskon och föräldrars liv.

Mycket, mycket intressant och spännande läsning. Hade lånat boken på bibblan på kort lånetid pga kö. Men har redan skickat efter den på Adlibris, det är en bok för omläsning som måste finnas i min bokhylla.

Yvonne Hirdman är historiker och har bla varit professor i kvinnohistoria i Göteborg och i genushistoria i Stockholm. Hon har gett ut en rad mycket läsvärda böcker om kvinnohistoria under 1900-talet. Utöver Den röda grevinnan vill jag rekommendera Det tänkande hjärtat, som handlar om Alva Myrdal.

söndag 11 april 2010

En portugisisk award

har jag fått av Carina. Jättemycket tack! Blir glad varje gång jag får en award men min vana trogen låter jag den stanna. Det verkar som att de allra flesta av de bloggar jag följer redan har fått den.



Härligt vårväder har det varit idag. Det droppar från taken och snön krymper ihop alltmer. Fast det är fortfarande ett sammanhängande vitt täcke så snart man kommer ut i naturen. Men eftersom det inte är blött och sörjigt på gator och gångvägar gör det inte så mycket. Inte så länge det kommer mer.   

 

Årets första tussilagon plockade jag idag! :)

tisdag 6 april 2010

Läst i mars

Dekadensens kön av Ebba Witt-Brattström har varit under läsning länge, skulle tro uppåt ett år. Den handlar om den skånske poeten Ola Hansson och den balttyska skribenten Laura Marholm som stod i centrum i det europeiska kulturlivet kring förra sekelskiftet. Ebba gör en skarp feministisk analys av deras författarskap och sätter in dem i sitt sammanhang. Mycket välskrivet och intressant men rätt krävande läsning. Att det tog så lång tid att komma igenom boken beror ändå mest på att första delen fokuserade på Ola Hansson, som jag upplever som en uppblåst och tämligen ointressant författare. När sen Laura Marholm stod i centrum och med henne samtida kvinnoförfattare blev läsningen mycket givande. Laura Marholm var en ny bekantskap. Upptäckte hur grunda mina kunskaper om kvinnliga författare under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är. "Nya kvinnan genren" som hon presenterar i boken fanns överhuvudtaget inte under mina litt vet-studier.
Skall vad det lider fortsätta med att Victoria Benediktsson. Har skaffat Ord på liv och död med diverse texter av henne samlade i en tjock pocket utgiven av Svenska akademin och Lisbeth Larssons Hennes döda kropp om hennes författarskap på rean.

Anna Jörgensdotters bok Bergets döttrar är en berättelse som utspelar sig i Sandviken med omnejd. En syskonskara växer upp och är unga under fyrtiotalet för att bilda egna hem under femtiotalet. Ungefär jämnåriga med mina föräldrar. Det är en sprakande och känslosam skildring som för mig doftar sin tid. Den gräver sig ner under ytan och berör verkligen. Samtidigt beskriver den Sandvikens utveckling till stad. Jag är full av beundran för Anna Jörgensdotters skapelse.

Från Sandviken till Karlstad. Hanna Hellqvist skriver i Karlstad Zoologiska om sin uppväxt med en pappa som älskar djur. Hanna bor växelvis hos sin mamma och pappa och hos pappa finns alla sorters djur. Från ormar, fåglar, ödlor, hundar osv. Boken är skriven i korta episoder i liknande form som hennes krönikor i DN. Mycket direkta och utelämnande, men samtidigt kärleksfulla. Även detta en positiv bekantskap.

I min bokcirkel har vi senast läst Hjärtdjur av Herta Müller. Att det blev just den av Herta M beror på att det är den enda av hennes romaner som finns i pocket. För mig är det första bekantskapen med Herta Müller. En mycket speciell läsning. Boken beskriver fyra vänner med tyskt ursprung boende i Rumänien under studietiden
och några år efter när de börjar arbeta. Under Ceaushescutiden. Den handlar om att leva i ett samhälle där förtryck och angiveri råder, där man inte kan lita på människor i sin omgivning, inte alltid ens på sina vänner. Jag har läst en hel del om liv i diktatoriska samhällen under årens lopp men kan inte påminna mig att någon berättelse tidigare har gjort ett så starkt intryck som denna. Herta Müller beskriver upplevelser och känslor inifrån så att man blir påverkad på djupet. Ibland är hon svår att förstå i sitt bildrika symboliska språk. Vi var alla tagna i bokcirkeln, även om några bara förmått läsa en del av boken. Det var inte helt lätt att prata om boken.

Yacoubians hus av Alaa Al-aswany utspelar sig i Kairo bland människor som lever, arbetar eller har annan anknytning till ett ädre hus i europeisk stil från 30-talet med pampiga lägenheter där från början millionärer och maktpampar bodde. På taket uppfördes förråd i plåt till varje lägenheter. Under senare tider har förråden blivit bostäder för enklare människor som flyttat in till Kairo.
I boken skildras människor av mycket blandade karaktärer och i helt olika förhållanden präglade av Egyptens historia och traditioner. Gamla seder, religiös fanatism, politisk korruption,  vardagligt familjeliv och stora kriser. Lite rörigt till en början eftersom berättelsen hoppar hit och dit mellan karaktärerna. Men mycket spännande och gripande.

Resan, nyligen, till Barcelona kom att bli präglad av Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Vindens skugga är en bestseller som utspelar sig i Barcelona under 1920-50 talen. En mycket spännande äventyrs och kärlekshistoria uppbyggd kring en bortglömd författare som någon försöker utplåna alla minnen efter. Katarina och Ulla som var med på resan och läst boken tittade efter platser med anknytning till boken. Kristina som fyllde år under resan fick boken som ljudbok i present. Jag köpte den på Arlanda på vägen hem och läste den sen under nästa resa till Göteborg. Perfekt tågläsning! Mycket spännande , den passade utmärkt att läsa efter ett besök i Barcelona med miljöerna färska i minnet.

söndag 4 april 2010

Mer SiV

Två workshops hann jag med på Grötö:
Entrelac med Karin från Karma. På svenska näverstickning. En schal i mina favoritfärger blev påbörjad. Lite knepigt var det till en början att hitta vidare från ruta till ruta.


Med Sandy fick vi lära oss magic loop genom att sticka en minisocka från tån. Jag hade en hel del problem med att få till uppläggningen, lite konstigt eftersom jag gjort den förut. Sen gick det bra. En dålig bild på resultatet kommer här


Sen blev det en hel del garn inhandlat; lin och mullbärssilke från Yll och Tyll, sytrådstunn silke som Ingrid sålde, en påse tyger design Kaffe Fassett till min dotter och lite annat smått och gott.


Dessutom vann jag en hel kasse svart garn på fredagskvällens garnlotteri genom Evas förtjänst! Stort tack!

Stickfest i Väst



En hel vecka har hunnit passera sen stickfesten. Jättetrevligt var det på alla sätt och vis. (utom vad gäller vädret, som syns på bilden). Lite märkligt och mycket trevligt är det att ingå i ett sammanhang där alla stickar hela tiden. Liksom att möta bloggare som man upplever som bekanta irl, som Signe, Eva, Lisa, Marianne mfl. Upptäckte att jag blev blyg och egentligen skulle velat pratat mer med fler än jag gjorde. Men förhoppningsvis kommer det fler tillfällen. Delade  rum och hade det trivsamt på alla sätt och vis med Carina.
Till Grötö återvänder jag gärna.
Knappt några bilder blev det. Kameran råkade befinna sig på fel ställe mestadels. Tog ett par bilder med telefonen men upptäckte just att jag saknar sladd för att föra över bilderna till datorn.
Sticka Mera har Ulrika lagt ut länkar till alla bloggare som skrivit och fotat från SiV.

Jättetack till Linda, Marie och Ingrid som organiserade denna fantastiska helg!