torsdag 9 februari 2012

Nytt stickcafé!


måndag 13 feb kl 13.30 är alla sticksugna i Sundsvall med omnejd välkomna till ett nytt stickcafé på Café Basilika i Kyrkans Hus. Jag har tänkt att vi skall träffas varannan måndag framöver och hoppas att det är fler än jag som har möjlighet och vill fika och sticka tillsammans även på eftermiddagstid.

Ni som jobbar vid den tiden  vanliga måndagar är välkomna på Mittmaskans stickcafé på onsdagskvällarna fr kl 18 hos Tant Anci och Fröken Sara.
Ytterligare en stickcafémöjlighet: Hos Cinas garn nu på lördag kl 14-16. 

På stickorna

Jag kan inte sluta sticka vantar. Har egentligen tänkt koncentrera mig på denna:


En kort bolero i traditionellt norskt mönster ska det bli. Design Sidsel Höivik i Rauma finull. Både mönster och garn går att få tag på hos Yll & Tyll. Har stickat detta mönster i olika variationer och en massa andra norska bårder i ett otal tröjor, koftor, vantar och mössor under årens lopp och fortsätter att gilla det. Utmaningen denna gång är alltså inte själva stickningen utan monteringen på slutet när det skall virkas kanter och sys broderier. Men själva stickandet går lite långsamt på grund av vant-avbrotten.

Fick ett brev från Sticka där Avigmaskan (en lokalgrupp) utmanade oss andra att sticka fingervantar i restgarner. Det kunde jag inte motstå utan måste genast sätta igång.


Restgarner i tvåtrådig ull har jag överflöd av. Var på gång att sticka ett par till av bara farten när jag hittade denna spännande nyutkomna bok på biblioteket:


Mönstersticka i färg av Susan Anderson-Freed. Den innehåller mönster till mössar, baskrar och vantar såväl tumvantar som fingervantar och torgvantar med huva på. Alla mönster har naturmotiv mest fåglar men det var inte motiven jag föll för, tycker faktiskt de är lite klumpiga i formen, utan hennes små geometriska rutmönster på kanterna och vantarnas insida. Hon har utgått här från traditionella skotska mönster från Sanquhar. En tradition som var helt okänd för mig! Sen det allra mest spännande som gjorde att jag genast måste pröva, hon stickar sina vantar uppifrån och ner. Först tummen som sätts på säkerhetsnålar, sen toppen och så stickas tummen in när man kommer dit. Även fingervantar stickar hon uppifrån fingrarna och ner och menar att det är lättare!?


En vante har jag åstadkommit än så länge. Roligt var det men lite pillrigt. Men det är väl en vanesak. Måste naturligtvis pröva hennes metod för fingervantar också framöver!