tisdag 18 september 2012

Sommarens läsning sista delen

Nej, det här blir omöjligt! Sommaren är ju slut och trots ströanteckningar under läsandet så blir det allt svårare att sammanfatta det i efterhand. Särskilt gäller det de böcker som jag blev allra mest berörd av och parallellt de som inte berörde alls. Så nu blir det en lista av min resterande sommarläsning:

***** mycket bra, böcker ni inte bör missa enligt min mening
Agaat av Marlene van Diekirk     En stark berättelse från Sydafrika. Inte lättläst men djupt berörd blir man.
Diktsamling av Lina Ekdahl         Alla ni som gillar Liv Strömqvist kommer att älska Lina Ekdahls bok!
Pojkarna av Jessica Shiefauer      Augustvinnare. Flickskildring som skakar om.
Och en månad går fortare än ett hjärtlslag av Bodil Malmsten

**** bra böcker, mycket läsvärda
Helen Kellers värld av Bo Renberg   Utvidgad biografi om den dövblinda Helen som alla i min ålder känner till också mycket intressant läsning kring språk
Hugga berg ur himmel av Susanne Sörensen   En vass och rolig diktsamling som tyvärr är svår att få tag på.
I mina hus av Elisabeth Rynell     Diktsamling, vackra och berörande dikter!
Till Mervas av Elisabeth Rynell   Berättelse om en återkomst till livet och mötet med Norrlands inland.
Hitta hem av Elisabeth Rynell     Berättelse om två flickors resor i olika tidsepoker.
Kicki och Lasse av Peter Kihlgård  Om ett modernt parförhållande. - bok som Lästanterna läst.
Skrivet i vatten. Berättelsen om mitt liv av Camilla Westerdahl   Om livet efter en våldsam trafikolycka.
Blå skymning av Joan Didion     Om åldrande och sorgen efter en dotters död.
Himmelsdalen av Marie Hermansson   En hemsk berättelse om isolering och tvillingskap. Radioföljetong.
Mor, mamma, morsan               Antologi om mammor med bidrag av bla Aase Berg och Martina Montelius
Det dyrbara av Linn Ullman       Stark beättelse om tre generationer. Sommarföljetong i DN
Bodde alltid i Maniototo av Janet Frame   En rolig berättelse med en hel del satir.
Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren  Flickskildring som Lästanterna läst.
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Eflgren        Fortsättningen på Cirkeln.

*** Ok, gick an
Perenna växter av Susanne Sörensen   Ännu en av hennes kluriga diktsamlingar.
Sanningen av Riikka Pulkkinen     Finsk familjeberättelse
Tröst och reparation av Marta Cullberg Weston   En självhjälpsbok

** Inget vidare
Tigerkvinnan av Katerina Janouch       Fjärde boken om barnmorskan Cecilia Lund. Sämst hittills.
Trainspottern och andra berättelser från järnvägen av Åke Johansson  Ok som enskilda dagskrönikor.
Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng av Alex Schulman   Ointressant.

Om du vill ha en utförligare mer grundad bedömning, håller med eller tycker helt annorlunda så hör gärna av dig genom att kommentera mina tyckanden.



söndag 16 september 2012

Mer lite av varje

Ännu en strålande höstdag att njuta av innan mörkret och kylan kommer! Det var sista dagen för utnyttjandet av sommarkortet på utebadet här i stan så självklart har jag simmat. Jättehärligt att simma ute i uppvärmt vatten! Utebadet är öppet ytterligare två veckor så det är lite obegripligt att kortet inte kan gälla hela utesäsongen. Att simma är ett härligt sätt att röra sig på. Jag njuter av att vara i vatten och simmar regelbundet. Vet inte om det ger så särskilt mycket konditionsmässigt eftersom jag simmar bedrövligt långsamt men skönt är det. Kroppen känns iaf smidigare.
Idag startade DN återigen en artikelserie på temat "kom igång och träna och ät bättre". Man ämnar följa en kvinna som skall förändra sitt beteende och börja leva sundare på alla sätt och vis. Som vanligt börjar jag läsa med visst intresse och suckar sen efter en stund, denna gång redan mitt i den första artikeln. Hela upplägget känns så överambitiöst och präktigt. Springa, nåja gå-jogga-springa före frukost varje morgon plus annan form av rörelse två ggr i veckan och efterhand också styrketräna. Förstås jättebra men måste det vara så mycket? Kan inte lite träning också vara bra?
Glad blev jag i helgen över att ha vunnit mönster och garn till ett par muddar från Tant Koftas koffert i 4000kalaset som Visa Lisa organiserat för att fira att Online Stickcafé på facebook nu har passerat 4000 medlemmar. Onlinecaféet har öppet varje tisdag och torsdag från kl 15 på fb och är ett trevligt sätt att umgås med andra stickare som väl kompletterar lokala stickcaféer irl.
Hos Tant Kofta finns just nu också en utlottning där man kan vinna inträde på Syfestivalen i Borås som går av stapeln sista helgen i sep och dessutom hennes häfte med mössbeskrivningar. Här kan man gå in och delta senast 21 sep.

söndag 9 september 2012

sommarens läsning del 3

En hel del deckare har det förstås blivit:
Allra bäst av sommarens deckare gillade jag Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Liksom hennes tidigare deckare utspelas den i Kiruna med omnejd med juristen Rebecka Martinsson som huvudperson. Som vanligt är i deckare finns vid sidan om den nutida handlingen en parallellhandling som utspelas i förgången tid kring Hjalmar Lundbom och Kirunas uppbyggnadstid i början på förra seklet. Åsa Larsson lyckas verkligen gestalta både dåtid och nutid på ett levande och mycket spännande sätt. Liksom flera recensenter påpekat finns det en hel del i hennes skrivande som tyder på att hon är på väg över till 'vanlig skönlitteratur, den väg som Kerstin Ekman en gång gick. Jag läste inte utan lyssnade  på Till offer åt Molok i Åsa Larssons egen uppläsning. Mycket bra var den!
Ytterligare tre deckare fick pluspoäng, Arne Dahls Hela havet stormar, Deon Mayers Den sista safarin och Jussi Adler-Olsens Journal 64. Hela havet stormar är Arne Dahls andra bok om opcop-gruppen, den europeiska specialstyrka som hans gamla A-grupp i de tidigare deckarna nu ingår i. Även detta är en mycket spännande historia som det inte går att lägga ifrån sig förrän den är utläst. Och samma sak gäller också Deon Mayers bok. Den sista safarin handlar om sökandet efter en bror som försvunnit i Krugerparken, liksom i hans tidigare böcker beskrivs ett nutida Sydafrika fyllt av inre motsättningar och oro. Enligt min mening inte den bästa av alla hans deckare men helt klart mycket läsvärd. Också Journal 64 sträckläste jag, med andan i halsen. Jussi Adler-Olsen är en ganska ny bekantskap. Hans danska polis Carl Mörck på avdelning Q för specialfall vid polisen i Köpenhamn är på klassiskt deckarvis både bufflig, tjock och excentrisk. Brotten i Jussi Adler-Olsens böcker är alltid extremt vidriga det handlar om barnmisshandel, utsatta kvinnor, sexuella brott som pågått på ett systematiskt sätt under lång tid. Mycket spännande nästan för hemska intriger för min smak.
Resten av mina sommardeckare får samsas i en lista, ingen av dem var någon riktig höjdare. Till kategorin läsvärda hör följande:
Känslan av död av Elly Griffiths, en engelsk deckare som utspelar sig på nordostkusten
Helgonet av Carin Gerhardsen, ännu en bok i serien om Hammarbypolisen
Aska av Yrsa Sigurdardottir, en isländsk deckare, en ny bekantskap
Den femte årstiden av Mons Kallentoft, ännu en Malin Fors deckare som utspelar sig i Linköping. Otäck!
Mörkt motiv av Louise Penny, en kanadensisk mysdeckare a la Agatha Christie
Till dem man enligt min mening kan hoppa över hör:
Causa Mortis av Elias Palm och Stryparen av Jonas Moström. Gemensamt för dessa båda författare är att de är läkare. Elias Palms första bok liksom flera av Jonas Moströms deckare tyckte jag bra mycket bättre om än dessa båda.





lördag 8 september 2012

lite om prylar

Äntligen fungerar min dator trådlöst. En router har jag haft länge och bra bredbandsuppkoppling men först nu kan jag sitta med laptopen i knät i vardagsrummet. Det krävs en manuell inställning av uppkopplingen varje gång jag slår på datorn, något jag inte tidigare fattade. Mitt praktiska hanterande av datorn har sina begränsningar tex när det gäller layout av bloggen och hanterandet av facebook. Skulle behöva en privat support att ställa 'dumma frågor' till nu och då. En del går att klura ut själv men min uthållighet i prövande är tämligen begränsad.
Att sitta med laptopen i knät inbjuder till mera surfande på nätet än vanligt. Litteraturmagazinet har dykt upp på facebook genom vänners länkande dit. Idag gick jag för första gången in på sidan och blev glatt överraskad, en hel litteraturtidskrift på nätet med massor av intresse att läsa för en bokälskare som jag! Här finns artiklar om litteratur, författarintervjuer, recensioner, essäer och bokbloggar. Det är alltid trevligt att hitta till andra som delar ens eget intresse. Jag anmälde genast en prenumeration  - men se det funkade inte. Enligt Litteraturmagazinet finns inte min mailadress. Mysko.
Uppgraderingen från mobiltelefon till iphone i vintras är annars mitt stora lyft vad gäller mediala prylar. Jag gillar verkligen iphonen, att ha tillgång till hela sr:s utbud av bra radioprogram, att kunna googla snabbt, läsa bloggar, spela spel som Wordfeud och Solitaire, läsa epost, kolla facebook och inte minst lyssna på bra musik via Spotify. Mm förstås. Har nyligen också skaffat en ny liten (formatmässigt) cd-spelare som också fungerar som dockningsstation.
Nästa uppgradering som står på tur är att skaffa en platt-TV. Det skulle vara trevligt att kunna titta på Svt-play på stor skärm. Men eftersom min tjocka tämligen moderna TV funkar helt ok för övrigt så får det inköpet vänta ett tag.

tisdag 4 september 2012

Sommarens läsning del 2

Ännu en bok skriven av en son om sin pappa: Allt vi här drömma om av Erik Wijk. Erik Wijks pappa Olof kommer från två välbärgade släkter i Göteborg; köpmannafamiljen Wijk och redarfamiljen Broström. Efter ett storslaget bröllop när Olof och hans fru fått två barn blir han alltmer upptagen av religiösa funderingar med betoning på Swedenborg och hans beteenden leder till skilsmässa. Olof kommer sen att leva sitt liv i allt större isolering och barnens kontakt med honom försvinner alltmer för att efterhand upphöra. Boken handlar om Eriks sökande efter sin pappa, han utforskar Olofs bakgrund och uppväxt, berättar sina egna uppväxtminnen och beskriver de försök han gjort för att närma sig honom. En gripande och stark berättelse om en man som hade stora tillgångar men vänder samhället ryggen och kom att leva som eremit.

Allt vi här drömma om

I Karl-Ove Knausgårds serie Min kamp är förhållandet mellan pappa och son. Särskilt del 1 där upp röjningen av misären efter pappans död står i centrum. En motsvarande skildring av funnen misär finns i Erik Wijks bok. Jag har hunnit till Min Kamp 4 i Knausgårds serie. Den handlar om hur Karl-Ove efter gymnasiet flyttar till Nordnorge och blir lärarvikarie på en liten grundskola på en ödslig ö långt ut vid Atlantkusten. Berättelsen handlar mest om fester med mycket fylla och jakt på tjejer. Karl-Ove drömmer om att bli författare och planerar skriva sin första roman. En ganska tröttsam läsning enligt min smak. Jag har gillat de tre föregående delarna bättre.

Min kamp 4

Genom hela sommaren har temat flickors uppväxt och utveckling till att bli kvinnor gått som en röd tråd genom mitt läsande. Inte alls planerat utan mest beroende på att det kommit många intressanta böcker på det temat.
Vibeke Olsson har hittills skrivit tre böcker om Bricken, en flicka som växer upp i sågverkssamhället Svartvik strax söder om Sundsvall i slutet av 1800-talet. Den första boken om Bricken, Sågverksungen som jag läst tidigare, handlar om henne som 10-åring. Bricken arbetar som ströflicka vid sågen när Sundsvallsstrejken bryter ut 1879. Det är en intressant och välskriven historisk skildring som jag tyckte hamnade lite mellan stolarna mellan att vara ungdomsbok och vuxenbok. Kanske bäst som bredvidläsningsbok i skolan? Nåväl nu har jag läst del 2 och 3 om Bricken. I del 2, Bricken på Svartvik är hon tonårig ribbkaperska som funderar på sin tro och får en spirande längtan efter kärlek. Det är mycket slit och släp och det händer en hel del sorgligt, hennes mamma blir allt sjukare och själv råkar hon ut för en förfärlig olycka men i förgrunden finns hela tiden skildringen av vardagslivets glädjeämnen och människors omtanke om varandra. Jag tyckte mycket om boken! I Sågspån och eld, del 3har Bricken blivit en ung kvinna. Hon blir mamma och återvänder till Svartvik efter att en tid ha varit piga på Östermalm i Stockholm. Den stora branden i Sundsvall 1888 finns med i bakgrunden. Brickens liv blir än mer komplicerat med småbarn och en man som är alkoholist. Fortfarande mycket intressant historisk arbetarskildring men lite väl rörig tycker jag.denna del är.

Bricken på SvartvikSågspån och eld

Så till några mer nutida flickskildringar:
Stål av Silvia Avallone blev jag nyfiken på genom Babel i våras där Silvia Avallone var gäst. Hon är en ung italienska som i Stål berättar om två unga tjejers vänskap. Anna och Francesca bor på Via Stalingrado i ett slitet bostadsområde i skuggan av ett stålverk med utsikt utöver Genuabukten och Elba. Francescas pappa misshandlar hennes mamma, Annas mamma är socialist medan hennes pappa ägnar sig åt skumma affärer efter att ha blivit sparkad från stålverket. Flickorna lever ett eget liv på stranden och utmanar pojkarnas och de unga männens lustar med sina kroppar till synes omedvetet men samtidigt mycket utmanande. De längtar till Elba där ett annat liv hägrar. Men livet blir efterhand tuffare för de båda livsbejakande 13-åringarna. Deras vänskap får sig törnar och de hamnar långt ifrån varandra. Vid sidan av flickskildringen finns också tillvaron i killarnas och de unga männens perspektiv väl gestaltad och en bild av skuggsidan i Berlusconis Italien träder fram. En mäktig, vacker och sorglig berättelse!


Stål

Flickskildringen i Stål fick mig, liksom Åsa Beckman som recenserade boken i DN, att tänka på Monika Fagerholms flickor i Den amerikanska flickan och Glitterscenen. En annan svensk motsvarande skildring finns i Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson som också den utkom i vintras. Den utspelar sig under 1980-talet i Gårdsten,ett hyreshusområde i utkanten av Göteborg där livet har flera gemensamma drag med området på Via Stalingrado i Stål. Ingenbarnslands huvudperson heter Mira och är en stark, arg flicka som vet vad hon vill men går sina egna vägar för att söka sig fram. Miras föräldrar är finska invandrare som mot hennes vilja ser till att hon får gå i finskspråkig klass igenom grundskolan. Det är en tuff skildring av barns och också vuxnas levnadssituation i det slitna bostadsområdet, om ett hårt liv där många far illa och lever på helt andra villkor än vi andra medelsvenssons. Också detta en mycket läsvärd och gripande läsning!

Ingenbarnsland
Ytterligare två uppväxtskildringar som det skrivits mycket om i media under våren är Felicia Feldts Felicia försvann och Johanna Ekströms Om man håller sig i solen. Båda dessa är självbiografiska berättelser om uppväxten i familjer där föräldrarna är allmänt kända författare. Felicia Feldts mamma heter Anna Wahlgren och Johanna Ekström är Per Wästbergs och Margareta Ekströms dotter. Felicia försvann hade jag inte tänkt läsa men dök på den på biblioteket och den fick följa med hem. Felicia Feldts skildrar en rörig uppväxt men ständiga flyttar under mycket bohemiska förhållanden med en mamma som är lynnig och ofta otillgänglig och frånvarande. Samtidigt visas en idyllisk bild av den stora syskonskaran upp i pressen och Anna Wahlgren får stora framgångar som uppfostringsguru med sin föräldrabok. Fast själv var jag mycket skeptisk till den bilden redan då och kritisk till många av de råd Anna Wahlgren gav i sin bok, i parantes sagt. Barnen Wahlgren (eller vilka efternamn de nu hade) for ofta illa och Felicia Feldt berättar lite i förbigående i boken också om hur uppväxten påverkat henne som vuxen och gjort livet svårt.

Felicia försvann

Johanna Ekström beskriver i Om man håller sig i solen även hon en uppväxt som utåt framstår som idyllisk och perfekt. Hennes familj lever i en värld uppbyggd som ett smakfullt  stilleben i en estetisk miljö som framstår som ett bildreportage i ett exklusivt inredningsmagasin. Det viktiga är ytan och att passa in. Verkligheten finns i språket, om man inte stämmer in i den överenskomna bilden finns man inte. När hon lever ut sin frustration först genom självsvält och senare genom ett vilt destruktivt uteliv som tonåring reagerar varken föräldrarna eller någon annan i närheten utan hon möts av välvilja och beundran. Samtidigt som det perfekta familjelivet spelas upp visar det sig att pappa Per har inlett ännu en ny kärleksrelation som leder till skilsmässa. Ändå inga riktigt skandalösa avslöjanden egentligen men en plågsam sorglig skildring full av stor förtvivlan och osäkerhet som verkligen tog tag i mig.
Om man håller sig i solen