lördag 27 februari 2010

Guldteam

En fantastisk curlingmatch i natt. Guld till Anette & co! Fantastiskt roligt att se dem på prispallen. Jag grät till Du gamla du fria och gladdes med dem. Fem vanliga kvinnor, som faktiskt lever ett vardagligt liv med jobb och familjer och sen presterar detta!
Utöver deras prestation, var det en njutning att lyssna till kommentatorerna under curlingmatcherna. Katarina Hultling med bisittare som varken svamlade eller orerade eller tuggade som så många av deras manliga kollegor gjort under skidåkningen och hockeyn. "Jag smäller av" är nr 1 av alla kommentarer!

Sov länge gjorde jag förstås idag efter nattittandet. Men dagen inrymde också årets första stickcafé hos Cinas garn. En bonus som tillkom istället för den missade Umeåresan.
Eftersom OS-stickningen ligger väl i fas ägnade jag stickcaféet till att starta en Citronschal. Köpte två härvor Malabrigo Lace av Maria för ett par veckor sen. Påbörjade nu en i skogsgrönt. Trevlig stickning på stickcafé, kanske lite tråkig om man sitter ensam hemma alltför länge. Cina hade bakat en jättegod kaka till fikat. Vi surrade och trivdes och naturligtvis gick det inte att undgå att handla lite. För mig blev det ett nystan av Regias nya bomullsblandade sockgarn och två nystan Felted tweed på rea. Det är alltid lika roligt att se och inspireras av vad andra håller på med när man stickar tillsammans.
Hemma igen har jag återgått till OS-vantarna. Längtar efter att få dem färdiga och sätta igång nya stickprojekt vid sidan av Citronschalen.

torsdag 25 februari 2010

Fortsatt sjukstuga

Jätteless är jag på detta att vara krasslig. Fortsatt snuva, hosta och astmabesvär. Ingen ork alls. Som om inte det vore nog, i tisdagskväll när det var som mest spännande i Anna Holmlunds skicrossåk, högg det till i bröstet. Efter en dryg timmes värk, vilket ju uteslöt en ångestattack tog jag kontakt med sjukvården och hamnade efterhand på akuten igen. Frampå natten konstaterades det att det nog handlade om gallstensanfall. Det blev bekräftat dagen efter. Tur att det inte var hjärtat tänkte jag hemma igen efter ett sjukhusdygn.
Har sen idag bestämt mig för att inte åka med spelkompisarna till Umefolk, festivalen i Umeå i helgen där vi skall spela. Har på känn att finns det minsta lilla virus i luften där så kommer det att kasta sig över mig. Tråkigt. Men eftersom ytterligare tre trevliga resor finns att se fram emot i mars, så gäller det att ta det varligt nu.


Lite efter ligger jag på mitt tredje OS-vantpar, motsvarar ett långlopp femmilen eller tremilen. Helt säker på att gå i mål i tid är jag inte. Börjar faktiskt känna mig lite mätt på vantstickning. Längtar efter schalar, citron och Ishbel, och en ny koftstickning.


Senast läst är Sara Kadefors Borta bäst. Den handlar om Sylvia, en mogen kvinna som efter att ha länsat sin dotters sparkonto lämnar man och barn och bor i berättelsens början i sin bil i en dunge nära ett IKEA-varuhus. Sylvia lever mao som uteliggare och möter alla de olika kategorier av människor som finns vid sidan av oss som lever ett mer ordinärt liv. Det finns en stor värme i Sara Kadefors berättelse och naturligtvis mycket utsatthet. Det är obehagligt att inse hur nära den välordnade vardagen sammanbrottet kan finnas. Samtidigt har jag lite svårt att förstå huvudpersonen Sylvia. För mig stämmer hon inte som person. Men man ser ju det olika.

tisdag 23 februari 2010

Ryska vantar



Mina första ryska vantar, Mitten 18 ur boken Mostly Mittens! Igår kväll under Charlottes och Annas silverlopp blev de klara. Därmed är mitt andra lopp i Ravelympics avklarat. Det var en rolig stickning, men vantarna blev lite väl breda över handryggen. Vilket förståss berör på att de har tumkil. Nästa par vantar ur boken kommer jag att sticka utan kil. Men det blir nog inte förrän nästa vinter. Nu väntar tredje loppet, Fair Isle-vantar. Har lagt upp garnerna på bordet för färganpassning, totalt 8 färger. Start ikväll efter kören.

Har virkat på OS-mössa nr 2 som mellanspel. Mössa nr 1 skall Nisse, mitt mellanbarnbarn få. Mina Eskimogarner är på upphällning. Men eftersom Erik, min son, facebookat att han också vill ha en mössa, blir det en med tredubbelt blått ur förrådet och lite färre gula varv.


Nisses mössa i Eskimo (utom det svarta som är i Alpaca)

lördag 20 februari 2010

Inte bara OS

Jag har aldrig tidigare tittat på så många OS-sändningar som nu. En hel del av tävlingarna är spännande, nästan för spännande man måste nästan gå ut eller åtminstone titta stint ner på stickningen, som när Anja Pärsson åker. Men allt pladder av kommentatorer och repriskörningar blir jag less av. Hade absolut inte suttit framför TV:en varje dag (obs inte nätter) om det inte vore för Ravelympics stickutmaning och det trista faktum att jag fortfarande är sjuk.
Nåja, ska inte klaga, det är trevligt att sticka. Igår blev första vanten av par nr 2 färdig. Väldigt kul stickning, snygg tumkil, men jag blev inte helt nöjd med passformen. Eftersom det är halvtid i mitt deltagande har jag haft lite vantpaus under dagen och istället virkat svenska lagets OS-mössa. Snabbt gick det med Eskimå och virknål nr 9. Har aldrig virkat så grovt tidigare. Får se om någon av barnbarnen vill ha mössan.
Har just satt igång med den andra ryska vanten och skall fortsätta till herrarnas längdåkning om en stund.

Men bara OS blir det inte, det blir en del läst också och en del Sudokon och korsord lösta.
Och ljudboksstickande. Denna vecka till Kerstin Ekmans Mordets praktik. Kerstin Ekman knyter an till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Huvudpersonen i boken är läkare verksam i början av det förra seklet i Stockholm liksom doktor Glas. I berättelsens början låter hon sin huvudperson stöta ihop med Hjalmar Söderberg. Utifrån detta möte tror sig den unge läkaren att han blivit förebild för skapandet av doktor Glas och det får ödesdigra konsekvenser för hela hans liv. Liksom denne utför Kerstin Ekmans läkare mord i skydd av sin läkarroll. Det är en mycket spännande och skickligt skriven berättelse som levandegör sin tid.

Senast läst deckare är Mörkrets alla färger av Peter Robinson. Ännu en berättelse om kommissarierna Banks och Cabbot som verkar i Yorkshire. Denna gång blir de genom två dödsfall inblandade i ett fall med anknytning till underättelsetjänsten. Spännande och välskriven. Jag gillar särskilt de engelska miljöskildringarna i Robinsons böcker, även hans huvudpersoner.

torsdag 18 februari 2010

Första OS-vantarna klara!


Etapp 1 i Ravelympics-stickningen blev klar igår kväll under sprintloppen på skidor. Tyvärr inga svenska medaljer men väl en norsk. White Witch Mitts heter vantarna som är stickade i Peer Gynt, tretrådigt norskt ullgarn från Sandnes som jag har massor av i lagret. Det var mitt favoritgarn på 60- och 70-talen. En trevlig stickning. Enda nackdelen att det blev många trådar att fästa. Lite ovanligt med den avskurna toppen. Ofta slutar ju vantar i trekantsform.
Idag har jag satt igång etapp 2, ryska vantar från boken Mostly Mittens. Samma typ av mudd är det här, i två färger två räta, två aviga. Muddarna blir inte lika elastiska som vanliga enfärgade men väldigt snygga. Helt absorberad har jag varit av den nya vanten under eftermiddagen. Ett geometriskt mönster som ser mycket krångligare ut än vad det visat sig vara. Nu stickar jag bara i två färger, rött och grått, tvåtrådig ull.

Annars har det varit en backlach-start på veckan. Efter en sagolik helg med såväl OS-invigning på TV tillsammans med barn och barnbarn, som skidåkning med de två äldsta barnbarnen blev jag sjuk igen. Ny (gammal?) luftvägsinfektion med astmaproblem trots medicineringen. Det blev ännu ett vårdcentralbesök och högre doser. Helt utpumpad är jag. Orkar bara gå långsamt, längtar efter mer skidåkning och annan träning. Skidspåren är perfekta... Det är så underbart vackert ute med de rena vita snömassorna och blekblå himmel. Vita vintervägar, varken salt, grus eller is! Eftersom det snöar regelbundet förblir det gnistrande vitt. Förstår förstås andras suckar över allt skottande och problem med bilar. Men det slipper jag som bor i lägenhet och inte har någon bil att krångla med.

Till sist några bilder från helgen:




torsdag 11 februari 2010

Ellen Key

Annelie Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) handlar om Ellen Key och Urban von Feilitzen som hon var olyckligt förälskad i under många år. Den bygger bl a på brev som finns bevarade, men är ingen biografi utan skriven i romanform. Lite trögt tyckte jag först det var att komma in i den men efterhand växte personerna fram. Urban von Z klarade inte att lämna sin familj och börja om på nytt med Ellen som sörjer sin kärlek djupt. Hon därefter skrev sitt mest kända verk Barnets århundrade och fick ett internationellt genombrott, hon blev bl a Sveriges mest kända pedagog. Då var hon drygt 50 år.
Utöver kärleksåren med Urban von Z, får man i Annelie Jordahls berättelse möta henne när hon efter kringflackande år i Europa efter 60 har flyttat in på Strand vid Vättern. En mycket viktig person blir hushållerskan, väninnan och "extradottern" Malin som hon lever tillsammans med på Strand fram till sin död.
Vilken fantastisk kvinna  Ellen Key verkar ha var, driftig, modern, stark och envis. Radikal och skönhetsälskande, ett centrum i tidens kulturliv i ständig kontakt både genom besök och brevledes med såväl kulturelit som vanliga arbetarkvinnor.  Hon brann för att sprida bildning och skönhet särskilt för unga kvinnor och för barn. Än mer imponerad blir jag efter att ha varit på biblioteket och lånat Ingela Bendts Ett hem för själen. En reportage och fotobok om Ellen Key och hennes Strand som Annelie Jordahl hänvisar till som en av sina källor.
Hit måste jag åka! Har inte varit i de trakterna i Östergötland. Plockar fram kartboken och fantiserar. Kanske skulle man kunna åka dit och bo några nätter på vandrarhem tillsammans med några andra intresserade kvinnor... Är någon intresserad?? Jag rekommenderar både Annelie Jordahls och Ingela Bendts böcker. Nästa steg för mig är att läsa några av Ellen Keys egna verk.

tisdag 9 februari 2010

Inför OS och Ravelympics

Tre vantprojekt har jag anmält till Ravelympics och Team Sweden, till eventen Mitten moguls och Nordic Colorwork Combined. Utöver White Witch Mittens skall det bli Mitten 18 ur den nyinförskaffade boken Mostly Mittens och Tammy mittens ur Alice Starmore's Book of Fair Isle Knitting. På bordet i vardagsrummet ligger restgarnsnystan. Behöver (tror jag) bara skaffa en garnhärva, ljusgrått garn för Tammy.
Har sent omsider i och med detta också börjat använda Ravelrys möjligheter för dokumentation av egna stickprojekt. Har tidigare bara använt Ravelry som idébank. Inte så dumt.

måndag 8 februari 2010

Alla deckare är inte bra

På framsidan av Fyrvaktaren finns följande citat: "Läckbergs bästa hittills" enligt Lotta Olsson i DN. Det tycker inte jag, snarare tvärtom. Ännu en rörig historia tämligen lik hennes tidigare. Denna gång skall ett storslaget SPA invigas i Fjällbacka. Det finns ett mystiskt syskonpar i ledningen. Kvinnomisshandel och narkotikahandel. Mord (naturligtvis) en parallell dåtidsskildring från 1800-talet och privata kriser blandat med babylycka i huvudpersonernas familjliv. Antingen goda eller klumpiga poliser... Jag har fått nog av Camilla Läckbergs Fjällbaka nu!

Solig söndag

Solen strålar över snömassorna och det är nästan noll gradigt. Det droppar faktiskt från taken och snö singlar ner från grenarna på träden. Vårvinterkänsla!
Naturligtvis borde man vara ute på skidor men det orkar jag inte riktigt än. Istället blev det en långsam omvägspromenad   från kyrkan och hem runt Mittuniversitetets campus och bygget av stans nya äventyrsbad.

Mittuniversitetet har campus både i Sundsvall, Härnösand och Östersund. Vårt i Sundsvall är rel nybyggt (90-talet ??? kommer inte riktigt ihåg), det ligger i en åkrok vid Selångersån som rinner ut i Sundsvallsfjärden. Precis där staden började byggas på 1600-talet.
Några bilder:





Min Fountain Pen Shawl från Interweave Knits, spring 2009 är klar sen någon vecka sen. Riktigt nöjd är jag. Nu hänger den i fönstret för att njutas av mot snödrivan utanför och med solljuset glittrande genom spetsen. (som på den sista bilden)




Snödrivan har sjunkit ihop i helgen. Men tydligen skall det komma mer snö nästa vecka...
Jag har stickat i Grignasco Merinosilk som Maria på Garnkorgen tipsade om. Det är nog det tunnaste garnet hittills för min del. 1 400 m på 100 g och ca hälften kvar, minst. Schalen är som ett flor. Började på den i våras, så det har varit många uppehåll mellan varven. Ändå en väldigt rolig stickning, alldeles särskilt gillade jag att sticka kantbården.

Under helgen har jag annars 'snöat in' på tvåändsstickning. Jätteroligt. Lite långsamt går det förstås men utmaningar är kul. Är mitt på tumkilen just nu. Fattade först inte vad som menas med att sticka en fläta utan gjorde en kruskedjegång istället (fläta fanns inte förklarad i Tvåändsstickningsboken) och insåg sen att det var olika saker. Hittade så Krokmaskans hemsida igår kväll och förstod. Så efter några varvs upprepning sitter nu flätan på plats. Blev nöjd.

lördag 6 februari 2010

Sånt man bara säger

Helena von Zweigbergks Sånt man bara säger är en berättelse om två systrar. Storasyster Susanne som dragit sig tillbaka från omvärlden och lever isolerad i sitt torp blir pressad av sin yngre syster att tillfälligtvis ta hand om sin systerson. Systern som verkar ha levt ett ansvarslöst liv har just blivit vräkt från sin lägenhet och behöver hjälp medan hon försöker ordna upp tillvaron för sig och sin son. Det blir inte lätt för Susanne att få till samvaron med den truliga och tystlåtna tonårspojken, som samtidigt visar sig ha hoppat av skolan.Situationen är också än mer komplicerad än vad systern först avslöjar.
Ja, mer om handlingen tänker jag inte avslöja. Jag gillar Helena von Z:s sätt att skriva och särskilt hennes beskrivningar av hur Susanne blir frustrerad över hur hon fastnar i floskler i kontakten med sin systerson. Boken är också spännande.

Har grunnat på 7 intressanta saker om mig själv kopplat till awarden Carina skickade, se tidigare inlägg. Fastnade i vad är intressant för andra att veta. Hur som helst här kommer 7 personliga punkter:

Jag

  1. gillar kartor
  2. löser minst ett Sudoko om dagen, oftast i DN i pappersupplagan
  3. lägger alltid minst en patiens på datorn när jag sitter där, oftast Harpan
  4. har alltid minst tre böcker och tre stickningar igång samtidigt
  5. färska räkor är det bästa jag vet, helst med ett glas vitt vin till
  6. har lätt för att gråta, särskilt när jag blir arg
  7. hoppas på att det kommer en prins på en vit häst förbi endera dagen, dvs det skulle inte vara så dumt att möta en trevlig man i sina bästa år

Awarden skickar jag vidare till stickkompisarna i Mittmaskan i Sundsvall.

Bättre

Fortfarande utpumpad, men det känns mycket bättre. Håller som bäst på och förbereder mig inför Ravelympics. Har bläddrat och funderat över vantmönster i massor. Både i bok och urklippssamlingen och på nätet. Sen kunde jag inte låta bli att beställa en helt oemotståndlig ny vantbok och samtidigt en ny koftbok.



Ett par vantar ur Mostly Mittens skall det absolut bli. Men det blir inte lätt att välja bland alla dessa läckerheter. Alla mönstren i boken kommer från norra Ryssland, en region som heter Komi. På startsträckan planerar jag att sticka White Witch Mittens ett mönster från Knitting Daily från 2008. Har alldeles nyss för första gången aktiverat min notebok i Ravelry och lagt in vantarna som project. Har alltså tänkt delta i eventen Mitten Moguls och Nordic Colorwork Team Sweden i Ravelympics.
Alla nya procedurer med datorn tar sin lilla tid att hitta rätt i. Men jag blir rätt nöjd med mig själv när jag lyckas på egen hand.

Har plockat fram en gammal ufo-vante för att förbereda OS-stickningen men satte istället för att återuppta den igång med projekt tvåändsstickade vantar. Har tänkt göra det ända sen Fäbodstickningen i somras då Dödergök lärde ut grundtekniken och jag till min stora förvåning fattade och fick till ett par muddar. Hela hösten har jag lånat (och lånat om flera gånger) Birgitta Dandanells fina bok om tvåändsstickning från biblioteket och beundrat vantarna där. Nu plötsligt kom den där lusten att sätta igång.


Detta blev stickat igår kväll framför TV:n. Ska bli Mariannes vante Ida som fanns med i mönsterhäftet från Fäboddagarna. Även detta är ju en OS-uppladdning.

onsdag 3 februari 2010

Eländiga dagar

Min luftvägsinfektion är av den envisa sorten. Från halsen till bihålorna och sen ner i bronkerna och lungorna. I förrgår gav jag mig iväg på spelning, både för spelandets skull och kompisgemenskapen. Blev helt utmattad, kände mig som på joggingtur och orkade inte spela hela tiden. Fortsatt anfådd, trots astmamedicinintag. Ringde vårdcentralen och fick tid ganska omgående. Höll på att tuppa av under den rel korta promenaden dit. Remiss till akuten. Låg på en brits där under större delen av dan, EKG, lungröntgen, syrgas, bricanylinhalering. Inte förrän sent på kvällen började det kännas lite mer normalt igen med andningen. Hade som tur var både en bok och en stickning i väskan (har nästan alltid det).
Ännu mer tur att det var en välskriven och spännande deckare. Mörka domäner av ValMcDermid som till största delen utspelar sig i Skottland i mitten av 80-talet och i nutid. Hon tillhör en av mina favoritdeckare. Hann läsa ut boken under den vakna natten. Det är svårt att sova på en obs avdelning med sju andra.
Mycket skönt att komma hem igen idag, nu med nytt pencillin och cortison. Inser att jag måste ta detta med astma mer på allvar och medicinera kontinuerligt framöver.
Insåg sen att det skulle bli ännu ett missat stickcafé ikväll, tredje gången på raken. Saknar verkligen umgänget med de andra stickerskorna i Mittmaskan. Tur att alla ni andra bloggstickare finns att följa och umgås med här på nätet. (Även om det blir glest mellan kommentarerna.


Det värmde extra mycket att just idag dessutom upptäcka att jag fått en award av bloggkompisen Carina. Vi träffades irl förra våren i Halmstad och skall nu i mars åka till Grötö gemensamt. Jag är fylld av förväntan och längtan. Tack Carina!


Återkommer imorgon med punktlista mm.