Etapp 1 i Ravelympics-stickningen blev klar igår kväll under sprintloppen på skidor. Tyvärr inga svenska medaljer men väl en norsk. White Witch Mitts heter vantarna som är stickade i Peer Gynt, tretrådigt norskt ullgarn från Sandnes som jag har massor av i lagret. Det var mitt favoritgarn på 60- och 70-talen. En trevlig stickning. Enda nackdelen att det blev många trådar att fästa. Lite ovanligt med den avskurna toppen. Ofta slutar ju vantar i trekantsform.
Idag har jag satt igång etapp 2, ryska vantar från boken Mostly Mittens. Samma typ av mudd är det här, i två färger två räta, två aviga. Muddarna blir inte lika elastiska som vanliga enfärgade men väldigt snygga. Helt absorberad har jag varit av den nya vanten under eftermiddagen. Ett geometriskt mönster som ser mycket krångligare ut än vad det visat sig vara. Nu stickar jag bara i två färger, rött och grått, tvåtrådig ull.
Annars har det varit en backlach-start på veckan. Efter en sagolik helg med såväl OS-invigning på TV tillsammans med barn och barnbarn, som skidåkning med de två äldsta barnbarnen blev jag sjuk igen. Ny (gammal?) luftvägsinfektion med astmaproblem trots medicineringen. Det blev ännu ett vårdcentralbesök och högre doser. Helt utpumpad är jag. Orkar bara gå långsamt, längtar efter mer skidåkning och annan träning. Skidspåren är perfekta... Det är så underbart vackert ute med de rena vita snömassorna och blekblå himmel. Vita vintervägar, varken salt, grus eller is! Eftersom det snöar regelbundet förblir det gnistrande vitt. Förstår förstås andras suckar över allt skottande och problem med bilar. Men det slipper jag som bor i lägenhet och inte har någon bil att krångla med.
Till sist några bilder från helgen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar