torsdag 30 december 2010

Årets sista läsrapport

En hel del har jag läst i december. Många deckare har det blivit men också en hel del annat. Först ännu en medioker deckare; Den svarta löparen av Kristina Appelqvist. Den utspelas i Skövde och presenteras som första delen av en kommande serie. Miljön är högskolan, här omskapat till universitet. Den nya kvinnliga rektorn är huvudperson. En administratör mördas, alla i ledningsgruppen blir misstänkta. Sedvanlig dramatisk upplösning.  Ja, ja fler i den serien tänker jag inte läsa. Betyg **
Men det finns också deckare med mer kvalitet:
Danska Pia Juuls Mordet på Halland är en. Bess vaknar en morgon och tror att hennes man vid namn Halland redan har åkt till jobbet. Det visar sig att han blivit skjuten utanför deras hus. Bess famlar sig fram i den nya tillvaron och det uppdagas för henne att det är en hel del hon inte känt till angående sin man. En liten tunn bok, riktigt bra! Betyg ****
Arnaldur Indridasons Mörka strömmar är hans senaste om kriminalpoliserna i Rejkavik. Lite annorlunda är den än de tidigare. Huvudpersonen Erlendur hans lite tungsinta kriminalare har rest iväg till sina hemtrakter. Under tiden får kollegan Elinborg ta över ansvaret. En ung man hittas mördad och ganska snart står det klart att han inte bara är ett offer utan också en förövare. Elinborg gräver sig bakåt i hans liv och hittar tystade historier långt ute på den isländska landsbygden samtidigt som hon parallellt funderar över sin relation med de egna tonårsbarnen. Åter en bra och spännande berättelse av Arnaldur Indridason. Det enda jag inte gillar med  boken är framsidans layout. Varken bilden eller ingress-texten överst som ger helt fel signaler. Betyg ****
Årets sista deckare är svensk, del tre i en serie i lokal miljö med årstidsanspelning. Alltså en del enligt deckarschablonen. Men Johan Theorin kan mycket mer än så. I Blodläge är det vår på Öland. Liksom i hans tidigare böcker finns pensionären Gerlof med och det finns en anknytning till myter och sagor. Denna gång älvor och troll. Även detta är en välskriven och spännande berättelse som det är svårt att lägga ifrån sig.
Betyg   ****

Sen har jag också läst en del annat. Claires leende av Eva Ström har länge stått på läslistan. Nu dök den upp i samband med att jag läst ett par av hennes diktsamlingar. Claires leende är en liten tunn (till formatet) berättelse om den unga Claires självmord. En stillsamt vemodig, sorglig skönlitterär skildring av en tonårsdepression med tragisk upplösning. Betyg ****
Strax efteråt dök en annan bok också skriven av en läkare upp bland bibliotekets nya böcker. Sten Espmarks  I speglarnas sal med undertitel psykiatriska skisser. Detta är alltså ingen roman. Sten Espmark som är  pensionerad psykiatriker med kompetens och erfarenhet av både beteendeterapi och psykoterapi/psykoanalys återger en rad fallbeskrivningar från sin yrkespraktik och gör en kortare livsberättelse. Lite rapsodiskt blir det. Mest intressant är boken för de reflektioner han gör om den ständigt pågående debatten och emellanåt bittra striden som förs inom psykiatrin mellan företrädare för behaviourismen (Pavlov, beteendeterapi) och psykodynamisk teori (Freud, psykoterapi). Sten Espmark menar att de olika synsätten bör integreras och anpassas efter patienters olika behov. Det är därför beklagligt att i stort sett all psykoterapeututbildning numera inriktas mot KBT (kognitiv beteendeterapi). Kan bara säga att jag håller med utifrån egna kunskaper och erfarenheter. Sen tror jag att många verksamma terapeuter från olika yrkesgrupper tillämpar en egen mix av teorier och metoder. Betyg ***. Och jo, Sten Espmark är bror till litteraturvetaren Kjell Espmark, poeten och essäisten.
Lustigt hur olika böcker, som jag råkat välja mest på måfå visar sig hänga ihop med varandra. Maja Lundgrens Mäktig tussilago är en mansberättelse. En modern jämställd man ca 40 får ett psykiskt sammanbrott på en middag med vänner. Hela hans värld rasar. Stommen i berättelsen är de samtal han har med sin psykiatriker, doktor Hur-var-det-här-då. Strax efter jag läst denna mest ledsamma historia, dök Ulrika Kärnborgs Som om upp på biblioteket. Den visade sig också handla om en modern man, en akademiker vars hela tillvaro rasar samman. Även han upplever sig jämställd men beter sig samtidigt tvärtom och låter sig lockas av en ung kvinnlig student. Rätt tuffa historier både Maja Lundgrens och Ulrika Kärnborg men ingen av dem håller helt ut i litterär form i intriger och  uppbyggnad. Betyg ** för båda.

måndag 27 december 2010

God fortsättning!

Hoppas alla haft en skön och trivsam jul. Särskilt lugn brukar inte julen vara, åtminstone inte hemma hos oss eftersom barnen också fyller år. I år var det dags för Eriks 30 års-dag. Firande först med familjemiddag på juldagen och sen igår med kompisfest, som gick av stapeln hemma hos mig. Märkligt vad stora alla småpojkarna blivit! Vardagsrummet blev överfullt. Men trevligt att få vara med på ett hörn.
Idag har den riktiga julfriden lagt sig. Ingen mat behövde ordnas. Ingen planering. DN-läsning,  en liten promenad till återvinningen med skräp och beskådande av alla jättelika snöhögar i stan. Fika, stickning till reprissändningen av Jul i Folkton som visades på julafton. Skall återvända till TV:n strax för att se Drottningmordet och sticka färdigt julklappsvanten till min svärson. Hade bara hunnit en vante till julafton.

söndag 19 december 2010

tre svenska deckare

Det verkar finnas en mall som gäller om man skall etablera sig som svensk deckarförfattare. Handlingen skall placeras i en svensk namngiven stad där man om man har anknytning kan orientera sig. Huvudpersonen skall helst vara en kvinna som främst skildras utifrån sin yrkesroll. Miljön är arbetsplatsen. I intrigen ingår grovt våld mot barn och kvinnor. Upplösningen av historien är skruvad och våldsam. Böckerna ges ut i en serie.
Till stora delar stämmer detta in på mina tre senast lästa deckare
Annika Sjögrens Ur havet stiger vågorna utspelas i Härnösand, i skolmiljö. Huvudperson är kvinnlig rektor. Historien startar med att man misstänker att en pojke misshandlas hemma.
I Camilla Grebes och Åsa Träffs Bittrare än döden befinner man sig på en psykologmottagning på Södermalm där huvudpersonen, den kvinnliga psykologen leder en självhjälpsgrupp för kvinnor som misshandlats.
Mons Kallentofts Vårlik har en kvinnlig polisutredare som huvudperson. Berättelsen inleds med att två sexåringar blir offer för en självmordssprängare mitt i Linköping.
Ingen av de tre deckarna är dåliga varken till form eller innehåll. Bara förutsägbara. Jag läser ut dem - och blir besviken på slutet. Förstår inte varför de måste ta i så för att avrunda.
Betyg ** till Annika Sjögren.
Betyg **+ till Camilla Grebe och Åsa Träff. Plusset för öppningen som finns på sista sidorna.
Betyg *** till Mons Kallentoft trots att jag inte riktigt gillar hans instoppade kapitel där de mördade personernas andar blandar sig i handlingen.

Kvinnor på 30-talet

Fortfarande med Hedda i Sigrid Combüchens Spill i färskt minne har jag läst Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Här är det också sent 30-tal, Maj är 20 år och har flyttat från sin hemstad Östersund till Örnsköldsvik, sviken av, eller kanske beskviken på sin kille. Hon jobbar på konditori och bor i inackorderingsrum lika ensam som Hedda från Lund är i Stockholm. Sen sker det som inte var meningen, Maj är ute med kompisar och träffar en man. Hon blir gravid och i snabb följd därefter både gift med fabrikören och hemmafru. Kristina Sandberg gestaltar Majs tillvaro och hennes strävande att passa in i form av en inre monolog. Maj städar, lagar mat och bakar i sin ensamhet och försöker uppfylla både uttalade och outtalade krav. Inte helt lätt med en man som visar sig vara alkoholist och en elak svärmor vakande en trappa ner. Majs osäkerhet hänger inte bara ihop med att hon är ung kvinna, hon gör också en klassresa från enkel arbetarmiljö till välbärgad borgarklass i den nya staden. Kristina Sandbergs inifrånskildring ur Majs perspektiv är imponerande. Inte minst vad gäller hennes graviditet och förlossning och kontaktlöshet med maken. Enligt baksidespresentationen är det första delen i en kommande trilogi. Det kommer verkligen att bli spännande att få fortsätta följa Maj och hennes nyfödda dotter Anita vidare i tillvaron.

Märkligt med denna närhet både i innehåll och tidsmässigt men även i form mellan de nästan samtidigt utgivna berättelserna om Hedda och Maj. Liksom Sigrid Combüchen kliver också Kristina Sandberg eller hennes alter ego ibland in berättelsen och samtalar med både sin huvudperson och läsare.
Betyg *****

onsdag 15 december 2010

I hjärtat finns en junidag

Glad är jag efter måndagskvällens konsert och dagens recention i tidningen. Stolt över att ingå i Mousiké och få vara med att framföra vår körledare Örjan Lidéns fantastiska kompositioner och arrangemang.

tisdag 14 december 2010

Dagen efter

Lite trött. Konsert med kören igår kväll. En vit vinterkonsert "I hjärtat finns en junidag". Julen bara antydd. Det kändes bra som att det blev en fin föreställning inte bara för kören utan också för publiken.
Eftersom vi skulle vara klädda i vitt uppstod ett behov av klädinköp. Det ordnades hos Cina med inköp av 5 nystan Alpaca silk och ledde till en tunika färdig lagom till konserten. Inget foto har tagits än pga mörkret.
Ikväll följer jag online-stickcafét på Facebook istället för att sjunga som vanligt på tisdagskvällar. Ska passa på och se House på TV också. Har satt igång med julklappsstickning.

torsdag 9 december 2010

stickläget


Nej, jag har inte slutat sticka även om det blivit glest mellan stickinläggen. Senaste fotade fo är denna 22 leaves shawlette.  Började först sticka den i ett tunnt ullgarn men fick inte mönstret att stämma trots flera omtagningar och noggranna räkningar. Repade upp och bestämde mig för att strunta i den. Men kunde inte släppa tankarna på den när det dök upp alltfler bilder  på bloggar så det blev omstart i ett nytt garn i stashen, Malabrigo sock. Och nu stämde det! Helt missvisande är dock färgen på fotot ovan. Irl är schalen jeansblå. Vet inte om det är en schal som passar mig, som jag kommer att använda, men den var iaf rolig att sticka!
De senaste veckornas stickande har framför allt varit inriktade på två projekt med deadline i helgen som kommer. Det ena, ett linne i silk merino som jag skall ha på mig på körkonsert på måndag är klart. Det andra är en födelsedagspresent som skall överlämnas på lördag. Nästan klar är jag. Sen skall det nog bli en eller ett par mindre julklappsstickningar.

tisdag 7 december 2010

bokcirklar

Läsning är en ensam aktivitet. Oftast iaf. Högläsning är ett sätt att öppna läsandet och göra det gemensamt. Bokcirklar ett annat sätt. Jag gillar det uppsving som bokcirklar haft de senaste åren. Att prata om det man läst inte bara som det faller sig med dem man möter vid olika tillfällen, utan lite mer organiserat och med utgångspunkt att alla, åtminstone de flesta, har läst boken man pratar om. :-)
Det har duggat tätt mellan "mina" bokcirklar den senaste tiden, jag har haft fullt sjå att hinna med.
I lästanterna, bokcirkeln med vänner irl har vi läst Summan av dagarna av Isabel Allende, hennes senaste bok som är skriven till Paula hennes  dotter och berättar om det som hänt under de senaste åren, sen Paula dog. Alltså ingen roman utan mer självbiografi. Detta var flera i cirkeln besvikna på. Jag, som föreslog boken visste det. Isabel Allende berättar om familjen där hon själv har en samlande funktion. Om alla relationer, kriser och förvecklingar. Om hur hennes böcker under senare år blivit till. Om vardagsliv och fantastiska äventyr. Lite matt blev jag över svulstigheten i hennes berättande. Vi hade rätt olika upplevelser och meningar om boken i cirkeln.
Mitt betyg är ***
I bokcirkeln som startats genom biblioteket, eller läscirkeln som den kallas här, har vi hunnit läsa och träffats kring två olika böcker sen sist. Temat för cirkeln är moderna klassiker. Urvalet under hösten har Eva A, bibliotekarie och samtalsledare stått för. Den första boken vi läste Emile Ajars Med livet framför oss har jag redan skrivit om. I oktober läste vi Dödssynden av Harper Lee. Återigen blev jag förvånad över att denna bok undgått mig under 60- och 70-talen. Det har gått 50 år sen den skrevs. Det är en berättelse om en uppväxt i sydstaternas USA på 30-talet med fokus på rasism och motstånd mot rasism. En mycket amerikansk roman med glöd och sentimentalitet. Som tyvärr fortfarande är aktuell även om det skett mycket i sydstaterna sen dess.  Den sortens roman som man sträckläser och berörs av. Mitt betyg är ****
Den senaste boken vi läst i läsecirkeln är Väggen av Marlen Haushofer. Det var en känd bok, som flera vänner pratat om och gett boktips om under åren som gått men som jag värjt mig lite för. Förstod efter bara några sidors läsning varför. Berättelsen handlar om en kvinna som efter att ha blivit lämnad ensam i en stuga i alperna upptäcker att hon är utestängd från resten av världen av en glasvägg. Någonting har skett och på andra sidan finns inget levande liv. För att överleva måste hon klara sig helt på egen hand. Hur hon hanterar situationen praktiskt och känslomässigt handlar boken om. En överlevnadsberättelse, en modern Robinsson. Handlar det om ett yttre eller inre skeende? Är det spännande eller tråkigt? För mig var det en otäck men samtidigt spännande läsning som gjorde starkt intryck. Den kröp innanför så jag blev tvungen att värja mig genom att låta bli den som kvällsläsning. Hittills bästa boken i läsecirkeln *****
Detta att träffa helt nya människor och prata böcker med ger läsecirkeln en extra krydda. Samtalen blir också mer koncentrerade och riktade än vad de blir i min andra bokcirkel, Lästanterna, som ju består av vänner.
Bokcirklar är samtidigt något man numera kan följa och delta i genom media. Sen tidigare har jag hängt på P1:s bokcirkel i Biblioteket och genom dem läst om Anna Karenina och Alberte-serien och läst Buddenbrocks. Höstens utmaning på radion har varit Jane Eyre av Charlotte Brontë, ännu en klassiker. Den läste jag som tonåring och mindes som en fascinerande romantisk historia. Det visade den sig vara fortfarande vid omläsningen nu! Än mer gripen blev jag över skildringen av Jane som självständig kvinna nu. Mindes egentiligen mest Mr Rochester och den galna kvinnan på vinden som det skulle visa sig att han var gift med sen tidigare. Eftersom radiobokcirkeln har olika deltagare för varje läsning, blir behållningen varierad. Jane Eyre-programmen har varit de hittills bästa. *****
Även DN har denna höst startat en bokcirkel kring Karl Ove Knausgårds Min kamp del 1 som nu kommit ut på svenska. Jag hittade det norska originalet på biblioteket och beslöt mig för att följa cirkeln på nätet. DN hade engagerat tre läsare för tre samtal och utlovade ett avslutande möte med författaren himself. Min kamp i sin helhet omfattar sex böcker och har blivit mycket omskrivna och debatterade särskilt i Norge men också här hos oss. Knausgård skriver om sig själv, om sin uppväxt och sitt nuvarande liv i en realistisk form där "allt" finns med, alla små trivialiteter och göranden hit och dit som ingår i vardagen. Tankar, reflektioner och infall, känslor som kommer och går. Ord i massor, en stor pratighet som för mig gjorde det svårt att fokusera. Hade skummat igenom en hel del om jag läst på svenska. Samtidigt delvis intressant och gripande.  Allt kretsar kring hans pappa som styrde familjen med järnhand under Karl Oves uppväxt och nu dör gravt alkoliserad. Karl Ove och hans äldre bror reser till sin farmor där pappan bott under sina sista år och finner en fruktansvärd misär. Berättelsen är mycket självutlämnande och lämnar också ut både släktingar och nära anförvanter till författaren vilket upprört många.
Inte så konstigt tycker jag och har blandade känslor efter läsningen. Gick in på DN:s nätupplaga igår för att lyssna på det avslutande författarsamtalet. Men det fanns inte inlagt?? Alltså ingenting man räknat med att vi läsare och bokcirkeldeltagare utanför Stockholm skulle få del av!!
Mitt betyg ***

tisdag 23 november 2010

Augustvinnare

Två böcker som var nominerade till årets Augustpris har jag läst; båda vann! Inte helt oväntat. Efter att ha sett intervjun med Sigrid Combüchen i Babel reserverade jag genast hennes nyutkomna Spill med undertitel En damroman,  på biblioteket. Tänkte att det nog dröjer innan det blir min tur. Det gick fortare än väntat men bara 14 dagars lånetid. Suckade, hade alls inte tid att läsa den. Kunde ändå inte låta bli att öppna den och börja.... Slurp sa det, så fastnade jag i berättelsen om Hedda som växer upp i en stor familj i Lund på 30-talet, som tar studenten och egentligen vill fortsätta studera men också komma loss från familjen. Hon ger sig iväg till Stockholm till en sykurs och landar i äktenskap och hemmafruliv. Såsom brukligt var. Parallellt med Heddas liv som ung innehåller Spill en brevväxling mellan författaren och den åldrade Hedda i nutid. Hur kan man se på det liv som Hedda kom att leva med nutidaögon, var det förspillt är Sigrid Combüchens öppna fråga till läsaren. Läs den och fundera vidare, är min uppmaning till alla. Jag blev helt betagen av Spill, det är en mästerlig roman både innehållsmässigt och stilistiskt. En bok att ha i bokhyllan och läsa om. En värdig Augustpris-vinnare! *****

Yvonne Hirdman fick Augustpriset i fackboksklassen med Den röda grevinnan, berättelsen om hennes mammas liv i mellankrigstidens centraleuropa. Faktiskt ett ganska samtida liv som Heddas men väldigt annorlunda. Även Charlotte blir efterhand svensk hemmafru. Har återvänt och tänkt på och pratat om Den röda grevinnan oavbrutet med alla läsande vänner och bekanta, sen läsningen i april. Det är också en bok nödvändig att ha i bokhyllan och att läsa om! Självklar *****, i efterskott.

torsdag 18 november 2010

Acornkoftan mm



Så här blev Acorn-koftan. Mycket nöjd blev jag. Rolig stickning, utmärkt mönster. Trodde koftan skulle bli för varm. Men eftersom vi fått ordentlig vinter här i Sundsvall så passar den bra nu. Bra passform blev det också på koftan. Rowans kid classic var dessutom trevligt att sticka i. Har stickat en krage av överblivet garn, Eleanor från Knitty. Även det en rolig liten stickning. Har fortfarande garn kvar så det räcker till en mössa.


Under helgen har Sticka haft lokalombudsträff i Linköping. Jag deltog som representant för Mittmaskan, vår stickcafégrupp i Sundsvall. Jättetrevligt att träffa stickare från hela landet, mycket prat och idéer kring kommande stickaktiviteter och mycket stickning. Vi fick en radda mönster på disktrasor att sticka alt kroka och lingarn till detta. Jag valde ett enkelt mönster på fyra maskor (två räta, en vriden rät o en avig) och blev mycket nöjd med resultatet. Funderar på att använda det i en tunika framöver...


 Dessutom fick vi göra ett studiebesök på Östergötlands ullspinneri. Verkligen intressant. Naturligtvis fick några nystan följa med hem, svårt bara att välja. Det blev ett par nystan enfärgat Visjögarn, ett ombré och två härvor Karamell. Började sticka en ny dragspelsbasker igår. Ett stort tack till stickerskorna i Linköping och Norrköping som organiserade träffen på bästa sätt!

Till er som inte redan är med i föreningen Sticka; gör ett besök på Stickas hemsida och bloggar!
Garn från Östergötlands ullspinneri kan man köpa hos Garnkorgen.

måndag 1 november 2010

oktoberläsning

Kristina Ohlssons Tusenskönor är andra delen i en deckarserie med en grupp utredare i centrum. En präst och hans fru hittas döda i sitt hem. Det visar sig att de arbetat med illegala flyktingar. Fallet kopplas efterhand ihop med en bilolycka där en invandrare omkommit och ytterligare dödsfall dyker upp. Samtidigt blir en ung svensk flicka bestulen på pass och tillhörigheter i Thailand och upptäcker att någon håller på att radera ut hennes identitet. I utredningsgruppen är klimatet dåligt, ett par av poliserna tål inte varandra och stämningen är spänd. Eftersom ingenting av detta ges någon förklaring, antar jag att detta ingick i intrigen i den första boken, Askungarna. Tusenskönor är en spännande läsning i ett ganska lugnt tempo. Inte förrän i slutet när alla trådar skall knytas ihop, spricker historien och får ett dramatiskt, i mitt tycke, överdrivet avslut.
Betyg: ***

Zadie Smiths Om skönhet har stått på min läslista länge. Om skönhet är en både bitsk och humorisktisk skildring av  livet i en liten collegestad nära Boston. I centrum står en akademikerfamilj i kris. Pappan ligger i djup fejd med en kollega som blir gästföreläsare på samma college. Alla familjemedlemmar i de båda familjerna blir efterhand involverade i varandra. Berättelsen byter ofta perspektiv mellan familjemedlemmarna. Det vimlar av folk utan att för den skull bli rörigt. Zadie Smith kan verkligen både beskriva miljöer och mänskliga möten i olika sammanhang. Hon är mångordig men ändå inte svamlig.
Betyg: ****

Lars Lidéns Svävare är den första diktsamling jag läst på länge. Skulle nog inte ha uppmärksammat den om inte Lars dykt upp irl nu i höst. Hans dikter är underfundiga, trevande beskrivningar av olika känslotillstånd som grep tag i mig på ett svävande sätt. Det är mättade dikter som kräver läsning i långsam takt, högst en eller två dikter åt gången. Inser att jag försummat lyriken under lång tid.
Betyg: ****

Så till sist ännu en deckare; Frukta inte av Anne Holt. Båda norskorna Anne Holt och Karin Fossum tillhör mina absoluta deckarfavoriter, ibland har jag svårt att hålla isär deras böcker. Denna Anne Holt-bok är den senaste i hennes serie om kommissarien Yngvar Stubö och kriminologen Inger Johanne Vik. En kvinnlig biskop blir mördad i Bergen, en uteliggare och en flyktingpojke hittas döda i Oslo. Parets autistiska dotter blir inblandad i ytterligare ett mord. Som brukligt är i deckare visar det sig efterhand att morden har samband, det finns en koppling till homosexualitet och man finner ytterligare fall. Spännande läsning rakt igenom.
Betyg: *****

måndag 25 oktober 2010

Hemmakaos

Just hemkommen efter en helg i Stockholm är jag. Intensiv med först besök hos S för att diskutera fjällstugan vi äger tillsammans med våra systrar, och sen besök hos Sundsvallsvänner som numera bor i Stockholm. Två utställningar hanns med; Vita lögner på Medelhavsmuséet och Den kinesiska terrakotta-armén på Östasiatiska. Båda mycket intressanta. Terrakotta-armén kände jag till, men inte att antikens statyer på sin tid var färglagda, inte vita. Inga besök på garnaffärer eller bokhandlar bara en kort titt på Pocketshop på centralen. Kände mig duktig; här skall inte shoppas. Men, efter dagens utställning blev det en timme över innan lunch med min syster och jag ramlade in på Gudrun Sjödén. Vips blev det två tröjor. Jättefina, men egentligen skulle jag ju inte shoppa!
En ny 22-leaves-sjal är på gång. Kunde inte låta bli att ge mönstret ett nytt försök efter att ha sett andra bloggares fina sjalar. Det borde vara möjligt också för mig att få till den. Har valt en lyxigare garn än förra gången, ett garn som det också är lättare att repa upp i.
Min Acorn-kofta är klar! Den väntar på premiäranvändning och fotografering. Det blev två nystan över som håller på att bli till en halsvärmare från senaste Knitty.
Hemma är det ett totalt kaos. Mitt vardagsrum skall byta färg från gult till vitt. Balkongdörren skall målas om. Resten av lägenheten är fylld av böcker och annat från vardagsrummet. Möblerna är flyttade från sina platser. Är mycket nöjd med att få det fräscht och att få en anledning till gallring men rörigt är det mitt i.
 

fredag 15 oktober 2010

Stickrapport

Det var länge sen jag senast skrev om mina stickningar. Som för de flesta andra bloggande stickerskor så innebär det inte något stickuppehåll. Som vanligt är det bloggandet det går trögt med emellanåt, varken stickandet eller läsandet.
Klara är sen ett par veckor mina Rococovantar. Har stickat dem i underbar handfärgad ull inköpt av Karin under sommarens stickläger. Började först sticka dem i det garn jag färgade på lägret men litade inte på att min härva skulle räcka utan övergick till en härva som hon färgat efter muddarna. Ett härligt garn att sticka i och ett underbart mönster gjort för att sticka magic loop. Toppen stickning helt enkelt med ett resultat som jag är jättenöjd med.




Babykoftan till Iris har jag hållt på med länge lite då och då. Det här gamla babykoftmönstret återkommer jag ständigt till. Iris kofta är stickad i Araucania Ranco och Opal sockgarn.





Den senast startade stickningen sockarna Nemesis som är oktobersockar i sockklubben hos Sticka Mera blev klara igår kväll. Också detta var en trevlig stickning i härligt garn, Fortissima Alpaka inhandlat hos Cina. Det är det mjukaste sockgarn jag hittills stickat med. Är jättenöjd med resultatet.




Mycket underligt att två foton tagna efter varandra på samma avstånd i lite olika vinklar kan ge så olika färgresultat. Irl stämmer inget av dem riktigt.
Acorn-koftan har fått ligga till sig ett tag. Har återupptagit den idag och skall inte låta något annat få komma emellan nu. Att sticka släta ärmar är inte särskilt kul. Tappade lite motivation när jag insåg att koftan kommer att bli väldigt varm. Men nu ska den ändå bli klar!

torsdag 7 oktober 2010

bokslut för september

I bokcirkeln Lästanterna har vi senast läst Stalins kossor av Sofi Oksanen. Liksom hennes senaste bok Utrensning handlar också denna om Estland under Sovjettiden och om förtryck och förräderi. Men den innehåller också en mycket stark beskrivning om att leva med ätstörningar. Vi var alla mycket tagna av Sofi Oksanens bok. *****

Ian McEwan tillhör en av mina senare favoritförfattare. Nu har jag läst Amsterdam. En berättelse om två män, gamla vänner som möts på en begravning. Det är gemensam kvinnlig vän som avlidit, båda två har haft kärleksförhållande med henne och minns tiden som passerat i ljuset av de vändningar livet kommit att ta under senare år. Ian McEwan är en god berättare! ****

Två svenska deckare har det också blivit; Håkan Nessers De ensamma och Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan. Båda två är delar i en serie. Håkan Nesser skriver om ett kompisgäng som lär känna varandra under studieåren i Uppsala i början av 70-talet. Precis de åren jag var student där. Nu har det gått dryga 30 år sen dess och en man i gänget hittas död vid foten av ett berg. Eftersom hans sambo vid den tiden dog på liknande sätt, på samma plats 30 år tidigare blir det en fördjupad polisutredning nu. Mao ett fall för kommissarie Barbarotti. En bladvändare, den hittills bästa i serien, även om jag anade delar av upplösningen efter halva boken. ****
I Den sjätte gudinnan befinner sig Ellen Elg, svensk läkare som ofta tar internationella arbeten, i Indien på ett FN-uppdrag. Berättelsen handlar om indiska kvinnors utsatta situationer i samhällets olika skikt. Det är mer av samhällsreportage än konstruerad deckarintrig här och skildring av Ellens eget liv här än i de tidigare böckerna i serien. Både skakande och intressant läsning. ****

tisdag 5 oktober 2010

Lite lat

Oftast när jag satt mig vid datorn och tänkt uppdatera bloggen, så hamnar jag på Reader och börjar läsa andras bloggar, både stickbloggar och bokbloggar och några andra. Sen måste jag bara lägga patiens, några omgångar av kära gamla Harpan och läsa mail och kolla facebook. Ja sen är det dags att göra något annat. Kommer på att jag glömde min egen blogg när jag stänger av... Ja, ja så det blir.

September har övergått i oktober och liksom många andra stickerskor inledde jag oktober med att sticka sockar. Hade tänkt sticka septembersockarna i sockklubben. Men de nya oktobersockarna Nemesis såg ännu roligare ut, så fick bli dem först. Bilstickade i helgen fram och tillbaka till Umeå närmare bestämt Strömbäck utanför Umeå där min kör hade träningshelg. En mycket givande helg med sångpedagogen Johanna som lärde ut kroppshållning och röstanvändning som direkt lyfte körklangen. Verkligen jätteroligt. Inte helt fel att Strömbäcks folkhögskola där vi höll till också visade sig vara ett supert ställe med fantastisk mat, fina rum och vacker natur.

En stunds deltagande i stickcafét online på facebook, som Visa Lisa startade och som nu har 600 deltagare, har det blivit idag. Och första träffen i en ny läsarcirkel som biblioteket arrangerat. Nio personer hade anmält sig, sex kom idag, alla var vi medelåldersplus. Tre träffar ingår nu i höst med tema moderna klassiker med böcker valda av bibliotekarien Eva som är samtalsledare. Till idag hade vi läst Med livet framför sig av Emile Ajar. Vi var alla gripna av berättelsen, som några redan läst för första gången på 70-talet då den kom ut. Den utspelar sig i Paris bland samhällets lägre skikt. Berättare i boken är Momo en arabisk pojke som bor hos en överårig hora som lever på att mot betalning ta hand om sina medsystrars barn. Momo är en mycket försigkommen pojke med många vuxna vänner i grannskapet. Enligt madame Rosa är han 10 år men efterhand visar det sig att han egentligen är 14. Berättelsen om Momos tankar och möten är en mycket mustig, både sorglig och komisk om vartannat. Till en början irriterade jag mig över språket, det tog lite tid att komma in i det. Momo berättar i talspråk och använder en hel del ord som han egentligen inte förstår. Efterhand ger detta berättelsen en extra dimension. ****

måndag 20 september 2010

Räkning

Hade anmält mig som vallokalarbetare men hamnade på reservlistan. Trodde jag skulle bli inringd igår morse. Det borde ju vara några som blivit sjuka. Men nej, samtalet kom sent igår kväll mitt under valvakan. Nu behövdes jag. Skjuts ut till Skönsmons skola och sen började sorterande och räknande av valsedlar tillsammans med fem andra valarbetare som varit igång sen tidig morgon. Kl 4.30 var vi klara med valkretsen efter flera omräkningar. Tufft för de andra som skulle upp och jobba bara några timmar senare. Jag kunde ligga i sängen hela förmiddan.  En ny val-erfarenhet var det iaf. Tidigare val har jag bara delat ut valsedlar utanför en vallokal.


Nu väntar fyra nya tuffa år för oss på olika sätt lite tilltuffsade människor. Allra mest skrämmande är SD:s frammarsch. Det är dags att tydligare visa var man står både i ord och handlingar. Bekämpa främlingsfientlighet och utsortering av människor, liksom konsumtionshets och resursslöseri av våra gemensamma tillgångar. Lyfta upp solidariteten och rättvisan i fokus.

lördag 18 september 2010

Oviksfjällen

Varje höst längtar jag hit till Oviksfjällen. Ganska ofta annars också, men alldeles särskilt på hösten. Stugan i Höglekardalen står mest tom och har börjat förfalla. Utan bekvämligheter är den men helt beboelig. Lite krångligt är det att ta sig hit är det för mig som saknar bil. Men helt underbart när man är på plats.


På väg upp på fjället

Utsikt mot Bydalen
Tieknippen

På toppen

Åreskutan i fonden (men svår att se här)

Gott om blåbär

Den gemensamma skörden

Dammån

Storsjön från Hallen
Fika i Oviken på väg hemåt

Ovikens fjäll

Ja, fina dagar var det tillsammans med vännen Anja. Förstår inte varför det blir så långt mellan fjällresorna....

fredag 10 september 2010

Ett fo, och många ufon

Äntligen är ett gammalt virkprojekt avslutat



Inte sex grytlappar, utan tre dubbla virkade i Saffran. Enkla grytlappar blir för tunna.
Gjorde sen en inventering av andra pågående projekt, några har fört en lång vilande tillvaro i stickkorgen:


Acorn-koftan


Babykofta till Iris, min systers första barnbarn


Sockar till Nisse, mitt mellan-barnbarn


Pläd i restgarner


Schal i näverstickning
Och, höll jag på att glömma ett par vantar i tvåändsstickning, som inte fastnat på bild.
Men allt har sin tid, tänkte jag sen och satte igång en ny stickning, fingervantar med flätmönster, Rococo.

torsdag 9 september 2010

Rysare mm

Jag läser en hel del deckare men undviker rysare. Att Dennis Lehane skriver thrillers visste jag, visst var Ingenting är heligt rafflande, men ingenting i jämförelse med Patient 67. Den utspelar sig på Shutter Island utanför Boston, en ö som består av ett hårdbevakat mentalsjukhus för kriminella psykiskt sjuka patienter. Två kriminalare kommer dit för att utreda en flykt från det isolerade sjukhuset. Det är inte bara patienterna som framstår som farliga och bisarra utan även läkarna och vårdarna. En orkan bryter ut och hela den institutionella ordningen bryter samman. De sista kapitlena klarade jag nätt och jämnt av att läsa. Är fortfarande skakad. ****

Karin Alfredssons Klockan 21.37 är också en hemsk historia, skakande eftersom den bygger på verkliga skeenden i vår samtid. Som hon uttrycker det i efterordet: "Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga" Detta är tredje delen i serien om Ellen Elg, svensk orädd läkare som bekämpar kvinnoförtryck i olika delar av världen. Här handlar det om abortmotstånd i Polen. De tidigare böckerna om Ellen Elg har utspelats i Zambia och Vietnam. En fjärde bok har nyligen kommit ut och ligger i min reservationslista på bibblan. *****

Ytterligare en deckare har det blivit; Henning Mankells Den orolige mannen, hans absolut sista Wallanderdeckare. Lite sorgesamt. Hela boken är sorgesam, den handlar mycket om ålderdom och melankoli inför livets begränsningar. Samtidigt också en mycket spännande berättelse om vår samtid. ****

Jenny Diski skriver reseskildringar, trots att hon inte egentligen tycker om att resa. I På tunn is har hon begett sig ut på en kryssning till Antarktis. Hon längtar efter vithet och vidder och ensamhet i en kal hytt inför resan. Parallellt med upplevelserna på båten, möten med medresenärer och små landstigningar bland pingviner och sjölejon beskriver hon också en inre resa tillbaka till sin uppväxt. Vilket är en mer dramatisk och skakande resa än den till Antarktis. *****

Judith O'Reillys Lyckliga familjen är en bok som råkade följa med hem från bibblan. Mitt läsande har alltid varit en blandning av böcker från listor oftast egna och böcker som jag råkar få syn på på bibblan. Judith O skriver om hur hon som älskar livet i London blir övertalad av sin man att flytta ut på landet i norra England. Detta med två små barn, gravid med det tredje, för att bosätta sig i sommarstugan. Väl på plats börjar det sakta gå upp för henne vad det innebär. Jag läste ett par sidor och slogs av tanken att det här liknar en blogg. Läste sen texten på insidan pärmen, jo just det det är en blogg i bokform. Har läst den ungefär så, ett par inlägg om dagen. **

Inger Edelfeldts senaste Samtal med djävulen är en kort roman som beskriver ett möte mellan två kusiner båda uppvuxna inom en sträng frikyrklig sekt. Den ene mannen blev som ung utesluten ur sekten, den andre är  strängt känslomässigt begränsad av sitt liv inom den. Boken är som ett långt terapisamtal dem emellan, som får ett dramatiskt slut. *

torsdag 26 augusti 2010

Sommarenkät

Mina svar på Bokhoras sommarenkät för läsare

Bäst i sommar
Har läst många bra böcker i sommar, det är svårt att gradera dem. Miss Kay av Kay Fölster får bli utvald, eftersom det var en bok som råkade komma i min väg och blev en så positiv överraskning.

Sämst i sommar
Paganinikontraktet av Lars Kepler.

Vad har du helst läst på stranden?
Jag har lyssnat på ljudböcker; Just kids av Patti Smith och sen Himmel över Everest av David Lagercrantz.

Var har du läst mest?
Har läst mycket utomhus, en antagligen mest i sängen, hemma eller borta.

Har du haft något läsprojekt i sommar som du lyckats el misslyckats med?
Att läsa Eyvind Jonssons Krilon-serie och därefter Kerstin Ekmans Gör mig levande igen som anknyter till Krilon-böckerna. Plus Kerstin Ekmans Herrarna i skogen.
Har läst ut Grupp Krilon och är mitt i den andra delen Krilons resa. En liten bit på väg, kan man säga.

Nämn en ny bok som du köpt i sommar
Köpte fyra pocket och betala för tre på semestern i Halmstad. Har läst tre, den fjärde Isabel Allendes Summan av dagarna ligger kvar oläst.

Vad ser du fram emot att läsa i höst
Närmast Stalins kossor av Sofi Oksanen som är nästa bok i bokcirkeln. Sen Glitterscenen av Monika Fagerholm som nu finns i pocket och kommer i brevlådan endera dagen. Naturligtvis några nyutkomna böcker mm mm

måndag 23 augusti 2010

Senaste böckerna

Vibeke Olssons Sågverksungen handlar om Sundsvallsstrejken 1879, Sveriges första stora strejk. Arbetarna fick lönesänkningar trots att sågverksägarna fick miljonbelopp i stöd från staten. Hon skriver om strejken och sågverksarbetarvardagen ur 11-åriga Brickens perspektiv. Bricken arbetar på Svartviks sågverk med dryga 12 timmars arbetsdagar, liksom de allra flesta andra arbetarbarn i samma ålder.
Det är en bok skriven för ungdom men naturligtvis läsvärd även för äldre. Intressant är den att läsa som historisk skildring men lite småtråkig, lite för präktig. Kan tänka mig att den skulle kunna vara det också för ungdomar. Inte en bok man i första hand väljer själv. ***
En fortsättning har nyligen kommit ut, Bricken på Svartvik som jag naturligtvis också tänker läsa i sinom tid.

Paganinikontraktet av Lars Kepler (dvs Alexander och Alexandra Ahndoril) har jag läst i form av DN:s sommarföljetong. Hoppade över deras första rosade deckare, Hypnotisören, när den kom och kommer inte att läsa varken den eller kommande i serie. Med andra ord är inte imponerad. Alldeles för mycket action och våldsamma scener, rörig intrig och ointressanta förenklade karaktärer. Förstår inte alls att de blivit så rosade i recensioner. *

I Linjer mellan stjärnor skriver Merete Mazzarella om identitet ur olika aspekter. En hel del handlar om den finlandssvenska identiteten. Intressant och stimulerande är det att läsa henne. Hon är verkligen beläst inom en mängd olika områden och blandar refereranden med personliga minnen och egna reflektioner. Ibland blir det lite rörigt och pratigt. Men jag trivs i hennes sällskap och skulle önska mig ett liknande brett intellekt. ****

Vinterträdgården av Christine Falkenland är det första jag läst av henne. Den handlar om Laura som bor Skövde i sitt barndomshem och arbetar på förskola. Hon anmäler sig till en skrivarkurs. Hon skolar in en iransk pojke på förskolan och blir efter en tid närmare bekant med hans mamma. En kontakt som utvecklas till en nära känslomässig relation av erotik och kärlek delvis uttryckt i de dikter Laura parallellt skriver. En tät berättelse som vibrerar i känslor. ***

söndag 22 augusti 2010

Välfylld helg

Sommaren sjunger på sista versen. Imorgon börjar barnen skolan här i stan. Som vanligt har det varit en solig sista helg innan allt drar igång.
Jag har

  • gjort en IKEA-tur med Åsa
  • plockat lite hallon
  • varit på körupptakt med surströmmingsfest i Höga Kusten
  • gått på högmässa i GA-kyrkan
  • simmat i utebadet
  • sorterat ut 36 böcker ur mina bokhyllor för vidare transport till Amnestis bokloppis senare i höst
  • och både stickat och läst båda dagarna på balkongen.

Acorn-koftan växer.
En på det hela taget härlig helg.

torsdag 19 augusti 2010

Juliläsning

Över halva augusti har passerat utan att läsningen under juli blivit redovisad. Det får bli i komprimerad form;

Grupp Krilon av Eyvind Jonsson. **** = Bra, läsvärd
Eyvind Jonsson skrev tre böcker under kriget om en manlig diskussionsgrupp i Stockholm med Johannes Krilon i centrum. Böckerna har stått länge olästa i min bokhylla. Plockade fram dem egentligen för att jag vill läsa om Kerstin Ekmans Gör mig levande igen, en bok om en kvinnlig diskussions (eller samtals-)grupp som anknyter till Krilon-serien. Eyvind Jonsson skriver lite omständigt kanske är det tidstypiskt? Ändå intressant läsning. Håller nu  på med andra delen.

Miss Kay av Kay Fölster. ***** = Mycket bra, rekommenderas
Kay Fölster, Aina och Gunnar Myrdals dotter, Jan Myrdals lillasyster har här skrivit om en båtresa till Indien som hon gjorde som artonåring 1956. Boken bygger på hennes dagboksanteckningar från resan. En bok jag råkade dyka på under bokreans sista dagar och blev mycket förtjust i.

Ingenting är heligt av Dennis Lehane. ***= Ok, gick an
Första deckaren jag läst av Dennis Lehane. Typiskt amerikansk deckare. Lite för hårdkokt, lite för mycket action för min smak, men tillräckligt välskriven för att jag nog kommer att läsa honom igen.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.*****
Kerstin Ekman är en av mina absoluta favoritförfattare. Plockade med boken på semestern för en omläsning, trodde jag. Men det visade sig att jag tidigare bara läst ung halva boken. Både en fantastisk skildring av naturen i Jämtland och av människor i en glesbygd, dessutom en intrikat deckare invävd. Fattar inte att den blev liggande halvläst i så många år.

Himmel över Everest av David Lagercrantz. ****
En klättringsexpedition för att bestiga Mont Everest. Har lyssnat på den. Hade antagligen inte upplevt den lika fängslande om jag läst pappersboken.

Skynda att älska av Alex Schulman. ****
Om att växa upp med en pappa som skulle kunna varit ens morfar eller farfar.

Min mormors historia. Antologi. ****
12 kvinnor skriver om sina mormödrar. Bla Birgitta Stenberg, Agneta Pleijel, Maria Sveland och Inger Frimansson.

Om hur av Maria Nikolajeva. ***
Undertitel: jag växte upp under diktaturen. Maria Nikolajeva beskriver sin uppväxt och ungdom i Sovjetunionen under 50-70-talet. Det är en mycket kritisk och negativ skildring av det sovjetiska samhället hon gör. Men samtidigt framgår att hon levde  i en familj som verkar haft det mycket välbeställt både ekonomiskt och kulturellt i jämförelse med ryssar i allmänhet.

onsdag 18 augusti 2010

spetssjal


Nu är den klar Avigmaskans spetssjal, som jag stickat i Drops Delight. En på det hela taget trevlig stickning, som skall bli en present till en kusin som nyss fyllt jämna år.
Jag stickar vidare på den randiga babykoftan, en liten lagom stickning att ha med i väskan. Igår på utebadet, varvade stickning med simning.
På hemmaplan är det Acornskoftan som gäller.


Igår kväll sticknng på balkongen. Alltmedan två luftballonger svävade över himlen från öster till väster. Första gången jag sett luftballonger över Sundsvall.

måndag 16 augusti 2010

Acorns-KAL

Jag hittade till Twist collective förra veckan. Alldeles underbara mönster. Köpte genast tre stycken; ett koftmönster, ett sjalmönster och ett fingervantsmönster. Upptäckte sen att en KAL precis startats för koftan, Acorns. Så det var bara att gå med och sätta igång!


Köpte Rowans Kid classic hos Cina. Härligt mjukt att sticka med.

söndag 15 augusti 2010

Orange period

Har överraskat mig själv i sommar genom att sticka i orange garn.
Först blev det en Annis i Malabrigo lace



Kul stickning, som gick fort. Men lite sladdrig i överkanten blev den, skall nog lägga till en stadkant.

En vän fyllde jämnt i midsomras. Det blev sockar i present, Undulating Rib Socks från Favorite Socks (en sockbok, jag verkligen gillar)



Garnet är Zauberball. Trevligt att sticka i, men jag gjorde misstaget att börja inifrån i nystanet vilket ledde till mycket frustrerande trassel.

Mellanprojekt, för att sticka upp resterna blev handledsvärmare



Har testat två andra sockmönster från Favorite Socks.

Eftersom Drops hade sommarrea på bomullsgarner, kunde jag inte låta bli att handla en kasse med Muskat, Safran och Paris. Som vanligt med tanke på att virka grytlappar, förträngde att det redan finns minst ett grytlapps-ufo. Av Muskaten blev det sen istället ett linne (Drops-modell 27:113)


Sammanfattningsvis så har det varit trevligt att byta färg men riktigt 'min' färg är det inte utan jag nöjd med färgutflykten återvänt till det blåa fältet.

tisdag 10 augusti 2010

Tävling

Gina, som har en alldeles nyupptäckt stickblogg för mig, lottar ut denna



Vore inte så dumt med en vinst.

måndag 9 augusti 2010

Stickläger i Fattigskogens vildmarksby


Även denna sommar har jag varit på stickläger, åter i dalaskogen, men inte samma skog som i fjol. Mitt ute i Tiomilaskogen, bortom allfartsvägarna, hade Ulrika hittat den perfekta platsen för årets stickläger. Inkvartering i små timmerstugor och en storstuga med matsal och ett gårdstun med vidunderlig utsikt. Gott om plats för 31 stickerskor från Malmö i söder till Arvidsjaur i norr. Dessutom med bekvämligheter som wc och dusch och god mat. Helt enkelt paradisiskt.
Vi stickade och pratade och blev inspirerade till nya stickningar från morgon till kväll, en del även nattetid.


En höjdpunkt var garnfärgningskursen med Karin. Kunde aldrig tro att det skulle vara så roligt att blanda färger och pröva olika tillvägagångssätt.





Och resultatet sen! En orgie i färger...




Mina färgningar (inte helt överraskande...hm...)



Tilläggas bör att min lilla enkla kamera inte ger helt rättvis färgåtergivning. Vill ni se fler bilder från lägret, både av omgivningen och av alla vackra färgningar mm mm, med kvalitet av en helt annan klass så gå vidare till Ulrikas blogg. Här finns också länkar till övriga bloggande deltagare.

Ja, alldeles fantastiskt härliga, inspirerande och roliga dagar var det! Ett jättetack till Ulrika som ordnat och organiserat. :-)

måndag 2 augusti 2010

Linkofta





Här är den, min linkofta stickad uppifrån och ner. Både garn och mönster från Yll&Tyll, ett av inköpen på Grötö i våras. En trevlig stickning, vackert garn i fin lyster (Yll&Tylls tunna lin) men tyvärr blev den lite stor i halsringningen. Om jag bär axelväska envisas koftan med att glida ner över axeln och det gillar jag inte riktigt. Det får nog bli en extra stadgande virkad kant vad det lider.

Läst i juni del 2

Vanessa och Virginia av Susan Sellers är en skönlitterär berättelse baserad på systrarna Vanessa Bells och Virginia Wolfs liv. Vilken tur att jag just läst Ingela Linds Leka med modernismen om Bloomsburygruppen där systrarna ingick. Utan den skulle det ha varit svårt att hänga med och förstå både de inbördes relationerna mellan alla personer som nämns i berättelsen liksom en hel del företeelser och syftningar som bara flyktigt beskrivs och förklaras.

I Arseniktornet utgår Anne B Ragde från sin mammas och morföräldrars historia. Hennes morfar var porslinsmålare i Köpenhamn och hennes mormor revyartist som längtade tillbaka ut till artistlivet och drömmen hon hade om berömmelse när hon blev gravid. Bra berättande men inte alls lika medryckande som Berlinerpopplarna var.

Kanadensiska Alice Munro är en novellmästare. En av hennes novellsamlingar som finns på svenska (också i pocket) är Kärlek, vänskap, hat. Hon skriver om kvinnor ofta är det starka kvinnor i utsatta lägen som lever i någon avkrok i Canada. Ibland bara en kort omvälvande episod i deras liv. Alla noveller är som förtätade romaner som spelas upp som filmatiska scener. Henne skall jag absolut läsa mer av.

Av Sofi Oksanens Utrensning blev jag djupt berörd. Den utspelas i Estland i nutid samt under kriget och efterkrigsåren. En gammal kvinna som lever isolerat hittar en utarmad ung flicka utanför sitt hus. Flickan är misshandlad och verkar vara på flykt. Berättelsen handlar om Estland under Sovjettiden, om kärlek och angiveri och svek. Om utsatthet både då och även nu. Mycket välskriven och andlös. Inte undra på att den rosats och att Sofi Oksanen som inte är mer än drygt 30 har fått flera stora litteraturpris. Nu ligger hennes debutroman Stalins kossor och väntar i min bokhög.

Till sist Att nudda vid botten av Sally Brampton. En personlig berättelse om depression som jag hittade bland nya böcker på biblioteket. En mycket självutlämnande bok av en engelsk skribent tydligen känd i modevärlden (inte av mig) men helt klart läsvärd.

Läst i juni del 1

En månad efter är jag med läsredovisningen, så här kommer nu juni:
Hela fem deckare/spänningsromaner blev det. Som vanligt av blandad kvalité.
Ann Cleeves Blå gryning stannade kvar i tankarna efteråt. Inte pga själva intrigen. Men den utspelar sig på Fair Isle, en isolerad ö vid Shetlandsöarna, som för oss stickare bär på en speciell mönstertradition. Det är den fjärde boken i en serie deckare i Shetlandsmiljöer, med titlar knutna till olika årstider och färger och med en poliskommissarie som ursprungligen kommer från Fair Isle i centrum. Jag har gillat att läsa om den karga naturen och miljön som finns som bakgrund och även människorna mer än det som är deckare i alla böckerna. I Blå Gryning var det dessutom det ovanliga slutet som fastnade.

Jonas Moströms senaste Mirakelmannen utspelar sig på ett hälsohem i new age-anda. Är inte särskilt imponerad av hans deckare utan fortsätter läsa dem för att miljön är Sundsvall med omnejd.

Bo R Holmberg är främst barn och ungdomsförfattare men skriver också en deckarserie i lokal miljö, norra Ångermanland med Örnsköldsvik i centrum. Det som gör hans serie extra läsvärd är att de utspelas i en förfluten tid, från 1800-talet (kommer inte ihåg precis mer exakt tid för den första boken, Liemannen) och över i 1900-talet. Ö-vik växer från att ha varit en liten by till att bli en stad under sågverksuppgångens tid. Huvudpersoner är länsmansfamiljen Morell där yrket går vidare från far till son. I den senaste den sjunde i serien, Knivsliparen, har är sonsonen Erik som är ung polis huvudperson. Tiden är 1931.

En Håkan Nesser och en Liza Marklund blev det också. Maskarna på Carmine street utspelar sig i New York. Välskriven, spännande under läsningen, men lämnade ingenting efter sig utan jag har hunnit glömma den. En plats i solen har jag dröjt med att läsa eftersom jag hade tröttnat på Liza Marklunds deckarserie om journalisten Annika Bengtsson. Men eftersom den redan fanns nedladdad i mp3-spelaren så började jag lyssna. Och faktiskt, riktigt spännande om än lite väl många transportsträckor emellanåt, som jag i bokform skulle ha glidit förbi. Men ändå en av hennes bättre. Den utspelar sig på spanska solkusten.

Ytterligare en ljudbok som slukade mig helt; Just kids av Patti Smith med Marika Lagercrantz som uppläsare (alltså på svenska trots titeln). Patti Smith berättar om sin uppväxt i New Jersey i en arbetarklassfamilj, hur hon utan pengar tar bussen till New York och hankar sig fram först ensam och sedan tillsammans med Robert Mapelhearste. Hur de lever som fattiga konstnärer med tillfälliga jobb och uselt boende i slutet av 60- och början av 1970-talet bland tidens konstnärer och musiker. En underbar bok!

Åsa Nilsonne är psykiatriker och även deckarförfattare. I Zelda och meningen med att ha hund beskriver hon sin och den kinesiska nakenhunden (som inte alls är naken) Zeldas gemensamma vardagsliv. Hur de lär känna varandra och hittar ett fungerande samspel. Ingen vanlig hundintruktionsbok särskilt skriven för hundägare utan en intressant givande läsning alldeles oavsett hur ens hundintresse är. Fast lite hundintresserad har jag faktiskt kommit att bli efter att ha läst om Zelda och om Yrsa Stenius taxar tidigare i år. Boken om Zelda har också helt underbara foton tagna av fotografen Ulla Montan.

fredag 30 juli 2010

Sommaren har svängt sig kring sin axel

Förra veckan hände det, sommaren svängde sig kring sin axel. Högsommarvärmen ersattes av plötslig kyla. Jag vaknade och frös och gick upp för att dra igen balkongdörren. Sommaren är alls inte slut, men plötsligt känns den ändlig. Det första stråket av höst drog genom luften.

Sommaren svänger sig kring sin axel är också en boktitel på en av Merete Mazarellas tidigare böcker som att handla om att bli äldre, som jag läste för några år sen och fann sympatisk. Merete Mazarella är en finlandssvensk professor i nordiska språk, som skriver tänkvärda intellektuella böcker utifrån egna upplevelser, tankar och erfarenheter. Förra veckan läste jag hennes senaste, Resa med rabatt. Om konsten att vara pensionär. Hon beskriver tiden kring sin pensionering som sker när hon är drygt 63 år. Denna nya fas i livet som ju också är den sista. Delvis skrämmande men också spännande. Väl medveten är jag om min egen pågående rörelse in i pensionärernas skara. En plats som jag inte egentligen än borde vara i utan mer har hamnat i utan att lyckats förhindra det. För egentligen borde det vara sex år kvar för min del. Merete Mazarellas bok är läsvärd för alla er som är i närheten av er sista livsfas eller redan är där. Hennes motto: "Var inte kränkt, var glad!" skall jag försöka ta till mig.
Hennes förra bok När vi spelade Afrikas stjärna som handlar om att ha barnbarn, är  också en läsvärd bok.

Nästan två månader har passerat sen jag skrev i bloggen senast. Inte heller har jag hållt mig a jour i alla er andras bloggar. Knappt ens öppnat facebook. Kanske ett behov av att göra en markering för sommarledighet. Läsandet och stickandet har inte legat i träda, utan fått följa med både på resor och småutflykter till bad och skogsvandringar.

Min återkommande rundresa på västkusten skedde som vanligt under de första veckorna i juli. Annorlunda för iår var att det inte blev något besök i Bohuslän. Istället tillbringade jag mest tid i Halland och avslutade med några dagar i Trollhättan och en dagstur till Dalsland tillsammans med min syster för att besöka en gammal moster. Många bad blev det i Kattegatt. Att simma i saltvatten, känna lukten av tång och se solen gå ner i havet, det saknar jag här på ostkusten även om det är mycket som är njutbart här också inte minst de ljusa sommarnätterna.

Nu närmast ser jag fram emot sticklägret i skogen någonstans utanför Malung, som jag skall delta i nästa vecka. Att hallon och blåbär håller på att mogna är också trevligt. Plockade den första muggen på en skogspromenad mellan skurarna igår.

tisdag 8 juni 2010

På stickorna


Koftan i tunt lingarn från Yll&Tyll. Den är nästan klar.


Den långsmala sjalen Saroyan,  som stickas från sida till sida i mullbärssilke (BC-garn också från Yll&Tyll). Hälften kvar på den.

Sen ligger det ett antal ufo:n i stickkorgen som jag inte låtsas om att de finns just nu. Funderar istället på kommande nya projekt.

I övrigt har det varit lite grått och trist. Ljust och vacker skir grönska ute. Äntligen har syrénerna slagit ut och liljekonvaljerna, men det är ännu ingen sommarvärme att tala om. Jag har varit lite loj efter gallblåseoperationen för drygt en vecka sen. Allt gick precis som det skulle, som minne finns nu fyra märken på magen.