måndag 31 maj 2010

Mer majläsning

Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor av Inger Edelfeldt är en annorlunda mer personlig och utlämnande livsberättelse. Inger Edelfeldt som både skrivit och illustrerat barnböcker, ungdomsböcker, gjort serier och även skrivit vuxenromaner berättar här om sitt liv och sin kamp för att må bra. Hon beskriver en ensam och kärlekslös uppväxt och hur hon sökt sig fram för att hitta vidare. Genom Zen Coaching, en mindfulnes-metod byggd på samtal kring acceptans, medveten närvaro och icke våldskommunikation når hon det hon beskriver som sina djupa autentiska behov. Det är inte helt lätt att beskriva boken utan att det låter flummigt. Jag upplevde den som både intressant och modig.

Alan Bennetts Hur drottningen vänder blad har jag lyssnat på som ljudbok och smålett under tiden. Det är en lättsam rolig berättelse om hur den engelska drottning plötsligt blir en bokslukare på äldre dagar. Något som många i hennes närhet inte alls uppskattar. :)

Även Jon Kalman Stefanssons Sommarljus och sen kommer natten är en rolig bok, närmast burlesk. Den utspelar sig i en liten avkrok på Islands västkust fylld av dramatik och dråpligheter av oväntat slag.  Hans sätt att berättar påminner än om Mikael Niemis, än om Göran Tunströms, än om Pasolinnas.

I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén är en nutida berättelse om Marie som känner sig misslyckad som mamma och flyr till landet till stugan som hon ärvt efter mormor, från man och två små barn. Hennes egen mamma kommer oanmäld på besök och Marie känner sig än mer klämd mellan krav och behov. Lite påminner den om Bitterfittan men är mer sorglig.

Ingela Linds Leka med modernismen hittade jag på biblioteket i Halmstad och snabbläste under dagarna där. Det är en personlig bok om den engelska Bloomsbury-gruppen, en löst sammansatt intellektuell gruppering av människor under 1900-talets första sekler. Mest kända är Virginia Woolf och hennes syster Vanessa Bell. I gruppen fanns konstnärer, författare, men även filosofer, journalister och ekonomen Keynes. Gruppen stod för den framväxande modernismen, krigsmotstånd och öppna samtal och levnadsformer. Ingela Lind skriver om gruppen, om dess medlemmar, vad de skapade och om tidsandan på ett enkelt språk fritt från teoretisk fackjargong. Lättläst men ibland nästan som att läsa ett veckotidningsreportage.

Så till slut ännu en i min smak medioker svensk deckare; Svärmaren av Anna Bovaller. Denna med en kvinnlig jurist i huvudrollen.

Å alla kära systrar!


De senaste dagarna har jag tillbringat på 70-talet tillsammans med Ebba Witt-Brattström. Hon har skrivit en personlig berättelse om Grupp 8 och kvinnokampen. En helt underbar bok som väcker massor av minnen från en både aktiv och hoppfull tid när allt var möjligt genom solidaritet, gemenskap och egna aktioner. Ebba skriver om sina ungdomsår fyllda av möten, diskussioner, demonstrationer, stencilapparater, flygblad,  utställningar och mycket kvinnogemenskap. Jag har läst, blivit berörd och smålett och minnena dyker upp. Hela boken är fantastisk, inte bara texten, utan också bilderna och hela layouten är på prick. Som det runda typsnittet ovan på framsidan och i kapitelrubrikerna.
Jag blev också kvinnoaktivist i början av 70-talet, var med i Kvinnogemenskap, en förening i Uppsala några år, läste Kvinnobulletinen och ingick senare i en kvinnogrupp i Göteborg, inom dåvarande vpk. Den mesta tiden vid sidan av studier och senare arbete upptogs av politiskt arbete i alla de former som Ebba skriver om. Fast inte lika enkönat som det hon beskriver. För mig gällde både kvinnokampen och klasskampen....
Hon beskriver hur märkligt plötsligt hela det upphettade 70-talet sedan tog slut och övergick i 80-tal och hela den politiska stämningen sakta blev en annan för många av oss som var aktiva.
Liksom Ebba är jag stolt över mitt 70-tal, över att ha varit med och kämpat för kvinnors och mäns lika rättigheter, för daghemsutbyggnaden, fri abort, mot våld och sexuell förnedring osv. Och mycket finns fortfarande kvar att göra när det gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet med män.

Kan inte låta bli att lägga in denna sida från boken:


Just det, stickmönster för en väst stickat i Hönsestrikk. (Dansk stickbok med enkel mönsterstickning)  Usel bild blev det av scanningen. Vi stickade mycket på 70-talet.

lördag 22 maj 2010

I hänryckningens tid




Vad passar bättre än att hänryckas av tårta på pingstafton. Inte en, utan två eftersom det också råkar vara min födelsedag just i år. Visserligen en helt ojämn årsdag, men ett litet kalas blev det.  Vår minsting gillade den andra tårtan bäst.

Ikväll efter tårtätandet har äntligen Falling Tears, mina senaste sockar blivit klara.





Mycket nöjd är jag. Aprilmönster i Sockklubben hos Sticka mera var det, men det har tagit sin tid att bli klar med dem. Inte för att de var tråkiga eller jobbiga utan mest för att jag stickat på annat. Gillar både mönstret och det valda garnet, Regia Cotton Flowers color.

Har varit ute på en liten tur ner till västkusten under veckan som varit och hälsat på sonen i Halmstad. Väderprognosen när jag for var usel för västkusten och strålande för Norrland när jag for, det kändes lite irriterande. Nu blev det bättre än väntat, alls inget heldagsregnande eller snålblåst utan riktigt behagligt normalt vårväder. Många promenader blev det, inte längs havet utan längs Nissan.




Mycket vackert. Bokskog är exotiskt för en norrlänning. Mycket fina promenadstigar finns det längs Nissan. Konstigt nog har man på årets turistkarta för Halmstad inte markerat stigarna. Som tur var hade jag med en karta från 2005, där fanns de. Kanske tycker man att turister skall uppehålla sig vid havet i Halmstad?
Jag hann också med ett litet stickcafé tillsammans med bloggkompisen Carina. Vi träffades på Fribergs café, där Halmstads stickerskor brukar träffas. Mycket trevligt.

Har inte fattat tidigare hur nära det är till Danmark och till Louisiana från Halmstad. En timmes tågresa, 20 min båt och 10 min tåg på Själland. Alldeles lagom för en dagsutflykt. Mitt första besök på Louisiana, men säkert inte det sista.





På Loiusiana visas nu en stor samlingsutställning, Färgen i konsten.  Där finns över 150 verk av 72 konstnärer från slutet av 1800-talet och framåt i tiden valda med färg som gemensamt tema . Från impressionismen till modernism och postmodernism i en mängd olika inriktningar. Åk dit och njut, ni som har möjlighet, tom 13 juni pågår utställningen.
Med hem följde utställningens stora ambitiösa katalog med bilder av många verk och en rad intresssanta artiklar om färg i konsten ur olika aspekter.

Stickat under resan har jag förstås gjort i blått lin inköpt till en kort kofta på Grötö, bakstycket blev nästan klart. Läst har jag förstås också; Haruki Murakamis Norwegian Wood. En lågmäld kärleksberättelse som utspelar sig i Tokyo i slutet av 60-talet. Den första bok jag läst av Haruki Murakami, men definitivt inte den sista. Hemma låg senaste numret av Vi läser och väntade i posthögen. Där finns ett fint reportage om just Haruki Murakami.

onsdag 12 maj 2010

Kalla dagar

Vitsipporna och blåsipporna blommar, björkarna knoppas men det är svinkallt ute. Idag har jag gått på långpromenad (drygt 12 000 steg) på delvis tidigare okända gator i Sundsvall. Tittat på ett hus som är ute på marknaden som Åsa med familj hoppades ha en chans på, men de blev tyvärr överbjudna.
Är påväg ner till västkusten på lördag och har hoppats på att möta våren där. Men enligt TV-vädret såg det inte så hoppfullt ut.
Ett kort stickcafé blev det ikväll, vårt kvällsöppna fik stängde tidigt eftersom det är helgdagsafton. Jag håller på med andra sockan Falling tears, riktigt trevlig att sticka, är också nöjd med resultatet. Påminner om Nidarosdomen, sa Åsa när hon tittade på den färdiga sockan tidigare idag, hon menade både färgen på fasaden och att mönstret är i  gotisk form. En kul jämförelse tycker jag, som inte har någon bild att illustrera med just nu.
Jag längtar efter riktig vårvärme och njutfull utestickning i solen!

söndag 9 maj 2010

nytt stickat


Sara och Andreas i Göteborg har blivit föräldrar till Villgot och Ivar som skall få dessa sockar. De är stickade i Regias Cotton flower colour, ett nytt trevligt garn i ull och bomullblandning. Sockarna är stickade från tån med magic loop. Jag utgick från den beskrivning vi som deltog i workshopen i magic loop med Sandy på Grötö.

Mer babystickning kommer här


Lilla koftan, Petra O:s fina uppifrån och ner stickade babykofta. Jag stickade i bomull från Regnbågen, alltså tunnare garn än det hon föreslog, så koftan blev liten i nallestorlek. Egentligen är den stickad till min systers första barnbarn, en liten flicka som är 12 dagar gammal. Kanske kan hon använda den ett par veckor. Idag har koftan fått knappar och skall skickas iväg imorgon. Får väl sticka en ny lite större kofta framöver. Ett trevligt lättstickat mönster var det, tack Petra! Skall framöver också sticka en kofta utifrån hennes förslag för ett lite större barn, till Einar.


 I veckan som var blev även denna klar. Min February  Lady sweater. Idag har också den fått knappar. Lite långtråkig stickning var det, men jag är nöjd med resultatet. Den är stickad i Drops garn Nepal.
Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilka av garnförrådets alla bomullsgarner som nästa babykofta skall stickas i har en ny sjal blivit uppstartad ikväll, i underbar mullbärssilke inhandlat på Grötö.

tisdag 4 maj 2010

nyligen läst

Oj, oj dagarna går med både daglig stickning och läsning men utan bloggrapportering. Här kommer korta läskommentarer kring en blandad aprilläsning:
De omänskliga av Torbjörn Nilsson har undertiteln Berättelser om politik. Om grupptryck och maktspel i partipolitiken. Något som förekommer och har förekommit i alla tider. Här  beskrivs tre centrala dramatiska, politiska händelser i svensk politik där framför allt yngre politiker varit involverade under senare år; dataintrånget i valrörelsen 2008, spelet om FRA-lagen samt maktkampen i SSU. En mycket välskriven och intressant skildring  som visar hur starka de gruppsykologiska har en tendens att bli i slutna sammanhang där enigheten utåt är av största vikt, hur detta sker inom politiska rörelser oavsett ideologier. Och inte endast där, liknande processer sker i organisationer och grupper av de mest skilda slag, det är iaf min erfarenhet.

Besläktade själar, läsupplevelser av Anne på Grönkulla är en bok skriven inför 100 års jubiléet av att Anne på Grönkulla gavs ut på svenska, endast ett år efter originalutgivningen i USA.  Åsa Warnqvist som är forskare i litteraturvetenskap, har redigerat boken, hon gick ut med ett upprop och efterfrågade läsupplevelser av Anne på Grönkulla-serien och även andra verk av Lucy Maud Montgomery för ett par år sen. Detta är en sammanställning (ett urval) de svar hon fick från läsare i alla åldrar. En helt underbar läsning av läsupplevelser för alla som liksom jag var betagna av Anne på Grönkulla-böckerna under de tidiga tonåren.
Förra sommaren plockade jag fram de gamla böckerna och läste om dem. Liksom många som skriver i boken har gjort. Skildringen av den rödhåriga föräldralösa Anne uppväxt och liv som vuxen kvinna på Prince Edwards island i östra Canada  sjuder av liv, av vänskap, naturromantik och inte minst många starka flickor och kvinnor. Intressant är att den rödhåriga Anne Shirley utpekas som en förebild till Astrids Pippi Långstrump. Av alla böckerna i serien tycker jag då som nu allra bäst om den första om hur Anne kommer som fosterbarn till Martin och Marilla som egentligen hade beställt en pojke och den sista, Lilla Marilla, där Annes yngsta dotters tillvaro som tonåring under första världskriget skildras.

Vänta, blinka är en fantastisk debutroman skriven av en ung norsk författare, Gunnhild Öyehaug. Här möter man unga människor (de flesta) i nära livsavgörande möten blandade med tillfälligheter, sånt som bara råkar hända. Bl a  mellan litteraturstudenten Sigrid och författaren Kåre. Det handlar om kärlek, drömmar och att våga vara den man är.  Allt beskrivet i ett flödande känslofullt berättande genom en short cut-form, likt filmscener. Jag blev väldigt tagen av boken både vad gäller innehåll och form.

Susanna Alakoskis Håpas du trivs bra i fengelset handlar om en syster och en bror uppvuxna med en pappa som super. Hon blir socialarbetare och kämpar med att stötta sin missbrukande bror som ända sen han var barn hamnat i utanförskap. Från obs-klassplacering i skolan vidare till ungdomsvård, missbrukarbehandlingar och fängelse. Det är en rak och direkt skildring av missbruk och socialvård fylld av förtvivlan och ilska, blandat med kärlek och hopplöshet. Mycket läsvärd.

Tre deckare har slunkit med. Av blandad kvalitet.
Karin Fossums Döden skall du tåla var den klart bästa. Ännu ett fall för den timide kommissarie Sejer. Detta är en sorglig historia om en  ensam tonårskille som utsätter människor i omgivningen för obehagliga spratt vilka får mycket större verkningar än han någonsin kunnat föreställa sig. Mycket spännande och svår att släppa tankarna på även efter läsningen.
Någon sorts frid är systrarna Camilla Grebes och Åsa Träffs debutdeckare. Här möter vi en psykoterapeut som blir insnärjd i en rad obehgliga händelser som skapar oro och ökande räddsla. Någon verkar ha full insyn i hennes klientärenden. Välskriven och spännande men ingen riktig höjdare tyckte jag.
Vyssan lull av Carin Gerardsen är tredje delen i hennes Hammarbyserie, med en polisstation  på Söder i centrum. Den börjar med ett brutalt mord av en ung filippinsk kvinna och hennes två små barn. Samtidigt uteblir en av poliserna från arbetet. Fram växer en osannolik historia präglad av skuld som vuxit sig ohanterlig lång tid. Visst är de flesta deckare osannolika på olika sätt, men denna gick för mig över gränsen både när det gäller händelseförloppen, sammanträffanden mellan personer och inte minst psykologiskt trovärdigt.

Yrsa Stenius Taxar, kärlek och sorg följde med hem på bokreans sista dag. (50% av reapriset). Det visade sig vara en mycket fin skildring av författarens liv med hundar, nästan enbart taxar. Fascinerande att läsa om en tillvaro där hundar alltid funnits med och framför allt om alla de olika hundarnas personlighet. Den fick mig att för första gången börja fundera på hur det skulle vara för egen del att leva med en hund.
Har läst lite av Yrsa Stenius tidigare och skall absolut läsa mer framöver. Hon framstår som en klok kvinna.

Till sist Den nakna skammen av Johan Beck-Friis, psykiatriker och psykoanalytiker. Han beskriver skam, som oftast uppkommit tidigt i livet som en trolig grund för senare depressioner. Mycket tänkvärd och intressant med en förklaringsmodell som ser djupare än den behaviouristiska-kognitiva (utan att motsättning finns).