lördag 16 januari 2010

Senast läst

Årets första bok blev Kate Jacobs Knit Two, uppföljaren till Friday Night Knitting Club. Här möter man de stickande vänninorna från Walker and Daughters Knitting Store i New York fem år senare. Alla sörjer fortfarande Georgia men livet har gått vidare med nya förvecklingar, kriser och ibland också möjligheter. Jag gillade läsandet, särskilt att det flöt så lätt på amerikanska. Men efterhand blev storyn tröttsam, personerna för överdrivna och handlingen ointressant. Stickningen blev ett sidospår. Med andra ord inte en bok jag rekommenderar.


I min bokcirkel har vi senast läst Främling på tåg av Jenny Diski. Med undertitel: Hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika. Jenny D är en engelsk journalist och författare i medelåldern som egentligen trivs bäst ensam hemma men som ändå utsätter sig för ett vidsträckt resande. I denna bok reser först med lastbåt över Atlanten och sen med tåg runt USA. Hon återger möten med andra resenärer och samtal med dem i första hand i tågens rökcupé. Alla berättar sin historia. Alla historier blir efterhand lika varandra samtidigt som de är helt unika upplever hon. Parallellt med den yttre resan, reser hon i sitt inre och reflekterar över ensamhet och vänskap genom livet.
Tidigare har jag läst Den motvilliga resenären av henne och skall nu skaffa också hennes tredje bok (eg den första) om en resa till Antarktis.
De andra i bokcirkeln gillade också boken.




Under förra året från maj (ung) hade alla verksamheter inom Sundsvalls kommun beordrats köpstopp. Biblioteket fick inte köpa in böcker vilket ju är absurt. Av en vän som är bibliotekarie blev jag rådd att skriva förslag på inköp. Dessa böcker stod på listan. Nu äntligen är köpstoppet hävt och för ett par veckor dök det upp ett mail om att alla sex fanns för mig att hämta på bibblan. Härligt!
Först utvald för läsning blev den översta boken; De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. På den blev det bara 14 dagars lån pga av kö. Började med att dela upp boken och måtta ut minimum 50 sid/dag för att säkert hinna i tid. Sen dök jag ner i boken och levde i den i fem dagar. Det gick inte att släppa taget. Naturligtvis visste jag att den handlar om den judiska befolkningen i den polska staden Lodz som blev instängda i ett av nazisterna skapat getto under kriget. Steve Sem Sandberg har i berättandet utgått från den drygt 3000 sidor långa gettokrönika som skrevs kollektivt av en grupp anställda på gettots arkivavdelning. Det tog ett tag att helt och fullt fatta att det inte handlade om några kvarter eller en småstad utan att gettot omfattade en stor del av staden och hade 250 000 invånare. Huvudperson i skildringen är ordföranden i stadens judiska äldsteråd Rumkowski tillsatt av nazisterna som skapar sig en närmast despotisk makt i denna begränsade position. Rumkowski organiserar upp hela samhället och styr och administrerar gettot i en komplex organisation samtidigt som han är nazisternas förlängda arm och utför alla deras ordrar. Även när det handlar om att föra bort alla barn och gamla och sen alla som inte är till fullo arbetsförda. Till sist att avfolka gettot när ryssarna närmar sig.
Vid sidan av ordföranden i hela sin vidrighet träder människor av alla kategorier av gettots invånare fram, så levande att det nästan inte går att läsa om dem utan att samtidigt rysa. Vetskapen om att nästan inga av dem kom att överleva detta helvete.
En bok som kräver att bli läst. En fantastisk prestation av Steve Sem-Sandberg.



1 kommentar:

Carina sa...

Vad synd att du inte rekommenderar "stickboken". Jag som hade liksom spetsat mig på den. Har ju också läst den första och gillade den. Jaja, inte för att bokhyllorna är tomma här hemma precis så det får väl bli något av alla dom istället.
Kram