torsdag 12 februari 2009

En solig dag










Bilderna är från i förrgår. Medan Åsa åkte ett varv runt Sidsjön (friluftsområde i Sundsvall) drog jag Einar i vagnen. Trögt gick det för mig eftersom gångvägen inte var plogad utan bara upptrampad. Desto bättre glid i skidspåret för Åsa. Båda var vi begeistrade över snön och solen och kylan. När det inte blåser är faktiskt -10 och sol riktigt härligt. Det är just för såna här vinterdagars skull som jag längtade norrut hela barndomen i Trollhättan och nu, sen 30 år drygt bor kvar här. Denna vinter har vi fått igen allt det som saknats de senaste åren av snö och kyla. Helt underbart! Hoppas bara att kylan håller i sig så att snön ligger kvar tills jag klarar/törs ställa mig på skidorna igen.








Dessa härvor av Regnbågens bomullsgarn hämtade jag ut på posten igår, beställt från Yll och Tyll. Regnbågen har varit ett favoritgarn i många år. Eftersom det är lite dyrare än vanligt simpelt merceriserat bomullsgarn har jag ofta blandat i babytröjor och mössor. Av detta har jag tänkt sticka först en väst och sen ett tröja till Einar.


Två böcker är utlästa hittills i februari:

Dolda fel och brister av Elsebeth Egholm är en dansk deckare. Elsebeth Egholm marknadsförs som Danmarks svar på Anne Holt (Norge) och Liza Marklund (Sverige). Den låg länge och väntade, kunde inte bestämma mig för om den var tillräckligt lockande. Anne Holts deckare gillar jag, men är inte särskilt förtjust i Liza Marklunds. Till slut fick den en chans.
Den startar med att tre väninnor som är ute och fikar hittar ett nyfött spädbarn som flyter i en plastbalja i ån. De blir berörda och involverade i utredningen på olika sätt. Ganska snabbt insåg jag att denna historia egentligen inte alls var värd att lägga tid på. Alldeles för schablonartade personer och en förutsägbar upplösning. Ändå läste jag ut den utan att riktigt begripa varför.
Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari inleddes med en fartfull frukostbeskrivning hemma hos den iranska familjen Abbasi med mamma, pappa och två tonårsdöttrar i Malmö. Woah tänker jag och läser nyfiket vidare för att sen tycka att också detta verkar vara alltför förutsägbart och schabloniserat. Särskilt en del av personerna. Visserligen humoristiskt och rappt skrivet men... Nu var det tur att jag inte la ihop boken utan fortsatte. Den blev bara bättre och bättre. De båda döttrarna reser till Iran och hälsar på släkten. Det blir inte alls som någon har tänkt sig. Samtidigt blir deras pappa avstängd från sin tjänst på högskolan men alls inte utan jobb. Mm, mm. En berättelse om mångfald och integrationspolitik i praktiken. Riktigt rolig och klart läsvärd blev så slutomdömet.

1 kommentar:

teresa sa...

Det ser ljuvligt ut! Snö o sol är en oslagbar kombination (och som jag längtar efter att åka skidor!).
Garnerna ser så fina ut. Jag stickade också mycket i Regnbågsgarn till mina barn när de var små. De hade alltid mössor o koftor i detta garn.
Ska bli kul att se vad du ska sticka.