Läst 2014 del 5

Det blir fler delar och tar längre tid än det var tänkt detta att sammanfatta förra årets läsning.
Nu ska här bli genomgång av bokcirkelläsandet:

Läsecirkeln på Sundsvalls stadsbibliotek träffas fyra gånger per termin, för flera av oss är det femte året som vi träffas. Under våren var vårt tema "hela världen i läshörnan". Vi läste och samtalade om Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron, Den röda soffan av Michèle Lesbre och Thérèse Raquin av Émile Zola.
Lizzie Dorons bok har jag läst tidigare och gav den då som boktips till Eva, vår bibliotekarie som leder cirkeln. Den handlar om en flickas uppväxt i Tel Aviv på 50-talet i ett judiskt kvarter där de flesta av de vuxna är överlevare från förintelsen, en mycket speciell bok, inte helt lätt att förstå sig på, men både rolig och gripande, Alla uppskattade den och vi inledde detta år, 2015 med att läsa del 2, Min mors tystnad, som är ännu mer gripande,
Den röda soffan var terminens nya bekantskap, en liten tunn fransk roman som i en stillsam drömsk atmosfär berättar om Anne som ger sig av på en tågresa längs transibiriska järnvägen för att söka efter sin tidigare pojkvän som inte hört av sig på en tid. En bok som jag tyckte mycket om och föreslog till min andra bokcirkel, som också läste den några månader senare.
Zolas Thérèse Raquin ingick i kurslitteraturen i litteraturvetenskap, många har också läst  
den i skolan. Jag minns inte min gamla läsning men blev förvånad nu över hur illa jag tyckte om den. Den är skriven som en programskrift för naturalismen i en grov realism där människan ses som djuriska underkastade sina drifter. Intressant på sitt sätt men ingen läsupplevelse!

Under hösten var temat "allting är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig", ett citat från Tove Jansson som särskilt uppmärksammades eftersom det ifjol var 100 år sen hon föddes.
I cirkeln läste vi hennes Sommarboken som vi alla tyckte mycket om. För mig var detta en omläsning som gav en helt ny upplevelse. Vid förra läsningen för ca 25 år sen tyckte jag den var tråkig, nu var den helt underbar. Verkligen en läsning för oss lite äldre tanter, om en farmor och hennes barnbarn som är utelämnade till varandra på en enslig ö mitt ute i havet.
Det passade sen väldigt bra att gå vidare till Virginia Woolfs Mot fyren. Det var ännu en omläsning som jag såg fram emot nu med vetskapen att hennes böcker behöver läsas långsamt för att berättelsen skall öppna sig. Även denna läsning var helt underbar, jag läste med ett leende på läpparna och suckar av välbehag. I gruppen var meningarna delade. Några som också läste om Mot fyren delade min upplevelser medan en del som inte läst henne tidigare tyckte hon var hopplös och näst intill oläsbar. Jag måste läsa mer Virginia Woolf!
Välkommen till den här världen av Amanda Svensson är nog så långt man kan komma från Virginia Woolf. Kul att läsa en ung tjej tänkte jag. Hade det inte varit en bokcirkelläsning så hade det blivit en oavslutad läsning. Berättelsen utspelar sig först i Malmö och sen i Köpenhamn och skildrar ett triangeldrama mellan Greta som kommer från Malmö men flyttar över sundet och de båda barndomskompisarna Simon och Claus. Det tar sin tid att komma in i språket, varje person har en egen berättarröst. En blandning av talspråk, lyriska kärleksbeskrivningar, hård realism och korta nätmeddelanden. Ingen "tant-bok" precis. Men roligt var att ju längre vi pratade om boken desto mer intressant blev den. Efteråt lånade jag och läste både Amanda Svenssons debutbok Hey Dolly och hennes senaste Allt det där jag sa till dig var sant och fann den första än mer uppskruvad medan den sista, Allt det där jag sa... mer nedtonad och samlad.
Med årets sista bok i läsecirkeln Huset du älskade av Tatiana de Rosnay var det nästan tvärtom. Det är en bitterljuv berättelse som utspelar sig i 1800-talets Paris under tiden då Paris omdanas till den stad som vi är bekant med. Huvudpersonen Rose bestämmer sig för att inte lämna sitt älskade hus när det skall rivas. En i min smak platt, enkelspårig ointressant berättelse som absolut inte växte av att man fördjupade sig i den tillsammans. Tycker inte ens den håller som feel good-läsning.

I Lästanterna, min andra cirkel inledde vi året med Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget. Eftersom den är betydligt tjockare än de böcker vi oftast läser hade jag föreslagit att vi skulle läsa den hela våren och prata om en del varje gång under fyra träffar. Vi började med del 1, den som utspelar sig 1975. Sen ville alla läsa resten i ett sträck och vi hann också med Den röda soffan innan sommaren.
Under hösten blev det ytterligare en ovanligt tjock roman nämligen Ensam i Berlin av Hans Fallada, som utspelar sig i Berlin under andra världskriget och är en bred skildring av vardagsliv i nazismens skugga. Plus en motståndsberättelse. Den fick högsta betyget, 5 stjärnor av hela cirkeln, det är mycket ovanligt att vi är så eniga i vår betygssättning.
För Lastanterna avslutades året med en läsning som kombinerades med ett författarbesök på Kulturmagasinet. Vi läste som tidigare nämnts Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid och gick på bibliotekets författarkväll med henne.