Läst 2014 del 2

Här kommer fler höjdare från min läsning:

Chimamanda Ngozi Adichies debutbok Lila Hibiskus är även det en bokcirkelläsning. Chimamanda Ngozi Adichie är uppvuxen i Nigeria och flyttade som ung till USA för studier. Lila Hibiskus utspelar sig i Nigeria och handlar om en familj i sönderfall som styrs av en tyrannisk far. Alltmedan landet efter efter en militärkupp faller samman. Allt betraktat genom den femtonåringa Kambilis ögon. Mycket stark och gripande. Imponerande debutroman.
Sedan tidigare hade jag läst En halv gul sol där Biafrakriget skildras och kastade mig nu över den senast utkomna Americanah och blev om möjligt ännu mer tagen.
Americanah är både en kärleksroman och en inträngande berättelse om människors längtan och strävan efter ett bättre liv. Här skildras invandring och assimilering i både klass- och etniska perpektiv. Ifemelu och Obzine blir förälskade som tonåringar i Nigeria. De skiljs åt när Ifemelu flyttar till USA för att studera. Terrorhotet några år senare hindrar Obzine att komma efter, han blir illegal invandrare i London. De möts igen efter en lång tid nu åter i Nigeria. Vilken läsupplevelse!

Svetlana Aleksijevitj trodde jag skulle få Nobelpriset ifjol, har länge tänkt läsa henne. Startade i höst med En bön för Tjernobyl. Svetlana A skriver rapportböcker, texten är sammanställd av långa bandade samtal med en mängd människor i koncentrerad form genom långa monologer. Konstigt nog klassas hon inte som skönlitteratur på biblioteket. En bön för Tjernobyl hittade under P (teknik) och hennes övriga böcker finns under K (historia). En bön för Tjernobyl har stannat kvar som en av de hemskaste böcker jag läst, det är skrämmande att efterföljderna av explosionerna helt har hamnat i nyhetsskugga. Den bok jag lånade var en äldre upplaga från 1997, en ny upplaga med tillägg har kommit ut men har inte köpts in av Sundsvalls bibliotek. Den gamla pocketutgåvan är slutsåld och tyvärr finns inte den nya utgåvan i pocket än, om den ens kommer.

Kristian Lundberg fick Lars Ahlin-priset i våras. I sin föreläsning i samband med prisutdelningen pratade han bl.a.om sin kaosordnade bildningsgång, sina upplevelser av misslyckande och det ständiga frågandet som grundförutsättning för att vara människa samt uppdraget att synliggöra det som inte är synligt. Efteråt läste jag En hemstad med undertiteln berättelsen om att färdas genom klassmörkret, som är en uppväxtskildring i form av en prosalyrisk sorgesång utbredd över en kartbild av Malmö. En stark bok!

Lars Andersson har varit en av mina favoritförfattare sen han debuterade i mitten av 70-talet. Riktigt allt har jag inte läst, ibland har jag upplevt honom som alltför svår. Hans senaste Lomjansguten är en drömspelsartad kortroman om den värmländska storspelmanen Per Jönsson Lumiainen mer känd som just Lomjansguten som levde på 1800-talet. Det är en trollsk berättelse om en man som har en enorm spelbegåvning men som slits mellan folkmusiken och den studerade klassiska musiken. Han blir "upptäckt" av Ole Bull och blir dennes adept i Oslo men återvänder till Värmland. Senare ger han sig ut på resor norrut till sågverksdistriktet och återfinns en tid som musiker på restaurang Rullan här i Sundsvall. En mycket speciell berättelse som gärna hade fått varit längre. Jag glädjer mig åt att Lomjansguten till sommaren kommer att sättas upp som årets föreställning av Västanåteatern i Sunne.