Vandringsläsning

I kursen i barnlitteratur som jag läser i Stockholm hade vi igår seminarium om två svenska klassiker; Barnen ifrån Frostmofjället och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Visste ni att de kom ut samma år, 1907 (andra delen av Nils Holgersson). Barnen ifrån Frostmofjället såg jag bara som film som barn, så boken var en ny bekantskap nu. Den finns i en nyutgåva utgiven av Barnboksinstitutet som också sammanställt en läshandledning för användning i skolan. Laura Fittinghof som skrev boken var uppvuxen i Sollefteå i en prästgård och upplevde som barn hur utblottade människor ibland hela familjer kom och bad om mat och husrum under nödåren på 1860-talet. I hennes berättelse får man följa sju syskon som ger sig ut på vandring efter att deras pappa supit ihjäl sig och mamman dött av umbäranden och sjukdom. Anförda av storebror Ante med de minsta barnen på en kälke och ledande geten Gullspira tar de sig fram i ett bistert vinterlandskap där förutom kölden och rädsla för vargar, är utelämnade till andras välvillighet att dela med sig av mat och sovplats. Det är en spännande läsning om tappra och mycket kompetenta barn som möter både godhet och får utstå elakheter framför allt från människor som blivit spritmissbrukare. Ett flammande socialreportage, det första svenska som är riktat till barn.

Hervor Sjödin vars mormors mor var en av Laura Fittinghofs systrar, som också figurerar i Frostmofjällsboken har skrivit en roman med utgångspunkt från brev och andra dokument om Lauras liv. I Vägen till Frostmofjället får man följa hur den unga Laura som 23-åring blir bortgift med en 43 år äldre adelsman efter att sju gånger försökt värja sig genom att säga nej till hans frierier. När han (äntligen, tänker jag) dör efter att innan dess gått i konkurs och gjort henne fattig bosätter hon sig i Stockholm med den enda överlevande dottern och försörjer sig genom att skriva och hyra ut sängplatser i hemmet. Också detta en intressant och gripande läsning om en stark kvinna som tar sig fram på egen hand vid tiden kring det förra sekelskiftet. När hon slutligen når framgång med Barnen ifrån Frostmofjället är hon svårt sjuk i magcancer och dör ett halvår senare 60 år gammal.

I bokcirkeln Lästanterna har vi senast läst Aino Trosells Hjärtblad som utspelas under samma tidsepok. Hulda, huvudpersonen, i Hjärtblad är född 1860 i en by i Malungs utkant. Berättelsen inleds med en stark skildring av hur hon som barn genomlever svältåren. Hulda blir först boskapsvaktare, sen fäbodsstinta. På hösten efter sin konfirmation när hon är förtvivlad över att hennes pappa är på väg att flytta samman med en ny kvinna bara ett halvår efter att hennes mamma dött beger hon sig ut på en vandring för att söka arbete. Hon hamnar i Stockholm och blir efterhand en respekterad hushållerska i en borgerlig familj vilket innebär en inte helt enkel klassresa. Vi tyckte alla mycket om berättelsen om Hulda. Lite synd är det att den senare delen av boken är väl rapsodiskt skriven. Aino Trosell skulle hellre kunnat utvidga den och gjort boken som en serie. I Hjärtblad finns en genuin bild av det Dalarna som kom att bli nationalromantikernas folkloristiska favoritlandskap, där finns också en fin skildring av tidens samhällsutveckling.

Hjärtblad för tankarna till andra skildringar av samma tid; Per-Anders Fogelströms serie om Stockholm som inleds med att Henning som ung kommer vandrande till staden i Mina drömmars stad och Vibeke Olssons serie om Bricken som växer upp i sågverkssamhället Svartvik utanför Sundsvall efter att hennes föräldrar som förlorat tre barn under svältåren vandrat dit från Västerbotten för att skaffa sig arbete.