Bokhögar

Som vanligt växer både mina listor på intressanta böcker och de konkreta högarna här hemma av böcker från biblioteket och från de egna hyllorna. Det är helt omöjligt för mig att låta bli att låna när jag går på biblioteket. Allt som blir hemsläpat läser jag förstås inte ut, en del bläddrar jag i och provläser, en del får ligga till sig och lånas om, annat skrivs upp på läslisten. Men mycket blir ändå läst ibland genast. Eftersläpningen för läsrapporterandet här kvarstår. Mitt mål för i år är att hinna ikapp till årsskiftet och då också göra en egen tio i topp-lista för årets läsning.

Gustafs grabb av Leif GW Persson köpte jag billigt på årets bokrea men läste först i höstas. En riktigt intressant skildring av hans uppväxt under 40-50-talen, det nära förhållandet han har till sin pappa och inte minst den klassresa han kommit att göra, som jag delvis känner igen mig i trots att jag själv misslyckats göra både karriär och tjänat in något kapital. Det som förbryllar med GW:s minnesberättelse är hans avoghet gentemot sin mamma. Han beskriver henne som klagande, ömkande upptagen av sin sjuklighet utan att uppbåda minsta förståelse för den situation hon levde i. Att han inte förstod henne då kan jag begripa men inte att han är så hätskt avvisande och oförstående nu. Även sin syster verkar han hållit på avstånd både som barn och fortsatt framåt. Det hade varit intressantare om boken handlat mer om familjerelationerna. Stor plats tar hans inblandning i Geijer-affären, i och för sig intressant, men den historien borde som jag ser det hellre fått en egen bok.
Att GW:s mamma hemmafrun Margit inte mår bra framstår tydligt. Porträtten av henne som tecknar utifrån sina minnen får mig att tänka på först Kristina Sandbergs Maj i Sörja för de sina, en annan hemmafru i samma tid och sen återigen min egen mor.

  

Hur svårt det kan vara att vara mamma handlar Astrid Flemberg-Alcalas delvis självbiografiska bok Och vet inte vårt om. Paret Anna och Sal åker till Colombia för att adoptera två  bröder på tre och fyra år. Hon är orolig när de skall möta barnen och undrar hur hon skall räcka till. Och inte blir det ett lätt föräldraskap. José den ene av pojkarna har kramper och är stundvis okontaktbar och avvisar sin nya mamma. Hans bror Abél är konflikträdd och glider undan. Det är en stark och mycket utlämnande berättelse om en mammas förtvivlan över sina svårigheter och misslyckande att nå sina barn och skapa bärande relationer.









Även Malin Persson Giolitos Dubbla slag handlar om en mammas svårigheter. Hennes huvudperson Hanna är en framgångsrik jurist som arbetar på en stor advokatbyrå när hon som gravid småbarnsmamma får sparken. Boken handlar om tuffa arbetsvillkor och de praktiska problem som det innebär att både inneha ett prestigefyllt karriärinriktat arbete och vara förälder. Utifrån bokomslagsspresentation och TV-intervjuer kan man sluta sig till att det finns en viss självbiografisk grund här också. Men jag lånade boken i tron att det var en deckare och blev allt mer förvånad och undrande ju längre jag läste när deckarintrigen lyste med sin frånvaro. Där finns en spänningshistoria inlagd, som berör advokatfirman och arbetsplatsförhållanden men inte tillstymmelse till deckare. Tänkte sen att jag blandat ihop böckerna, för Malin Persson Giolito har ju också skrivit deckare, den senaste Bortom varje rimligt tvivel kom i år. Upptäckte sen när jag skulle lämna tillbaka Dubbla slag att biblioteket givit den falsk varudeklaration och märkt den som deckare. Malin Persson Giolito skriver i mitt tycke bra, lite i stil med sin pappa Leif GW. Hennes deckare om advokaten Sophia Weber är numera uppsatta på läslistan.









Så två deckare/spänningsromaner, båda svenska. Anders de la Mottes Geim och Kristina Ohlssons Paradisoffer både välskrivna och så spännande att de var svåra att släppa ifrån sig. Geim handlar om småfifflaren Henrik som en dag hittar en kvarglömd mobil som visar sig innehålla ett reality spel som erbjuder både en möjlighet att tjäna  pengar och att skapa sig en plattform i ett nytt sammanhang. Men kraven som ställs är stora och en rafflande berättelse följer som jag måste andas djupt flera gånger för att våga följa. Geim blev en stor framgång i deckarvärlden och fick deckarakademins debutpris 2010, väl förtjänat anser jag! Två böcker till har kommit ut i serien sen dess, Buzz och Bubble, men dom har jag inte hunnit till än.




I Paradisoffer hittas ett hotbrev med krav riktade till både Sveriges och USA:s regeringar på ett fullsatt plan som just lyft från Stockholm med destination New York. Kaparna hotar med att spränga planet i luften om inte regeringen gör en omprövning angående en utvisningshotad man som bedöms som misstänkt terrorist. Fredrika Bergman, Kristina Ohlssons huvudperson i hennes kriminalserie, arbetar tillfälligt på Justitiedepartementet med utvisningsärenden men kallas in till polisen som kontaktperson mellan polisen och regeringen. Förhandlingen mellan kaparna, poliserna och regeringarna blir en kamp mot klockan där det gäller att nå resultat innan planets bränsle tar slut. Också detta en olidligt spännande läsning!