Nya böcker

Äntligen har mina nya böcker beställda från alibris kommit. Jag är jätteglad över att det på detta sättet gick att få tag på Alice Starmores underbara bok The celtic collection, som jag tidigare lånat av en stickkompis med stort stickbibliotek. De andra båda böckerna var okända chansningar. Patterns for guerneys, jerseys and arans är proppfull med långa invecklade mönster att användas i egna modeller, eller bara bläddra och titta på. The knitting circle är skriven av en engelsk författare.

Böcker kan man aldrig få för många av, enda begränsningen är platsen för bokhyllor hemma. Som tur är finns bibliotek. Undrar just hur många låneböcker jag har släpat hem de femtio år som jag innehaft lånekort...

Har läst ännu en bok om läsning (mm); Owe Wikströms Sonjas godhet med undertitel medkänsla i en självupptagen tid. En bok som legat till sig nattduksbordet ett längre tag och som jag verkligen uppskattar. Owe Wikström skriver om hur vår nutid präglas av omedelbar egen tillfredställelse och snabba enkla individuella lösningar. Vår medkänsla och omsorg om varandra, våra samtal och relationer riskerar att tunnas ut. Det har blivit allt viktigare att odla sitt eget inre. Vi matas med budskapet att bara du bestämmer dig, sätter upp mål och listar delmål, så går allt att genomföra i tidningar, tidskrifter, massor av böcker, i TV. Han skriver om "religionens och den populariserade psykologins betydelse i den självcentrerade upplevelseindustrin". Detta sker i en rad omvärldsbetraktelser under ett år efter ett hjärttrauma, där han var en hårsmån från döden.

Sonja är kvinnan som tar hand om Raskolnikov, mördaren i Dostojevskijs Brott och Straff. En bok som han återvänt till gång efter gång och nu läser igen. I porträttet av Sonja gestaltas en god människa för vilken gestaltningen av medkänslan, alltså handlingen blir viktigare än talet om den. Jag tänker tillbaka på Stefan Einhorns och Merete Mazzarellas böcker som har ett liknande budskap. Kan inte låta bli att göra ett lite längre citat:

"Skönlitteraturen visar .... på det mångdimensionella i människors motiv och handlingar - att mycket inte alls går att förändra eller förbättra. Ibland får man följa tragikens ofullkomlighet, inse att det oberäkneliga ingår i livet, att det inte finns någon enkel 'metod' att vrida sig ur sina livsvillkor. I en romanvärld hinner man ofta gå under ytan på den skenbart lycklige eller olycklige; man kan ifrågasätta sken och inbillning.

Kanske är därför en av skönlitteraturens viktigaste etiska betydelser att låta människor vara motsägelsefulla och oavslutade, att uppmärksamma världens påtagliga irrationalitet och öka förståelsen av livsvillkorens brutalitet och människans spretiga motiv. En sådan läsning möjliggör för läsaren att få tillgång till ett bredare upplevelsespektrum än sitt eget.

Det finns också hela genrer av politisk och religiös motståndslitteratur som har svetsat samman människor i gemenskap under perioder av förtryck. Läsning kan därför i bästa fall skapa förutsättningar för eftertanke, kritik och självständighet."

Detta manifest för läsning vill jag härmed skriva under och plockar genast fram två andra olästa böcker ur bokhyllan om läsning, Manguels Historia om läsning och Pennacs Som en roman. Om lusten att läsa. Har också bläddrat lite i min tummade gamla pocketupplaga av Brott och Straff och i den ännu olästa Bröderna Karamazov. Men Dostojevskij får vänta lite, närmast på tur står Flyga drake (bokcirkelbok) och Anna Karenina som är beställd från adlibris. Den sistnämda skall jag läsa i en radiobaserad "readalong" som startade förra måndagen i P1:s Biblioteket.

Owe Wikström skriver om det han kallar sitt litterära "husapotek". Han har en särskild hylla för böcker som han återvänder till. De finns indelade i några romaner som ger alternativa världar att vistas i, vilans texter som erbjuder avsiktlöshetens styrka, vidare aningens styrkedroppar där lyriken finns och innerst "den andliga läsningen, basfödan, hjärtats ord". (kursiveringarna är hans. Är ni nyfikna på vilka hans val är? Då får ni läsa boken! Själv har jag börjat fundera över hur mitt litterära husapotek ser ut.

Parallellt med Sonjas godhet har jag läst om En herrgårdssägen och Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf. Att det blev båda beror på att de fanns i samma bok, en vackert inbunden bok i Bonniers klassikerbibliotek utgiven 1947, som jag har kvar efter mina föräldrar. Selma är speciell att läsa, romantisk och svulstig. Nästan för mycket.