Som vanligt denna första söndag i mars klev jag upp och satte mig framför TV:n för att se utsändningen från Vasaloppet. Först starten, myllret på läggdan utanför Sälen sen rapporterna från spåret från alla de kända orterna längs vägen, Mångsbodarna, Evertsberg, Hökberg. Blandningen av inslag från elitåkarnas strid och framför allt motionsåkarna i alla åldrar. Det är helt otroligt att så många människor utsätter sig för denna intensivsatsning som det innebär att åka över 9 mil skidor. Jag är imponerad, tjejvasan skulle jag nog klara med lite mer regelbunden skidåkning än det blivit denna vinter, men absolut inte ett riktigt Vasalopp! Tänker som alltid på min far denna söndag. Under en lång rad år, drygt tio från mitten av 60-talet och framåt åkte han Vasaloppet varje år. Jag minns hur intensivt han tränade och hur irriterad han blev när det var ont om snö som det emellanåt är i västsverige. Det blev en hel del turer till Dalsland där snötillgången var säkrare. I sovrummet hängde alla diplom från loppen. I mitt sovrum står detta foto som minne av far:
Mats presenterade sitt skrivande på helt motsatt sätt jämfört med sin fru i form av ett bokprat som den bibliotekarie han också är vid sidan av författarskapet. Han berättade bl a om hur han påverkats av Virginia Woolfs sätt att skriva expanderande utifrån en dag, hur han skrivit novellerna i sin senaste bok Nattlampan tänd och dörren på glänt i anknytning till texter av Yoko Ono och hur fascinerad han är av att koppla samman texter och bilder. Jätteintressant, fick en hel rad läsförslag. Dessutom fick alla vi åhörare ett ex av hans bok Tiden angrips först, resten är oviss väntan! Helt överväldigande, det är första gången jag har varit med om att få en bok vid ett författarbesök. Tack Mats! Väldigt vacker är den också, eller hur? Just det, åter ett omslag av Lotta Kuhlborn. Jag lägger den i min växande hög av kommande läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar