söndag 4 januari 2009

Oturlig start på det nya året



Årets första skidtur igår slutade så här; fraktur på vänstra handleden. Fjärde skidturen i vinter var det. Bara en liten vurpa. Mycket, mycket irriterande både för skidåkningens och träningens skull - och inte minst för stickningens. Värker gör den också.
Det blir till att läsa och lösa korsord/sudokon och promenera. Ja, jag har köpt mitt livs första broddar. Dessutom är det ingen ishalka här nu, utan underbar kallsnö som knarrar. Hela jullovet har det varit drömvinterväder med blekt solsken över snön och underbara skidspår. *Suck*
Lite väl kallt idag, -15. Nu är det bara att hoppas att snön ligger kvar vintern igenom som förr i tiden (dvs förra seklet).

Av mina julklappsstickningar blev endast en dragspelsbasker i grönt och svart klar och överlämnad till Åsa. Tyvärr blev den väl liten, den passar på Nisse 7 år, men han tycker att den kliar. Mössan till honom som jag ägnade mest tid åt före jul blev också för liten (och inte färdig). Sockarna till Magnus (svärson) är nästan klara. Och de passar, lät honom prova på juldagen.

Firade nyår i Stockholm hos gamla Sundsvallsvänner som återvänt till storstan efter sisådär 25 år här uppe i norr. Trevligt! Det blev bara en kort tur, från nyårsafton till nyårsdagen, men jag hann också med att träffa min syster. Vi gick en lång promenad från Söder längs Skeppsbron in till city och till Centralen. Vackert och kallt var det också i Stockholm, men ingen snö. Min syster beundrade min Rose Red-basker och jag lovade sticka en till henne också.

En och en halv svenska deckare kom att avsluta läsningen under 2008;
Kjell Erikssons Svarta lögner och rött blod är hans nionde bok med Uppsalapolisen Ann Lindell i centrum. Kjell E skriver om vanliga människor i utsatta livssituationer med glöd och kvarvarande vänsterståndpunkt. Här handlar det om bostadslösa i Uppsala och som en bihistoria om fattiga i Brasilien. Lite påminner hans sätt att ge mordhistorier en ram av samhällsreportage om Karin Alfredssons böcker, eller hennes om hans, eftersom hans första bok i serien, Jorden skall rämna, kom redan 2000. Den tycker jag fortfarande är den bästa i hans serie.
Aino Trosells Järngreppet är hennes fjärde bok om Siv Dahlin från Malung som är städerska mm. I denna bok rycker hon in som kokerska på en konferens-herrgård i Bergslagen och blir genast insyltad i än det ena, än det andra. Aino Trosells böcker har i Siv en jordnära huvudperson som är rätt tilltufsad av livet och påminner också om de övriga. Nu kom det bara att bli en halv läsning för mig. Helt enkelt för dålig bok att ödsla mer tid på.
Högen av olästa, mer lockande böcker har under tiden växt, där ligger bla Margareta Winbergs självbiografi och Maj-Gull Axelssons senaste. Ska bara avsluta bokcirkelns senaste bok, en roman om en bokcirkel.

10 kommentarer:

Kjell Eriksson sa...

hej!
"Jorden må rämna" är nummer två i serien om Ann Lindell.
"Den upplysta stigen" kom 1999.
Sitter nu i Brasilien (30 grader C, något svalare i havet) och skriver på nummer 10.
hälsningar
Kjell Eriksson

Agata sa...

Jahapp. Det blir svårt att bräcka författarkommentaren ovan, men jag får väl försöka. ;-)

Du får väl komma på stickkafé så att vi får sticka ett gipsöverdrag (ja, istället för att skriva på det som vanliga människor gör, alltså!)

Anonym sa...

Fyy vad trist! Jag hoppas att du ändå dyker upp på stickcaféerna så vi får prata lite med dig i alla fall. Du kan ju bläddra i stickböcker och tidningar och planera vad du skall påbörja när du får ta bort gipset.

Carina sa...

Stackars dig. Det brukar hjälpa om man får lite medlidande och det känner jag ärligt för dig. Fattas bara att det skulle hända mig något sådant. Har fått tårna krossade på ena foten som barn men annars har jag aldrig brutit något. Vad gäller skidåkning så står det inte så högt på min önskelista men att inte kunna sticka vore katastrof.

Sköt om dig och skriv här med den andra handen.

Kram Carina

Unknown sa...

Men hur mycket otur ska man ha egentligen. Nu får det räcka för din del, du har fyllt kvoten!!! Och inte kan du spela heller! Men kom och hälsa på den 12e och ta en fika, annars saknar vi dig.
Har förresten en roligt stickning på gång, jag som sällan stickar. En pellerin eller vad det hette. En slags poncho med fina flätor och pluppar. Kul är det! Kram Mia

Samtal från min trädgård sa...

Åh, stackers dig, hur länge måste du sitta så där utan att sticka? Tänker på dig.

Carina sa...

Min man kom just och tittade mig över axeln och fick se din arm. Hans kommentar löd "där ser man. Det är som jag alltid sagt att motion är inte nyttigt". Han motionerar själv genom att, som jag, gå och gå och gå.

Kramis Carina

teresa sa...

Stackare, krya på dig!!

Carina sa...

Nu tycker jag riktigt synd om dig. Du måste se till att krypa på dig för jag vill ju läsa vad skriver.

Kram Carina

Britt-Marie sa...

Stackars dig, fy vilken otur.

Du får vila och koppla av, spännade att följa nr 10 av Kjell Eriksson.

Kram och vila dig riktigt mycket.