Midwest moonlight och ett par böcker

Cherry Tree Hill heter detta underbara merinogarn som jag håller på att sticka en halsduk i. Både garnet och mönstret "midwest moonlight" kommer från Garnkorgen. Det är ett lätt och trevligt mönster att sticka och stickningen växer fort! Snyggt också och i mina absoluta favoritfärger. Måste stanna upp i stickandet då och då och bara beundra. Vilka fantastiska garner det finns nu! Mitt tidigare stickande från tonåren och fram till nu har i stort sett skett med ullgarn, mest Peer Gynt (norskt tretrådigt) och tunnt bomullsgarn. Norska rundstickade tröjor som klipps upp (efter maskinsömmar) har jag stickat massor av, liksom vantar och mössor. Tyvärr blir tröjorna så tjocka att man inte använder dem så ofta även om de är vackra.

Bestämde mig förra veckan för att köpa Visjögarn och sticka en kort kofta i Paradoxical (vantmönster) men tvekar nu. Kanske blir det väl tjockt det också...

Nu till böckerna:

Ligge i grönne enger av Anne B Ragde är tredje delen om familjen Neshov från Berlinerpopplarna. Sista delen också. Livet blir aldrig som man tänkt sig, tänker jag när jag slår ihop boken. Det går inte jämnt upp. Det händer mycket också i denna delen både glädje och sorg, kanske mest sorg. Jag gillar verkligen Anne B:s sätt att beskriva det personerna arbetar med vare sig det är svinskötsel, begravningar eller skyltfönster-arrangemang. Trevligt att läsa på norska var det också!

De skamlösa av Sisela Lindblom kom i våras och skapade "väskdebatten" på kultursidorna. (om flärd och shoppinghysterin och att bla lägga ut 70 000 på en väska). Boken beskriver genom tre unga personer en ytlig personfixerad shoppingvärld i Stockholms innerstad. Två tjejer som arbetar på en damtidningsredaktion; den ena porrsurfar, den andra är helt fixerad vid sitt kommande bröllop och en självupptagen kille som läst juridik. Det ekar av tomhet boken igenom. Återhållsamt ironisk skulle jag vilja kalla stilen.

Mrs Beeton mm

Här är mina Mrs Beeton i Rowan Tapestry och Kid Merino (till höger). Volanger är inte riktigt min grej så jag vet inte om de kommer att bli använda. Kanske blir de en present. Lite bökiga att sticka tycker jag att de var. Både uppläggningsvarvet på volang 1, ihopstickningen av båda volangerna och sen avmaskningen.

Paret till vänster med en volang har jag döpt till Ms Beeton. Använde här ett restmohairgarn som blev för tjockt i förhållande till det andra Alpacagarnet. Hade jag stickat ihop volangerna att den övre helt dolt den undre, så det fick bli ett extrapar med enkel volang istället.

Sockarna är stickade i Fabel efter falska flät-mönstret. De är jag mycket nöjd med och trivs i. Mönstret var roligt att sticka.

Försökte lägga in bilderna så att de skulle stämma med texten. Men det ville sig inte. ??

Ikväll ser jag fram emot att gå på stickkafé igen. Måste hitta på något lagom att sticka på.

Mer läsning än stickning

När jag sätter mig vid datorn för att skriva, fastnar jag ofta på vägen och börjar läsa andras bloggar. De som finns på min lista och några till. Att skriva glömmer jag totalt bort. Liksom att lägga in foton på datorn. Tiden rinner iväg så snart man knäpper på datorn.
Det senast lästa:
Vägen till hälsa av Christina Doctare. En bok som pläderar för ett helhetstänkande när det gäller hälsa. Fokus på friskvård inte sjukvård. Ödmjukhet för andra medicinska traditioner än den västerländska. Här beskriver hon sitt möte med ayurvediska behandlingar under vistelser i Indien. Tror det är första gången jag som är rätt skeptisk till hälsokost och alternativ-medicin, blivit nyfiken och vill veta mer. Viktigt är att hon inte har någon antingen-eller ståndpunkt utan ser olika medicinska traditioner som varande komplement till varandra. Hon föreslår införande av skatteavdrag, likt ROTavdraget för bostadsreparationer, för kroppsliga och hälsofrämjande behandlingar ex massage, terapier, retreater. Hennes bok rekommenderar jag!
Kjell Eriksson: Den hand som skälver är ännu en kriminalroman i en lång serie med kommissarien Ann Linell i Uppsala som huvudperson. Kjell E:s deckare är lågmälda, lite melankoliska och handlar ofta om invandrare och/eller arbetarklass. Här är upptakten ett kommunalråd som försvinner till Indien och en fot av asiatisk typ (eller hur man ska uttrycka det) som hittas på en strand i Roslagen. Två parallella historier som är väl skruvade. Inte min favorit av hans böcker.
Bodil Malmsten: Kom och hälsa på mig om tusen år. Detta är bloggande i bokform. Bodil Malmsten skriver trevligt om sitt vardagliga liv i Finistere och Vasastan varvat med funderingar om livet på alla plan. Lite pratigt ibland, men det är ju bloggar. Skulle tro att boken skall läsas lite i taget, inte i sträck som jag gjorde. Vill du (om någon läser detta) läsa mer liknande av henne så finns hon på www.finistere.se
Till sist Stefan Einhorns Medmänniskor som jag också sträckläste och inte blev särskilt begeistrad av. Här skriver han 12 kortare levnadsberättelser (alla fiktiva utom en) med tilläggande kommentarer. Nja, lite för mycket söndagsskolehistorier för min smak.
Nu har jag äntligen fått tag på Anne B Ragdes tredje bok om familjen Neshov och gården utanför Trondheim och längtar efter att fortsätta i den.

Faller fritt som i en dröm

Titeln är vacker, den fick mig att associera till frihet och lätthet och ett fritt fallande genom luften. Leif GW Persson beskriver i boken det fria fallandet i en dröm som en mardröm där man faller i ett oändligt svart hål. Utifrån den beskrivningen hade jag nog inte lånat boken.
Det är ännu en välskriven kriminalroman av Leif GW. Denna gång om Palmemordet. Kan ju verka lite tjatigt. Ändå är berättelsen om hur en specialgrupp bestående av två kompetenta kvinnliga poliser, en tillbakadragen manlig dito och chefen (för Rikskriminalen) i det tysta gör en ny utredning av vad som hände den 28 feb 1986 på Sveavägen i Stockholm. Dom gräver i det jättelika materialet och hittar nya trådar. Varken kurdspåret eller Christer Pettersson. Jag tycker det är spännande och välskrivet, kanske brer han på lite väl mycket när han beskriver inkompetensen inom polisen. Men, vad vet jag?
Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn är lite som att läsa en muntlig föreläsning. Också den är läsvärd och ger plats för reflektioner. Äkta snällhet är enligt Stefan E en vilja att göra gott och omsätta denna vilja i handling. Det är inte tanken som räknas utan handlingen. Snällhet måste också kopplas ihop med omdöme för att det skall bli ett gott slutresultat. Etik handlar om att ta ansvar för sina relationer och etiska principer kan vara ett verktyg för att handla gott. Men visdomsord och principer är inte tillräckliga, de ger inte svar. Förnuft, samvete och empati måste kopplas på och gärna överläggning med medmänniskor.
Ingen god handling, hur liten den än är, är bortkastad sa Aisopos för 2500 år sedan. Stefan E avslutar sin bok med orden: "Snällhet är det största vi kan erbjuda vår omvärld, och oss själva." Jag hittade hans nya bok Medmänniskor igår på biblioteket och fortsatte direkt vidare i den.

Inget stickcafé den här veckan heller

Det regnar ute och är så halt i backen nedanför mitt hus, att jag efter några glidande steg vänder och går hem istället för att som meningen var gå på stickcafé. Förra onsdagen blev det heller inget café. Min dotter, en vän och jag var på teater och såg musikalen Cabaret i teater Västernorrlands tolkning. Jättebra föreställning med fina sång och dansnummer. Jag hade bara sett filmen med Liza Minelli tidigare. Gå på Cabaret alla ni som bor i Sundsvall, eller i Västernorrland (den ska ut på turné också). http://teatervasternorrland.se
Det får bli ännu en ensam stickkväll hemma vid TV:n ikväll. Igår började jag sticka sockklubbens februarisockar (fast jag inte är med). Med grått Fabel och stickor 2.25. Det var ett trevligt lättstickat mönster som gick snabbt att lära sig. Parallellt håller jag på med Mrs Beaton, pulsklubbens första muddar. Har stickat en mudd med enkel volang färdigt. Lyckades efter lite trassel klara ut hur man gör skoluppläggning efter bilder i en bok. Igår köpte jag ett nystan Rowan tapestry hos Lotta på Ester Nilssons eft. Skall använda det tillsammans med överblivet Kid Merino för muddar med dubbla volanger. Väl hemma igår upptäckte jag att det inte fanns passande pärlor i pärlförrådet, så det blir en ny tur på stan igen imorgon. Lotta hade fått hem ett nytt lingarn från Drops. Jättefint och inte särskilt dyrt. Jag är sugen på att sticka ett linne på tvären i lin efter ett mönster som som jag dragit ut från någons blogg. Man borde förstås skriva ner källan när man drar ut ett mönster. Skall försöka hitta tillbaka till det.
Det verkar som de flesta hinner sticka så mycket, många med småbarn hemma och jobb dessutom. Jag är full av beundran när jag sitter här och läser bloggar. Att det är så många i olika åldrar som bloggar och har så fina bloggar! Jag har bara klarat ut det mest elementära men har ambition att lära mig mer efterhand. Hittills har tiden vid datorn mest gått åt till att klicka från den ena bloggen till den andra och läsa och beundra. Skall också börja skriva kommentarer som nästa steg och ta mer bilder och lägga ut här.

Norrlands akvavit mfl böcker

På samma sätt som jag håller på med flera stickningar , läser jag oftast 2-3 böcker parallellt. I helgen blev det fyra till på listan:
I djävulens sällskap av Peter Robinson; en engelsk deckare den sjunde i en serie med poliserna Banks och Cabbot. Den utspelar sig i nordengland, bla i Whitby. Är småtrevlig, om man nu kan säga det om deckare, handlar vid sidan om polisarbetet också om huvudpersonernas privatliv.
Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig har jag läst om, fast inte riktigt läst. Förra gången lyssnade jag till en uppläsning. Anna Kåver är kbt-terapeut och skriver om hur man kan nå en accepterande hållning med mer harmoni och ro i vardagslivet. Det är verkligen något jag behöver främst pga en bedrövlig katastrofsituation på jobbet. Hennes steg för acceptans i stunden jobbar jag nu med att använda.
Så till Norrlands akvavit av Torgny Lindgren, en helt fantastisk historia från Västerbottens inland. Den handlar om den förre predikanten Olof Helmersson som i sin ålderdom återvänder till de trakter där han på 50-talet for runt och frälste folk i stort antal. Nu vill han återta frälsningarna eftersom han efter många överväganden kommit fram till att Gud inte finns. Detta visar sig inte vara så lätt. Mycket hinner hända på 50 år. Läs den, liksom Torgny Lindgrens tidigare berättelser. Eller ännu hellre lyssna på hans uppläsningar. Särskilt den förra Dorés bibel bör man absolut lyssna på.
Den fjärde boken Harhjärta av Maria Küchen har jag däremot lyssnat på och stickat till. Det var en oväntat spännande berättelse om människor som korsar varandras spår. En före detta nynazist blir förälskad i en djurrättsaktivist. En grupp unga cancerforskare får anonyma hot-mail och blir kallad mördare. Det sker ett mord och sen ett till, men detta är ingen deckare. Jag gillade verkligen Sissela Kyles uppläsning.

Vantar

Jag är fullt upptagen av vantar. Mönstret till det högra paret "Paradoxical Mittens" är inhandlat på Garnkorgen. Mycket roliga att sticka! Jag vill verkligen rekommendera dem! Både vackra och täta blir de. Har funderingar på att sticka en kort tröja med dragkedja fram i Visjögarn (det som Maria på Garnkorgen rekommenderar). Till mina vantar har jag använt Bambino Ull, vilket gör dem extra mjuka. Jag stickar med 2.25 korta trästickor (också från Garnkorgen).

De andra, samiska vantarna som har ett liknande mönster som jag stickat tidigare ligger på stickor 2.5. Lite för stora blir de, samtidigt som de förra på 2.0 blev väl tajta (passade på min dotter) Alltså är 2.25 mitt nr för stickningar i tvåtrådigt ullgarn. Ska införskaffa fler stickor i 2.25!

Jag har gått med i pulsvärmarklubben (se Stickas hemsida) och skall sätta igång med det första mönstret så snart de paradoxala vantarna är klara. Det ska bli spännande. Har också tänkt pröva sockorna som presenteras i sockklubben (trots att jag inte är med där). Just nu passar det mig att ha små stickprojekt och under tiden fundera över möjliga framtida större.