Sörja för de sina

Åntligen kom den, Sörja för de sina av Kristina Sandberg! Del 2 i hennes trilogi om Maj som i den första boken Att föda ett barn är en ung kvinna som är nygift och gravid i Örnsköldsvik 1939. Nu får hon sitt andra barn och vi får följa henne vidare i livet som ung hemmafru i vardagsbestyren från krigsåren och fram till början av 50-talet. Kristina Sandberg följer Maj genom att skriva fram hennes inre monolog på ett helt makalöst sätt. Det är verkligen som att öppna en dörr till Majs inre och till den tiden hon lever i. Där finns det hektiska kaos som hon upplever som småbarnsmamma, kraven på att duga som duktig hemmafru och osäkerheten i umgänget med släkten och bekanta. Hon strävar efter att följa alla de föreskrifter och råd som folkhemmets institut förde ut för modernisering och upplysning. Mycket intressant och lärorikt!
Plötsligt under läsningen blev jag också varse att det faktiskt är om min egen mamma och min barndom Kristina Sandberg skriver! Hennes Maj är ett par år äldre än min mor, som blev mamma betydligt senare än Maj, jag är född tolv år efter Majs dotter Anita, barnet som föds i den första boken. Men tidsandan känner jag väl igen och även de sätt Maj beter sig och reagerar på är mycket välbekanta. Maj försöker passa in och vara till lags in absurdum känns det för oss döttrar i generationen efter. Familjen har det bra ställt, Tomas hennes man som arbetar i släktens företag. Det saknas inte pengar, de flyttar till en stor lägenhet, har bil och sommarställe. Men Maj är som hemmafru helt beroende av Tomas, hon måste be om pengar till allt som faller utöver, t.ex. att köpa present när han fyller jämnt. Själv kommer från enklare förhållande och gör en klassresa genom det giftermål hon hamnar i, vilket också påverkar hennes relationer till släkt och umgänge. Maj beskrivs som alltmer lynnig och reagerar med diffusa sjukdomssymptom som yrsel och huvudvärk under de kommande åren när barnen växer upp. Hon vill vara en god mamma och kämpar särskilt med att försöka få en bättre kontakt med sin dotter när hon kommer upp i tonåren. Hela detta helt normala skeende skildrar Kristina Sandberg i sin tidstypiska ram och jag blev mycket berörd. Många tankar sätts igång. Det känns som att ha kommit närmare mor än jag någonsin varit förr. Hoppas verkligen att Kristina Sandberg är i full gång med den sista delen i trilogin om Maj och att den inte dröjer alltför länge!