Läst i maj

En hel del har det blivit.
Först och främst omläsningen av Cora Sandels serie om Alberte som finns samlade i en tjock pocket i nyöversättning av Gun-Britt Sundström. Min tredje omläsning sen 70-talet. Denna gång följde jag bokcirkeln som pågick sex veckor i Biblioteket i P1. Blev helt betagen även denna gång - och förvånad över att det var så mycket som kändes nytt i böckerna, särskilt i andra och tredje boken. Höll alls inte med Agneta Klingspor och Leif GW Persson som deltog i bokcirkeln och ställde sig helt oförstående till Alberte som person. För mig framstår hon som en stark kvinna med stor integritet mitt i sin vekhet i ett tufft samhälle.
Handlingen mycket kort: I Alberte och Jakob får man följa henne som ung i förra sekelskiftets småborgerliga Tromsö. I Alberte och friheten befinner hon sig i konstnärskretsar i Paris utan att själv måla. Sen i den avslutande Alberte ensam återvänder hon till Norge med man och barn och börjar skriva. För mig är det en fantastisk skildring av en kvinnas frigörelseprocess, men jag blev väl medveten om att man kan ha väldigt delade meningar om böckerna.

I deckargenren, eller spänningsromaner först Christina Larssons 5:e Moseboken, en ordinär deckare i Göteborgsmiljö av en för mig helt okänd författare. Sen två desto mer kända välpublicerade författares senaste; PD James Patienten och Henning Mankells Kinesen. PD James tycker jag har blivit gammal och gaggig. Kinesen däremot var en mycket spännande historia som startade i ett massmord i Hälsningland och sen ledde till Kina med en kvinnlig medelålders domare i centrum. Den gick inte att släppa utan blev en nonstop-läsning. Maria Kuchens Gamarna var ännu en mycket spännande thriller kring en rad plötsliga mord av kvinnor i karriären i Stockholm, men där ingenting är vad det verkar vara.

Hanne Kjöller, vass ledarskribent i DN, har med I huvudet på en mamma skrivit en replik till sina kvinnliga kollegors klagoskildringar över småbarnsmammornas slitsamma dubbelarbete. Bla Bitterfittan. Hanne Kjöller är rapp och raljant och visst ligger det en hel del i det hon tar upp. Livet är turbulent under småbarnsåren men det gäller att stanna upp och njuta i det vardagliga, så här i efterhand upplever nog de flesta föräldrar att dom åren gick alldeles för fort. Man måste faktiskt inte göra allt samtidigt mellan 30 och 40. Det har jag fattat efter 50...
Återkommer med resten av maj-läsningen