midsommar

För första gången någonsin har jag firat en ensam midsommar hemma. Bilden är tagen från min balkong vid midnatt på midsommarafton. På dagen gick jag upp till Norra berget för att ta del av det traditionella midsommarfirandet där med dans kring stången och folkdansuppvisning. Fint väder var det och mycket folk, men nästan inga bekanta. Hem till sill och färskpotatis och sen en stunds fiolspelande, innan stickningen kom fram igen.

I veckan besökte min dotter och jag Garnkorgen , vilket naturligtvis resulterade i nya garner. Några härvor Lorna Lace, två nystan Rowan cotton glance och en oemotståndlig härva Malabrigo. Inte för att jag vet vad det skall bli av det sistnämnda garnet, men det var oemotståndligt. Sökte efter tips på Raverly igår men hittade ingenting som lockade. Ja, jag sökte inte igenom allt, bara de senaste 25 utlagda sidorna (eller vad man kallar varje uppslag med en grupp presentationer). En härva är ju heller inte mycket att komma med, måste förstås köpa lite mer. Kanske det kan bli en schal??? Är det någon stickare som har förslag på en lämplig schal av två till tre härvor Malabrigo?

Nu till böckernas värld:

Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib är den senaste boken vi läst i bokcirkeln. Vi blev alla mycket tagna av denna berättelse om den afghanska kvinnan Shirin-Gols liv. Författaren som också är dokumentärfilmare med tysk-iransk bakgrund mötte Shirin-Gol i ett flyktingläger. Boken är en stark och skakande skildring av hur villkoren ser ut för en fyra barnsmamma på ständig flykt. Den är hemsk, naturligtvis, men samtidigt mitt i allt det vedervärdiga som pågår i ett land där det ena kriget avlöser det andra alltmedan kvinnor utsätts för förtryck och förnedring, så finns där också godhet och vänlighet hos enskilda människor. Läs den, den berör! Den finns i pocket.

Samtidigt som jag läste om Shirin-Gol, har jag också återvänt till Moa Martinson och läst om Kvinnor och äppelträd. Blev inspirerad av Mia som skrev om Moa på sin blogg. Också det var en läsning som berörde om kvinnors livserfarenheter under det tidiga 1900-talet i Sverige. Moa är lite svulstig och känslosam i sitt sätt att skriva. Det tar ett tag att komma in i hennes stil. Så ge inte upp för snabbt om du börjar läsa henne, hennes böcker är också läsvärda. Skall söka efter Ebba Witt-Brattströms avhandling om Moa nästa vecka på biblioteket.

Marie Hermanssons Mannen under trappan har jag lyssnat till under stickandet. Den startar i en idyllisk skildring om hur en familj med två småbarn lyckas köpa sitt drömhus i Bohuslän. Efter en tid stöter mannen i familjen på en liten man som säger att han är inneboende i huset och bor under trappan vilket inte alls blir accepterat. Långsamt stegras berättelsen och blir alltmer kuslig på ett suggestivt sätt. Det blir allt oklarare vad som är verklighet och vad som är drömska upplevelser. Bla inträffar ett mord. Ändå är det ingen deckare, men boken är spännande på ett sätt som de flesta deckare inte är.

Min Laminariaschal är färdigstickad och håller på att blockas! Jag väntar otåligt på att den skall torka.