tisdag 31 januari 2012

Mer utsatt barndom



Även Öde av Christine Falkenland har varit en mörk och skakande läsning som beskriver hur utsatthet under barndomen ger återverkan senare i livet. Till skillnad från Kjell Johanssons slutna Eva i det förra inläggets bok söker Christine Falkenlands Siri hjälp för att hitta tillbaka till sina minnen och känslor genom psykoanalytisk behandling. När samtalen startar lever hon i ett destruktivt förhållande med en man och har nyligen gått igenom ett missfall. Boken är uppbyggd kring hennes samtal med terapeuten, i jag-form beskriver hon efteråt processen i brev till honom. Siri har vuxit upp i Smögen och i en strängt religiös miljö där närhet och värme lyst med sin frånvaro. Hon längtar efter den kärlek och närhet hon inte fått som barn som hon sökte hos sin pojkvän och som ledde till katastrof och flykt. Christine Falkenland beskriver mycket skickligt hur hon under terapin projicerar sin förtvivlan och starka kärlekslängtan på terapeuten.  Jag måste absolut återvända till Christine Falkenlands böcker, framförallt till de tidiga romanerna som också utspelas i Bohuslän. *****

Öde

Inga kommentarer: