Kulturveckor

Kultur är för mig ett livselixir. De senaste veckorna har det varit intensivt på kulturfronten.
Förra tisdagen var det dags för första sammankomsten i bibliotekets läsecirkel, som det är tredje terminen jag deltar i. Vi var åtta kvinnor och en man som hade läst Sputnikälskling av Haruki Murakami. Ett trevligt samtal blev det kring en bok om kärlek och ensamhet och förflyttningar mellan olika dimensioner av verklighet. Jag blev glatt överraskad av den. Fågeln som vrider upp världen (läst i våras) tröttnade jag på under läsningen och tappade greppet om, tyckte inte den hängde ihop. Sputnikälskling är mer sammanhängande och väcker många funderingar. En bra bok att läsa tillsammans. ****
Onsdagen bjöd på en föreläsning kring Frida Stéenhoff, en radikal kvinna som levde och verkade i Sundsvall kring förra sekelskiftet. Hon skrev dramatik om kärlek och sexualitet och debatterade tabubelagda frågor om moral och ansvar och hade ett stort kulturellt kontaktnät där bla Ellen Key och Hinke Bergegren ingick. Föreläsningen hölls av Christina Carlsson Wetterberg som skrivit en biografi om Frida Stéenhoff där hon sätts in i ett litterärt och politiskt sammanhang. Verkligen mycket intressant, både föreläsningen och boken, som jag just läst ut. Föreläsningen inleddes med en kort dramatiserad stadsvandring i Sundsvalls centrum där Tina Johansson som annars är museipedagog gestaltade Frida Stéenhof och i hennes skepnad visade var hon bodde under åren här beskrev hur samhället såg ut. ... bara ett öfverskott af lif heter Christina Carlsson Wetterbergs biografi. ****
Veckan fortsatte med Kammarmusik på torsdagen, Nordiska Kammarensemblen spelade musik av Patrik Källström, violinist i Nordiska Kammarorkestern, vår "lokala" klassiska orkester och med barnteater på fredagen. Einar, mitt yngsta barnbarn och jag såg en dramatisering av Astons stenar som Teater Pero gjort. Den gick hem hos både Einar och mig.
Dagen efter besöktes Sundsvall av författaren Lasse Berg som höll en mycket intressant föreläsning om människans ursprung. Jag har ännu inte läst hans böcker  Gryning över Kalahari och Skymningssång i Kalahari, men föreläsningen gav mersmak, köpte den första boken.
Lika intensivt blev det inte den senaste veckan, inga kulturevenemang alls i Sundsvall för min del. Istället blev det både teater och utställning i Stockholm. Fick i 60 års-present en inbjudan av två gamla nära vänner som flyttat tillbaka till storstan för några år sen. I presenten ingick att jag fick välja vad vi skulle se. Mitt val blev Huset vid flon som spelas på Stockholms stadsteater i regi av Niclas Hjulström. Pjäsen bygger på Kjell Johanssons bokserie som numera benämns De utsatta (på två av tre böcker Huset vid Flon och Sjön utan namn, som i höst fått en fjärde avslutande del, Det var inte jag). Han beskriver två syskons eländiga uppväxt under 40- och -50-talet i Midsommarkransen och hur de hanterar sina minnen och upplevelser senare i livet. Jag tyckte mycket om böckerna, när jag läste dem och ser fram att läsa den sista delen. Pjäsen höll måttet, en fin gestaltning, bra skådespel.  Samma dag vi såg pjäsen fanns en bra artikel av Agneta Pleijel i DN om Kjell Johansson och hans romansvit.
På Fotografiska muséet vid Slussen såg vi utställningen av Robert Mapplethorpes fotografier. Mycket gripande, både vackra bilder och en del chockerande. Visste inte att han var en så skicklig fotograf.