I hänryckningens tid

Vad passar bättre än att hänryckas av tårta på pingstafton. Inte en, utan två eftersom det också råkar vara min födelsedag just i år. Visserligen en helt ojämn årsdag, men ett litet kalas blev det.  Vår minsting gillade den andra tårtan bäst.

Ikväll efter tårtätandet har äntligen Falling Tears, mina senaste sockar blivit klara.

Mycket nöjd är jag. Aprilmönster i Sockklubben hos Sticka mera var det, men det har tagit sin tid att bli klar med dem. Inte för att de var tråkiga eller jobbiga utan mest för att jag stickat på annat. Gillar både mönstret och det valda garnet, Regia Cotton Flowers color.

Har varit ute på en liten tur ner till västkusten under veckan som varit och hälsat på sonen i Halmstad. Väderprognosen när jag for var usel för västkusten och strålande för Norrland när jag for, det kändes lite irriterande. Nu blev det bättre än väntat, alls inget heldagsregnande eller snålblåst utan riktigt behagligt normalt vårväder. Många promenader blev det, inte längs havet utan längs Nissan.

Mycket vackert. Bokskog är exotiskt för en norrlänning. Mycket fina promenadstigar finns det längs Nissan. Konstigt nog har man på årets turistkarta för Halmstad inte markerat stigarna. Som tur var hade jag med en karta från 2005, där fanns de. Kanske tycker man att turister skall uppehålla sig vid havet i Halmstad?
Jag hann också med ett litet stickcafé tillsammans med bloggkompisen Carina. Vi träffades på Fribergs café, där Halmstads stickerskor brukar träffas. Mycket trevligt.

Har inte fattat tidigare hur nära det är till Danmark och till Louisiana från Halmstad. En timmes tågresa, 20 min båt och 10 min tåg på Själland. Alldeles lagom för en dagsutflykt. Mitt första besök på Louisiana, men säkert inte det sista.

På Loiusiana visas nu en stor samlingsutställning, Färgen i konsten.  Där finns över 150 verk av 72 konstnärer från slutet av 1800-talet och framåt i tiden valda med färg som gemensamt tema . Från impressionismen till modernism och postmodernism i en mängd olika inriktningar. Åk dit och njut, ni som har möjlighet, tom 13 juni pågår utställningen.
Med hem följde utställningens stora ambitiösa katalog med bilder av många verk och en rad intresssanta artiklar om färg i konsten ur olika aspekter.

Stickat under resan har jag förstås gjort i blått lin inköpt till en kort kofta på Grötö, bakstycket blev nästan klart. Läst har jag förstås också; Haruki Murakamis Norwegian Wood. En lågmäld kärleksberättelse som utspelar sig i Tokyo i slutet av 60-talet. Den första bok jag läst av Haruki Murakami, men definitivt inte den sista. Hemma låg senaste numret av Vi läser och väntade i posthögen. Där finns ett fint reportage om just Haruki Murakami.