Å alla kära systrar!

De senaste dagarna har jag tillbringat på 70-talet tillsammans med Ebba Witt-Brattström. Hon har skrivit en personlig berättelse om Grupp 8 och kvinnokampen. En helt underbar bok som väcker massor av minnen från en både aktiv och hoppfull tid när allt var möjligt genom solidaritet, gemenskap och egna aktioner. Ebba skriver om sina ungdomsår fyllda av möten, diskussioner, demonstrationer, stencilapparater, flygblad,  utställningar och mycket kvinnogemenskap. Jag har läst, blivit berörd och smålett och minnena dyker upp. Hela boken är fantastisk, inte bara texten, utan också bilderna och hela layouten är på prick. Som det runda typsnittet ovan på framsidan och i kapitelrubrikerna.
Jag blev också kvinnoaktivist i början av 70-talet, var med i Kvinnogemenskap, en förening i Uppsala några år, läste Kvinnobulletinen och ingick senare i en kvinnogrupp i Göteborg, inom dåvarande vpk. Den mesta tiden vid sidan av studier och senare arbete upptogs av politiskt arbete i alla de former som Ebba skriver om. Fast inte lika enkönat som det hon beskriver. För mig gällde både kvinnokampen och klasskampen....
Hon beskriver hur märkligt plötsligt hela det upphettade 70-talet sedan tog slut och övergick i 80-tal och hela den politiska stämningen sakta blev en annan för många av oss som var aktiva.
Liksom Ebba är jag stolt över mitt 70-tal, över att ha varit med och kämpat för kvinnors och mäns lika rättigheter, för daghemsutbyggnaden, fri abort, mot våld och sexuell förnedring osv. Och mycket finns fortfarande kvar att göra när det gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet med män.

Kan inte låta bli att lägga in denna sida från boken:

Just det, stickmönster för en väst stickat i Hönsestrikk. (Dansk stickbok med enkel mönsterstickning)  Usel bild blev det av scanningen. Vi stickade mycket på 70-talet.