Tema tanter

Jag har som vanligt läst en hel hög böcker sen senaste uppdateringen här. Det är helt omöjligt att hålla jämn takt mellan läsandet och skrivandet för min del, det är bara att inse!
Två teman fick sin start under april; tema tanter och tema högerextremism. Ingetdera av dem var direkt planerade utan växte vidare ur utifrån kommande impulser i nyhetsflödet via media och kulturevenemang. Och inte minst genom att jag lyckades få tag på böckerna på biblioteket.
Tant-temat inleddes med Barbro Lindgrens 75-årsdag och upptäckten att jag inte var uppdaterad när det gäller hennes senaste böcker. Så i rask följd läste jag Jag säger bara Elitchoklad, Det är roligt att veta bäst, Prinsessan Rosa och Ingenting hände, två gånger. Alla består de av korta kärnfulla betraktelser av hennes vardagstillvaro, mestadels promenader i det öländska naturlandskapet med hunden Mimmi där naturens årsväxlingar följs, om möten med grannar i närområdet som alla har sina egenheter och projekt och djur och växter kring hennes hus. Allt mycket ömsint skildrat. Prinsessan Rosa  handlar om livet med bulldoggen Rosa, den tredje och sista boken som hon skrivit om Rosa. Den fina TV-filmen om Barbro som sändes i samband med hennes födelsedag följer Ingenting hände, två gånger nära. Men det gör varken filmen eller boken sämre, tvärtom.

  

Under min Barbro Lindgren-läsning dök en annan favorit i samma genre, Bodil Malmsten, upp i Babel. Jag fick en plöstlig längtan efter hennes loggböcker och uppsökte biblioteket. Ännu en sträckläsning vidtog bestående av Kom och hälsa på mig om tusen år och De från norr kommande leoparderna. Båda två har jag läst tidigare men det blev en lika trevlig läsning denna gång. Även Bodil Malmsten skildrar vardagslivet med excentriska grannar, sina frustrationer och funderingar om livet i korta betraktelser. Liksom Barbro Lindgren bor hon på två ställen och åker regelbundet emellan. Hennes senaste loggbok Och en månad går fortare än ett hjärtslag är det kö till på biblioteket och i den väntar bla jag.




Bodil Malmsten har en välbesökt blogg men är noga med att framhålla att loggböckerna tar vid där bloggen slutar. De innehåller också andra texter. I bloggen, men också i loggböckerna, skriver hon en hel del om sin läsning. Det gör också Merete Mazzarella, min tredje författare i tant-temat. Liksom de båda andra utgår hon från sitt eget sammanhang och reflekterar kring det hon upplever i sin nära omgivning. Merete Mazzarella är kanske inte lika välbekant som Barbro och Bodil är, hon är finlandssvensk litteraturvetare som nyligt gått i pension men inte för den skull alls slutat arbeta. Hon skriver intellektuellt resonerande med anknytning till det hon läser och iakttar och upplever. Tidigare har hon bla skrivit om att bli äldre, om läsning, om sin mammas sista år och om att ha barnbarn. Hennes förra bok handlade om att gå i pension. Nu har jag läst hennes senaste Det enda som egentligen händer oss: ett år i livet. Hon fortsätter här skriva om tillvaron efter 60 och om en ny kärleksrelation som innebär ett uppbrott. Mm, mm. Ibland blir jag irriterad på det jag upplever som inskränkt von oben-attityd och självupptagenhet men framför allt imponerar hennes hissnande, vidsträckta läsning och skarpa förmåga att sammanfatta det hon läst och med humor och skarpsinne utveckla sina tankar.  Lustigt nog är inte heller hon stationär utan förflyttar sig mellan sina hem i Helsingfors och Borgå och även Uppsala. Varför hon fortsätter att regelbundet återvända till sin man i Uppsala under hela bokens år samtidigt som hon lever samboliv i en ny lägenhet i Helsingfors är för mig obegripligt. Inte förrän i bokens slutskede tar hon initiativ till skilsmässa.



Barbro, Bodil och Merete fick sin sammanlänkning för mig under tantologi-föreläsningen på Kulturmagasinet för ett par veckor sen som Eva Söderberg som är litteraturvetare på Mittuniversitetet höll. Hon vred och vände på begreppet tant i förhållande till äldre kvinna som både anses vass, föråldrad och egensinnig (och en  hel massa mer) och presenterade en nyutkommen tvärvetenskaplig antologi (eller (t)antologi som hon också medverkar i, Tanten, vem är hon? Den håller jag på med just nu. Riktigt intressanta uppsatser kring olika aspekter på tanter. Inte visste jag att det fanns så mycket forskning om äldre kvinnor! Nu tror jag inte att Barbro, Bodil och Merete kallar sig just tanter, men de ingår i vilket fall som helst i kategorin äldre kvinnor!