Augustvinnare

Två böcker som var nominerade till årets Augustpris har jag läst; båda vann! Inte helt oväntat. Efter att ha sett intervjun med Sigrid Combüchen i Babel reserverade jag genast hennes nyutkomna Spill med undertitel En damroman,  på biblioteket. Tänkte att det nog dröjer innan det blir min tur. Det gick fortare än väntat men bara 14 dagars lånetid. Suckade, hade alls inte tid att läsa den. Kunde ändå inte låta bli att öppna den och börja.... Slurp sa det, så fastnade jag i berättelsen om Hedda som växer upp i en stor familj i Lund på 30-talet, som tar studenten och egentligen vill fortsätta studera men också komma loss från familjen. Hon ger sig iväg till Stockholm till en sykurs och landar i äktenskap och hemmafruliv. Såsom brukligt var. Parallellt med Heddas liv som ung innehåller Spill en brevväxling mellan författaren och den åldrade Hedda i nutid. Hur kan man se på det liv som Hedda kom att leva med nutidaögon, var det förspillt är Sigrid Combüchens öppna fråga till läsaren. Läs den och fundera vidare, är min uppmaning till alla. Jag blev helt betagen av Spill, det är en mästerlig roman både innehållsmässigt och stilistiskt. En bok att ha i bokhyllan och läsa om. En värdig Augustpris-vinnare! *****

Yvonne Hirdman fick Augustpriset i fackboksklassen med Den röda grevinnan, berättelsen om hennes mammas liv i mellankrigstidens centraleuropa. Faktiskt ett ganska samtida liv som Heddas men väldigt annorlunda. Även Charlotte blir efterhand svensk hemmafru. Har återvänt och tänkt på och pratat om Den röda grevinnan oavbrutet med alla läsande vänner och bekanta, sen läsningen i april. Det är också en bok nödvändig att ha i bokhyllan och att läsa om! Självklar *****, i efterskott.

Acornkoftan mm

Så här blev Acorn-koftan. Mycket nöjd blev jag. Rolig stickning, utmärkt mönster. Trodde koftan skulle bli för varm. Men eftersom vi fått ordentlig vinter här i Sundsvall så passar den bra nu. Bra passform blev det också på koftan. Rowans kid classic var dessutom trevligt att sticka i. Har stickat en krage av överblivet garn, Eleanor från Knitty. Även det en rolig liten stickning. Har fortfarande garn kvar så det räcker till en mössa.

Under helgen har Sticka haft lokalombudsträff i Linköping. Jag deltog som representant för Mittmaskan, vår stickcafégrupp i Sundsvall. Jättetrevligt att träffa stickare från hela landet, mycket prat och idéer kring kommande stickaktiviteter och mycket stickning. Vi fick en radda mönster på disktrasor att sticka alt kroka och lingarn till detta. Jag valde ett enkelt mönster på fyra maskor (två räta, en vriden rät o en avig) och blev mycket nöjd med resultatet. Funderar på att använda det i en tunika framöver...

 Dessutom fick vi göra ett studiebesök på Östergötlands ullspinneri. Verkligen intressant. Naturligtvis fick några nystan följa med hem, svårt bara att välja. Det blev ett par nystan enfärgat Visjögarn, ett ombré och två härvor Karamell. Började sticka en ny dragspelsbasker igår. Ett stort tack till stickerskorna i Linköping och Norrköping som organiserade träffen på bästa sätt!

Till er som inte redan är med i föreningen Sticka; gör ett besök på Stickas hemsida och bloggar!
Garn från Östergötlands ullspinneri kan man köpa hos Garnkorgen.

oktoberläsning

Kristina Ohlssons Tusenskönor är andra delen i en deckarserie med en grupp utredare i centrum. En präst och hans fru hittas döda i sitt hem. Det visar sig att de arbetat med illegala flyktingar. Fallet kopplas efterhand ihop med en bilolycka där en invandrare omkommit och ytterligare dödsfall dyker upp. Samtidigt blir en ung svensk flicka bestulen på pass och tillhörigheter i Thailand och upptäcker att någon håller på att radera ut hennes identitet. I utredningsgruppen är klimatet dåligt, ett par av poliserna tål inte varandra och stämningen är spänd. Eftersom ingenting av detta ges någon förklaring, antar jag att detta ingick i intrigen i den första boken, Askungarna. Tusenskönor är en spännande läsning i ett ganska lugnt tempo. Inte förrän i slutet när alla trådar skall knytas ihop, spricker historien och får ett dramatiskt, i mitt tycke, överdrivet avslut.
Betyg: ***

Zadie Smiths Om skönhet har stått på min läslista länge. Om skönhet är en både bitsk och humorisktisk skildring av  livet i en liten collegestad nära Boston. I centrum står en akademikerfamilj i kris. Pappan ligger i djup fejd med en kollega som blir gästföreläsare på samma college. Alla familjemedlemmar i de båda familjerna blir efterhand involverade i varandra. Berättelsen byter ofta perspektiv mellan familjemedlemmarna. Det vimlar av folk utan att för den skull bli rörigt. Zadie Smith kan verkligen både beskriva miljöer och mänskliga möten i olika sammanhang. Hon är mångordig men ändå inte svamlig.
Betyg: ****

Lars Lidéns Svävare är den första diktsamling jag läst på länge. Skulle nog inte ha uppmärksammat den om inte Lars dykt upp irl nu i höst. Hans dikter är underfundiga, trevande beskrivningar av olika känslotillstånd som grep tag i mig på ett svävande sätt. Det är mättade dikter som kräver läsning i långsam takt, högst en eller två dikter åt gången. Inser att jag försummat lyriken under lång tid.
Betyg: ****

Så till sist ännu en deckare; Frukta inte av Anne Holt. Båda norskorna Anne Holt och Karin Fossum tillhör mina absoluta deckarfavoriter, ibland har jag svårt att hålla isär deras böcker. Denna Anne Holt-bok är den senaste i hennes serie om kommissarien Yngvar Stubö och kriminologen Inger Johanne Vik. En kvinnlig biskop blir mördad i Bergen, en uteliggare och en flyktingpojke hittas döda i Oslo. Parets autistiska dotter blir inblandad i ytterligare ett mord. Som brukligt är i deckare visar det sig efterhand att morden har samband, det finns en koppling till homosexualitet och man finner ytterligare fall. Spännande läsning rakt igenom.
Betyg: *****

Hemmakaos

Just hemkommen efter en helg i Stockholm är jag. Intensiv med först besök hos S för att diskutera fjällstugan vi äger tillsammans med våra systrar, och sen besök hos Sundsvallsvänner som numera bor i Stockholm. Två utställningar hanns med; Vita lögner på Medelhavsmuséet och Den kinesiska terrakotta-armén på Östasiatiska. Båda mycket intressanta. Terrakotta-armén kände jag till, men inte att antikens statyer på sin tid var färglagda, inte vita. Inga besök på garnaffärer eller bokhandlar bara en kort titt på Pocketshop på centralen. Kände mig duktig; här skall inte shoppas. Men, efter dagens utställning blev det en timme över innan lunch med min syster och jag ramlade in på Gudrun Sjödén. Vips blev det två tröjor. Jättefina, men egentligen skulle jag ju inte shoppa!
En ny 22-leaves-sjal är på gång. Kunde inte låta bli att ge mönstret ett nytt försök efter att ha sett andra bloggares fina sjalar. Det borde vara möjligt också för mig att få till den. Har valt en lyxigare garn än förra gången, ett garn som det också är lättare att repa upp i.
Min Acorn-kofta är klar! Den väntar på premiäranvändning och fotografering. Det blev två nystan över som håller på att bli till en halsvärmare från senaste Knitty.
Hemma är det ett totalt kaos. Mitt vardagsrum skall byta färg från gult till vitt. Balkongdörren skall målas om. Resten av lägenheten är fylld av böcker och annat från vardagsrummet. Möblerna är flyttade från sina platser. Är mycket nöjd med att få det fräscht och att få en anledning till gallring men rörigt är det mitt i.
 

Stickrapport

Det var länge sen jag senast skrev om mina stickningar. Som för de flesta andra bloggande stickerskor så innebär det inte något stickuppehåll. Som vanligt är det bloggandet det går trögt med emellanåt, varken stickandet eller läsandet.
Klara är sen ett par veckor mina Rococovantar. Har stickat dem i underbar handfärgad ull inköpt av Karin under sommarens stickläger. Började först sticka dem i det garn jag färgade på lägret men litade inte på att min härva skulle räcka utan övergick till en härva som hon färgat efter muddarna. Ett härligt garn att sticka i och ett underbart mönster gjort för att sticka magic loop. Toppen stickning helt enkelt med ett resultat som jag är jättenöjd med.

Babykoftan till Iris har jag hållt på med länge lite då och då. Det här gamla babykoftmönstret återkommer jag ständigt till. Iris kofta är stickad i Araucania Ranco och Opal sockgarn.

Den senast startade stickningen sockarna Nemesis som är oktobersockar i sockklubben hos Sticka Mera blev klara igår kväll. Också detta var en trevlig stickning i härligt garn, Fortissima Alpaka inhandlat hos Cina. Det är det mjukaste sockgarn jag hittills stickat med. Är jättenöjd med resultatet.

Mycket underligt att två foton tagna efter varandra på samma avstånd i lite olika vinklar kan ge så olika färgresultat. Irl stämmer inget av dem riktigt.
Acorn-koftan har fått ligga till sig ett tag. Har återupptagit den idag och skall inte låta något annat få komma emellan nu. Att sticka släta ärmar är inte särskilt kul. Tappade lite motivation när jag insåg att koftan kommer att bli väldigt varm. Men nu ska den ändå bli klar!

bokslut för september

I bokcirkeln Lästanterna har vi senast läst Stalins kossor av Sofi Oksanen. Liksom hennes senaste bok Utrensning handlar också denna om Estland under Sovjettiden och om förtryck och förräderi. Men den innehåller också en mycket stark beskrivning om att leva med ätstörningar. Vi var alla mycket tagna av Sofi Oksanens bok. *****

Ian McEwan tillhör en av mina senare favoritförfattare. Nu har jag läst Amsterdam. En berättelse om två män, gamla vänner som möts på en begravning. Det är gemensam kvinnlig vän som avlidit, båda två har haft kärleksförhållande med henne och minns tiden som passerat i ljuset av de vändningar livet kommit att ta under senare år. Ian McEwan är en god berättare! ****

Två svenska deckare har det också blivit; Håkan Nessers De ensamma och Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan. Båda två är delar i en serie. Håkan Nesser skriver om ett kompisgäng som lär känna varandra under studieåren i Uppsala i början av 70-talet. Precis de åren jag var student där. Nu har det gått dryga 30 år sen dess och en man i gänget hittas död vid foten av ett berg. Eftersom hans sambo vid den tiden dog på liknande sätt, på samma plats 30 år tidigare blir det en fördjupad polisutredning nu. Mao ett fall för kommissarie Barbarotti. En bladvändare, den hittills bästa i serien, även om jag anade delar av upplösningen efter halva boken. ****
I Den sjätte gudinnan befinner sig Ellen Elg, svensk läkare som ofta tar internationella arbeten, i Indien på ett FN-uppdrag. Berättelsen handlar om indiska kvinnors utsatta situationer i samhällets olika skikt. Det är mer av samhällsreportage än konstruerad deckarintrig här och skildring av Ellens eget liv här än i de tidigare böckerna i serien. Både skakande och intressant läsning. ****

Lite lat

Oftast när jag satt mig vid datorn och tänkt uppdatera bloggen, så hamnar jag på Reader och börjar läsa andras bloggar, både stickbloggar och bokbloggar och några andra. Sen måste jag bara lägga patiens, några omgångar av kära gamla Harpan och läsa mail och kolla facebook. Ja sen är det dags att göra något annat. Kommer på att jag glömde min egen blogg när jag stänger av... Ja, ja så det blir.

September har övergått i oktober och liksom många andra stickerskor inledde jag oktober med att sticka sockar. Hade tänkt sticka septembersockarna i sockklubben. Men de nya oktobersockarna Nemesis såg ännu roligare ut, så fick bli dem först. Bilstickade i helgen fram och tillbaka till Umeå närmare bestämt Strömbäck utanför Umeå där min kör hade träningshelg. En mycket givande helg med sångpedagogen Johanna som lärde ut kroppshållning och röstanvändning som direkt lyfte körklangen. Verkligen jätteroligt. Inte helt fel att Strömbäcks folkhögskola där vi höll till också visade sig vara ett supert ställe med fantastisk mat, fina rum och vacker natur.

En stunds deltagande i stickcafét online på facebook, som Visa Lisa startade och som nu har 600 deltagare, har det blivit idag. Och första träffen i en ny läsarcirkel som biblioteket arrangerat. Nio personer hade anmält sig, sex kom idag, alla var vi medelåldersplus. Tre träffar ingår nu i höst med tema moderna klassiker med böcker valda av bibliotekarien Eva som är samtalsledare. Till idag hade vi läst Med livet framför sig av Emile Ajar. Vi var alla gripna av berättelsen, som några redan läst för första gången på 70-talet då den kom ut. Den utspelar sig i Paris bland samhällets lägre skikt. Berättare i boken är Momo en arabisk pojke som bor hos en överårig hora som lever på att mot betalning ta hand om sina medsystrars barn. Momo är en mycket försigkommen pojke med många vuxna vänner i grannskapet. Enligt madame Rosa är han 10 år men efterhand visar det sig att han egentligen är 14. Berättelsen om Momos tankar och möten är en mycket mustig, både sorglig och komisk om vartannat. Till en början irriterade jag mig över språket, det tog lite tid att komma in i det. Momo berättar i talspråk och använder en hel del ord som han egentligen inte förstår. Efterhand ger detta berättelsen en extra dimension. ****

Räkning

Hade anmält mig som vallokalarbetare men hamnade på reservlistan. Trodde jag skulle bli inringd igår morse. Det borde ju vara några som blivit sjuka. Men nej, samtalet kom sent igår kväll mitt under valvakan. Nu behövdes jag. Skjuts ut till Skönsmons skola och sen började sorterande och räknande av valsedlar tillsammans med fem andra valarbetare som varit igång sen tidig morgon. Kl 4.30 var vi klara med valkretsen efter flera omräkningar. Tufft för de andra som skulle upp och jobba bara några timmar senare. Jag kunde ligga i sängen hela förmiddan.  En ny val-erfarenhet var det iaf. Tidigare val har jag bara delat ut valsedlar utanför en vallokal.

Nu väntar fyra nya tuffa år för oss på olika sätt lite tilltuffsade människor. Allra mest skrämmande är SD:s frammarsch. Det är dags att tydligare visa var man står både i ord och handlingar. Bekämpa främlingsfientlighet och utsortering av människor, liksom konsumtionshets och resursslöseri av våra gemensamma tillgångar. Lyfta upp solidariteten och rättvisan i fokus.

Oviksfjällen

Varje höst längtar jag hit till Oviksfjällen. Ganska ofta annars också, men alldeles särskilt på hösten. Stugan i Höglekardalen står mest tom och har börjat förfalla. Utan bekvämligheter är den men helt beboelig. Lite krångligt är det att ta sig hit är det för mig som saknar bil. Men helt underbart när man är på plats.

På väg upp på fjället

Utsikt mot Bydalen

Tieknippen

På toppen

Åreskutan i fonden (men svår att se här)

Gott om blåbär

Den gemensamma skörden

Dammån

Storsjön från Hallen

Fika i Oviken på väg hemåt

Ovikens fjäll

Ja, fina dagar var det tillsammans med vännen Anja. Förstår inte varför det blir så långt mellan fjällresorna....

Ett fo, och många ufon

Äntligen är ett gammalt virkprojekt avslutat

Inte sex grytlappar, utan tre dubbla virkade i Saffran. Enkla grytlappar blir för tunna.
Gjorde sen en inventering av andra pågående projekt, några har fört en lång vilande tillvaro i stickkorgen:

Acorn-koftan

Babykofta till Iris, min systers första barnbarn

Sockar till Nisse, mitt mellan-barnbarn

Pläd i restgarner

Schal i näverstickning
Och, höll jag på att glömma ett par vantar i tvåändsstickning, som inte fastnat på bild.
Men allt har sin tid, tänkte jag sen och satte igång en ny stickning, fingervantar med flätmönster, Rococo.

Rysare mm

Jag läser en hel del deckare men undviker rysare. Att Dennis Lehane skriver thrillers visste jag, visst var Ingenting är heligt rafflande, men ingenting i jämförelse med Patient 67. Den utspelar sig på Shutter Island utanför Boston, en ö som består av ett hårdbevakat mentalsjukhus för kriminella psykiskt sjuka patienter. Två kriminalare kommer dit för att utreda en flykt från det isolerade sjukhuset. Det är inte bara patienterna som framstår som farliga och bisarra utan även läkarna och vårdarna. En orkan bryter ut och hela den institutionella ordningen bryter samman. De sista kapitlena klarade jag nätt och jämnt av att läsa. Är fortfarande skakad. ****

Karin Alfredssons Klockan 21.37 är också en hemsk historia, skakande eftersom den bygger på verkliga skeenden i vår samtid. Som hon uttrycker det i efterordet: "Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga" Detta är tredje delen i serien om Ellen Elg, svensk orädd läkare som bekämpar kvinnoförtryck i olika delar av världen. Här handlar det om abortmotstånd i Polen. De tidigare böckerna om Ellen Elg har utspelats i Zambia och Vietnam. En fjärde bok har nyligen kommit ut och ligger i min reservationslista på bibblan. *****

Ytterligare en deckare har det blivit; Henning Mankells Den orolige mannen, hans absolut sista Wallanderdeckare. Lite sorgesamt. Hela boken är sorgesam, den handlar mycket om ålderdom och melankoli inför livets begränsningar. Samtidigt också en mycket spännande berättelse om vår samtid. ****

Jenny Diski skriver reseskildringar, trots att hon inte egentligen tycker om att resa. I På tunn is har hon begett sig ut på en kryssning till Antarktis. Hon längtar efter vithet och vidder och ensamhet i en kal hytt inför resan. Parallellt med upplevelserna på båten, möten med medresenärer och små landstigningar bland pingviner och sjölejon beskriver hon också en inre resa tillbaka till sin uppväxt. Vilket är en mer dramatisk och skakande resa än den till Antarktis. *****

Judith O'Reillys Lyckliga familjen är en bok som råkade följa med hem från bibblan. Mitt läsande har alltid varit en blandning av böcker från listor oftast egna och böcker som jag råkar få syn på på bibblan. Judith O skriver om hur hon som älskar livet i London blir övertalad av sin man att flytta ut på landet i norra England. Detta med två små barn, gravid med det tredje, för att bosätta sig i sommarstugan. Väl på plats börjar det sakta gå upp för henne vad det innebär. Jag läste ett par sidor och slogs av tanken att det här liknar en blogg. Läste sen texten på insidan pärmen, jo just det det är en blogg i bokform. Har läst den ungefär så, ett par inlägg om dagen. **

Inger Edelfeldts senaste Samtal med djävulen är en kort roman som beskriver ett möte mellan två kusiner båda uppvuxna inom en sträng frikyrklig sekt. Den ene mannen blev som ung utesluten ur sekten, den andre är  strängt känslomässigt begränsad av sitt liv inom den. Boken är som ett långt terapisamtal dem emellan, som får ett dramatiskt slut. *

Sommarenkät

Mina svar på Bokhoras sommarenkät för läsare

Bäst i sommar
Har läst många bra böcker i sommar, det är svårt att gradera dem. Miss Kay av Kay Fölster får bli utvald, eftersom det var en bok som råkade komma i min väg och blev en så positiv överraskning.

Sämst i sommar
Paganinikontraktet av Lars Kepler.

Vad har du helst läst på stranden?
Jag har lyssnat på ljudböcker; Just kids av Patti Smith och sen Himmel över Everest av David Lagercrantz.

Var har du läst mest?
Har läst mycket utomhus, en antagligen mest i sängen, hemma eller borta.

Har du haft något läsprojekt i sommar som du lyckats el misslyckats med?
Att läsa Eyvind Jonssons Krilon-serie och därefter Kerstin Ekmans Gör mig levande igen som anknyter till Krilon-böckerna. Plus Kerstin Ekmans Herrarna i skogen.
Har läst ut Grupp Krilon och är mitt i den andra delen Krilons resa. En liten bit på väg, kan man säga.

Nämn en ny bok som du köpt i sommar
Köpte fyra pocket och betala för tre på semestern i Halmstad. Har läst tre, den fjärde Isabel Allendes Summan av dagarna ligger kvar oläst.

Vad ser du fram emot att läsa i höst
Närmast Stalins kossor av Sofi Oksanen som är nästa bok i bokcirkeln. Sen Glitterscenen av Monika Fagerholm som nu finns i pocket och kommer i brevlådan endera dagen. Naturligtvis några nyutkomna böcker mm mm

Senaste böckerna

Vibeke Olssons Sågverksungen handlar om Sundsvallsstrejken 1879, Sveriges första stora strejk. Arbetarna fick lönesänkningar trots att sågverksägarna fick miljonbelopp i stöd från staten. Hon skriver om strejken och sågverksarbetarvardagen ur 11-åriga Brickens perspektiv. Bricken arbetar på Svartviks sågverk med dryga 12 timmars arbetsdagar, liksom de allra flesta andra arbetarbarn i samma ålder.
Det är en bok skriven för ungdom men naturligtvis läsvärd även för äldre. Intressant är den att läsa som historisk skildring men lite småtråkig, lite för präktig. Kan tänka mig att den skulle kunna vara det också för ungdomar. Inte en bok man i första hand väljer själv. ***
En fortsättning har nyligen kommit ut, Bricken på Svartvik som jag naturligtvis också tänker läsa i sinom tid.

Paganinikontraktet av Lars Kepler (dvs Alexander och Alexandra Ahndoril) har jag läst i form av DN:s sommarföljetong. Hoppade över deras första rosade deckare, Hypnotisören, när den kom och kommer inte att läsa varken den eller kommande i serie. Med andra ord är inte imponerad. Alldeles för mycket action och våldsamma scener, rörig intrig och ointressanta förenklade karaktärer. Förstår inte alls att de blivit så rosade i recensioner. *

I Linjer mellan stjärnor skriver Merete Mazzarella om identitet ur olika aspekter. En hel del handlar om den finlandssvenska identiteten. Intressant och stimulerande är det att läsa henne. Hon är verkligen beläst inom en mängd olika områden och blandar refereranden med personliga minnen och egna reflektioner. Ibland blir det lite rörigt och pratigt. Men jag trivs i hennes sällskap och skulle önska mig ett liknande brett intellekt. ****

Vinterträdgården av Christine Falkenland är det första jag läst av henne. Den handlar om Laura som bor Skövde i sitt barndomshem och arbetar på förskola. Hon anmäler sig till en skrivarkurs. Hon skolar in en iransk pojke på förskolan och blir efter en tid närmare bekant med hans mamma. En kontakt som utvecklas till en nära känslomässig relation av erotik och kärlek delvis uttryckt i de dikter Laura parallellt skriver. En tät berättelse som vibrerar i känslor. ***

Välfylld helg

Sommaren sjunger på sista versen. Imorgon börjar barnen skolan här i stan. Som vanligt har det varit en solig sista helg innan allt drar igång.
Jag har

• gjort en IKEA-tur med Åsa
• plockat lite hallon
• varit på körupptakt med surströmmingsfest i Höga Kusten
• gått på högmässa i GA-kyrkan
• simmat i utebadet
• sorterat ut 36 böcker ur mina bokhyllor för vidare transport till Amnestis bokloppis senare i höst
• och både stickat och läst båda dagarna på balkongen.

Acorn-koftan växer.
En på det hela taget härlig helg.

Juliläsning

Över halva augusti har passerat utan att läsningen under juli blivit redovisad. Det får bli i komprimerad form;

Grupp Krilon av Eyvind Jonsson. **** = Bra, läsvärd
Eyvind Jonsson skrev tre böcker under kriget om en manlig diskussionsgrupp i Stockholm med Johannes Krilon i centrum. Böckerna har stått länge olästa i min bokhylla. Plockade fram dem egentligen för att jag vill läsa om Kerstin Ekmans Gör mig levande igen, en bok om en kvinnlig diskussions (eller samtals-)grupp som anknyter till Krilon-serien. Eyvind Jonsson skriver lite omständigt kanske är det tidstypiskt? Ändå intressant läsning. Håller nu  på med andra delen.

Miss Kay av Kay Fölster. ***** = Mycket bra, rekommenderas
Kay Fölster, Aina och Gunnar Myrdals dotter, Jan Myrdals lillasyster har här skrivit om en båtresa till Indien som hon gjorde som artonåring 1956. Boken bygger på hennes dagboksanteckningar från resan. En bok jag råkade dyka på under bokreans sista dagar och blev mycket förtjust i.

Ingenting är heligt av Dennis Lehane. ***= Ok, gick an
Första deckaren jag läst av Dennis Lehane. Typiskt amerikansk deckare. Lite för hårdkokt, lite för mycket action för min smak, men tillräckligt välskriven för att jag nog kommer att läsa honom igen.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.*****
Kerstin Ekman är en av mina absoluta favoritförfattare. Plockade med boken på semestern för en omläsning, trodde jag. Men det visade sig att jag tidigare bara läst ung halva boken. Både en fantastisk skildring av naturen i Jämtland och av människor i en glesbygd, dessutom en intrikat deckare invävd. Fattar inte att den blev liggande halvläst i så många år.

Himmel över Everest av David Lagercrantz. ****
En klättringsexpedition för att bestiga Mont Everest. Har lyssnat på den. Hade antagligen inte upplevt den lika fängslande om jag läst pappersboken.

Skynda att älska av Alex Schulman. ****
Om att växa upp med en pappa som skulle kunna varit ens morfar eller farfar.

Min mormors historia. Antologi. ****
12 kvinnor skriver om sina mormödrar. Bla Birgitta Stenberg, Agneta Pleijel, Maria Sveland och Inger Frimansson.

Om hur av Maria Nikolajeva. ***
Undertitel: jag växte upp under diktaturen. Maria Nikolajeva beskriver sin uppväxt och ungdom i Sovjetunionen under 50-70-talet. Det är en mycket kritisk och negativ skildring av det sovjetiska samhället hon gör. Men samtidigt framgår att hon levde  i en familj som verkar haft det mycket välbeställt både ekonomiskt och kulturellt i jämförelse med ryssar i allmänhet.

spetssjal

Nu är den klar Avigmaskans spetssjal, som jag stickat i Drops Delight. En på det hela taget trevlig stickning, som skall bli en present till en kusin som nyss fyllt jämna år.
Jag stickar vidare på den randiga babykoftan, en liten lagom stickning att ha med i väskan. Igår på utebadet, varvade stickning med simning.
På hemmaplan är det Acornskoftan som gäller.

Igår kväll sticknng på balkongen. Alltmedan två luftballonger svävade över himlen från öster till väster. Första gången jag sett luftballonger över Sundsvall.

Acorns-KAL

Jag hittade till Twist collective förra veckan. Alldeles underbara mönster. Köpte genast tre stycken; ett koftmönster, ett sjalmönster och ett fingervantsmönster. Upptäckte sen att en KAL precis startats för koftan, Acorns. Så det var bara att gå med och sätta igång!

Köpte Rowans Kid classic hos Cina. Härligt mjukt att sticka med.

Orange period

Har överraskat mig själv i sommar genom att sticka i orange garn.
Först blev det en Annis i Malabrigo lace

Kul stickning, som gick fort. Men lite sladdrig i överkanten blev den, skall nog lägga till en stadkant.

En vän fyllde jämnt i midsomras. Det blev sockar i present, Undulating Rib Socks från Favorite Socks (en sockbok, jag verkligen gillar)

Garnet är Zauberball. Trevligt att sticka i, men jag gjorde misstaget att börja inifrån i nystanet vilket ledde till mycket frustrerande trassel.

Mellanprojekt, för att sticka upp resterna blev handledsvärmare

Har testat två andra sockmönster från Favorite Socks.

Eftersom Drops hade sommarrea på bomullsgarner, kunde jag inte låta bli att handla en kasse med Muskat, Safran och Paris. Som vanligt med tanke på att virka grytlappar, förträngde att det redan finns minst ett grytlapps-ufo. Av Muskaten blev det sen istället ett linne (Drops-modell 27:113)

Sammanfattningsvis så har det varit trevligt att byta färg men riktigt 'min' färg är det inte utan jag nöjd med färgutflykten återvänt till det blåa fältet.

Tävling

Gina, som har en alldeles nyupptäckt stickblogg för mig, lottar ut denna



Vore inte så dumt med en vinst.

Stickläger i Fattigskogens vildmarksby

Även denna sommar har jag varit på stickläger, åter i dalaskogen, men inte samma skog som i fjol. Mitt ute i Tiomilaskogen, bortom allfartsvägarna, hade Ulrika hittat den perfekta platsen för årets stickläger. Inkvartering i små timmerstugor och en storstuga med matsal och ett gårdstun med vidunderlig utsikt. Gott om plats för 31 stickerskor från Malmö i söder till Arvidsjaur i norr. Dessutom med bekvämligheter som wc och dusch och god mat. Helt enkelt paradisiskt.
Vi stickade och pratade och blev inspirerade till nya stickningar från morgon till kväll, en del även nattetid.

En höjdpunkt var garnfärgningskursen med Karin. Kunde aldrig tro att det skulle vara så roligt att blanda färger och pröva olika tillvägagångssätt.

Och resultatet sen! En orgie i färger...

Mina färgningar (inte helt överraskande...hm...)

Tilläggas bör att min lilla enkla kamera inte ger helt rättvis färgåtergivning. Vill ni se fler bilder från lägret, både av omgivningen och av alla vackra färgningar mm mm, med kvalitet av en helt annan klass så gå vidare till Ulrikas blogg. Här finns också länkar till övriga bloggande deltagare.

Ja, alldeles fantastiskt härliga, inspirerande och roliga dagar var det! Ett jättetack till Ulrika som ordnat och organiserat. :-)