Ibland blir det fel

Idag skulle jag åka till Göteborg. Var övertygad om det ända till igår kväll när jag tyckte det var konstigt att jag inte fått någon biljett på telefonen, den skall ju överföras ett dygn i förväg. Suckade och hämtade det utskrivna kvittot för resan - och sucken övergick i stönande och en del svärord. Biljetten gäller för imorgon, inte idag!! Så kan det gå när man klickar fram och tillbaka mellan olika dagar för att jaga lägsta pris när man bokar.
Det blev en hemmadag extra, vilket ju inte gjorde så mycket, tristare är det att blir en dag mindre i Göteborg.

Istället för tågstickning har jag stickat hemma. Ett par vantar som länge legat halvfärdiga blev klara.

Det är juli-vantarna i den norska Vottealongen som jag är med i på facebook. Varje månad får vi deltagare ett tema som vi skall sticka vantar i. För juli var temat "kust". Mina vantar är stickade med lyftade maskor.

Det blev en simtur i utebadet trots att vädret inte egentligen lockade till bad. Men det gör inte så mycket eftersom det är 28 grader i bassängen och det är bara 10 minuters promenad dit.

Jag lyssnade på Sami Saids Sommar. Mycket bra, en skarpsinnig blandning av humor och allvar. Blev nyfiken på att läsa hans böcker.
Dagen räckte också till att spelträning på låtar för kommande framträdanden och att läsa ut Johannes Anyurus En storm kom från paradiset. Det har tagit emot att läsa hans bok, inte för att den är dålig, nej inte alls, tvärtom den är mycket intressant. Men för att den är en hemsk skildring av en afrikansk mans livshistoria som emellanåt var svår att klara av att uthärda. Johannes Anyuru skildrar mycket gripande sin pappas levnadsöde. Hans pappa hade en hård uppväxt i Uganda och blev av en tillfällighet utbildad till stridspilot för Ugandas flygvapen. Under hans utbildningstid i Atén tar Idi Amin makten i Uganda. Mannen som längtade efter att flyga men insåg att han inte kunde återvända till sitt hemland hamnar i fängelse i Tanzania när han trodde han var på väg till Zambia. Han lyckas fly till Nairobi och lever länge på gatan när han åter av en tillfällighet träffar en svensk flicka. De gifter sig och flyttar till Sverige fast hon egentligen vill stanna i Kenya. Livet blir inte lätt i Sverige heller.
Rekommenderar verkligen boken, men det är allt annat än feel-good läsning!

   . 

Tillbaka igen

Det blev ett långt uppehåll här, drygt åtta månader sen senaste inlägget. Då i vintras tänkte jag ordna hjälp med att greja till layouten på bloggen inför det nya året och sköt därför upp bloggandet. Än har det inte blivit av att skaffa hjälp, så nu skriver jag iaf!
En annan bidragande orsak till bloggtorkan är min iphone. Med den har läsandet och skrivandet på facebook tagit en allt större plats i vardagen. Det går bra att läsa bloggar där också, åtminstone ögna igenom dem. Men att skriva inlägg är alltför pillrigt i min smak. Datorn öppnar jag numera alls inte dagligen, så både bloggandet och Ravelry-kollen har legat på sparlåga.

Det kan man däremot inte säga att stickandet och läsandet gjort. Både stickning och läsning är helt klart beroendeframkallande; ju mer man läser och stickar desto mer lust får man. Dessutom öppnar sig hela tiden nya världar genom nya garner, nya mönster, nya idéer och nya böcker, nya författarbekantskaper, återupptäckt av gamla, omläsningar osv. Trots att jag disponerar min tid är det svårt att få den att räcka till. Svårt är det också att välja och strukturera tillvaron. Vill ju också hinna spela, sjunga, simma, vara ute i naturen, umgås med barnbarn och vänner. Dessutom finns behovet av att vara ensam och bara slöa.
Med detta vill jag egentligen säga att jag har det väldigt gott. Att vara överväldigad av roliga aktiviteter är något att vara tacksam över och njuta av, som gör att skral ekonomi och sorg över jobbet som försvann faller i skuggan.

Denna sommar som är i färd att vrida sig runt sin axel har hittills varit alldeles underbar! Jag har inte gjort några långa äventyrliga mer exotiska resor men många kortare och innehållsrika. Alla med "stämmo"-tema;
hittills sju spelmansstämmor och en stickstämma. Och minst ett par till lär det bli.
Den senaste är stickstämman som detta år gick av stapeln i Jämtland, vid Hållands folkhögskola i Undersåker. Vi var 90 kvinnor (en man som ingick i lärargruppen och några medföljande män som fanns i bakgrunden) som från tors till sön i förra veckan helt gick in i stickvärlden. Vi gick på kurser, hörde föredrag, handlade garn, pratade mönster, umgicks och stickade förstås hela tiden. Utom när vi åt och sov förstås. Lika nördigt som att åka på spelmansstämma och i stort sätt spela hela tiden.

 Det var min andra stickstämma. Tidigare har jag också varit på ett par stickläger, några helgsammankomster och en stickresa. Men detta var helt klart den bästa stickupplevelsen i gruppform både vad gäller organisation, kurser, lärare, kontakt med andra stickare och både stämning och inspiration.
Andras upplevelser från stickstämman kan man bla läsa här: Tålamodspåsen, Hedvig handarbetar och Strikkebibliotekar. Jag återkommer med mina upplevelser.