En hel del har jag läst i december. Många deckare har det blivit men också en hel del annat. Först ännu en medioker deckare; Den svarta löparen av Kristina Appelqvist. Den utspelas i Skövde och presenteras som första delen av en kommande serie. Miljön är högskolan, här omskapat till universitet. Den nya kvinnliga rektorn är huvudperson. En administratör mördas, alla i ledningsgruppen blir misstänkta. Sedvanlig dramatisk upplösning. Ja, ja fler i den serien tänker jag inte läsa. Betyg **
Men det finns också deckare med mer kvalitet:
Danska Pia Juuls Mordet på Halland är en. Bess vaknar en morgon och tror att hennes man vid namn Halland redan har åkt till jobbet. Det visar sig att han blivit skjuten utanför deras hus. Bess famlar sig fram i den nya tillvaron och det uppdagas för henne att det är en hel del hon inte känt till angående sin man. En liten tunn bok, riktigt bra! Betyg ****
Arnaldur Indridasons Mörka strömmar är hans senaste om kriminalpoliserna i Rejkavik. Lite annorlunda är den än de tidigare. Huvudpersonen Erlendur hans lite tungsinta kriminalare har rest iväg till sina hemtrakter. Under tiden får kollegan Elinborg ta över ansvaret. En ung man hittas mördad och ganska snart står det klart att han inte bara är ett offer utan också en förövare. Elinborg gräver sig bakåt i hans liv och hittar tystade historier långt ute på den isländska landsbygden samtidigt som hon parallellt funderar över sin relation med de egna tonårsbarnen. Åter en bra och spännande berättelse av Arnaldur Indridason. Det enda jag inte gillar med boken är framsidans layout. Varken bilden eller ingress-texten överst som ger helt fel signaler. Betyg ****
Årets sista deckare är svensk, del tre i en serie i lokal miljö med årstidsanspelning. Alltså en del enligt deckarschablonen. Men Johan Theorin kan mycket mer än så. I Blodläge är det vår på Öland. Liksom i hans tidigare böcker finns pensionären Gerlof med och det finns en anknytning till myter och sagor. Denna gång älvor och troll. Även detta är en välskriven och spännande berättelse som det är svårt att lägga ifrån sig.
Betyg ****
Sen har jag också läst en del annat. Claires leende av Eva Ström har länge stått på läslistan. Nu dök den upp i samband med att jag läst ett par av hennes diktsamlingar. Claires leende är en liten tunn (till formatet) berättelse om den unga Claires självmord. En stillsamt vemodig, sorglig skönlitterär skildring av en tonårsdepression med tragisk upplösning. Betyg ****
Strax efteråt dök en annan bok också skriven av en läkare upp bland bibliotekets nya böcker. Sten Espmarks I speglarnas sal med undertitel psykiatriska skisser. Detta är alltså ingen roman. Sten Espmark som är pensionerad psykiatriker med kompetens och erfarenhet av både beteendeterapi och psykoterapi/psykoanalys återger en rad fallbeskrivningar från sin yrkespraktik och gör en kortare livsberättelse. Lite rapsodiskt blir det. Mest intressant är boken för de reflektioner han gör om den ständigt pågående debatten och emellanåt bittra striden som förs inom psykiatrin mellan företrädare för behaviourismen (Pavlov, beteendeterapi) och psykodynamisk teori (Freud, psykoterapi). Sten Espmark menar att de olika synsätten bör integreras och anpassas efter patienters olika behov. Det är därför beklagligt att i stort sett all psykoterapeututbildning numera inriktas mot KBT (kognitiv beteendeterapi). Kan bara säga att jag håller med utifrån egna kunskaper och erfarenheter. Sen tror jag att många verksamma terapeuter från olika yrkesgrupper tillämpar en egen mix av teorier och metoder. Betyg ***. Och jo, Sten Espmark är bror till litteraturvetaren Kjell Espmark, poeten och essäisten.
Lustigt hur olika böcker, som jag råkat välja mest på måfå visar sig hänga ihop med varandra. Maja Lundgrens Mäktig tussilago är en mansberättelse. En modern jämställd man ca 40 får ett psykiskt sammanbrott på en middag med vänner. Hela hans värld rasar. Stommen i berättelsen är de samtal han har med sin psykiatriker, doktor Hur-var-det-här-då. Strax efter jag läst denna mest ledsamma historia, dök Ulrika Kärnborgs Som om upp på biblioteket. Den visade sig också handla om en modern man, en akademiker vars hela tillvaro rasar samman. Även han upplever sig jämställd men beter sig samtidigt tvärtom och låter sig lockas av en ung kvinnlig student. Rätt tuffa historier både Maja Lundgrens och Ulrika Kärnborg men ingen av dem håller helt ut i litterär form i intriger och uppbyggnad. Betyg ** för båda.
torsdag 30 december 2010
Årets sista läsrapport
måndag 27 december 2010
God fortsättning!
Hoppas alla haft en skön och trivsam jul. Särskilt lugn brukar inte julen vara, åtminstone inte hemma hos oss eftersom barnen också fyller år. I år var det dags för Eriks 30 års-dag. Firande först med familjemiddag på juldagen och sen igår med kompisfest, som gick av stapeln hemma hos mig. Märkligt vad stora alla småpojkarna blivit! Vardagsrummet blev överfullt. Men trevligt att få vara med på ett hörn.
Idag har den riktiga julfriden lagt sig. Ingen mat behövde ordnas. Ingen planering. DN-läsning, en liten promenad till återvinningen med skräp och beskådande av alla jättelika snöhögar i stan. Fika, stickning till reprissändningen av Jul i Folkton som visades på julafton. Skall återvända till TV:n strax för att se Drottningmordet och sticka färdigt julklappsvanten till min svärson. Hade bara hunnit en vante till julafton.
söndag 19 december 2010
tre svenska deckare
Det verkar finnas en mall som gäller om man skall etablera sig som svensk deckarförfattare. Handlingen skall placeras i en svensk namngiven stad där man om man har anknytning kan orientera sig. Huvudpersonen skall helst vara en kvinna som främst skildras utifrån sin yrkesroll. Miljön är arbetsplatsen. I intrigen ingår grovt våld mot barn och kvinnor. Upplösningen av historien är skruvad och våldsam. Böckerna ges ut i en serie.
Till stora delar stämmer detta in på mina tre senast lästa deckare
Annika Sjögrens Ur havet stiger vågorna utspelas i Härnösand, i skolmiljö. Huvudperson är kvinnlig rektor. Historien startar med att man misstänker att en pojke misshandlas hemma.
I Camilla Grebes och Åsa Träffs Bittrare än döden befinner man sig på en psykologmottagning på Södermalm där huvudpersonen, den kvinnliga psykologen leder en självhjälpsgrupp för kvinnor som misshandlats.
Mons Kallentofts Vårlik har en kvinnlig polisutredare som huvudperson. Berättelsen inleds med att två sexåringar blir offer för en självmordssprängare mitt i Linköping.
Ingen av de tre deckarna är dåliga varken till form eller innehåll. Bara förutsägbara. Jag läser ut dem - och blir besviken på slutet. Förstår inte varför de måste ta i så för att avrunda.
Betyg ** till Annika Sjögren.
Betyg **+ till Camilla Grebe och Åsa Träff. Plusset för öppningen som finns på sista sidorna.
Betyg *** till Mons Kallentoft trots att jag inte riktigt gillar hans instoppade kapitel där de mördade personernas andar blandar sig i handlingen.
Kvinnor på 30-talet
Fortfarande med Hedda i Sigrid Combüchens Spill i färskt minne har jag läst Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Här är det också sent 30-tal, Maj är 20 år och har flyttat från sin hemstad Östersund till Örnsköldsvik, sviken av, eller kanske beskviken på sin kille. Hon jobbar på konditori och bor i inackorderingsrum lika ensam som Hedda från Lund är i Stockholm. Sen sker det som inte var meningen, Maj är ute med kompisar och träffar en man. Hon blir gravid och i snabb följd därefter både gift med fabrikören och hemmafru. Kristina Sandberg gestaltar Majs tillvaro och hennes strävande att passa in i form av en inre monolog. Maj städar, lagar mat och bakar i sin ensamhet och försöker uppfylla både uttalade och outtalade krav. Inte helt lätt med en man som visar sig vara alkoholist och en elak svärmor vakande en trappa ner. Majs osäkerhet hänger inte bara ihop med att hon är ung kvinna, hon gör också en klassresa från enkel arbetarmiljö till välbärgad borgarklass i den nya staden. Kristina Sandbergs inifrånskildring ur Majs perspektiv är imponerande. Inte minst vad gäller hennes graviditet och förlossning och kontaktlöshet med maken. Enligt baksidespresentationen är det första delen i en kommande trilogi. Det kommer verkligen att bli spännande att få fortsätta följa Maj och hennes nyfödda dotter Anita vidare i tillvaron.
Märkligt med denna närhet både i innehåll och tidsmässigt men även i form mellan de nästan samtidigt utgivna berättelserna om Hedda och Maj. Liksom Sigrid Combüchen kliver också Kristina Sandberg eller hennes alter ego ibland in berättelsen och samtalar med både sin huvudperson och läsare.
Betyg *****
onsdag 15 december 2010
I hjärtat finns en junidag
Glad är jag efter måndagskvällens konsert och dagens recention i tidningen. Stolt över att ingå i Mousiké och få vara med att framföra vår körledare Örjan Lidéns fantastiska kompositioner och arrangemang.
tisdag 14 december 2010
Dagen efter
Lite trött. Konsert med kören igår kväll. En vit vinterkonsert "I hjärtat finns en junidag". Julen bara antydd. Det kändes bra som att det blev en fin föreställning inte bara för kören utan också för publiken.
Eftersom vi skulle vara klädda i vitt uppstod ett behov av klädinköp. Det ordnades hos Cina med inköp av 5 nystan Alpaca silk och ledde till en tunika färdig lagom till konserten. Inget foto har tagits än pga mörkret.
Ikväll följer jag online-stickcafét på Facebook istället för att sjunga som vanligt på tisdagskvällar. Ska passa på och se House på TV också. Har satt igång med julklappsstickning.
torsdag 9 december 2010
stickläget
Nej, jag har inte slutat sticka även om det blivit glest mellan stickinläggen. Senaste fotade fo är denna 22 leaves shawlette. Började först sticka den i ett tunnt ullgarn men fick inte mönstret att stämma trots flera omtagningar och noggranna räkningar. Repade upp och bestämde mig för att strunta i den. Men kunde inte släppa tankarna på den när det dök upp alltfler bilder på bloggar så det blev omstart i ett nytt garn i stashen, Malabrigo sock. Och nu stämde det! Helt missvisande är dock färgen på fotot ovan. Irl är schalen jeansblå. Vet inte om det är en schal som passar mig, som jag kommer att använda, men den var iaf rolig att sticka!
De senaste veckornas stickande har framför allt varit inriktade på två projekt med deadline i helgen som kommer. Det ena, ett linne i silk merino som jag skall ha på mig på körkonsert på måndag är klart. Det andra är en födelsedagspresent som skall överlämnas på lördag. Nästan klar är jag. Sen skall det nog bli en eller ett par mindre julklappsstickningar.
tisdag 7 december 2010
bokcirklar
Läsning är en ensam aktivitet. Oftast iaf. Högläsning är ett sätt att öppna läsandet och göra det gemensamt. Bokcirklar ett annat sätt. Jag gillar det uppsving som bokcirklar haft de senaste åren. Att prata om det man läst inte bara som det faller sig med dem man möter vid olika tillfällen, utan lite mer organiserat och med utgångspunkt att alla, åtminstone de flesta, har läst boken man pratar om. :-)
Det har duggat tätt mellan "mina" bokcirklar den senaste tiden, jag har haft fullt sjå att hinna med.
I lästanterna, bokcirkeln med vänner irl har vi läst Summan av dagarna av Isabel Allende, hennes senaste bok som är skriven till Paula hennes dotter och berättar om det som hänt under de senaste åren, sen Paula dog. Alltså ingen roman utan mer självbiografi. Detta var flera i cirkeln besvikna på. Jag, som föreslog boken visste det. Isabel Allende berättar om familjen där hon själv har en samlande funktion. Om alla relationer, kriser och förvecklingar. Om hur hennes böcker under senare år blivit till. Om vardagsliv och fantastiska äventyr. Lite matt blev jag över svulstigheten i hennes berättande. Vi hade rätt olika upplevelser och meningar om boken i cirkeln.
Mitt betyg är ***
I bokcirkeln som startats genom biblioteket, eller läscirkeln som den kallas här, har vi hunnit läsa och träffats kring två olika böcker sen sist. Temat för cirkeln är moderna klassiker. Urvalet under hösten har Eva A, bibliotekarie och samtalsledare stått för. Den första boken vi läste Emile Ajars Med livet framför oss har jag redan skrivit om. I oktober läste vi Dödssynden av Harper Lee. Återigen blev jag förvånad över att denna bok undgått mig under 60- och 70-talen. Det har gått 50 år sen den skrevs. Det är en berättelse om en uppväxt i sydstaternas USA på 30-talet med fokus på rasism och motstånd mot rasism. En mycket amerikansk roman med glöd och sentimentalitet. Som tyvärr fortfarande är aktuell även om det skett mycket i sydstaterna sen dess. Den sortens roman som man sträckläser och berörs av. Mitt betyg är ****
Den senaste boken vi läst i läsecirkeln är Väggen av Marlen Haushofer. Det var en känd bok, som flera vänner pratat om och gett boktips om under åren som gått men som jag värjt mig lite för. Förstod efter bara några sidors läsning varför. Berättelsen handlar om en kvinna som efter att ha blivit lämnad ensam i en stuga i alperna upptäcker att hon är utestängd från resten av världen av en glasvägg. Någonting har skett och på andra sidan finns inget levande liv. För att överleva måste hon klara sig helt på egen hand. Hur hon hanterar situationen praktiskt och känslomässigt handlar boken om. En överlevnadsberättelse, en modern Robinsson. Handlar det om ett yttre eller inre skeende? Är det spännande eller tråkigt? För mig var det en otäck men samtidigt spännande läsning som gjorde starkt intryck. Den kröp innanför så jag blev tvungen att värja mig genom att låta bli den som kvällsläsning. Hittills bästa boken i läsecirkeln *****
Detta att träffa helt nya människor och prata böcker med ger läsecirkeln en extra krydda. Samtalen blir också mer koncentrerade och riktade än vad de blir i min andra bokcirkel, Lästanterna, som ju består av vänner.
Bokcirklar är samtidigt något man numera kan följa och delta i genom media. Sen tidigare har jag hängt på P1:s bokcirkel i Biblioteket och genom dem läst om Anna Karenina och Alberte-serien och läst Buddenbrocks. Höstens utmaning på radion har varit Jane Eyre av Charlotte Brontë, ännu en klassiker. Den läste jag som tonåring och mindes som en fascinerande romantisk historia. Det visade den sig vara fortfarande vid omläsningen nu! Än mer gripen blev jag över skildringen av Jane som självständig kvinna nu. Mindes egentiligen mest Mr Rochester och den galna kvinnan på vinden som det skulle visa sig att han var gift med sen tidigare. Eftersom radiobokcirkeln har olika deltagare för varje läsning, blir behållningen varierad. Jane Eyre-programmen har varit de hittills bästa. *****
Även DN har denna höst startat en bokcirkel kring Karl Ove Knausgårds Min kamp del 1 som nu kommit ut på svenska. Jag hittade det norska originalet på biblioteket och beslöt mig för att följa cirkeln på nätet. DN hade engagerat tre läsare för tre samtal och utlovade ett avslutande möte med författaren himself. Min kamp i sin helhet omfattar sex böcker och har blivit mycket omskrivna och debatterade särskilt i Norge men också här hos oss. Knausgård skriver om sig själv, om sin uppväxt och sitt nuvarande liv i en realistisk form där "allt" finns med, alla små trivialiteter och göranden hit och dit som ingår i vardagen. Tankar, reflektioner och infall, känslor som kommer och går. Ord i massor, en stor pratighet som för mig gjorde det svårt att fokusera. Hade skummat igenom en hel del om jag läst på svenska. Samtidigt delvis intressant och gripande. Allt kretsar kring hans pappa som styrde familjen med järnhand under Karl Oves uppväxt och nu dör gravt alkoliserad. Karl Ove och hans äldre bror reser till sin farmor där pappan bott under sina sista år och finner en fruktansvärd misär. Berättelsen är mycket självutlämnande och lämnar också ut både släktingar och nära anförvanter till författaren vilket upprört många.
Inte så konstigt tycker jag och har blandade känslor efter läsningen. Gick in på DN:s nätupplaga igår för att lyssna på det avslutande författarsamtalet. Men det fanns inte inlagt?? Alltså ingenting man räknat med att vi läsare och bokcirkeldeltagare utanför Stockholm skulle få del av!!
Mitt betyg ***