Virka, sy och läsa

Detta är vad jag åstadkommer just nu; lite korsstygn på en jullöpare och fasta virkade maskor som skall bli en axelväska. På stickkaféet i onsdags trodde ett par av tjejerna att det skulle bli en hatt. Lite roligare har det blivit att virka allteftersom mönstret växer. Irl har jag hunnit ung dubbelt så långt som på bilden. Underst skymtar en av julklappssockorna till svärsonen. De är det första som skall stickas klart förhoppningsvis med start nästa vecka.
Men sen, mitt huvud svämmar över av idéer, har aldrig haft så mycket som jag vill sticka som nu. Det blir till att göra en lista.

En hel del läsande har det blivit också, fem böcker sen sist:

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson
En helt fantastisk berättelse som man helst vill läsa i sträck. Ser fram emot att prata med de andra i bokcirkeln om den. Majgull Axelsson står högt på min lista över bästa svenska författare.

Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström. Min egen julklapp till mig själv. Tycker om den liksom jag tyckt om hans tidigare böcker. Ibland är han surrig i sina reflektioner men för det mesta öppnar han upp nya perspektiv. Hans böcker kräver tillbakabläddringar och delvisa omläsningar. Skall på endagsretreat imorgon, då skall Owe Wikströms bok få följa med.

De livsviktiga, berättelser om lärare av Katarina Bjärvall är en intervjubok där duktiga lärare av blandande kategorier från förskolan till gymnasiet och Komvux porträtteras. Trevlig att läsa, intressant och bra att sätta i händerna på potentiella lärarämnen mfl.

Jeanette Wintersons Fyrväktaren har jag lyssnat till under virkandet. En märklig berättelse om Silver som växer upp hos en blind fyrväktare på en fyr vid skotska kusten. Fyrväktaren Pew berättar historier bla om en präst som lever dubbelliv, om Darwin. När fyren automatiseras reser Silver ut i världen och fortsätter att berätta historier. Lite svår berättelse att hänga med i när man lyssnar, tycker jag.

Boktjuven av Markus Zuzak tog det lite tid att komma in i. Det är döden som är berättare i boken som utspelar sig i naziTyskland under kriget bland vanliga tyskar i ett litet samhälle. Det är inte ofta man läser om kriget i tyskt icke-judiskt perspektiv, kan just nu bara påminna mig Vibeke Olssons Ulrike-böcker. Liksom de är detta en ungdomsbok, men inte enbart. Den är rolig, sorglig, hemsk, småtrevlig också om vartannat. Efter drygt halva blev det en sträckläsning. Efteråt har jag tänkt mycket på den.

babykoftor i ull

Mer gamla grejer:

Denna sameinspirerade babyutstyrsel är skapad och stickad 1977 till Åsa min första baby. Använd av en hel rad babysar efter henne, dock inte av Einar eftersom han varit i fel storlek under den kalla årshalvan. Lite stolt är jag fortfarande över att då på hösten -77 ha vunnit pris för koftan och mössan i Vi föräldrar. Tillsammans med en stickad klänning fanns den med i en stickbilaga.

Einar poserar här i ett mer passande arv efter sin mamma. Han blir i dagarna sex månader. Hon var kring ett år när hon använde koftan. Även denna är en egen skapelse, liksom den förra stickad i Peer Gynt-garn.

70-talet går igen även i nya kläder. Lindex har i höst haft en serie babykläder med Fem myror-motiv.

Idag har de stora barnbarnen haft ledigt från skolan. Jag blev medlockad på en utflykt ut i snön. Nisse åkte skidor och Olle madrass. Mest tid ägnade de åt att klättra upp i jättelika snöhögar och tjutande hoppa ner.

Hemma igen har jag både virkat en stund och broderat.

Nu över till böckernas värld:

Denna enkät är hämtad från bokhorornas blogg.

Vilket är ditt senaste bokinköp?

Till längtans försvar av Owe Wikström

Vilket är ditt senaste bibblolån?

Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiati

Vilken är din senaste utlästa bok?

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

Vilken är din favorittidning?

VI

En plats där jag helst läser?

I sängen

Så sorterar jag min bokhylla

Grovt räknat skönlitteratur i vardagsrummet, fack i arbetsrummet. Allt anpassat efter bokstorlekar och olika höjder mellan hyllplan

En bok som jag minns att jag läste som liten

Farmorsresan (och Mormorsresan) av Edit Unnerstad

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst?

Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen av Torbjörn Egner

Vad ser jag fram emot att läsa i vår

Trude Marsteins Göra gott efter att ha läst om den i lördags i DN, mm

Just nu läser jag

Boktjuven av Markus Zusak

Snöfall

Det har snöat nästan hela helgen och snöhögarna växer. Det passar bra eftersom SM i skidor just nu pågår här i stan. Nu får man hålla tummarna för att temperaturen håller sig kvar på minussidan.
Helgen har varit fylld av födelsedagsfiranden. Först för Eva som fyllde 50 i höstas och nu bjöd in fiolgruppen till spelkväll hemma hos sig. God mat och mycket spelande (för de andra 17 spelkvinnorna, om rätt ska vara rätt 16 + en spelande man). Vi åt och drack och umgicks också, så det blev en trevlig kväll även utan fiol för min del.
Idag firade Louise i Härnösand sina 60 år med öppet hus med kak-kalas. Helt fantastiskt, ett sånt kakbord har jag aldrig sett förut. 20 sorter! Ångrar så att jag inte hade kameran med. Ett par sorter stod Lasse, hennes man och Miriam hennes ena dotter för, men resten hade hon bakat själv. Mycket imponerande och gott. Synd att det omöjligen gick att smaka på allt. Massor med folk kom och åt massor av kakor och umgicks. Också detta ett jättetrevligt födelsedagsfirande.
Har börjat nedräkning till gipsavtagningen, 10 dagar kvar. Har blivit mer rörlig med armen och klarar att virka lite. Hittade ett gammalt virk-ufo i gömmorna, en väska från ett gammalt VI-mönster. Men jag längtar till att sticka igen. Att läsa alla stickbloggar får det att klia i fingrarna

Röros

För 12 år sen hittade jag boken Norsk strikk -fra traditjon till mote (mode) hos Deisy Design i Göteborg. Lycka, för en norska tröjor-älskare som jag. I boken finns mönster till tröjor och koftor från alla delar av Norge. Många norska tröjor har det blivit genom åren, till barnen, till deras pappa, till mig själv, på beställning och till vänner. Denna, som alltså heter Röros, var den första jag stickade ur boken och den som finns kvar i min garderob. Garnet är Peer Gynt, tretrådig norsk ull.

Gamla stickningar

I brist på nya stickningar har jag idag letat igenom garderoberna efter gammalt stickat. Först ut är Aran-tröjan Inishmore från Alice Starmores bok Fiskartröjor. En jätterolig stickning! Har använt ett okänt Aran-garn som jag fick överta från en kompis. Lite stickig är den och alldeles för varm för mig. Därför blir den väldigt sällan använd tyvärr. Minst 10 år sen, nej mer kanske 15-20 år sen jag stickade den. Har stickat den ytterligare en gång senare till en kompis, i Rowan Magpie, som Alice Starmore föreslår.

Två veckor kvar med gips. Idag har jag varit på stickcafé och umgåtts och broderat lite. Mrs Petersson och GarnkorgsMaria hade med böcker och tidningar med mönster att dregla över. Det fanns många fina koftor/tröjor i Rowans katalog (minns inte vad den heter) för sommaren 09. Hemma igen har jag prövat virka på ett gammalt UFO, en väska i bomullsgarn. En liten stund tillåter vänster arm det. Alltid något!

Av regnet igår blev det ett ordentligt snöfall. Jag vaknade imorse av plogbilsljud. Det är trevligt med uppskottade snöhögar (behöver inte skotta själv). Synd bara att det är lite väl varmt, en ett par plusgrader.

En grå dag

Det är grådaskigt ute och småregnar. Inatt kom det lite snö. Det är redan eftermiddag och jag har i stort sett inte gjort något än mer än ätit lång frukost och läst tidningarna, DN och Sundsvalls Tidning och förstås löst korsord och Sudoko i DN. Det är en sån här dag när det inte blir riktigt dagsljus utan det krävs lampor.
Så har jag läst bloggar. Igår kväll (satt vid datorn alldeles för sent) lyckades jag läsa ikapp på alla bloggar på min prenumerationslista (Reader)- totalt drygt 200 inlägg från listan där det finns 68 bloggar just nu. Mest är det stickbloggar, men också många bokbloggar, en del kompisars bloggar och min sons samt några bloggar om köpstopp, pyssel och inredning. De allra flesta är på svenska, några på engelska och ett par norska.
Hur gör ni andra det med ert bloggläsande? Att många av er skriver många kommentarer har jag märkt. Är imponerad av hur ni som både jobbar och har småbarn, hinner med bloggandet - och också allt stickande och läsande.

Hej igen!

Två veckors tystnad härifrån. Har haft helt nog med både gips och en envis förkylning. Läst lite har jag gjort både bloggar och böcker, men inte så mycket mer.
Igår och idag har vi haft träningshelg med min kör Mousiké. Vi håller på med att skapa en föreställning med tema kärlek utifrån dels sånger komponerade av vår körledare Örjan och en radda gamla godingar som han 'bara' arrat. Eftersom vi inte är en kör som står i köruppställning och har traditionell körkonsert så innebär det en hel del jobb med att bygga upp en föreställning. Vi får hjälp med regi av Gisela, som till vardags är skådis på teater Västernorrland. Som vanligt är det väldigt roligt och mycket intensivt. Premiär kommer det att bli i slutet av mars.



Det är trist att inte kunna sticka... Tråkigt att sitta rakt upp och ner och titta på TV. Jag har letat fram ett mycket gammalt korsstygnsbroderi, en julduk, och sytt några stygn men känner ingen riktig inspiration.



Som tur är går det bra att läsa. Årets första bok blev en riktig flopp som jag inte vill rekommendera: Bokcirkelns bekännelser av Elisabeth Noble. Vi läste den i bokcirkeln och det förvånade mig att inte alla andra tyckte den var lika dålig som jag. I boken berättas om fem engelska kvinnor som träffas i just en bokcirkel under ett år. Under detta år sker omvälvande förändringar i alla deras liv. Alla olika typer av familjedramer utspelas samtidigt. Det hela beskrivs ur varje kvinnas perspektiv på ett för mig alldeles för pladdrigt sätt. Tröttsamt! Att de båda yngre kvinnorna av de fem dessutom var hemmafruar, kanske normalt utifrån engelska förhållanden, men otidsenligt för svenska förhållanden, gjorde det än mer ointressant. Hade definitivt inte läst ut boken om det inte vore för bokcirkeln.

Som ny bok valde vi Majgull Axelssons senaste Is och vatten, vatten och is, som jag är helt uppslukad av just nu. Totala motsatsen. Har gjort uppehåll i den och läst en del annat, för att den skall räcka längre.

Lärarinna i politikens hårda skola av Margareta Winberg är hennes självbiografi. Liksom jag är hon uppvuxen i ett arbetarhem i Trollhättan, som ung flyttade hon till Jämtland, lustigt nog till samma trakt som min far växte upp i. Rätt intressant är hennes bok, imponerad blir man av hennes glöd och entusiasm och arbetsintensitet, men som det ofta är med politikers beskrivningar så blir det lite för mycket av ett långt politiskt tal. Jag skulle vilja ha en närmare mer personlig skildring, gärna mer om hennes liv före politiken. Eller också mer av vardagliga skildringar av det politiska livet.

Därutöver har det också blivit bllivit lite deckarläsning, två riktigt bra deckare eller polisromaner som det oftare heter numera.
Karin Fossums Den som älskar något annat är ännu en bok i serien om polisen Konrad Seier. Läste häromdan på En bok om dagens blogg att det hunnit komma ut ytterligare en bok i serien på svenska. Karin Fossum skriver kort och koncist beskrivande. Två pojkar försvinner i ett norskt samhälle, den ena hittas mördad. Poliserna får hjälp i utredningsaarbetet av ett vittne som blir engagerad och påbörjar en privatspaning. Både spännande och välskriven, inget överflödigt surr här inte!
Senast läst är Leif GW Perssons Den som dödat draken. Han skriver både rappt men mer svulstigt och sarkastiskt i jämförelse med Karin Fossum. I centrum står polisarbetet. Återigen dyker Evert Bäckström upp. Evert är ett personifierat porträtt av svensk polis som är en så stor skitstövel att hela berättelsen får drag av Munchhausen emellanåt. Det som verkar vara ett tämligen enkelt mord av ett fyllo växer och blir en omfattande historia med många förgreningar. Både spännande och underhållande att läsa är den . Leif GW måste ha haft väldigt roligt när han skrev den här boken!

Oturlig start på det nya året

Årets första skidtur igår slutade så här; fraktur på vänstra handleden. Fjärde skidturen i vinter var det. Bara en liten vurpa. Mycket, mycket irriterande både för skidåkningens och träningens skull - och inte minst för stickningens. Värker gör den också.
Det blir till att läsa och lösa korsord/sudokon och promenera. Ja, jag har köpt mitt livs första broddar. Dessutom är det ingen ishalka här nu, utan underbar kallsnö som knarrar. Hela jullovet har det varit drömvinterväder med blekt solsken över snön och underbara skidspår. *Suck*
Lite väl kallt idag, -15. Nu är det bara att hoppas att snön ligger kvar vintern igenom som förr i tiden (dvs förra seklet).

Av mina julklappsstickningar blev endast en dragspelsbasker i grönt och svart klar och överlämnad till Åsa. Tyvärr blev den väl liten, den passar på Nisse 7 år, men han tycker att den kliar. Mössan till honom som jag ägnade mest tid åt före jul blev också för liten (och inte färdig). Sockarna till Magnus (svärson) är nästan klara. Och de passar, lät honom prova på juldagen.

Firade nyår i Stockholm hos gamla Sundsvallsvänner som återvänt till storstan efter sisådär 25 år här uppe i norr. Trevligt! Det blev bara en kort tur, från nyårsafton till nyårsdagen, men jag hann också med att träffa min syster. Vi gick en lång promenad från Söder längs Skeppsbron in till city och till Centralen. Vackert och kallt var det också i Stockholm, men ingen snö. Min syster beundrade min Rose Red-basker och jag lovade sticka en till henne också.

En och en halv svenska deckare kom att avsluta läsningen under 2008;
Kjell Erikssons Svarta lögner och rött blod är hans nionde bok med Uppsalapolisen Ann Lindell i centrum. Kjell E skriver om vanliga människor i utsatta livssituationer med glöd och kvarvarande vänsterståndpunkt. Här handlar det om bostadslösa i Uppsala och som en bihistoria om fattiga i Brasilien. Lite påminner hans sätt att ge mordhistorier en ram av samhällsreportage om Karin Alfredssons böcker, eller hennes om hans, eftersom hans första bok i serien, Jorden skall rämna, kom redan 2000. Den tycker jag fortfarande är den bästa i hans serie.
Aino Trosells Järngreppet är hennes fjärde bok om Siv Dahlin från Malung som är städerska mm. I denna bok rycker hon in som kokerska på en konferens-herrgård i Bergslagen och blir genast insyltad i än det ena, än det andra. Aino Trosells böcker har i Siv en jordnära huvudperson som är rätt tilltufsad av livet och påminner också om de övriga. Nu kom det bara att bli en halv läsning för mig. Helt enkelt för dålig bok att ödsla mer tid på.
Högen av olästa, mer lockande böcker har under tiden växt, där ligger bla Margareta Winbergs självbiografi och Maj-Gull Axelssons senaste. Ska bara avsluta bokcirkelns senaste bok, en roman om en bokcirkel.