Oturlig start på det nya året

Årets första skidtur igår slutade så här; fraktur på vänstra handleden. Fjärde skidturen i vinter var det. Bara en liten vurpa. Mycket, mycket irriterande både för skidåkningens och träningens skull - och inte minst för stickningens. Värker gör den också.
Det blir till att läsa och lösa korsord/sudokon och promenera. Ja, jag har köpt mitt livs första broddar. Dessutom är det ingen ishalka här nu, utan underbar kallsnö som knarrar. Hela jullovet har det varit drömvinterväder med blekt solsken över snön och underbara skidspår. *Suck*
Lite väl kallt idag, -15. Nu är det bara att hoppas att snön ligger kvar vintern igenom som förr i tiden (dvs förra seklet).

Av mina julklappsstickningar blev endast en dragspelsbasker i grönt och svart klar och överlämnad till Åsa. Tyvärr blev den väl liten, den passar på Nisse 7 år, men han tycker att den kliar. Mössan till honom som jag ägnade mest tid åt före jul blev också för liten (och inte färdig). Sockarna till Magnus (svärson) är nästan klara. Och de passar, lät honom prova på juldagen.

Firade nyår i Stockholm hos gamla Sundsvallsvänner som återvänt till storstan efter sisådär 25 år här uppe i norr. Trevligt! Det blev bara en kort tur, från nyårsafton till nyårsdagen, men jag hann också med att träffa min syster. Vi gick en lång promenad från Söder längs Skeppsbron in till city och till Centralen. Vackert och kallt var det också i Stockholm, men ingen snö. Min syster beundrade min Rose Red-basker och jag lovade sticka en till henne också.

En och en halv svenska deckare kom att avsluta läsningen under 2008;
Kjell Erikssons Svarta lögner och rött blod är hans nionde bok med Uppsalapolisen Ann Lindell i centrum. Kjell E skriver om vanliga människor i utsatta livssituationer med glöd och kvarvarande vänsterståndpunkt. Här handlar det om bostadslösa i Uppsala och som en bihistoria om fattiga i Brasilien. Lite påminner hans sätt att ge mordhistorier en ram av samhällsreportage om Karin Alfredssons böcker, eller hennes om hans, eftersom hans första bok i serien, Jorden skall rämna, kom redan 2000. Den tycker jag fortfarande är den bästa i hans serie.
Aino Trosells Järngreppet är hennes fjärde bok om Siv Dahlin från Malung som är städerska mm. I denna bok rycker hon in som kokerska på en konferens-herrgård i Bergslagen och blir genast insyltad i än det ena, än det andra. Aino Trosells böcker har i Siv en jordnära huvudperson som är rätt tilltufsad av livet och påminner också om de övriga. Nu kom det bara att bli en halv läsning för mig. Helt enkelt för dålig bok att ödsla mer tid på.
Högen av olästa, mer lockande böcker har under tiden växt, där ligger bla Margareta Winbergs självbiografi och Maj-Gull Axelssons senaste. Ska bara avsluta bokcirkelns senaste bok, en roman om en bokcirkel.