Läst i korthet

Vilken tur att jag åkte skidor igår! Solen strålade över snön, fina spår, bra före, helt enkelt underbart! Idag är det snöstorm, har trivts bra med att inte behöva gå utanför dörren.
Ligger efter läsrapporterandet, här kommer en komma-kapp-lista:

Rött vill till rött av Eva Ström
Dikter om en mammas död
Betyg ****
Undantaget av Christian Jungersen
En dansk thriller som handlar om mobbning på en liten arbetsplats. Mycket spännande!
Betyg ****
Båten av Nam Le
Novellsamling bestående av hemska berättelser från hela världen av en ung författare som kommer från Vietnam men lever i USA.
Betyg ****
Mördaren i farfars hus av Peter Swedenmark
En familjeberättelse som kretsar runt ett verkligt mord som ägde rum i Sundsvall 1959.
Betyg **
Dödergök av Katarina Wennstam
En thriller om kvinnomisshandel
Betyg ***
Mormorsresan av Edit Unnerstad
Omläsning av en av mina gamla barnböcker som handlar om hårkullor från Dalarna som reser till Stockholm, Helsingfors och St Petersburg i början av förra seklet.
Betyg *****
Om livet är dig kärt av Gunnel Linde
Omläsning av en ungdomsbok som tillhör min dotter som handlar om den första tonårskärleken.
Betyg ****
Meddelandet av Angela Hunt
Väldigt amerikansk berättelse som startar med en flygplanskrasch och slutar med ett öppet religiöst budskap i efterordet som fick mig att baxna.
Betyg *
Proggiga barnböcker av Kalle Lind
Med undertitel därför blev vi som vi blev. En genomgång av 60- och 70-talets politiska barnböcker, rolig att läsa både för dem som var barn då och för oss som var unga och blev föräldrar.
Betyg ****
Bad boy av Peter Robinson
Spännande traditionell engelsk seriedeckare
Betyg ****
Mina tolv politiska år av Claes Andersson
Den finlandssvenska poeten skriver om sina år som riksdagsman och kulturminister i Finland
Betyg ***
Hittebarnet av Katerina Janouch
Tredje delen om barnmorskan Cecilia
Bra arbetsplatsbeskrivningar men för mycket handling på slutet
Betyg ***

Nu är jag ikapp!

Nya UFO

Igårkväll råkade jag hitta ett förträngt UFO.

På SiV förra året gick jag en kurs i näverstickning, eller entrelacstickning och påbörjade denna sjal. Stickade sen några rutor hemma innan den hamnade i en påse i stickkorgen. Ägnade en god stund igår åt att komma på var i stickningen jag befann mig, räknade rutor och klurade efter beskrivningen från kursen och hittade till slut rätt igen. Tekniken är inte svår i sig, bara man har koll på var man är och vart man skall!

Vaknade i vargtimmen inatt. Läste lite, löste ett Sudoko när det inte gick att sova. Klev sen upp och fick syn på det UFO som låg och skräpade i soffan, det som jag planerat ta tag i närmast. Vantarna i tvåändsstickning.

Detta är ett UFO från 2009 startat efter hemkomsten från sticklägret på fäboden i Dalarna. Plockade fram den ganska nyinköpta boken om tvåändsstickning och lyckades hitta tillbaka in i tekniken. Kul! Lyckades också bli sömnig igen efter en stunds prövande.

Det förra UFO:t, fågelvantarna, ja det har övergått till att bli ett FO i helgen som gick.

På stickfronten

Jag stickar och stickar och stickar på Stjärnhopen. Varven är långa och fler blev dom när det förra bytet av garn i bakgrunden blev för abrupt. Bara att repa upp... tillbaka igen, bara tre varv kvar tills det är dags för att klippa upp sjalen och sticka kanten.

Lite annat stickat blev det under januari;
Sockar till Erik, min son. Här på fotbild tillsammans med Olles julklappssockar som blev klara under mellandagarna.

Dragspelsbaskern, mitt första UFO för året blev klar. Har använt den dagligen sen dess.

Nästa UFO är fågelvantarna. En blev färdig i november under Stickas träff i Linköping. Den andra skall bli klar nu! Hittade mönstret på Ravelry efter att ha sett det på någons stickblogg, men kommer inte ihåg längre vad det hette. Har bara själva den grafiska mönsterbilden utdragen.

Januariläsning

Meningen är att jag skall skriva här åtminstone varje vecka. Men dagarna rinner iväg. Har läst en hel del och stickat också under de 25 dagar som gått av det nya året. Utomhus kommer ljuset så sakteliga tillbaka, inombords har det varit tunga veckor. Massor av tid finns, i den situation jag är i och det är frustrerande att inte klara av att använda den bättre. Det blir en hel del läst och stickat men också massor av ensam spilltid som det inte kommer något gott av. Det är väl så att man får stå ut med att livet är tungt att leva ibland och hålla fast i att det blir bättre igen, sen.
Skall samla ihop mig till läsredovisning för de gångna veckorna:
Du är bland läsvänner är en bok som jag hittade på bokcirklar.se och bad biblioteket köpa in. Den består av blogginlägg från bokcirklars sida de flesta från inbjudna författare som gästbloggat en månad var under 2007-2010, en del är också hämtat från andra läsande bokbloggare. Trevlig läsning som gav en hel del lästips för framtida bruk!
Ränderna av Magnus Florin är en bok som jag tyckte om både utifrån innehållet och utifrån layouten. Berättelsen  har en drömsk stämning. Jaget är besatt av ränder. Han får ett uppdrag att skriva en text som skall illustrera ett konstverk till en kommande årsbok och väljer  ett fotografi av barn som en konstnär i grannskapet taget. Fotot berör honom så att han återvänder till konstnären för att se de övriga foton hon tagit i en svit med samma tema. Parallellt söker han upp en barnpsykolog som tar emot barn i lekterapi på en mottagning där han som barn fått behandling. Ränderna finns där i omgivningen, i minnena, i samtalen med psykologen och inte minst i barnfotona. Så här flera veckor efter läsningen får Ränderna mig att tänka på en film av Roy Andersson stämningsmässigt också innehållsmässigt. Betyg ****
Två bokcirkelträffar har gått av stapeln i januari;
Läsecirkeln på biblioteket har denna termin mänskliga relationer som tema. Bokurvalet består av de förslag vi i gruppen lämnade vid förra tillfället. Först ut nu för januariträffen var Igelkottens elegans av Muriel Burbery. Detta är en bestseller både i Frankrike och Sverige. Den har också nyligen kommit på film. Berättelsen utspelas i Paris i ett hus där övre medelklassen bor i jättelika lägenheter. Huvudpersoner är Renée, en drygt 50-årig portvakt som lever ensam men bakom sin vresiga attityd utåt visar sig vara en stor litteratur och konstälskare och Paloma, en ensam 12-åring som är mycket brådmogen och överbegåvad och bor i en av husets familjer. En japansk affärsman flyttar in bekantar sig med både Renée och Paloma som samtidigt får syn på varandra. Parallellt med handlingen är boken fylld av filosofiska betraktelser. Intressanta om än lite snåriga ibland och svårbegripliga i sammanhanget. Vi hade blandade kommentarer till läsningen. Ingen höjde den till skyarna eller dissade den helt. Mitt betyg ***
I Lästanterna startade vi också året med en bestseller Hundraåringen som klev ut genom fönstret av Jonas Jonasson. En riktig rövarhistoria i Paasolinnas efterföljd vill jag klassificera boken. Vi sex i cirkeln som träffades var mer eniga än vi nånsin varit om någon tidigare bok; vi gillade den inte alls. Dråplig var den bitvis men tjatig och långtråkig särskilt i de långa historiska passagerna. Ingen av oss uppskattade humorn och fantasteriet som vi alla hört folk i vår omgivning lovorda den för. För första gången i bokcirkelsammanhang lyssnade jag på boken istället för att läsa den. Tilläggas till denna sågning bör att en av de båda i gruppen som inte var närvarande var mycket förtjust i boken. Synd att just hon inte kunde komma. Det hade blivit en intressantare diskussion! Mitt betyg **
Fortsättning följer kring januariläsningen...

Bra dag

Sol, massor av snö, -8 = perfekt skidåkning! Åkte i ett för mig nytt skidspår bortåt en mil. Från Sidsjön mot NTO-stugan och tillbaka. (inf för Sundsvallsbor) Underbart!

Sen på kvällen, teaterbesök med Olle och Nisse. Vi såg Spöket på Canterville, teater Västernorrlands senaste pjäs. Gav dem biljetter i julklapp. Roligare föreställning än vad jag förväntat mig. Tror att den gick hem hos pojkarna också.
Några varv på Stjärnhopen har det blivit också. Inte lika roligt nu som i början när varven blir så långa och stickningen allt mer otymplig.

2011:års första UFO är klart sen ett par dagar; Dragspelsbaskern. Redan min favoritmössa.

Årets första utlästa

Kvällen före julafton pratade vi böcker Erik och jag. Jag klagade över alla dåliga svenska deckare jag läst under året och räknade upp några deckarförfattare som ändå i mitt tycke är bra. Bland dessa Leif GW Persson vars senaste deckare jag inte läst än.
Nu har jag det! Det visade sig att en av julklapparna från Erik innehöll just Den döende detektiven. Två pensionerade kriminalare kända från hans tidigare deckare tar sig an ett preskriberat sexuellt mord på en flicka. Precis lika spännande, underhållande och välskriven historia som hans tidigare deckare varit. Betyg ****

Du är bland bokvänner är en sammanställning av blogginlägg i bokform från Bokcirklar.se. Varje månad bjuds två författare varav en debutant in som gästbloggare. Har ingår inlägg från dessa under 2007-2010, med finns också en del blogginlägg från vanliga bokbloggare som skriver via bokcirklar.se. Flertalet författare som ingår är unga, många tidigare okända för mig. En hel del lästips gav boken. Bestämde mig för att mer regelbundet gå in på bokcirklar.se framöver. Har tidigare tänkt bli aktiv där men sen skippat det, tycker det är krångligt att lägga in egen läsning där. Betyg ***

Lat dag

Ingenting har jag gjort mer än läst bloggar och slölagt Harpan på datorn. Lyssnat på På minuten på P1 och stickat några tråkiga varv på andra sockan till Erik. Drygt -15 ute. Ville ut i skidspåret men avstod eftersom det är helg och bussarna bara går var 30:e minut då. Har bara knappt 10 min bussresa till närmsta skidspår men det blir för kallt att behöva vänta på bussen efter åkningen. Kan ju inte tidsanpassa mig i spåret. Sur fortfarande för gårdagens misslyckade skidåkningsförsök. Efter det ymniga snöandet under trettondagshelgen visade det sig att skidspåret jag valt inte var uppkört. Tänkte ändå pröva att spåra själv en kortare slinga och klev över vallen ut i djupsnön för att sätta på skidorna. Borde ha klättrat över med påsatta skidor. En skidbinningen hann isa igen, omöjligt att få fast pjäxan utan att ha något tillräckligt vasst och tunt att peta med. Dj helv... det slutade med busstur hem igen. På vardagseftermiddagar går bussarna iaf var 10:e minut.
Skall trösta mig med Stjärnhop, ett glas vin och en film! Det lär komma fler skiddagar!

Stjärnhop

Helt besatt har jag varit av stjärnstickning denna årets första vecka. Av Stjärnhop, den underbara sjalen som Pinneguri skapat och som Marika och Kristina bearbetat och översatt mönstret till. Det finns fortfarande att ladda ner på Stickas hemsida för alla som är intresserade. Under mellandagarna suckade jag en del över att inte ha råd med garninköp till sjalen. Sen plockade jag fram ullgarnslådan ur garderoben och färgsorterade förrådet av Peer Gynt-garn. Det blev en hel del i grått-beige-vitt och vinrött-klarrött-skärt. Bara att sätta igång!

Har hunnit ung dubbelt så långt som bilden. Verkligen rolig stickning som det är svårt att släppa. Passar bra när snön yr och blåser. Återkommer med mer aktuell bild.

12under12under2011

Har anmält mitt deltagande i Eva S:s alldeles lagoma stickutmaning för 2011. Varje månad under året skall man ta itu med ett Ufo. Det behöver inte bli färdigt under innevarande månad men alla Ufo:n skall vara klara när året är slut. Det känns som en alldeles lagom nivå för mig. Minst 10 påbörjade stickningar har jag liggande utöver de två som är aktiva.
Januaris Ufo får bli Dragspelsbaskern i Visjögarn påbörjad i slutet av november efter Stickas träff i Linköping då vi bla besökte Östergötlands ullspinneri och en del garn blev inköpt.

PS. Ufo = unfinished object i stickvärlden, påbörjade stickningar som blir liggande i stickkorgen. Kanhända finns det någon läsare som inte vet.

Har bestämt mig för att betrakta stickningar som blir liggande över ett månadsskifte, utan att jag aktivt stickar på dem som Ufo:n.  

Bästa böckerna 2010

100 böcker slutade min läslista på för 2010. Mest prosa, 88 titlar uppdelade i skönlitteratur, biografier och deckare, en diktsamling (egentligen skall det vara två, alltså 101 titlar totalt då) resten historia, psykologi och litteraturvetenskap. Har inte tagit med barnböcker och mer teoretisk kurslitteratur.
Av de 101 böckerna har 71 kvinnliga författare. 5 har jag inte läst utan lyssnat på. Konstigt att det var så få, upplever det som att det var fler.

Nu till 10 i topp listan:

• Att föda ett barn av Kristina Sandberg
• Väggen av Marlen Haushofer
• Spill av Sigrid Combüchen
• Stalins kossor av Sofi Oksanen
• Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
• Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro
• Å alla kära systrar av Ebba Witt-Brattström
• Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
• Syster och bror av Agneta Pleijel
• De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg

Att närmare gradera dem klarar jag inte. 

Skidor

Årets skidpremiär. En tur från Granloholm runt Hulispåret, gammal klassisk skidterräng. Helt perfekta spår i mitt tycke, lite nysnö och kallföre. Sundsvall är verkligen en toppenstad för skidåkning. Det finns hur många spår som  helst att välja på både på norra och södra sidan av stan. Och två slalombackar med centralt läge. Förr kunde jag kliva i skidorna hemma vid dörren, nu tar det en kvart att komma till närmsta skidspår via bussen. Hoppas bara att det fina vintervädret håller i sig. Jag gillar inte töföre i spåren.

Gjorde en liten ullgarnsinventering igår. Fick ihop en hög nystan i vitt-grått-vinrött-klarrött-rosa av Peer Gynt-garner. Satte genast igång med Stjärnhop. Mycket roligare stickning än sockar i storlek 44. Lyssnar på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann i ipoden under stickandet. Nästa bok i bokcirkeln.

Stickat i december ifjol

Gott nytt år alla stickerskor och läsare!

En del stickat blev det i december, även om det inte blivit bloggnoterat.
Först ett par sockar till Olle (barnbarn) som fyllde 12 år. Han hade önskat sig nya sockar. Dom hann aldrig fastna på bild.

Tunikan är stickad i Marks & Kattens Alpacka Silk med stickor 4 i ett enkelt mönster hämtat från en disktrasa. (2 räta, 1 avig, 1 vriden rät som upprepas både på rät och avig sida). Modellen är måttad efter en tunika i garderoben. För första gången på länge stickade jag provlapp och räknade mig fram. Invigde den på körens vinterkonsert på Lucia då vi skulle ha vit klädsel. Den är vit, inte gråbeige som på bilden.

Ett par julklappar blev det sen

En rätstickad mössa stickad på tvären till Nisse (barnbarn) i Visjögarn och med instickad reflextråd inköpt på Grötö.

Resterande sticktid före jul upptogs av vantstickning under suckanden och stönanden. Magnus min svärson hade redan förra vintern önskat sig dubbla vantar för användning i skogen. Jag hittade ett Dropsmönster och satte igång redan i november. Stickade en hel vante bara för att upptäcka att den blev lagom för en kvinnohand, alltså för smal. La upp fler maskor över handryggen på nästa vante -  och kunde sen konstatera när tummaskorna var avplockade att den blev för bred. Upprepning till mudden och ytterligare nystart. Nu blev det bra, men det blev bara en färdig vante i paketet. Den andra fick han i mellandagarna.

Väldigt sugen är jag på att sticka Stjärnhop, Pinneguris vackra schal, som finns att hämta på Stickas hemsida men har inte riktigt utrymme för ett så stort garninköp. Skall göra en djupdykning i stashen och se om det är möjligt att komma billigare undan.
Stickar under tiden sockar till sonen som kom med en lite sen önskan på sin födelsedag.

Årets sista läsrapport

En hel del har jag läst i december. Många deckare har det blivit men också en hel del annat. Först ännu en medioker deckare; Den svarta löparen av Kristina Appelqvist. Den utspelas i Skövde och presenteras som första delen av en kommande serie. Miljön är högskolan, här omskapat till universitet. Den nya kvinnliga rektorn är huvudperson. En administratör mördas, alla i ledningsgruppen blir misstänkta. Sedvanlig dramatisk upplösning.  Ja, ja fler i den serien tänker jag inte läsa. Betyg **
Men det finns också deckare med mer kvalitet:
Danska Pia Juuls Mordet på Halland är en. Bess vaknar en morgon och tror att hennes man vid namn Halland redan har åkt till jobbet. Det visar sig att han blivit skjuten utanför deras hus. Bess famlar sig fram i den nya tillvaron och det uppdagas för henne att det är en hel del hon inte känt till angående sin man. En liten tunn bok, riktigt bra! Betyg ****
Arnaldur Indridasons Mörka strömmar är hans senaste om kriminalpoliserna i Rejkavik. Lite annorlunda är den än de tidigare. Huvudpersonen Erlendur hans lite tungsinta kriminalare har rest iväg till sina hemtrakter. Under tiden får kollegan Elinborg ta över ansvaret. En ung man hittas mördad och ganska snart står det klart att han inte bara är ett offer utan också en förövare. Elinborg gräver sig bakåt i hans liv och hittar tystade historier långt ute på den isländska landsbygden samtidigt som hon parallellt funderar över sin relation med de egna tonårsbarnen. Åter en bra och spännande berättelse av Arnaldur Indridason. Det enda jag inte gillar med  boken är framsidans layout. Varken bilden eller ingress-texten överst som ger helt fel signaler. Betyg ****
Årets sista deckare är svensk, del tre i en serie i lokal miljö med årstidsanspelning. Alltså en del enligt deckarschablonen. Men Johan Theorin kan mycket mer än så. I Blodläge är det vår på Öland. Liksom i hans tidigare böcker finns pensionären Gerlof med och det finns en anknytning till myter och sagor. Denna gång älvor och troll. Även detta är en välskriven och spännande berättelse som det är svårt att lägga ifrån sig.
Betyg   ****

Sen har jag också läst en del annat. Claires leende av Eva Ström har länge stått på läslistan. Nu dök den upp i samband med att jag läst ett par av hennes diktsamlingar. Claires leende är en liten tunn (till formatet) berättelse om den unga Claires självmord. En stillsamt vemodig, sorglig skönlitterär skildring av en tonårsdepression med tragisk upplösning. Betyg ****
Strax efteråt dök en annan bok också skriven av en läkare upp bland bibliotekets nya böcker. Sten Espmarks  I speglarnas sal med undertitel psykiatriska skisser. Detta är alltså ingen roman. Sten Espmark som är  pensionerad psykiatriker med kompetens och erfarenhet av både beteendeterapi och psykoterapi/psykoanalys återger en rad fallbeskrivningar från sin yrkespraktik och gör en kortare livsberättelse. Lite rapsodiskt blir det. Mest intressant är boken för de reflektioner han gör om den ständigt pågående debatten och emellanåt bittra striden som förs inom psykiatrin mellan företrädare för behaviourismen (Pavlov, beteendeterapi) och psykodynamisk teori (Freud, psykoterapi). Sten Espmark menar att de olika synsätten bör integreras och anpassas efter patienters olika behov. Det är därför beklagligt att i stort sett all psykoterapeututbildning numera inriktas mot KBT (kognitiv beteendeterapi). Kan bara säga att jag håller med utifrån egna kunskaper och erfarenheter. Sen tror jag att många verksamma terapeuter från olika yrkesgrupper tillämpar en egen mix av teorier och metoder. Betyg ***. Och jo, Sten Espmark är bror till litteraturvetaren Kjell Espmark, poeten och essäisten.
Lustigt hur olika böcker, som jag råkat välja mest på måfå visar sig hänga ihop med varandra. Maja Lundgrens Mäktig tussilago är en mansberättelse. En modern jämställd man ca 40 får ett psykiskt sammanbrott på en middag med vänner. Hela hans värld rasar. Stommen i berättelsen är de samtal han har med sin psykiatriker, doktor Hur-var-det-här-då. Strax efter jag läst denna mest ledsamma historia, dök Ulrika Kärnborgs Som om upp på biblioteket. Den visade sig också handla om en modern man, en akademiker vars hela tillvaro rasar samman. Även han upplever sig jämställd men beter sig samtidigt tvärtom och låter sig lockas av en ung kvinnlig student. Rätt tuffa historier både Maja Lundgrens och Ulrika Kärnborg men ingen av dem håller helt ut i litterär form i intriger och  uppbyggnad. Betyg ** för båda.

God fortsättning!

Hoppas alla haft en skön och trivsam jul. Särskilt lugn brukar inte julen vara, åtminstone inte hemma hos oss eftersom barnen också fyller år. I år var det dags för Eriks 30 års-dag. Firande först med familjemiddag på juldagen och sen igår med kompisfest, som gick av stapeln hemma hos mig. Märkligt vad stora alla småpojkarna blivit! Vardagsrummet blev överfullt. Men trevligt att få vara med på ett hörn.
Idag har den riktiga julfriden lagt sig. Ingen mat behövde ordnas. Ingen planering. DN-läsning,  en liten promenad till återvinningen med skräp och beskådande av alla jättelika snöhögar i stan. Fika, stickning till reprissändningen av Jul i Folkton som visades på julafton. Skall återvända till TV:n strax för att se Drottningmordet och sticka färdigt julklappsvanten till min svärson. Hade bara hunnit en vante till julafton.

tre svenska deckare

Det verkar finnas en mall som gäller om man skall etablera sig som svensk deckarförfattare. Handlingen skall placeras i en svensk namngiven stad där man om man har anknytning kan orientera sig. Huvudpersonen skall helst vara en kvinna som främst skildras utifrån sin yrkesroll. Miljön är arbetsplatsen. I intrigen ingår grovt våld mot barn och kvinnor. Upplösningen av historien är skruvad och våldsam. Böckerna ges ut i en serie.
Till stora delar stämmer detta in på mina tre senast lästa deckare
Annika Sjögrens Ur havet stiger vågorna utspelas i Härnösand, i skolmiljö. Huvudperson är kvinnlig rektor. Historien startar med att man misstänker att en pojke misshandlas hemma.
I Camilla Grebes och Åsa Träffs Bittrare än döden befinner man sig på en psykologmottagning på Södermalm där huvudpersonen, den kvinnliga psykologen leder en självhjälpsgrupp för kvinnor som misshandlats.
Mons Kallentofts Vårlik har en kvinnlig polisutredare som huvudperson. Berättelsen inleds med att två sexåringar blir offer för en självmordssprängare mitt i Linköping.
Ingen av de tre deckarna är dåliga varken till form eller innehåll. Bara förutsägbara. Jag läser ut dem - och blir besviken på slutet. Förstår inte varför de måste ta i så för att avrunda.
Betyg ** till Annika Sjögren.
Betyg **+ till Camilla Grebe och Åsa Träff. Plusset för öppningen som finns på sista sidorna.
Betyg *** till Mons Kallentoft trots att jag inte riktigt gillar hans instoppade kapitel där de mördade personernas andar blandar sig i handlingen.

Kvinnor på 30-talet

Fortfarande med Hedda i Sigrid Combüchens Spill i färskt minne har jag läst Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Här är det också sent 30-tal, Maj är 20 år och har flyttat från sin hemstad Östersund till Örnsköldsvik, sviken av, eller kanske beskviken på sin kille. Hon jobbar på konditori och bor i inackorderingsrum lika ensam som Hedda från Lund är i Stockholm. Sen sker det som inte var meningen, Maj är ute med kompisar och träffar en man. Hon blir gravid och i snabb följd därefter både gift med fabrikören och hemmafru. Kristina Sandberg gestaltar Majs tillvaro och hennes strävande att passa in i form av en inre monolog. Maj städar, lagar mat och bakar i sin ensamhet och försöker uppfylla både uttalade och outtalade krav. Inte helt lätt med en man som visar sig vara alkoholist och en elak svärmor vakande en trappa ner. Majs osäkerhet hänger inte bara ihop med att hon är ung kvinna, hon gör också en klassresa från enkel arbetarmiljö till välbärgad borgarklass i den nya staden. Kristina Sandbergs inifrånskildring ur Majs perspektiv är imponerande. Inte minst vad gäller hennes graviditet och förlossning och kontaktlöshet med maken. Enligt baksidespresentationen är det första delen i en kommande trilogi. Det kommer verkligen att bli spännande att få fortsätta följa Maj och hennes nyfödda dotter Anita vidare i tillvaron.

Märkligt med denna närhet både i innehåll och tidsmässigt men även i form mellan de nästan samtidigt utgivna berättelserna om Hedda och Maj. Liksom Sigrid Combüchen kliver också Kristina Sandberg eller hennes alter ego ibland in berättelsen och samtalar med både sin huvudperson och läsare.
Betyg *****

I hjärtat finns en junidag

Glad är jag efter måndagskvällens konsert och dagens recention i tidningen. Stolt över att ingå i Mousiké och få vara med att framföra vår körledare Örjan Lidéns fantastiska kompositioner och arrangemang.

Dagen efter

Lite trött. Konsert med kören igår kväll. En vit vinterkonsert "I hjärtat finns en junidag". Julen bara antydd. Det kändes bra som att det blev en fin föreställning inte bara för kören utan också för publiken.
Eftersom vi skulle vara klädda i vitt uppstod ett behov av klädinköp. Det ordnades hos Cina med inköp av 5 nystan Alpaca silk och ledde till en tunika färdig lagom till konserten. Inget foto har tagits än pga mörkret.
Ikväll följer jag online-stickcafét på Facebook istället för att sjunga som vanligt på tisdagskvällar. Ska passa på och se House på TV också. Har satt igång med julklappsstickning.

stickläget

Nej, jag har inte slutat sticka även om det blivit glest mellan stickinläggen. Senaste fotade fo är denna 22 leaves shawlette.  Började först sticka den i ett tunnt ullgarn men fick inte mönstret att stämma trots flera omtagningar och noggranna räkningar. Repade upp och bestämde mig för att strunta i den. Men kunde inte släppa tankarna på den när det dök upp alltfler bilder  på bloggar så det blev omstart i ett nytt garn i stashen, Malabrigo sock. Och nu stämde det! Helt missvisande är dock färgen på fotot ovan. Irl är schalen jeansblå. Vet inte om det är en schal som passar mig, som jag kommer att använda, men den var iaf rolig att sticka!
De senaste veckornas stickande har framför allt varit inriktade på två projekt med deadline i helgen som kommer. Det ena, ett linne i silk merino som jag skall ha på mig på körkonsert på måndag är klart. Det andra är en födelsedagspresent som skall överlämnas på lördag. Nästan klar är jag. Sen skall det nog bli en eller ett par mindre julklappsstickningar.

bokcirklar

Läsning är en ensam aktivitet. Oftast iaf. Högläsning är ett sätt att öppna läsandet och göra det gemensamt. Bokcirklar ett annat sätt. Jag gillar det uppsving som bokcirklar haft de senaste åren. Att prata om det man läst inte bara som det faller sig med dem man möter vid olika tillfällen, utan lite mer organiserat och med utgångspunkt att alla, åtminstone de flesta, har läst boken man pratar om. :-)
Det har duggat tätt mellan "mina" bokcirklar den senaste tiden, jag har haft fullt sjå att hinna med.
I lästanterna, bokcirkeln med vänner irl har vi läst Summan av dagarna av Isabel Allende, hennes senaste bok som är skriven till Paula hennes  dotter och berättar om det som hänt under de senaste åren, sen Paula dog. Alltså ingen roman utan mer självbiografi. Detta var flera i cirkeln besvikna på. Jag, som föreslog boken visste det. Isabel Allende berättar om familjen där hon själv har en samlande funktion. Om alla relationer, kriser och förvecklingar. Om hur hennes böcker under senare år blivit till. Om vardagsliv och fantastiska äventyr. Lite matt blev jag över svulstigheten i hennes berättande. Vi hade rätt olika upplevelser och meningar om boken i cirkeln.
Mitt betyg är ***
I bokcirkeln som startats genom biblioteket, eller läscirkeln som den kallas här, har vi hunnit läsa och träffats kring två olika böcker sen sist. Temat för cirkeln är moderna klassiker. Urvalet under hösten har Eva A, bibliotekarie och samtalsledare stått för. Den första boken vi läste Emile Ajars Med livet framför oss har jag redan skrivit om. I oktober läste vi Dödssynden av Harper Lee. Återigen blev jag förvånad över att denna bok undgått mig under 60- och 70-talen. Det har gått 50 år sen den skrevs. Det är en berättelse om en uppväxt i sydstaternas USA på 30-talet med fokus på rasism och motstånd mot rasism. En mycket amerikansk roman med glöd och sentimentalitet. Som tyvärr fortfarande är aktuell även om det skett mycket i sydstaterna sen dess.  Den sortens roman som man sträckläser och berörs av. Mitt betyg är ****
Den senaste boken vi läst i läsecirkeln är Väggen av Marlen Haushofer. Det var en känd bok, som flera vänner pratat om och gett boktips om under åren som gått men som jag värjt mig lite för. Förstod efter bara några sidors läsning varför. Berättelsen handlar om en kvinna som efter att ha blivit lämnad ensam i en stuga i alperna upptäcker att hon är utestängd från resten av världen av en glasvägg. Någonting har skett och på andra sidan finns inget levande liv. För att överleva måste hon klara sig helt på egen hand. Hur hon hanterar situationen praktiskt och känslomässigt handlar boken om. En överlevnadsberättelse, en modern Robinsson. Handlar det om ett yttre eller inre skeende? Är det spännande eller tråkigt? För mig var det en otäck men samtidigt spännande läsning som gjorde starkt intryck. Den kröp innanför så jag blev tvungen att värja mig genom att låta bli den som kvällsläsning. Hittills bästa boken i läsecirkeln *****
Detta att träffa helt nya människor och prata böcker med ger läsecirkeln en extra krydda. Samtalen blir också mer koncentrerade och riktade än vad de blir i min andra bokcirkel, Lästanterna, som ju består av vänner.
Bokcirklar är samtidigt något man numera kan följa och delta i genom media. Sen tidigare har jag hängt på P1:s bokcirkel i Biblioteket och genom dem läst om Anna Karenina och Alberte-serien och läst Buddenbrocks. Höstens utmaning på radion har varit Jane Eyre av Charlotte Brontë, ännu en klassiker. Den läste jag som tonåring och mindes som en fascinerande romantisk historia. Det visade den sig vara fortfarande vid omläsningen nu! Än mer gripen blev jag över skildringen av Jane som självständig kvinna nu. Mindes egentiligen mest Mr Rochester och den galna kvinnan på vinden som det skulle visa sig att han var gift med sen tidigare. Eftersom radiobokcirkeln har olika deltagare för varje läsning, blir behållningen varierad. Jane Eyre-programmen har varit de hittills bästa. *****
Även DN har denna höst startat en bokcirkel kring Karl Ove Knausgårds Min kamp del 1 som nu kommit ut på svenska. Jag hittade det norska originalet på biblioteket och beslöt mig för att följa cirkeln på nätet. DN hade engagerat tre läsare för tre samtal och utlovade ett avslutande möte med författaren himself. Min kamp i sin helhet omfattar sex böcker och har blivit mycket omskrivna och debatterade särskilt i Norge men också här hos oss. Knausgård skriver om sig själv, om sin uppväxt och sitt nuvarande liv i en realistisk form där "allt" finns med, alla små trivialiteter och göranden hit och dit som ingår i vardagen. Tankar, reflektioner och infall, känslor som kommer och går. Ord i massor, en stor pratighet som för mig gjorde det svårt att fokusera. Hade skummat igenom en hel del om jag läst på svenska. Samtidigt delvis intressant och gripande.  Allt kretsar kring hans pappa som styrde familjen med järnhand under Karl Oves uppväxt och nu dör gravt alkoliserad. Karl Ove och hans äldre bror reser till sin farmor där pappan bott under sina sista år och finner en fruktansvärd misär. Berättelsen är mycket självutlämnande och lämnar också ut både släktingar och nära anförvanter till författaren vilket upprört många.
Inte så konstigt tycker jag och har blandade känslor efter läsningen. Gick in på DN:s nätupplaga igår för att lyssna på det avslutande författarsamtalet. Men det fanns inte inlagt?? Alltså ingenting man räknat med att vi läsare och bokcirkeldeltagare utanför Stockholm skulle få del av!!
Mitt betyg ***