Lillebror Einar

Här är han vår efterlängtade baby; Einar ca 18 tim gammal. Olles och Nisses lillebror, Åsas och Magnus son och mitt tredje barnbarn. Född 29 juli på Sundsvalls BB.

Denimstickning mm

Det är andra gången jag har en stickning på gång i Denim. Denna gång i Rowans Denim färg Nashville. Denimgarner är en av mina garnfavoriter, inte stickmässigt utan för resultatet. Det är ett hårt bomullsgarn att sticka i, därför funkar det inte att sticka mer än ett tio-femtontal varv åt gången, åtminstone inte för mig. Men fint blir det. Denna stickning skall bli koftan Glee från Kim Hargreaves Nectar. Oftast stickar jag på koftan till Rapport.

Ännu en baddag vid havet med långsimning, för mig är det kring 500m. Någon tränad simmare är jag inte men gillar att simma. Håller på att göra det till en vana, en trevlig sån.

Det är inte ofta jag lämnar en bok halvläst, men nu har det skett; med Busters öron av Maria Ernestam räckte det med ca 100 sidor. Alldeles för pladdrig och ensidig mamma-beskrivning för min smak. Dessutom fick beskrivningen av huvudpersonen, en jämnårig kvinna mig att känna mig gammal.

En underbar högsommardag

Äntligen högtryck och värme!! Dagen har jag tillbringat i Hartungsviken på Alnön strax utanför stan. Här finns underbara sandstränder. Inte jättevarmt i vattnet men tillräckligt för att kunna ligga i och simma. Finns det något bättre än att simma i havet en varm och solig julidag? Vattnet kunde förstås vara saltare, men detta duger. Manetfritt är det.

Mellan baden har jag stickat på den fjärde "upp och ner"-sockan och lyssnat vidare på Vulkanens mun. Ända tills Åsa, Magnus (min svärson) och Nisse dök upp på stranden. Mera bad blev det.

Efter badet gick Åsa, pojkarna och jag till hamnen för att beskåda Ostindiefararen, det stora skeppet som legat här i tre dagar. Pojkarna var pirater eftersom alla pirater skulle bli bjudna på glass. Nisse och jag deltog i allsång för barn. Åsa tog med pojkarna upp på rundvandring på båten. Ett imponerande skepp var det!

Den här piraten har tappat båda framtänderna, därav vampyrgrinet.

Hemma igen har jag njutit av en god middag på balkongen med stickning och P2 utsändning från Korrö folkmusikfestival. Fortfarande +20 vid midnatt.

sommarvardagar

Trots att jag bara varit hemma hittills denna sommar och har gott om tid, så blir det glest mellan blogginläggen. Ändå sitter jag en stund vid datorn mest varje dag, kollar mail och läser andras bloggar utan att komma mig för att skriva något. När man är hemma är dagarna sig rätt lika. Lång frukost med tidningsläsning och Sudoko-lösande, som inte alltid lyckas. Ibland ett korsord. Sen en tur till utebadet för några simlängder i bassängen. Åtminstone varannan dag. På eftermiddagen Sommar på radion och stickning. Lite läsning. Kanske en tur på stan (tio min promenad eller cykling). Mat. Sitta på balkongen och fika eller dricka ett glas vin. TV, om det nu är något att se, men åtminstone Rapport. Lite tråkigt emellanåt, eftersom de flesta jag umgås med har semester och inte är kvar i stan. Trevligt är att stickkaféet är igång trots sommarstiltjen. Vi fortsätter att träffas på onsdagarna men har fått byta fik tillfälligtvis eftersom Deliceranos där vi annars ses har semesterstängt.

Hittills har det varit skapligt väder men rätt växlande typiskt svensk sommar. Inte riktigt läge för att åka till havet och ligga på stranden.

Helt ensam är jag inte heller utan det blir en hel del umgänge med min dotter och barnbarnen. Alla väntar vi på babyn som vid det här laget bott i hennes mage i 40 veckor. Varje gång telefonen ringer, hoppas jag att det är hon och att det är dags för mig att rycka ut som mormor och ta hand om Olle och Nisse som skall bli storasyskon.

En hel del stickning och läsning blir det förstås. Just nu har jag inte mindre en fem stickningar på gång; två olika sockstickningar båda i favoritsockgarnet Lorna Lace, fortfarande Zetorschalen i Malabrigo, en UFO från i vintras som skall bli en ribbstickad väst eller kanske en tröja och en alldeles ny kofta i Rowan denim. Gemensamt för dem alla är att de är blåa i olika nyanser. Inga bilder i kameran för tillfället så det får bli nästa vecka. Har stickat färdigt och gjort efterarbetet på lite babykläder också.

Har lyssnat färdigt på Lördag av Ian McEwan. Han är en ny bekantskap för mig. Boken är en bestseller (vilket jag inte kände till innan) som beskriver livet för en hjärnkirurg i London under en februaridag 2003. Den är full av detaljrika beskrivningar av hans arbete med utvidgningar och associationer till både familjelivet och det samtida politiska läget. Historien startar med att han vaknar i gryningen och ser ett brinnande flygplan på väg på himlen in mot London. Mitt i den nionde skivan (av tio) blev det ett raspande och resten av skivan funkade inte trots avtorkning. Att jag blev irriterad... tog mig till biblioteket dagen efter och hade tur. Boken fanns inne så jag kunde läsa det missade stycket och sen lyssna på den avslutande skiva. Hans koncentrerade sätt att beskriva detaljrikt passade väldigt bra att lyssna på. Åter en bok som jag rekommenderar. Definitivt inte den sista jag läser av Ian McEwen.

I vulkanens mun av Helena von Zweigbergh har efterträtt Lördag som talbok. Den har jag laddat ner från DN till min mp3, mycket nöjd med att ha fixat det. Lyssnar mest på den under promenader. Tidigare har det bara handlat om talböcker på skivor och lyssning i vardagsrummet till stickning.

I avdelningen deckare är den senaste Måntunneln av Jim Kelly. En engelsk deckare som utspelas i Norfolktrakten i östra England med utvikningar till krigsåren och italienska krigsfångar som sattes i fångenskap där. En ordinär engelsk deckare av en okänd författare.

Sommarläsning

Jag har läst mindre än vanligt hittills denna sommar, men en del har det ändå blivit;

Håkan Arvidssons Vi som visste allt handlar om vänsterrörelsen i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Den bygger på hans minnen från studentvänstern i Lund. Det har varit en intressant läsning som tagit lång tid. Han skriver lite väl uppstyltat, "träigt" för min smak, särskilt när det gäller sin uppväxt och de egna upplevelserna, men hans politiska analyser flyter bättre. Han gör en hel del intressanta analyser av vad som skedde då för femtio år sedan och hans kritik av vänsterrörelsens ideologi är hård. För mig har läsningen av hans bok inneburit återupplivande av ungdomsminnen av politiska aktiviteter inom främst KU, gamla VPK:s ungdomsförbund men också i solidaritetsrörelser som bla FNL-grupperna och i kvinnorörelsen i först Trollhättan, sen Uppsala och i Göteborg. Det var mycket intensiva år fyllda av möjligheter och framtidstro. Jag har omvärderat en del av ståndpunkterna från den tiden och håller i mycket med Håkan Arvidsson, vänstern hade och har många starka och positiva sidor men mycket kan också ifrågasättas. Boken rekommenderas i första hand till er som var med då, även om den är lite trögläst emellanåt.
Annika Thors Motljus är en nyutkommen roman om en grupp ungdomar som hyr en gammalt pojkhem och bildar ett sommarkollektiv några somrar i slutet av 70-talet. Här finns lite av stämningen från samma epok beskriven. Synd att den manliga huvudpersonen Ronny som senare blir känd filmregissör är en så ointressant figur.
I Maria Svelands Bitterfittan avundas huvudpersonen Sara som är född på 70-talet oss som var unga då. Hon är trött och besviken på kärleken och den bristande jämställdheten hon möter som småbarnsmamma och känner sig som en bitterfitta.
Citat ur boken: "När glappet mellan dagdrömmarna och verkligheten blir för stort, det är då man blir en bitterfitta. Jag försöker kämpa emot men problemet är att det faktiskt finns en hel del anledningar som det inte går att bortse från."
Jag håller med! Har en del erfarenheter som gör att jag skulle kunna skriva Bitterfittan del 2 och också del 3.... Läs boken!
Att föda som en man av Tove Karlsson passar bra att läsa parallellt. Den är en tvärvetenskaplig undersökning av barnafödande i ett könsneutralt perspektiv. Mycket välskriven och lättillgänglig. Tove Karlsson konstaterar att kvinnor fortfarande trots modern teknik förväntas se smärta som naturlig och som något som förstärker den födandes upplevelse av förlossningen. Hon kritiserar den rådande synen på mödraskap och krav som ställs på mödrar som att till varje pris amma sina barn mm. Allt håller jag nog inte med om. Men detta är också en läsvärd bok.

Tröjor i Delsbo

I söndags åkte Åsa och jag på spelmansstämman i Delsbo. Mycket folk, spel och dans - och många vackra stickade Hälsinge-tröjor i lite olika varianter, mest i Delsbomönster. Vi gick runt och beundrade. Man blev riktigt sugen på att sticka en själv. Jag gillar både mönstren och färgerna. Det var många som bar folkdräkter på stämman. Vi lyssnade på bla Skäggmanslaget och en trevlig grupp som bestod av fyra kvinnor från Delsbo som spelade höjdar-låtar. Vi pratade lite med dem efteråt men glömde typiskt nog fråga vad de kallar sig. En del av låtarna hade en av dem i gruppen gjort.

Baddagar

Hela veckan har det varit Sporthallens utebad som gällt. Nisse, mitt sex-åriga barnbarn går på simskola där. Jag har simmat några längder varje dag och sen badat med barnen och umgåtts med dem och Åsa, min dotter. De sista dagarna har det varit riktig högsommarvärme. Tyvärr verkar det bli kallare redan imorgon. Det är skönt att simma och bra fotträning. Har tänkt fortsätta regelbundet i utebadet på mornarna under resten av sommaren. Som kommunanställd i Sundsvall har man den fina förmånen att bada gratis i utebadet och inomhus under vintern. Skönast är förstås bad i naturligt badvatten, helst i havet för min del, allra helst på västkusten i det vi som kommer från Sveriges framsida kallar "det riktiga havet". Men Bottenhavet duger också bra, när det bara blivit uppvärmt. Runt Sundsvall finns underbara badstränder. En fördel här jämfört med Bohuslän är att det är garanterat manetfritt.


Just nu pågår sommarens gatufest i stan. Jag hör musiken från en av scenerna ända in i lägenheten. Fullt ös från flera scener mitt i stan från ons till imorgon. Mängder av artister från Gary Moore till The Ark och Håkan Hellström. I onsdags när det var fritt inträde gick jag ner en sväng och lyssnade på Sven-Ingvars. Övriga kvällar stängs centrum runt torget av, det kostar över 300 per kväll att gå in. För dyrt tycker jag tom för Håkan Hellström. Skulle hellre vilja åka på Delsbostämman i helgen men ids inte riktigt planera för det.


En del stickande och läsande blir det framförallt på kvällarna. Ja, sticka gör jag också vid badet. Just nu ett par sockor med start från tån för första gången. Strävar också med att avsluta en barntröja i bomullsgarn till en väns barnbarn som redan hunnit fylla ett år. Den har legat vilande länge, kom av mig när jag upptäckte att den blir alltför stor, antagligen lagom till nästa sommar. Zetorschalen växer långsamt. Det är en trevlig och njutbar stickning både mönstermässigt och garnmässigt som gärna får vara pågående ett längre tag.


Som sommarläsning håller jag just nu på med nostalgiomläsning av de senare volymerna om Anne på Grönkulla. ! För mig är det bland det mest romantiska (och nostalgiska) man kan läsa. Älskade böckerna om Anne som tonåring, vilket också min dotter har gjort.


En del annat ligger på nattygsbordet också förstås.

Laminaria och Zetor

Här är den, Laminarian! Jag är mycket nöjd. Det var ett roligt mönster att sticka och en underbar grön färgblandning som ger associationer till fjällen, för mig. Så där ser skogslandet i fjärran ut när man står på en fjällsluttning och beundrar utsikten. Schalen är stickad i Evilla, entrådig ull från Estland på stickor 3.5, Addi Lace, som är favoriter just nu. Garnet är lite för stickigt för användning över tunna sommarkläder, så Laminarian får vila för vinterbruk.
Så upptäckte jag att någon stickad mjuk schal passande nu det har jag inte. Men däremot det allra mjukaste garn som tänkas kan - den nyinköpta härvan Malabrigo. Och dessutom ett tips på ett mönster lämpligt för Malabrigo från Cina, nämligen Zetor:



Zetor finns att hämta på Ravelry.
Parallellt håller jag som bäst på med babystickningar och ett par sockar i det senast inköpta Lorna Lace-garnet. Istället för sockklubbens junisockar som jag tyckte var lite väl lika majsockarna, prövar jag att sticka från tån istället för från mudden. Lite knepigt är det med hälen. Det funkade inte alls till TV-tittande utan kräver total koncentration så här första gången, åtminstone.
Jag har dragit ut sockklubbens julimönster idag också. Dom skall absolut stickas framöver.

För övrigt har det hittills varit en trist vecka med halvdant väder. Jag blev förkyld i midsommarhelgen, ett virus som dök rakt ner i bröstet och gjort det tungt att andas. Typiskt, den här veckan hade jag tänkt starta projekt träning med simning, styrketräning och promenader. Men det har blivit ytterligare slöa dagar. Även projektet städa lägenheten och sortera/slänga skräp ligger nere.

midsommar

För första gången någonsin har jag firat en ensam midsommar hemma. Bilden är tagen från min balkong vid midnatt på midsommarafton. På dagen gick jag upp till Norra berget för att ta del av det traditionella midsommarfirandet där med dans kring stången och folkdansuppvisning. Fint väder var det och mycket folk, men nästan inga bekanta. Hem till sill och färskpotatis och sen en stunds fiolspelande, innan stickningen kom fram igen.

I veckan besökte min dotter och jag Garnkorgen , vilket naturligtvis resulterade i nya garner. Några härvor Lorna Lace, två nystan Rowan cotton glance och en oemotståndlig härva Malabrigo. Inte för att jag vet vad det skall bli av det sistnämnda garnet, men det var oemotståndligt. Sökte efter tips på Raverly igår men hittade ingenting som lockade. Ja, jag sökte inte igenom allt, bara de senaste 25 utlagda sidorna (eller vad man kallar varje uppslag med en grupp presentationer). En härva är ju heller inte mycket att komma med, måste förstås köpa lite mer. Kanske det kan bli en schal??? Är det någon stickare som har förslag på en lämplig schal av två till tre härvor Malabrigo?

Nu till böckernas värld:

Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib är den senaste boken vi läst i bokcirkeln. Vi blev alla mycket tagna av denna berättelse om den afghanska kvinnan Shirin-Gols liv. Författaren som också är dokumentärfilmare med tysk-iransk bakgrund mötte Shirin-Gol i ett flyktingläger. Boken är en stark och skakande skildring av hur villkoren ser ut för en fyra barnsmamma på ständig flykt. Den är hemsk, naturligtvis, men samtidigt mitt i allt det vedervärdiga som pågår i ett land där det ena kriget avlöser det andra alltmedan kvinnor utsätts för förtryck och förnedring, så finns där också godhet och vänlighet hos enskilda människor. Läs den, den berör! Den finns i pocket.

Samtidigt som jag läste om Shirin-Gol, har jag också återvänt till Moa Martinson och läst om Kvinnor och äppelträd. Blev inspirerad av Mia som skrev om Moa på sin blogg. Också det var en läsning som berörde om kvinnors livserfarenheter under det tidiga 1900-talet i Sverige. Moa är lite svulstig och känslosam i sitt sätt att skriva. Det tar ett tag att komma in i hennes stil. Så ge inte upp för snabbt om du börjar läsa henne, hennes böcker är också läsvärda. Skall söka efter Ebba Witt-Brattströms avhandling om Moa nästa vecka på biblioteket.

Marie Hermanssons Mannen under trappan har jag lyssnat till under stickandet. Den startar i en idyllisk skildring om hur en familj med två småbarn lyckas köpa sitt drömhus i Bohuslän. Efter en tid stöter mannen i familjen på en liten man som säger att han är inneboende i huset och bor under trappan vilket inte alls blir accepterat. Långsamt stegras berättelsen och blir alltmer kuslig på ett suggestivt sätt. Det blir allt oklarare vad som är verklighet och vad som är drömska upplevelser. Bla inträffar ett mord. Ändå är det ingen deckare, men boken är spännande på ett sätt som de flesta deckare inte är.

Min Laminariaschal är färdigstickad och håller på att blockas! Jag väntar otåligt på att den skall torka.

WWWKIP

WWWKIT = world wide knit in public. Eller internationella stickdagen som inföll den 14 juni, i lördags. Här sitter vi i Mittmaskan med våra stickningar i Vängåvan i Sundsvall. Riktigt trevligt hade vi. Det kom fram en hel del folk som blev intresserade, bla flera av mina andra vänner och bekanta. Vi fick idéer om hur vi skulle kunna göra dagen mer känd och synlig nästa år genom annonsering och kanske utställning.







Så här långt hade jag kommit på Laminaria-schalen i lördags. Sen dess har jag stickat mycket. Nu är det bara fem varv kvar. Det har verkligen varit en trevlig stickning, särskilt de sista mönsterrapporterna. Jag gillar färgen också, olika nyanser i naturgrönt. Som en skog med både barr- och lövträd blandat. Det syns inte så bra på bilden ovan. Ska försöka få fram det vid nästa fototillfälle, när den är helt färdig.

Fredagkväll

Sommarlovet har börjat idag för barnen här i Sundsvall. Vädret har återgått till det normala för juni, dvs småkallt, växlande med både solstunder och regnskurar. I onsdags fick studenterna gå ut i ösregn. Lite bättre blev det dagen efter när alla andra elever slutade.
Tisdagen tillbringade jag till största delen på bussresa tor Umeå. Det var dags för återbesök ang min fot. Hade räknat med att det var slutbesiktning och att kunna återgå till normaltillvaro igen, med extra träning förstås. Men nej, helt ok var det inte. Fotleden är fortfarande svullen och värker en del. Ytterligare ett besök kommer det att bli i höst. Men jag skall gå utan stödskena nu på slät mark och kan börja träna succesivt. Än behövs kryckorna när jag går lite längre men snart skall dom förpassas till förrådet igen. Skönt!
Ikväll har jag stickat på schalen till Tre kärlekar på TV. En riktigt bra serie, som jag bara sett ett par avsnitt av tidigare. Efter det blev det ett glas vitt vin och en liter jordgubbar. Idag kostade jordgubbarna bara 20 kr och då måste man bara köpa. Har ätit jordgubbar nästan hela veckan på studentfiranden, skolavslutningsfika hos barnbarnen, i frukostfilen och bara direkt från lådan. Mums, färska svenska jordgubbar är underbara!
Imorgon, på internationella stickdagen skall vi stickare i Sundsvall träffas på stan för en gemensam stickträff utomhus om nu vädret tillåter det. Min schal börjar bli riktigt stor. Varven blir väldigt långa men är roliga att sticka. Eftersom varannat varv är vanlig avigstickning blir det lagom växling mellan fokuserad och avslappande stickning. Skulle behöva en extralång rundsticka kanske kan GarnkorgsMaria ordna en snabbleverans till imorgon...

Länge sen sist

Det har gått nästan två veckor sen jag skrev sist. Dagarna bara rasar iväg trots att jag har det relativt tomt runt mig, åtminstone dagtid. Om några dagar slutar barnen skolan och om ytterligare en vecka börjar sommarledigheten för oss läraranställda. Hela denna termin har jag varit helt sjukskriven och mått mycket dåligt efter kränkande särbehandling i jobbet. Det verkar vara alldeles omöjligt att få upprättelse och en möjlig positiv arbetssituation. Jag betraktas som en besvärlig person som "tog energi i gruppen" (en av skolchefernas formulering), därför fick jag inte ingå i det nya team som bildades av mina specialpedagogkollegor inom förskolan, för att utveckla verksamhetens kvalitet och ge alla kollegietillhörighet. Detta hände för ett år sen. Man tom nyrekryterade två personer. Under förra terminen var jag placerad i ett område som ett löst påhäng med oklara arbetsuppgifter. Orkade till i december. Sen dess möten i mars, april, maj med olika deltagare; försäkringskassan, arbetsgivare, läkare, personalkonsulent. Beslut om förflyttning och arbetsträning, men allt är luddigt och oklart och tiden går. Fortfarande vet jag ingenting om framtiden. Det känns bara för djävligt. Efter nästan 15 år som beteendevetare och efterhand specialpedagog, totalt 30 år barnomsorgen/förskolan i Sundsvall så är jag ingenting värd.

..........

Nu räcker det med klagomål. Att läsa och sticka och blogga (tillsammans med fiolspel och körmusik) har hållt liv i mig under våren. Nu återvänder jag hit!

Mitt blåa linlinne är äntligen färdigt och använt för första gången. Det tog sin tid att få till spetskanterna och halsringningen så att passformen blev bra. Nu är jag nöjd! Tack Barbro för mönstret. Jag ändrade ärmspetsen lite.

Min Laminaria-schal växer så sakteliga. Det är roligt att sticka på den men lite varmt med ullgarn i värmen.

Några böcker har det också blivit sen sist:

Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg. De tio syskonen växer upp under tidigt 1900-tal i en skånsk familj som äger och driver ett mejeri. Den äldste brodern fungerar som dominerande pappa för de andra och försöker hålla ihop syskonskaran även när de efterhand blir vuxna. Hela historien berättas av syskonbarnen som utifrån brev, dagböcker mm ställer samman en delvis mycket tragisk dokumentation. Det tog mig längre tid än vanligt att komma igenom den. Bitvis var den rolig mitt i tragiken och bitvis surrig och omständig

Fjärilen i min hjärna av Anders Paulryd är skriven under hans sista månader i livet och kom ut i vintras när han just avlidit i lungcancer. En stilla samling tankar och betraktelser i en tunn bok, väl värda att läsa.

Också nästa bok En sorts kärlek av Ray Kluun handlar om döende i cancer men det är en helt annan typ av bok. Den utspelas i Amsterdam kring ett ungt framgångsrikt par som lever ett lyxliv fyllt av fester och resor i storstans innekretsar. Allt vänds upp och ner när hon får bröstcancer. Medan hon tvingas till behandlingar och stora förändringar i livsstilen fortsätter han som förut med att festa, supa och vara otrogen. Enligt baksidan bygger boken på författarens eget liv, den är skriven i hans perspektiv i en grabbig stil och blev en bestseller
Även den är mycket sorglig mitt i alla festskildringar.

Åsa Larssons Systrarna Hietala är en kort berättelse som jag lyssnat på i hennes egen uppläsning. Systrarna lever med sin far i ett ensligt lappländskt torp. Handlaren i den närbelägna byn börjar intressera sig för den yngsta dottern och hon blir smickrad. Inte förrän efter bröllopet inser hon hur fruktansvärd framtiden kan komma att bli. Trots allt, slutet gott när hon tar saken i egna händer.

Att läsa Mons Kallentofts Midvinterblot mitt i den senaste veckans värmebölja var lite märkligt. Detta är en deckare, den första i en trilogi, som utspelar sig i midvinterkyla i Linköping med omnejd. Det är en otäck mordhistoria som visar sig hänga samman med gamla hemligheter och oförrätter och övergivanden. Riktigt kusligt.

Seduction socks och Annefötter-muddar

Maj månads sockar och muddar i Sockklubben och Pulsklubben är klara! Jag gillade båda mönstren och kan tänka mig använda dem igen. På sockarna blev det fel på flätorna, jag läste mönstret för slarvigt. Det blev upptäckt på förra veckans stickkafé. Ja, ja allt måste inte vara symmetriskt. Garnet är Regia Silk, en trevlig bekantskap.

Kanske undrar någon stickare som brukar läsa här var mitt linlinne tagit vägen. Efter många mödor och flera upprepningar av spetskanter och tilläggsstickning för halskanten blev det klart igår. Men innan fotografering tänker jag blocka det.

Nästa projekt skall bli en schal. Har dragit ut flera från olika håll och bestämt till sist att det ska bli Laminaria. Med grönt Evilla-garn som inte var lätt att nysta upp. Satt uppe till kl 1 inatt för att bli klar.

Så här långt har jag hunnit idag:

Är nöjd med att ha klarat ut de första stegen på mönstret. Schalmönster i spetsstickning är ganska nytt för mig. Det är första gången med estnisk spets.

En bok om barnbarn

När vi spelade Afrikas stjärna heter Merete Mazzarellas nya bok som jag sträckläste häromdagen. Det är en bok om att vara farmor och att ha barnbarn. Merete Mazzarellas barnbarn bor i Chicago, vilket påverkar den relation hon kan ha med dem. Att hennes son och barnens mamma är skilda gör hela situationen ännu mer komplicerad. Boken är mycket personligt skriven kring många blandade känslor som väcks i mötena med barnbarnen. Merete M känner sig emellanåt gammal och funderar bla över skillnaden i att vara farmor jämfört med att vara mormor. På svenska skiljer vi mellan mormor och farmor, det gör man inte i andra språk. Varför undrar jag. Finns det några andra språk som också gör det? Är det någon som vet? Jag kommer bara på språk som inte skiljer på mormor och farmor.
Själv har jag hunnit vara mormor i drygt nio år och väntar nu på att bli det för tredje gången. För mig är det tvärtom, mina barnbarn finns här i stan och det är jag jätteglad för. Som mamma till också en pojke, blir jag kanske farmor också i framtiden och får chansen att jämföra rollerna.

Folkmusikresa

GUN-BRITT Å DOM kallar vi oss ett gäng kvinnor (och en man) från Sundsvall och Härnösand som träffas varannan vecka i studiecirkelform för att spela folkmusik på fiol mfl instrument tillsammans. Ibland händer det att vi spelar till dans. I helgen gjorde vi för tredje gången en resa till Siljansnäs för att hälsa på vår tidigare medlem Lill-Kersti som flyttade från Härnösand till Dalarna för några år sen.

Just nu är vi 18 som deltagit i spelningen under våren. Vi var 16 som gav oss iväg till Siljansnäs . Utöver att umgås med henne var vi inbjudna att spela till dans arrangerad av det lokala folkdanslaget.

I Siljansnäs var det grönt och vackert som en dalmålning när vi anlände i fredags. Körsbärsträd och äppelträd blommade i sån mängd att det påminde om Astrid Lindgrens Körsbärsdal. Lill-Kersti bjöd på god soppa och vi åt, drack och spelade inklämda i hennes vardagsrum till framåt natten.

På lördag morgon när vi vaknade såg det ut så här:

Den 17 maj!! Hela dagen ända tills kl 02 nästa natt snöade det tätt!! Det blev till att pulsa i snön, ibland upp till knäna, alternativt slira fram i snömassorna på hala däck när vi skulle ta oss mellan stugorna vi bodde i och spellokalen. Siljansnäs ligger dessutom i en backe. Som tur var hade Kicki som jag, som använder kryckor fortfarande, åkte med fyrhjulsdrift på sin bil, så den tuffade på som en traktor i snön.

Det var inte precis rätt väder för att åka på dans. Men 16 tappra dansare kom och det blev en bra kväll. Roligt hade vi som spelade och det verkade som dansarna trivdes också.

På söndagsmorgonen låg fortfarande snön. Mias och Katarinas bilar fick skottas fram ur två snöhögar. Tyvärr knäckte den tunga snön en mängd grenar på de blommande träden. Men solen tittade fram och vägarna var torra när vi for norrut efter en fantastiskt trevlig och spännande spelhelg.

Under bilresorna stickade jag på min första Seduction-socka. Har just börjat på den andra och skall gå iväg till stickcaféet strax för att fortsätta.

Älskad, saknad

Älskad, saknad är en amerikansk kvinnoroman skriven av Joyce Carol Oates. Jag blev nyfiken på den genom Mias blogg Sagt och gjort... . Boken handlar om Nikkis mamma Gwen, som dör en våldsam död. När Nikki, som är drygt 30 sörjer och städar ur sitt barndomshem, möter hon sin mamma i nya sammanhang. Gwen har i hela sitt vuxna liv varit hemmafru i en amerikansk småstad. När döttrarna flyttat har hon ägnat sig åt umgänge med gamla vänninor och välgörenhet. Hon är en känd person i staden. Genom dotterns beskrivning framstår hon som en äldre kvinna, ändå är hon bara 56 när hon dör. Jämnårig med mig. Det känns lite förvånande och väcker tankar kring hur olika kvinnoliv kan se ut, beroende på om man har ett yrkesliv eller inte. Naturligtvis är det mycket annat som spelar in också. Jag funderade också en del på relationen till min egen mor, som inte lever längre. Det är mycket jag inte vet om hennes liv. Boken var lite trög och pratig i början, men tog sig efterhand. I slutet kunde jag inte lägga den ifrån mig.

Quill lace

Det var ett tag sen det var påsk. De här sockarna som var sockklubbens påskmönster har jag haft på stickorna sen dess. Mönstret var helt ok men jag gjorde fel emellanåt. La till resårkant på mina sockar. De är stickade i Regia bambu,som var ett trevligt garn att sticka i.

Kvinnors liv

Anna Karenina av Lev Tolstoj är utläst. Jag är mycket fascinerad av den. Anna Karenina är en adelskvinna som lever i ett äktenskap med en allvarlig statlig tjänsteman, när hon möter greve Vronskij som är yrkesofficer och ungkarl. De två blir häftigt förälskade och Anna Karenina klarar inte av att leva kvar i sitt döda äktenskap. I 1870-talets överklassliv i Ryssland blir hon stämplad som en dålig kvinna, som går över gränsen till det tillåtna. Det hela slutar i en katastrof. Överklasskvinnor i det ryska samhället levde i en liten krets bestående av familjen och umgänge med andra inom överklassen. Deras uppgift var att ha hand om hushållet genom att leda tjänstefolket samt att se till att samvaron blev trivsam och samtalen flöt på visiter, middagar och andra tillställningar.

Anna Karenina är bara delvis en kvinnoskildring. Mycket stor plats tar andra parallellhistorier, särskilt den om Levin, Tolstojs alter ego, som mestadels lever på landet på en stor herrgård och är mycket intresserad av jordbruk. Han grubblar mycket och är ofta osäker och vankelmodig. Också detta en intressant levnadsbeskrivning. Och det finns flera till.

Efter Anna Karenina har jag läst Anita Nairs Kvinnor på ett tåg. Akhila som är en 45-årig indisk kvinna, arbetar i statlig tjänst, hon är ogift och har inga barn, men får som ung försörjningsansvar för familjen när hennes far dör. När boken börjar lever hon med sin systers familj och känner sig helt uppäten. På en tågresa genom södra Indien träffar hon fem andra kvinnor och ber dem om råd kring vad hon skall ta sig till. De andra kvinnorna berättar om sina liv för henne. Alla har de utsatts för påtvingade äktenskap på olika sätt och levt utsatta. Detta trots att de alla kommer från relativt välbärgade familjer som tillhör Brahmin-kasten. En mycket intressant och gripande, välskriven bok!

Perdita

Här är mina Perdita-muddar i två av de tre varianter som presenterades i Pulsklubben som påskmönster. Jag har stickat dem i ett merceriserat bomullsgarn som heter Catania. De var roliga att sticka och det gick snabbt. Lite bökigt tycker jag det var att lägga in pärlor från rätsidan som man efter min tolkning ska i det här mönstret. Pärlorna syns dåligt på bilden.

Sköna maj

Äntligen maj och idag skiner solen igen.
Valborgsmässoafton firades som vanligt med knytkalasfest hos vänner. Det är alltid lika överraskande att det funkar med knytkalas. Det blev som tidigare ett dignande bord med fisksoppa, lax i olika former, pajer, sallader, bröd och ost och goda efterrätter. Mums! Vi sjöng vårsånger och hade en egen liten trädgårdsbrasa som tändes i rätt tid, när det var mörkt ute. De allmänna brasorna tänds nästan alltid för tidigt på kvällen, när det ännu är ljust och då missar man stämningen.
Första maj bröt jag mot traditionen och stannade hemma från demonstrationen. Inte för att jag tröttnat på att gå i demonstrationståg och skrika slagord. Det förblir viktigt. Utan pga foten. Det går bra att stödja försiktigt på den och gå med kryckor, men inte så långa sträckor.
Jag håller som bäst på att bekanta mig med den nya datorn och fått hjälp av Erik (min son) som är hemma på besök över helgen.
Har letat, men ännu inte hittat installations-cd:n för min kamera och fixar inte att lägga in bilder direkt på datorn, så det blir bildlöst idag.

På stickningsfronten har jag hållit på med diverse småplock; muddar till en kompis, påskmönstrade muddar i Pulsklubben i två varianter, en babymössa, påsksockarna i Sockklubben och en bit spetskant till linlinnet. Har också dragit ut de nya mönstren för maj för både Pulsklubben och Sockklubben men inte bestämt mig än för om jag skall sticka dem.
Under resten av dagen skall jag vara barnvakt, gillar inte det ordet, jag skall vara tillsammans med Olle och Nisse, mina barnbarn medan deras föräldrar åker på bröllop. Det är väldigt trevligt att ha barn och barnbarn i samma stad och kunna umgås mer regelbundet. Tidigare har de bott först i Stockholm och sen i Umeå.