Cinas garn

Vi har fått en ny garnaffär i Sundsvall! Carina har övertagit Lottas affär, Ester Nilssons eft har blivit Cinas garn. Det har verkligen blivit en ny butik av en gammal. Carina har rivit ut allt, röjt, målat och satt in ny inredning. Jättefint. Ljust och öppet och inbjudande. Carina är verkligen rätt person för detta. Ett lyft för alla stickare i stan!

Några av oss från Mittmaskan och stickkaféet stickade gemensamt en blombukett och lämnade över i torsdags på öppningsdagen.

Äntligen har Färgkrafts garn hittat hit. Helt oemotståndligt! Vi är många som fallit för de underbara färgerna dessa första dagarna.

Mina härvor ligger på bordet i vardagsrummet för beundran och klappar. Köpte också ett litet häfte med Färgkrafts mönster. Men det är svårt att bestämma vad det skall bli av garnet. Skall försöka koncentrera mig på att sticka färdigt Glee, den pågående Denimkoftan först.

Senast läst

Två böcker, av helt olika karaktär ur min pågående hög, har blivit utlästa de senaste dagarna.
Först Min andliga resa med Martin Lönnebo av Arne Rheberg. I förordet skriver Arne R att boken var tänkt att bli en biografi över biskop Martin Lönnebo men kom att bli en uppteckning av ett fyra månader långt samtal dem emellan. Det är ett samtal om tro, om sorg, död och tröst, om svenska kyrkan och den kristna trons djup. Mycket personligt skriven. Arne Rheberg är länge tvivlande och blir irriterad över biskop Martins godmodighet. Han uttrycker det i förordet: "Hans gammaltestamentliga metaforer uppfattade jag som ett gullande med Gud. Och hans saktmodiga försonande av allt och alla kändes länge så påfrestande heligt att jag fick lust att ge honom en rak höger för att se om han vände vänstra kinden till".
Biskop Martin får utstå en hel del irritationer och anklagelser men mötena kommer att påverka Arne Rheberg på ett livsavgörande sätt. Samtidigt som han beskriver sin egen resa lyckas han göra ett nära porträtt av Martin Lönnebo. För många kristna också för mig en av våra största svenska kyrkomän. Detta är en bok att läsa sakta och fundera kring för er som är intresserade av kristen tro.

Även den andra boken bör läsas i korta avsnitt av helt andra skäl; Things I Learned from Knitting ... whether I wantet to or not av Stephanie Pearl-McPhee. Stephanie är en canadensisk stickbloggare och kåsör som skriver korta humoristiska texter om stickandets lustfylldhet och vedermödor. Småtrevlig, men lite tjatig om man inte styckar upp den ordentligt.
Många lärdomar ger den som tex att bäbisar växer fort, att det man stickar blir fortare färdigt om man faktiskt stickar fortlöpande, att stickare gärna hjälper varandra. Allt som allt 43 olika saker hon lärt sig av stickning.

Sista helgen före skolstart

Det har återigen varit en intensiv och trevlig helg. Åsa, min dotter, hennes man och lilla Einar for iväg på bröllop i Stockholms skärgård i fredags och jag har tagit hand om storebröderna Olle och Nisse. I fredagskväll fick de följa med och vara publik när min kör framträdde och sjöng våra gamla medeltidssånger på helgens medeltidsfestival i Njurunda utanför Sundsvall. För nästan 20 år sen gjorde kören ett medeltidsspel kring en pilgrimsvandring mot Nidaros uppbyggt av gamla upptäcknade medeltids och renässanssånger, några av dem kommer från en stor samling sånger som finns på Carolina Rediviva. Vi fick dem genom ett samarbete med Kalenda Maya, en norsk medeltidsgrupp. Alltihop blev ett spel som vi kallade Jycklare och djävlar och uppträdde med i en massa föreställningar bla medeltidsveckan i Visby, medeltidsmuséet i Stockholm och på en festival i Ungern, utöver Sundsvall och Västernorrland.

När vi nu blev tillfrågade av vår gamla körledare Anna-Lena om att återigen framträda med medeltidsprogram var vi kanske hälften av kören Mousikés nuvarande medlemmar som nappade, samt några av de som slutat i kören sen dess. Jättekul var det att återuppliva den gamla repertoaren. Det mesta satt kvar, när vi började sjunga!

Igår och idag har det varit härligt sensommarväder här i Sundsvall. Pojkarna och jag har badat i utebadet båda dagarna. Idag var det öppet för sista dagen i sommar. För sista gången i denna skepnad. Nu startar bygge av ett nytt äventyrsbad i anslutning till sporthallen. Detta gör att utebadet kommer att vara stängt nästa sommar och sen om två år öppnas igen men i en annan skepnad. Lite vemodigt kändes det att för sista gången simma där. Denna sommar har utebadet varit min oas. Har simmat mer än nånsin förr och njutit av det. Också pojkarna har trivts i bassängen.

OS är slut. Har aldrig tittat lika mycket på OS som denna gång. Inte på idrott överhuvudtaget, utöver skidåkning tidigare. Det beror nog på OS-stickningen! Att ha ett stickprojekt att ro i land kopplat till OS öppnade dörren till tittande som jag annars skulle skippat. Trots att det inte blev så många svenska medaljer, gav OS ändå många spännande upplevelser i en massa olika grenar.

Koftan till den nya babyn Björn i Göteborg blev kompletterad med en mössa de sista dagarna.

Idag har jag återgått till att sticka på min Denimkofta. Nu har det första prioritet, längtar efter att få använda den....

Nu återgår allt till de gamla vanliga rutinerna;

Ikväll har matlaget startat upp igen. (Vi är ett kompisgäng som bodde i samma område och har jämnåriga barn som regelbundet ung var 14:e dag äter ihop, sen 1984).

Imorgon börjar barnen skolan. Nisse börjar i ettan och Olle i fyran.

Imorgon kväll startar fiolspelningen och i övermorgon kören.....

Pomatomus-sockar

Så är nu mina Pomatomus-sockar klara! Det har tagit sin tid med en hel del upprepningar. Redan från början blev det fel. Inte uppmärksammade jag att resåren skulle stickas 1a 1r utan jag stickade på med 1r, 1a och blev mycket förbryllad när mönstret sen inte stämde. Det blev att börja om från början. På andra sockan hade jag glömt misstaget och gjorde om det... Lärde mig efterhand att det inte gick att sticka detta mönster och samtidigt prata med någon eller att bli för upptagen av TV:n. Total koncentration och koll emellanåt på mönstret gällde för mig för att få det rätt. Samtidigt eller kanske pga detta är det ett mönster jag verkligen gillat. Det är de sockar jag hittills är mest nöjd med och som jag kommer att sticka fler par av framöver (alltså efter sock-klubben).

Eftersom det verkade vara en rel liten storlek valde jag att sticka dem i Regia Strech men använde trots det stickor 2.25. Jag lyckades knäcka 3 av mina första trästrumpstickor på första sockan. Sen efter inköp av Harmony strumpstickset har det gått bättre.

Eftersom det redan går mot slutet av augusti och detta var sockarna för juli, avvaktar jag till september-sockarna för att se vilket mönster jag skall välja för nästa sockpar.

I mål!

Nu är koftan färdig. Sydde i knapparna när Bolt vann 200m:s finalen. Eftersom OS inte är slut än började jag genast på mössan som hör till. Koftan har passat utmärkt som stickning till spännande OS-tävlingar. Bara räta varv med en färg i taget, lätt att hålla reda på och hitta in i igen när TV:n tar över.

Den är stickad i Lorna Lace sockgarn från Garnkorgen, med stickor 2,5. Mitt mönster kommer från ett VI-urklipp från 70-talet, men mönstret finns att hämta hem i Garnstudios arkiv. Hoppas nu bara att den skall passa Björn, Hannas och Bens lilla pojke som föddes i Göteborg den 2 aug.

Junimuddar i efterskott

Det har inte blivit just några nya pulsvärmare i sommar. Har alls ingen lust att sticka halvvant-modellen nu, kanske blir det några av de som hittills funnits med i pulsklubben fram i höst eller vinter. Men junis spetsmudd har jag faktiskt gjort men glömt att redovisa. Ett enkelt, trevligt mönster som gick snabbt att sticka. Tack Dödergök! Har inte använt silkealpacka som föreslogs utan restgarn, Regnbågens tjocka bomullsgarn. Tyvärr finns inte det att köpa längre. Jag gillade det verkligen, har stickat flera tröjor i det... Gillar Regnbågens tunna bomullsgarn också och väntar på att det skall finnas att köpa här i Sundsvall, när Carina öppnar sin garnbutik.

En boklig utmaning

På Saltflingans blogg hittade jag en boklig utmaning som hon fått och bjuder in alla intresserade till. Eftersom den handlar om böcker och läsande antar jag den;

1. Vilken bok läste du senast?
Läste ut Mons Kallentofts Sommardöden igår. En riktigt bra nyutkommen deckare, andra delen om Malin Fors, polis i Linköping. Liksom Ann Cleeve skriver han en serie deckare kopplade till årstider.

2. Vilken bok skall du börja på härnäst?
Börja och börja.... jag läser alltid flera böcker parallellt, precis som jag har flera stickningar pågående. Just nu läser jag
* Allt av Martina Lowden. En mycket speciell bok som det kommer att ta lång tid att ta sig igenom.
* Min andliga resa med Martin Lönnebo av Arne Reberg. Också en bok att läsa uppdelad i små stycken.
* När ingenting särskilt händer av Billy Ehn och Orvar Löfgren. Etnologisk kulturanalys, mycket intressant, även detta en långsamläsnings-bok.
* Den motvilliga resenären av Jenny Diski. En reseskildring från Nya Zeeland och Lappland. Har just börjat på den.
* Things I learned from knitting av Stephanie Pearl-McPhee. Lånad av Garnkorgs-Maria på vårt stickcafé förra veckan. Läser ett par kåserier om dan.
Närmast på tur att börja med ligger Bitar av mig själv av Gun-Britt Sundström

3. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Roade mig med att räkna efter på tiohyllplan igår (mest skönlitteratur). På nio var det fler manliga än kvinnliga, vilket gjorde mig lite förvånad. Har läst fler böcker av kvinnliga författare än manliga hittills i år .

4. När du läser en bok, räknar du hur många sidor som är kvar, eller tänker du "nu har jag hälften, en tredjedel, en fjärdedel, hurra kvar osv?
Jag kollar alltid hur många sidor det är i böcker jag börjar läsa. Är den jobbig eller halvbra har jag koll på hur mycket som är kvar. Mest koll har jag på kapitellängd för att kunna göra uppehåll på passande ställen.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recentioner, topplistor, bloggar etc?
* I första hand går jag på biblioteket och tittar på hyllorna för nya böcker och för 7-dagarslån.
* Läser recentioner i DN
* Går i bokhandeln och tittar både på nya titlar och nyutkommet i pocket
* Tips från vänner
* Kollar Adlibris hemsida.
* För en lista i kalendern på intressanta böcker. Gör då och då beställningar på biblioteket på böcker som inte funnits inne.

6. När blir en bok för lång?
När den är dålig och jag av någon anledning måste läsa den. Pladdriga böcker är ofta för långa. Men man behöver ju inte läsa färdigt en bok som man inte alls gillar.

7. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nej, det tar mycket längre tid på engelska och de flesta böckerna i omgivningen är ju på svenska. Men har inget emot att läsa skönlitteratur och facklitteratur (psykologi och pedagogik) liksom naturligtvis stickböcker på engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du ville övertala ALLA dina vänner att läsa?
Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib. Den finns i pocket!

9. Kan du lämna en bok som du tycker är dålig?
Jaa! När man kan välja själv skall läsningen vara lustfylld för mig.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla?
Helt klart skönlitteratur. Har en hel del kurslitteratur i psykologi, pedagogik, och angränsande ämnen. Böcker om historia, kultur och även ett hyllplan böcker på ryska, som jag är för lat för att ta mig an igen.

Eftersom det mest är stickbloggar jag läser och detta faller lite utanför stickningen så bjuder jag in alla som har lust att anta utmaningen genom att besvara frågorna i sin blogg eller genom ett email om ni inte har någon egen blogg.

Senast läst

Elsie Johanssons senaste bok Sin ensamma kropp hittade jag på hyllan för sju-dagarslån på bibblan och sträckläste. Om en äldre kvinna som längtar efter närhet och drömmer om en träff med hantverkaren som renoverat hennes badrum. Medan hon väntar och längtar tänker tillbaka på livet som det blivit. En fin kvinnoberättelse.
Anna Janssons Inte ens det förflutna har varit sommarföljetong i Sundsvallstidning i år. En deckare, eller spänningsroman som det ofta kallas nu. Ytterligare en bok om kommissarie Maria Wärn på Gotland. De tidigare som jag läst har varit medelmåttiga, den här var rent ut sagt dålig. En grupp kvinnor åker på finna-sig-själv-kurs till Gotska Sandön. Där utspelas en story a la Tio små negerpojkar. Inte i min smak.
Sonat till Miriam av Linda Olsson handlar om en man som söker sitt ursprung. Han har levt i nästan tjugo år på Nya Zeeland med sin dotter och söker sig nu tillbaka i tiden till Sverige där han växte upp och till Polen där han hittar sina rötter. Det är en tät, stark berättelse. Linda Olssons sätt att skriva påminner om Marianne Fredrikssons för mig.

OS-stickning och babykläder

Samma dag som OS startade bestämde jag mig för att delta i Sticka meras OS-stickning. Någon idrottsfantast är jag inte men simning och friidrott går an liksom damfotbollen. OS-invigningar är alltid kul att se på. Min OS-stickning är en kofta stickad på tvären i ett gammalt mönster. En favoritmodell som jag stickat många tröjor i.

En del andra stickprojekt har blivit klara:

Kofta och sockar till Einar som nu är 15 dagar gammal. Sockarna är för stora än men koftan passar. Koftan är stickad efter en modell i ett stycke från 40-50talet, det enda babyplagg som jag haft, som finns sparat. Har använt Rowans cotton glace, ett trevligt garn att sticka i.

Här är Einar i koftan och en mössa som hans mamma stickat:

Sockarna, som är lite för stora än, är stickade i Lorna Lace efter ett mönster från KnittyDaily.

Till Ville drygt 1 år, Malins pojke och Birgittas barnbarn är denna bomullskofta:

Malin var bästis med min dotter i förskoleåldern och Birgitta är en vän som fortfarande finns kvar. Villes kofta är stickad i bomullsgarn 8/4 från Järbo utifrån modellen Devan från Knitty. Det har varit en ungefärlig anpassning, varken garn, sticknr eller stickfasthet stämmer, så jag är lite osäker på koftans passform.

Utmaning

Agata har skickat en utmaning. Här kommer mina svar på frågorna:


* Hur ser din göra-lista ut i fem punkter för idag?
1. Baka bullar och matbröd
2. Städa i köket och badrummet
3. Lyssna på Sommar och sticka på balkongen
4. Ett styrketräningspass på Helex
5. Gå på stickcafé, ev gå vidare på konsert i Kyrkans Hus och sen till Drakfestivalen och lyssna på Kammarorkestern med gäster


* Vad gjorde du för 10 år sen?
Den sommaren minns jag som kall och blöt.
- Min kör, Mousiké deltog i ett stort musikteaterprojekt, I Högom Tid tillsammans med Kammarorkestern och Teater Västernorrland. Föreställningen byggde på nyskriven musik och text och handlade om 500-talet här i Sundsvallstrakten. I en av de gravkullar som finns i Högom (i stadsdelen Granlo) hittades vid utgrävningar lämningar efter en hövding från denna tid. Här fanns ett av flera mindre hövdingariken i södra Norrland. Vi spelade många föreställningar i två perioder i juni och augusti i en gammal industrilokal i Svartvik söder om stan. Både roligt och ganska slitsamt.
-Läste samtidigt specialpedagogprogrammet parallellt på distans i Umeå och började jobba med ex-jobbet i augusti. Åkte till Göteborg och intervjuade förskollärare som arbetade på familjeförskolor för uppsatsen.
-Min dotter väntade sitt första barn.


* Vilka platser har du bott på?
Trollhättan, Uppsala, Göteborg och Sundsvall sen 31 år tillbaka. Sommartid en del i Bohuslän och Jämtland.


*Fem saker du skulle göra som biljonär!
1. Köpa en stuga vid havet inom pendlingsavstånd
2. Skaffa en miljöbil och hålla tummarna för att det skall visa sig att epilepsin försvunnit så jag kan få tillbaka körkortet vid nästa undersökning i dec
3. Planera en längre resa till Nya Zeeland
4. Skänka pengar till BRIS, Rädda Barnen och Unicef
5. Ge mina barn bidrag till hus respektive lägenhetsköp

Fast biljonär skulle jag nog inte vilja vara, det skulle räcka med några miljoner...

Regler som följer med utmaningen:

- Svara på alla frågor

- Välj ut fyra personer som du vill skall svara och utmana dem i deras bloggar

- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen

Skickar utmaningen vidare till Carina, Mrs Petersson, Doktoranden och Mia

Lite av varje

Det har varit en intensiv härlig vecka fylld av sol, bad och barnbarn. Igår kom molnen och idag har det regnat mest hela dagen. Nästan skönt med lite svalka och paus från högtrycket. När solen skiner och havet är badbart kan jag inte tänka mig att göra något annat än att åka till stranden och bada så mycket som möjligt.

Vår lilla baby, nu fyra dygn gammal är numera hemma med sina föräldrar och storebröder. Han vill helst suga hela tiden i första hand på sin mammas bröst men det går bra med fingrar, egna eller andras eller napp också helst liggande i någons famn eller bli buren mot axeln. Att han skall heta Einar är inte helt bestämt än, det är bara ett "arbetsnamn" än så länge, har hans föräldrar påpekat.

Att bli mormor på hemmaplan, är alldeles särskilt underbart. De äldre bröderna är födda i Stockholm och Umeå, så det blev inte lika nära kontakt. Helst skulle jag vilja ha honom nära hela tiden... Samtidigt är det också väldigt trevligt att umgås med de stora pojkarna. Idag har vi varit på bio och sett "Den magiska leksaksaffären". Inte någon toppenfilm men småtrevlig.

Mitt läsande har mest bestått av deckare och Anne på Grönkulla. Passande i värmen som varit.

Har fortsatt läsa brittiska deckare; först Ann Cleeves Vita nätter som utspelas på Shetlandsöarna. Det är andra delen av en serie på fyra som skall följa årstiderna. I den första boken var det vinter, i den här är det sommar. Helt ok deckare med lockande miljöbeskrivningar. Till Shetlandsöarna skulle jag verkligen vilja åka nån gång....

Även Skottland skulle det vara trevligt att besöka. Gärna då bla Edingburgh där Ian Rankins deckarserie om kommissarie Rebus utspelar sig. Rebus sista fall är den tionde och sista delen av serien. Rebus är en klassisk kommissarie, som i den sista boken precis skall gå i pension. Han är bufflig och skarpsinnig, gillar whisky och musik. En av mina favoriter som det känns lite sorgligt att ta farväl av nu.

Det har blivit mycket tittande på TV-deckare också, särskilt nu under sommaren; Morden i Midsommer naturligtvis, Mördare okänd (på onsdagar) och både Dalgliesch ibland, men framför allt Kommissarie Morse på kanal 9. Ikväll har jag också sett del 2 av den finlandssvenska serien Gränsfall. Det är blandad kvalitet men ändå småtrevligt, om man nu kan säga så om mordhistorier. Det går i alla fall bra att sticka till deckare på TV!

Min Zetor-schal är äntligen klar och väntar på blockning. Ägnar mig åt denimkoftan och julisockorna, Pomatomus. Ett jättefint mönster är det, men det tog lite extra tid att komma underfund om det, för mig. Jag började sticka med 2.25 trästickor. Hittills har tre stickor gått av och fått ersättas av 2.5 stickor. Irriterande. Sen gillar jag inte riktigt mönster som är upplagda på tre stickor, det är lättare att sticka på fyra stickor. Tycker jag.

Lillebror Einar

Här är han vår efterlängtade baby; Einar ca 18 tim gammal. Olles och Nisses lillebror, Åsas och Magnus son och mitt tredje barnbarn. Född 29 juli på Sundsvalls BB.

Denimstickning mm

Det är andra gången jag har en stickning på gång i Denim. Denna gång i Rowans Denim färg Nashville. Denimgarner är en av mina garnfavoriter, inte stickmässigt utan för resultatet. Det är ett hårt bomullsgarn att sticka i, därför funkar det inte att sticka mer än ett tio-femtontal varv åt gången, åtminstone inte för mig. Men fint blir det. Denna stickning skall bli koftan Glee från Kim Hargreaves Nectar. Oftast stickar jag på koftan till Rapport.

Ännu en baddag vid havet med långsimning, för mig är det kring 500m. Någon tränad simmare är jag inte men gillar att simma. Håller på att göra det till en vana, en trevlig sån.

Det är inte ofta jag lämnar en bok halvläst, men nu har det skett; med Busters öron av Maria Ernestam räckte det med ca 100 sidor. Alldeles för pladdrig och ensidig mamma-beskrivning för min smak. Dessutom fick beskrivningen av huvudpersonen, en jämnårig kvinna mig att känna mig gammal.

En underbar högsommardag

Äntligen högtryck och värme!! Dagen har jag tillbringat i Hartungsviken på Alnön strax utanför stan. Här finns underbara sandstränder. Inte jättevarmt i vattnet men tillräckligt för att kunna ligga i och simma. Finns det något bättre än att simma i havet en varm och solig julidag? Vattnet kunde förstås vara saltare, men detta duger. Manetfritt är det.

Mellan baden har jag stickat på den fjärde "upp och ner"-sockan och lyssnat vidare på Vulkanens mun. Ända tills Åsa, Magnus (min svärson) och Nisse dök upp på stranden. Mera bad blev det.

Efter badet gick Åsa, pojkarna och jag till hamnen för att beskåda Ostindiefararen, det stora skeppet som legat här i tre dagar. Pojkarna var pirater eftersom alla pirater skulle bli bjudna på glass. Nisse och jag deltog i allsång för barn. Åsa tog med pojkarna upp på rundvandring på båten. Ett imponerande skepp var det!

Den här piraten har tappat båda framtänderna, därav vampyrgrinet.

Hemma igen har jag njutit av en god middag på balkongen med stickning och P2 utsändning från Korrö folkmusikfestival. Fortfarande +20 vid midnatt.

sommarvardagar

Trots att jag bara varit hemma hittills denna sommar och har gott om tid, så blir det glest mellan blogginläggen. Ändå sitter jag en stund vid datorn mest varje dag, kollar mail och läser andras bloggar utan att komma mig för att skriva något. När man är hemma är dagarna sig rätt lika. Lång frukost med tidningsläsning och Sudoko-lösande, som inte alltid lyckas. Ibland ett korsord. Sen en tur till utebadet för några simlängder i bassängen. Åtminstone varannan dag. På eftermiddagen Sommar på radion och stickning. Lite läsning. Kanske en tur på stan (tio min promenad eller cykling). Mat. Sitta på balkongen och fika eller dricka ett glas vin. TV, om det nu är något att se, men åtminstone Rapport. Lite tråkigt emellanåt, eftersom de flesta jag umgås med har semester och inte är kvar i stan. Trevligt är att stickkaféet är igång trots sommarstiltjen. Vi fortsätter att träffas på onsdagarna men har fått byta fik tillfälligtvis eftersom Deliceranos där vi annars ses har semesterstängt.

Hittills har det varit skapligt väder men rätt växlande typiskt svensk sommar. Inte riktigt läge för att åka till havet och ligga på stranden.

Helt ensam är jag inte heller utan det blir en hel del umgänge med min dotter och barnbarnen. Alla väntar vi på babyn som vid det här laget bott i hennes mage i 40 veckor. Varje gång telefonen ringer, hoppas jag att det är hon och att det är dags för mig att rycka ut som mormor och ta hand om Olle och Nisse som skall bli storasyskon.

En hel del stickning och läsning blir det förstås. Just nu har jag inte mindre en fem stickningar på gång; två olika sockstickningar båda i favoritsockgarnet Lorna Lace, fortfarande Zetorschalen i Malabrigo, en UFO från i vintras som skall bli en ribbstickad väst eller kanske en tröja och en alldeles ny kofta i Rowan denim. Gemensamt för dem alla är att de är blåa i olika nyanser. Inga bilder i kameran för tillfället så det får bli nästa vecka. Har stickat färdigt och gjort efterarbetet på lite babykläder också.

Har lyssnat färdigt på Lördag av Ian McEwan. Han är en ny bekantskap för mig. Boken är en bestseller (vilket jag inte kände till innan) som beskriver livet för en hjärnkirurg i London under en februaridag 2003. Den är full av detaljrika beskrivningar av hans arbete med utvidgningar och associationer till både familjelivet och det samtida politiska läget. Historien startar med att han vaknar i gryningen och ser ett brinnande flygplan på väg på himlen in mot London. Mitt i den nionde skivan (av tio) blev det ett raspande och resten av skivan funkade inte trots avtorkning. Att jag blev irriterad... tog mig till biblioteket dagen efter och hade tur. Boken fanns inne så jag kunde läsa det missade stycket och sen lyssna på den avslutande skiva. Hans koncentrerade sätt att beskriva detaljrikt passade väldigt bra att lyssna på. Åter en bok som jag rekommenderar. Definitivt inte den sista jag läser av Ian McEwen.

I vulkanens mun av Helena von Zweigbergh har efterträtt Lördag som talbok. Den har jag laddat ner från DN till min mp3, mycket nöjd med att ha fixat det. Lyssnar mest på den under promenader. Tidigare har det bara handlat om talböcker på skivor och lyssning i vardagsrummet till stickning.

I avdelningen deckare är den senaste Måntunneln av Jim Kelly. En engelsk deckare som utspelas i Norfolktrakten i östra England med utvikningar till krigsåren och italienska krigsfångar som sattes i fångenskap där. En ordinär engelsk deckare av en okänd författare.

Sommarläsning

Jag har läst mindre än vanligt hittills denna sommar, men en del har det ändå blivit;

Håkan Arvidssons Vi som visste allt handlar om vänsterrörelsen i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Den bygger på hans minnen från studentvänstern i Lund. Det har varit en intressant läsning som tagit lång tid. Han skriver lite väl uppstyltat, "träigt" för min smak, särskilt när det gäller sin uppväxt och de egna upplevelserna, men hans politiska analyser flyter bättre. Han gör en hel del intressanta analyser av vad som skedde då för femtio år sedan och hans kritik av vänsterrörelsens ideologi är hård. För mig har läsningen av hans bok inneburit återupplivande av ungdomsminnen av politiska aktiviteter inom främst KU, gamla VPK:s ungdomsförbund men också i solidaritetsrörelser som bla FNL-grupperna och i kvinnorörelsen i först Trollhättan, sen Uppsala och i Göteborg. Det var mycket intensiva år fyllda av möjligheter och framtidstro. Jag har omvärderat en del av ståndpunkterna från den tiden och håller i mycket med Håkan Arvidsson, vänstern hade och har många starka och positiva sidor men mycket kan också ifrågasättas. Boken rekommenderas i första hand till er som var med då, även om den är lite trögläst emellanåt.
Annika Thors Motljus är en nyutkommen roman om en grupp ungdomar som hyr en gammalt pojkhem och bildar ett sommarkollektiv några somrar i slutet av 70-talet. Här finns lite av stämningen från samma epok beskriven. Synd att den manliga huvudpersonen Ronny som senare blir känd filmregissör är en så ointressant figur.
I Maria Svelands Bitterfittan avundas huvudpersonen Sara som är född på 70-talet oss som var unga då. Hon är trött och besviken på kärleken och den bristande jämställdheten hon möter som småbarnsmamma och känner sig som en bitterfitta.
Citat ur boken: "När glappet mellan dagdrömmarna och verkligheten blir för stort, det är då man blir en bitterfitta. Jag försöker kämpa emot men problemet är att det faktiskt finns en hel del anledningar som det inte går att bortse från."
Jag håller med! Har en del erfarenheter som gör att jag skulle kunna skriva Bitterfittan del 2 och också del 3.... Läs boken!
Att föda som en man av Tove Karlsson passar bra att läsa parallellt. Den är en tvärvetenskaplig undersökning av barnafödande i ett könsneutralt perspektiv. Mycket välskriven och lättillgänglig. Tove Karlsson konstaterar att kvinnor fortfarande trots modern teknik förväntas se smärta som naturlig och som något som förstärker den födandes upplevelse av förlossningen. Hon kritiserar den rådande synen på mödraskap och krav som ställs på mödrar som att till varje pris amma sina barn mm. Allt håller jag nog inte med om. Men detta är också en läsvärd bok.

Tröjor i Delsbo

I söndags åkte Åsa och jag på spelmansstämman i Delsbo. Mycket folk, spel och dans - och många vackra stickade Hälsinge-tröjor i lite olika varianter, mest i Delsbomönster. Vi gick runt och beundrade. Man blev riktigt sugen på att sticka en själv. Jag gillar både mönstren och färgerna. Det var många som bar folkdräkter på stämman. Vi lyssnade på bla Skäggmanslaget och en trevlig grupp som bestod av fyra kvinnor från Delsbo som spelade höjdar-låtar. Vi pratade lite med dem efteråt men glömde typiskt nog fråga vad de kallar sig. En del av låtarna hade en av dem i gruppen gjort.

Baddagar

Hela veckan har det varit Sporthallens utebad som gällt. Nisse, mitt sex-åriga barnbarn går på simskola där. Jag har simmat några längder varje dag och sen badat med barnen och umgåtts med dem och Åsa, min dotter. De sista dagarna har det varit riktig högsommarvärme. Tyvärr verkar det bli kallare redan imorgon. Det är skönt att simma och bra fotträning. Har tänkt fortsätta regelbundet i utebadet på mornarna under resten av sommaren. Som kommunanställd i Sundsvall har man den fina förmånen att bada gratis i utebadet och inomhus under vintern. Skönast är förstås bad i naturligt badvatten, helst i havet för min del, allra helst på västkusten i det vi som kommer från Sveriges framsida kallar "det riktiga havet". Men Bottenhavet duger också bra, när det bara blivit uppvärmt. Runt Sundsvall finns underbara badstränder. En fördel här jämfört med Bohuslän är att det är garanterat manetfritt.


Just nu pågår sommarens gatufest i stan. Jag hör musiken från en av scenerna ända in i lägenheten. Fullt ös från flera scener mitt i stan från ons till imorgon. Mängder av artister från Gary Moore till The Ark och Håkan Hellström. I onsdags när det var fritt inträde gick jag ner en sväng och lyssnade på Sven-Ingvars. Övriga kvällar stängs centrum runt torget av, det kostar över 300 per kväll att gå in. För dyrt tycker jag tom för Håkan Hellström. Skulle hellre vilja åka på Delsbostämman i helgen men ids inte riktigt planera för det.


En del stickande och läsande blir det framförallt på kvällarna. Ja, sticka gör jag också vid badet. Just nu ett par sockor med start från tån för första gången. Strävar också med att avsluta en barntröja i bomullsgarn till en väns barnbarn som redan hunnit fylla ett år. Den har legat vilande länge, kom av mig när jag upptäckte att den blir alltför stor, antagligen lagom till nästa sommar. Zetorschalen växer långsamt. Det är en trevlig och njutbar stickning både mönstermässigt och garnmässigt som gärna får vara pågående ett längre tag.


Som sommarläsning håller jag just nu på med nostalgiomläsning av de senare volymerna om Anne på Grönkulla. ! För mig är det bland det mest romantiska (och nostalgiska) man kan läsa. Älskade böckerna om Anne som tonåring, vilket också min dotter har gjort.


En del annat ligger på nattygsbordet också förstås.

Laminaria och Zetor

Här är den, Laminarian! Jag är mycket nöjd. Det var ett roligt mönster att sticka och en underbar grön färgblandning som ger associationer till fjällen, för mig. Så där ser skogslandet i fjärran ut när man står på en fjällsluttning och beundrar utsikten. Schalen är stickad i Evilla, entrådig ull från Estland på stickor 3.5, Addi Lace, som är favoriter just nu. Garnet är lite för stickigt för användning över tunna sommarkläder, så Laminarian får vila för vinterbruk.
Så upptäckte jag att någon stickad mjuk schal passande nu det har jag inte. Men däremot det allra mjukaste garn som tänkas kan - den nyinköpta härvan Malabrigo. Och dessutom ett tips på ett mönster lämpligt för Malabrigo från Cina, nämligen Zetor:



Zetor finns att hämta på Ravelry.
Parallellt håller jag som bäst på med babystickningar och ett par sockar i det senast inköpta Lorna Lace-garnet. Istället för sockklubbens junisockar som jag tyckte var lite väl lika majsockarna, prövar jag att sticka från tån istället för från mudden. Lite knepigt är det med hälen. Det funkade inte alls till TV-tittande utan kräver total koncentration så här första gången, åtminstone.
Jag har dragit ut sockklubbens julimönster idag också. Dom skall absolut stickas framöver.

För övrigt har det hittills varit en trist vecka med halvdant väder. Jag blev förkyld i midsommarhelgen, ett virus som dök rakt ner i bröstet och gjort det tungt att andas. Typiskt, den här veckan hade jag tänkt starta projekt träning med simning, styrketräning och promenader. Men det har blivit ytterligare slöa dagar. Även projektet städa lägenheten och sortera/slänga skräp ligger nere.

midsommar

För första gången någonsin har jag firat en ensam midsommar hemma. Bilden är tagen från min balkong vid midnatt på midsommarafton. På dagen gick jag upp till Norra berget för att ta del av det traditionella midsommarfirandet där med dans kring stången och folkdansuppvisning. Fint väder var det och mycket folk, men nästan inga bekanta. Hem till sill och färskpotatis och sen en stunds fiolspelande, innan stickningen kom fram igen.

I veckan besökte min dotter och jag Garnkorgen , vilket naturligtvis resulterade i nya garner. Några härvor Lorna Lace, två nystan Rowan cotton glance och en oemotståndlig härva Malabrigo. Inte för att jag vet vad det skall bli av det sistnämnda garnet, men det var oemotståndligt. Sökte efter tips på Raverly igår men hittade ingenting som lockade. Ja, jag sökte inte igenom allt, bara de senaste 25 utlagda sidorna (eller vad man kallar varje uppslag med en grupp presentationer). En härva är ju heller inte mycket att komma med, måste förstås köpa lite mer. Kanske det kan bli en schal??? Är det någon stickare som har förslag på en lämplig schal av två till tre härvor Malabrigo?

Nu till böckernas värld:

Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib är den senaste boken vi läst i bokcirkeln. Vi blev alla mycket tagna av denna berättelse om den afghanska kvinnan Shirin-Gols liv. Författaren som också är dokumentärfilmare med tysk-iransk bakgrund mötte Shirin-Gol i ett flyktingläger. Boken är en stark och skakande skildring av hur villkoren ser ut för en fyra barnsmamma på ständig flykt. Den är hemsk, naturligtvis, men samtidigt mitt i allt det vedervärdiga som pågår i ett land där det ena kriget avlöser det andra alltmedan kvinnor utsätts för förtryck och förnedring, så finns där också godhet och vänlighet hos enskilda människor. Läs den, den berör! Den finns i pocket.

Samtidigt som jag läste om Shirin-Gol, har jag också återvänt till Moa Martinson och läst om Kvinnor och äppelträd. Blev inspirerad av Mia som skrev om Moa på sin blogg. Också det var en läsning som berörde om kvinnors livserfarenheter under det tidiga 1900-talet i Sverige. Moa är lite svulstig och känslosam i sitt sätt att skriva. Det tar ett tag att komma in i hennes stil. Så ge inte upp för snabbt om du börjar läsa henne, hennes böcker är också läsvärda. Skall söka efter Ebba Witt-Brattströms avhandling om Moa nästa vecka på biblioteket.

Marie Hermanssons Mannen under trappan har jag lyssnat till under stickandet. Den startar i en idyllisk skildring om hur en familj med två småbarn lyckas köpa sitt drömhus i Bohuslän. Efter en tid stöter mannen i familjen på en liten man som säger att han är inneboende i huset och bor under trappan vilket inte alls blir accepterat. Långsamt stegras berättelsen och blir alltmer kuslig på ett suggestivt sätt. Det blir allt oklarare vad som är verklighet och vad som är drömska upplevelser. Bla inträffar ett mord. Ändå är det ingen deckare, men boken är spännande på ett sätt som de flesta deckare inte är.

Min Laminariaschal är färdigstickad och håller på att blockas! Jag väntar otåligt på att den skall torka.

WWWKIP

WWWKIT = world wide knit in public. Eller internationella stickdagen som inföll den 14 juni, i lördags. Här sitter vi i Mittmaskan med våra stickningar i Vängåvan i Sundsvall. Riktigt trevligt hade vi. Det kom fram en hel del folk som blev intresserade, bla flera av mina andra vänner och bekanta. Vi fick idéer om hur vi skulle kunna göra dagen mer känd och synlig nästa år genom annonsering och kanske utställning.







Så här långt hade jag kommit på Laminaria-schalen i lördags. Sen dess har jag stickat mycket. Nu är det bara fem varv kvar. Det har verkligen varit en trevlig stickning, särskilt de sista mönsterrapporterna. Jag gillar färgen också, olika nyanser i naturgrönt. Som en skog med både barr- och lövträd blandat. Det syns inte så bra på bilden ovan. Ska försöka få fram det vid nästa fototillfälle, när den är helt färdig.

Fredagkväll

Sommarlovet har börjat idag för barnen här i Sundsvall. Vädret har återgått till det normala för juni, dvs småkallt, växlande med både solstunder och regnskurar. I onsdags fick studenterna gå ut i ösregn. Lite bättre blev det dagen efter när alla andra elever slutade.
Tisdagen tillbringade jag till största delen på bussresa tor Umeå. Det var dags för återbesök ang min fot. Hade räknat med att det var slutbesiktning och att kunna återgå till normaltillvaro igen, med extra träning förstås. Men nej, helt ok var det inte. Fotleden är fortfarande svullen och värker en del. Ytterligare ett besök kommer det att bli i höst. Men jag skall gå utan stödskena nu på slät mark och kan börja träna succesivt. Än behövs kryckorna när jag går lite längre men snart skall dom förpassas till förrådet igen. Skönt!
Ikväll har jag stickat på schalen till Tre kärlekar på TV. En riktigt bra serie, som jag bara sett ett par avsnitt av tidigare. Efter det blev det ett glas vitt vin och en liter jordgubbar. Idag kostade jordgubbarna bara 20 kr och då måste man bara köpa. Har ätit jordgubbar nästan hela veckan på studentfiranden, skolavslutningsfika hos barnbarnen, i frukostfilen och bara direkt från lådan. Mums, färska svenska jordgubbar är underbara!
Imorgon, på internationella stickdagen skall vi stickare i Sundsvall träffas på stan för en gemensam stickträff utomhus om nu vädret tillåter det. Min schal börjar bli riktigt stor. Varven blir väldigt långa men är roliga att sticka. Eftersom varannat varv är vanlig avigstickning blir det lagom växling mellan fokuserad och avslappande stickning. Skulle behöva en extralång rundsticka kanske kan GarnkorgsMaria ordna en snabbleverans till imorgon...

Länge sen sist

Det har gått nästan två veckor sen jag skrev sist. Dagarna bara rasar iväg trots att jag har det relativt tomt runt mig, åtminstone dagtid. Om några dagar slutar barnen skolan och om ytterligare en vecka börjar sommarledigheten för oss läraranställda. Hela denna termin har jag varit helt sjukskriven och mått mycket dåligt efter kränkande särbehandling i jobbet. Det verkar vara alldeles omöjligt att få upprättelse och en möjlig positiv arbetssituation. Jag betraktas som en besvärlig person som "tog energi i gruppen" (en av skolchefernas formulering), därför fick jag inte ingå i det nya team som bildades av mina specialpedagogkollegor inom förskolan, för att utveckla verksamhetens kvalitet och ge alla kollegietillhörighet. Detta hände för ett år sen. Man tom nyrekryterade två personer. Under förra terminen var jag placerad i ett område som ett löst påhäng med oklara arbetsuppgifter. Orkade till i december. Sen dess möten i mars, april, maj med olika deltagare; försäkringskassan, arbetsgivare, läkare, personalkonsulent. Beslut om förflyttning och arbetsträning, men allt är luddigt och oklart och tiden går. Fortfarande vet jag ingenting om framtiden. Det känns bara för djävligt. Efter nästan 15 år som beteendevetare och efterhand specialpedagog, totalt 30 år barnomsorgen/förskolan i Sundsvall så är jag ingenting värd.

..........

Nu räcker det med klagomål. Att läsa och sticka och blogga (tillsammans med fiolspel och körmusik) har hållt liv i mig under våren. Nu återvänder jag hit!

Mitt blåa linlinne är äntligen färdigt och använt för första gången. Det tog sin tid att få till spetskanterna och halsringningen så att passformen blev bra. Nu är jag nöjd! Tack Barbro för mönstret. Jag ändrade ärmspetsen lite.

Min Laminaria-schal växer så sakteliga. Det är roligt att sticka på den men lite varmt med ullgarn i värmen.

Några böcker har det också blivit sen sist:

Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg. De tio syskonen växer upp under tidigt 1900-tal i en skånsk familj som äger och driver ett mejeri. Den äldste brodern fungerar som dominerande pappa för de andra och försöker hålla ihop syskonskaran även när de efterhand blir vuxna. Hela historien berättas av syskonbarnen som utifrån brev, dagböcker mm ställer samman en delvis mycket tragisk dokumentation. Det tog mig längre tid än vanligt att komma igenom den. Bitvis var den rolig mitt i tragiken och bitvis surrig och omständig

Fjärilen i min hjärna av Anders Paulryd är skriven under hans sista månader i livet och kom ut i vintras när han just avlidit i lungcancer. En stilla samling tankar och betraktelser i en tunn bok, väl värda att läsa.

Också nästa bok En sorts kärlek av Ray Kluun handlar om döende i cancer men det är en helt annan typ av bok. Den utspelas i Amsterdam kring ett ungt framgångsrikt par som lever ett lyxliv fyllt av fester och resor i storstans innekretsar. Allt vänds upp och ner när hon får bröstcancer. Medan hon tvingas till behandlingar och stora förändringar i livsstilen fortsätter han som förut med att festa, supa och vara otrogen. Enligt baksidan bygger boken på författarens eget liv, den är skriven i hans perspektiv i en grabbig stil och blev en bestseller
Även den är mycket sorglig mitt i alla festskildringar.

Åsa Larssons Systrarna Hietala är en kort berättelse som jag lyssnat på i hennes egen uppläsning. Systrarna lever med sin far i ett ensligt lappländskt torp. Handlaren i den närbelägna byn börjar intressera sig för den yngsta dottern och hon blir smickrad. Inte förrän efter bröllopet inser hon hur fruktansvärd framtiden kan komma att bli. Trots allt, slutet gott när hon tar saken i egna händer.

Att läsa Mons Kallentofts Midvinterblot mitt i den senaste veckans värmebölja var lite märkligt. Detta är en deckare, den första i en trilogi, som utspelar sig i midvinterkyla i Linköping med omnejd. Det är en otäck mordhistoria som visar sig hänga samman med gamla hemligheter och oförrätter och övergivanden. Riktigt kusligt.