Hemma igen!

Hemma igen efter ännu en sjukresa till Umeå. Efter fyra nätter först på patienthotellet och sen på sjukhuset efter operationen. Blödningen i ögat hade orsakat ett hål i näthinnan men som tur var hade den inte hunnit lossna. Fortfarande är jag enögd, höger öga är delvis fyllt av luft som efterhand kommer att försvinna, nu är det som att ha vatten i ögat.
Jätteskönt att vara hemma igen. Det är trist att ligga på sjukhus och inte ens kunna få besök. Dessutom höll mina medtagna stickningar på att ta slut. Även böckerna.

Här hemma, redan innan resan krånglade internetuppkopplingen. Ringde support innan resan men fick ingen direkt hjälp. Det funkade inte nu heller vid hemkomsten. Svor och gjorde en ny genomgång, stängde av, drog ur anslutningen, satte i och slog på och voilá det funkar!!! Fattar bara inte vad jag egentligen gjorde men det spelar inte så stor roll.

Återkommer med stick och läsrapport imorgon. Måste läsa i kapp på alla era bloggar nu!
Hoppas att ni Sticka-representanter som hade konferens här i Sundsvall förra helgen fick fina dagar tillsammans. Det hade verkligen varit roligt att delta men jag var upptagen. Hann i alla fall hälsa på Eva.

Smaskigt fakta!

Hej Sara!
Kul uppiggande blogg du har! Det är riktigt roligt att läsa dina inlägg. Håller ofta med dig. Har hittat hit via den fina artikeln om Miriam i Dagbladet för ett par veckor sedan.
Lycka till med spelandet och allt annat.
Kram
Maria (i bla Levande Väsen)

En orolig vecka

Ibland händer det märkliga saker...

Plötsligt, i tisdagsmorse, fick jag ett skräp i högra ögat, eller kanske på glasögat, trodde jag. I nästa stund bredde en grumlig hinna ut sig över hela ögat. Ingenting syntes i spegeln. ????

Hade tur att få akuttid redan samma dag på ögonkliniken. Det kan vara en rispa i näthinnan som orsakat blödningen sa läkaren som undersökte. I värsta fall kan näthinnan vara på väg att lossna. Ny undersökning blev det igår, fortfarande för mycket blödning för att man skulle kunna se hur näthinnan ser ut. Ny tid på måndag för undersökning.

Idag, fredag, ser jag fortfarande ingenting mer än ljus och mörker. Men det är positivt enligt läkaren igår. Så länge det inte blir helt svart i synfältet.

Det gör inte ont, men är obehagligt att plötsligt bara se med ett öga. Inte visste jag att det finns en ökad risk för näthinnesproblem när man är gravt närsynt. Har aldrig stött på någon som råkat ut för detta. Livet är fullt av överraskningar. Irriterande är också att jag inte får träna utan skall ta det lugnt. Nu när träningen börjar bli ett behov.

Detta är baby socks från Knitting Daily i Fabelgarn stickade som doppresenter till Lovisa och Rebecka, ett tvillingpar som föddes i början av augusti. Jätteroliga och snabba att sticka, med bra passform. De flesta babysockar är alldeles för korta och breda i skaftdelen, så att de bara ramlar av.

Hade egentligen också tänkt sticka mössor till tvillingarna i samma garn, men misslyckades först med djevelluen och sen med en annan hjälm från ett gammalt urklipp. Skall göra omstart på djevelluen framöver. Einar har fått en av sin farmor, den är väldigt fin.

Har en del annat på väg att bli klart och en del nytt på gång. Och som vanligt huvudet fullt av idéer och lösa planer. Får hela tiden inspiration och lust av alla andras bloggar och stickningar IRL.

Trist är att vårt stickcafé inte längre kan fortsätta träffas på Deliceranos. En trevlig italiensk restaurang/fik i Sundsvall med god mat och gott fikabröd pga deras ändrade öppettider. Att hitta ett nytt ställe som har öppet till minst 20.00 med plats för stickerskor i grupp är inte helt lätt. Nästa onsdag skall vi ses på Barista på Storgatan, där det tyvärr är väl bullrigt.

Har fortsatt läsa deckare. Att börja jobba, trots att det är i liten omfattning, tar på energin.

Åsa Larssons senaste i Kiruna-serien med Rebecka som förgrundsgestalt Till dess din vrede upphör, var en positiv deckar-läsupplevelse. Så spännande att det åter blev en sträckläsning. Även här dyker de dödade upp i handlingen, liksom i Mons Kallentofts böcker. Lite obehagligt och rentav osmakligt upplever jag det. Kanske en ny trend i deckarvärlden?

Med Elva avslutar Arne Dahl/Jan Arnald sin långa deckarserie om A-laget, en specialgrupp inom polisen. Hans serie som börjar med Misterioso tillhör mina absoluta favoriter när det gäller deckare. De är underfundigt och rappt skrivna och har tio sinsemellan olika karaktärer som huvudpersoner och rör sig i blandade miljöer. Dessutom mycket spännande. Tills nu. I denna den sista boken Elva har gruppen upplösts med återsamlas för en weekend i en mystisk herrgård efter en inbjudan som alla misstänker varandra för att ha skickat. Alla berättar varsin märklig historia för varandra a la Decamerones uppläggning och handlingen blir allt obegripligare. Tummen ner! De andra tio böckerna i serien skall jag i sinom tid läsa om, men inte denna.

Dotter önskas

Har lyssnat på Katerina Janouchs Dotter önskas. Den väckte många funderingar. Jaget i den är en ung kvinna som under sin första graviditet upptäcker att hon helst vill ha en dotter. Naturligtvis får hon en son och hennes längtan efter dottern fördjupas. Efterhand blir hon besatt över detta att få en dotter och när hennes mamma dessutom avlider hastigt, hamnar hon i en livskris. Att längta efter en dotter är tabubelagt enligt Katerina J. Pojkmammor känner sig inte lika lyckade som de som får flickor, eller allra helst har barn av båda könen. En stor del av boken handlar om detta.
Är det så? Min dotter har sen i somras tre pojkar. Alla tre lika underbara. Klart det skulle vara trevligt med ett flickbarnbarn, men inte istället för Einar. Han är det bästa som tänkas kan. När ett barn väl är fött blir eventuella könsönskningar av underordnad betydelse, tänker jag. Barnen är små personligheter som det är mycket spännande att lära känna.
Undrar om det är vanligt att som i Katerina Janouchs bok, fastna så totalt i längtan efter en flicka, så att den får förnyad kraft och delvis skymmer den lilla pojkbabyn när han föds???

På många håll i världen är det ju tvärtom. Små nyfödda pojkar har ett mycket större värde än flickorna. Många fler flickor än pojkar aborteras.

I Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet möter man en barfotabarnmorska i Zambia som förlöser kvinnor i sitt torftiga hem men också utför aborter på unga flickor som blivit utnyttjade av män. Hon blir förföljd och kallad häxa. Ellen Elg är en svensk läkare som tillsammans med en kvinnogrupp i Stockholm bistår de utsatta zambianska kvinnorna bla med sjukvårdsmaterial. Detta blir så uppmärksammat av antiabortrörelsen i USA....
Boken är mycket spännande och gripande. Svår att lägga ifrån sig.
Ytterligare en bok om Ellen har kommit ut i höst. Ska absolut läsa den också.

Tre deckare

Det var ett tag sen det blev något skrivet om läsande. Jag är inne i en ny deckarperiod. Gjorde en beställning av diverse titlar från biblioteket för ett tag sen. En hel del nya deckarbekantskaper som funnits på min lista. Nu droppar böckerna in i snabb takt.

Där ingen vind blåser av Annika Sjögren kom förra året och utspelas i hennes hemstad Härnösand med anknytning till skolmiljö. En ordinär deckare lite lik alla andra svenska deckare knutna till en ort i Sverige. Den handlar bla om mobbning, en lärare i kris och en äldre ensam kvinnas situation. Som glöd blir till aska heter hennes nästa bok som kommit i höst. Har inte läst den.

Jorun Thörrings Glasdockorna utspelas i Tromsö och handlar om en serie otäcka mord på unga flickor. Riktigt spännande och trevligt med den nordnorska miljön. Det är underbart vackert i Tromsö. Kommer ihåg en del av stan sen vår bröllopsresa 1976. Ett av morden i boken sker på tältplatsen vi sov på då (tror jag). Skulle gärna åka dit upp igen.

Nattfåk av Johan Theorin är hans andra deckare eller spänningsroman som det numera heter, som har Öland som miljö. Liksom hans förra Skumtimmen är det karga öländska landskapet och ett hårt lokalt väderfenomen i centrum. Ett par med två barn har köpt en stor förfallen gård som ligger ödsligt belägen vid en fyrplats. De startar en renovering av huset och blir efterhand påverkade av vad som tidigare skett här. Upptakten i Nattfåk och den lite kusliga stämningen fick mig först att tänka på Marie Hermanssons Mannen under trappan. Liksom den är detta en blandning av kriminalhistoria och spökhistoria. Så spännande var den att det blev en sträckläsning.

Denimkoftan Glee

Här är den Glee, Kim Hargreaves denimkofta från Nectar i Rowans denim. Lite jobbig var den att sticka. Garnet är hårt och i mönstret ingår tremask-hoptagningar på vart fjärde varv. Blev blå om fingrarna under stickandet.

Invigde den igår på Einars dop och fick positiv feedback från flera håll.

Trots att det är bomullsgarn och en öppen modell, så känns den lite väl varm. Men det gör de flesta koftor och tröjor på mig.

Bokslut över september

"Dagarna dom går och går efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Måndag försvann. Måndag, måndag kom tillbaks annars fattas det en dag...."

Denna gamla sångtext från en av Vardagsgruppens underbara visor från 80-talet dök plötsligt upp i mitt huvud när rubriken på detta inlägg var skriven. Någon som känner igen den och också blir nostalgisk? Som hade småbarn då, eller var barn och kanske sjöng sångerna i förskolan eller hemma?
Ett kasettband, Bulleribjörk och en vinylskiva, Kråksånger har jag kvar och många sånger hela och i delar i huvudet.

September har varit en hektisk månad, känns det som, fylld med aktiviteter;

• arbetsträning, visserligen bara 25% men med en rad utmaningar
• fysisk träning regelbundet två-tre ggr i veckan
• körträning och fiolspelande i gruppen varje vecka
• flera konsertbesök
• stickkafé varje vecka
• massor med stickning - och en hel del TV-tittande
• promenader
• umgänge med barn och barnbarn IRL och i telefonen
• fönsterputsning (ett par år sen sist)
• läsning utöver den vanliga skönlitterära och dagstidningsläsningen också lite jobbläsande för första gången i år.

I jämförelse med vad många av er andra, som arbetar/studerar och har familj att ta hand om, gör, är det inga storverk. Men mycket mer än tidigare i år.

Tack för alla kommentarer! Trots förutsatser att kommentera mera själv, har jag varit dålig på det. Roligt är det i alla fall att följa alla bloggar. Har betydligt fler på prenumerationslistan än i länklistan.

Äntligen höst på riktigt!

Soliga dagar med hög, klar luft, blå himmel och färgprakt i naturen. När hösten är så här trivs jag. Alldeles underbart att gå på långpromenad som Åsa och jag gjort idag med Einar i vagnen. Han verkade trivas han också.

På bilden provar han sin nya dopmössa stickad i Cotton glace precis som koftan. Det är en Vine Lace Baby Hat från Knitting daily. Den första jag stickade efter beskrivningens storlek 3-6 mån blev för liten. Denna är ökad med 9 m på bredden och 2 cm på höjden och passar precis på Einar som nu är 8 veckor. Han skall döpas om en och en halv vecka.

Detta är mössan i modell mindre. När jag följde beskrivningen på intagningarna på kullen stämde de inte med spetsmönstret ?? På den andra mössan följde jag mönstret istället för beskrivningen och la in passande intagningar, det blev bättre.

Färgkraft

I väntan på ett extra Denim-nystan för att avsluta den koftan, har jag påbörjat ännu en kofta i det underbara Färgkraft-garnet. Köpte två härvor i färgen "Ishav" hos Cina samma dag hon öppnade sin affär och har sen kompletterat med en härva "Aqua". Efter ett långt funderande under denimstickandet och efter bläddrande fram och tillbaka i det lilla mönsterhäfte som också Färgkraft gett ut, har det fått bli "Lilla Jag" en rätstickad kofta. Än så länge har jag använt "Ishav", "Aqua" är bara använt i uppläggningsvarvet. Tror att det skall bli mer blandning av färgerna längre upp på koftan, men har inte bestämt hur än.

Detta är en lite väl enahanda stickning för mig. Men den passar bra för samtidiga samtal eller TV-program som kräver koncentration. Ska ta med den på stickcafét ikväll. Har lärt mig att det lätt blir fel om man måste kolla mönster ofta på stickcaféträffarna. Det lite tråkiga i den här stickningen vägs upp av att färgerna är så underbara. Jag är, som så många andra helt såld på Färgkrafts färgskala. Får hålla hårt i mig för att inte börja storhandla. Entrådigt ullgarn en en favorit sen tidigare, men nytt med denna stickning är att sticka entrådigt på så grova stickor som nr 4.

Parallellt med koftan stickar jag också på denna halsduk efter tips från någons blogg. Kommer inte ihåg vems. Det är en Argosy från Knitty i garnet Hacho, ett peruanskt garn som finns hos Garnhärvan. Observera att färgblandningen här inte heller innehåller mina vanliga blåa nyanser. Irl är det som ser blått ut på bilden lila och vinrött. Detta är en liten kul på sidan av stickning för bla bussåkning och väntstunder .

Gun-Britt Sundströms nya bok

Upptäckte just att Bitar av mig själv av Gun-Britt Sundström höll på att bli bortglömd här. Hennes bok som kom ut för någon månad sen består av korta funderande texter av vilka en del tidigare varit publicerade bla i DN där hon arbetat. Texterna handlar om vardagliga tankar och funderingar kring allt mellan himmel och jord från den egna familjen till politik eller språkfrågor. Ofta i skarpa iakttagelser. Som helhet upplevs boken som en öppet berättande självbiografi.
Jag har gillat hennes tidigare böcker och gillar även denna! Skall läsa om antingen Maken eller För Lydia framöver.

Den motvilliga resenären

Jenny Diski är en engelsk författare som skriver om resor hon gör runt om i världen, samtidigt som hon egentligen helst vill stanna hemma och krypa upp i en fåtölj och vara i fred.
I Den motvilliga resenären, som är den tredje boken av henne som finns på svenska, får man följa henne på tre olika resor där hennes främsta mål är just detta att få vara ensam.
Hon reser till Nya Zeeland på en författarkongress och passar på att besöka ett par avsides ställen. Hemma i England hyr hon in sig på en ensligt belägen bondgård för att i flera månader under senhösten isolera sig med böcker och ensamma promenader. Mitt i vintern gör hon sen en resa till trakterna kring Kiruna för att på uppdrag av en tidning utforska vad som erbjuds av ett samiskt turistföretag. Resan till Lappland blir fylld av strapatser. Hon hade egentligen tänkt sig en stilla resa för att njuta av mörkret.
Enligt baksidestexten är Jenny Diski "reseskildringarnas okrönta drottning".
För mig var hennes bok en trevlig läsning. Kan känna igen den där längtan hon beskriver efter frid och ro. Men att vara helt ensam och inte gå ut i flera dagar i sträck, det är inget för mig. Hon skriver självironiskt och humoristiskt och är helt klart läsvärd, även om man kan bli lite trött på hennes passivitet ibland.

Min första stickning

Detta är mina allra första stickade (och virkade) alster; grytlappar i ljusvekegarn från slöjden i klass 3 1960. Minns att jag tyckte att virka var lätt, fort gick det också. Att sticka var svårare. Särskilt uppläggningen. Vi fick göra stickad uppläggning, min blev ful. Jag fick repa upp efter några varv och börja om. Hemma lärde mor ut vanlig korsuppläggning och då var det ju ingen konst. Jag skippade genast slöjdens uppläggning.

Grytlapparna har blivit använda ända sen jag flyttade hemifrån, faktiskt i 38 år. Nu håller dom på att ge upp som synes. Plockade undan dem förra veckan efter att ha bränt mig eftersom det har gått hål på båda. Har haft som en av alla planer i somras att sticka nya grytlappar och pröva dominoteknik, tom lånat Vivianne Höxbros bok på bibblan. Alternativt skulle det bli virkade grytlappar. Men, men inte har det blivit av inte. Det har inte känts tillräckligt inspirerande. Det är så många andra projekt som pockar på. Så just nu använder jag två stela köpta tyggrytlappar.

Naturligtvis räckte inte garnet till min Denimkofta. Det är ca tio korta avslutningsvarv på andra ärmen kvar. Inte har jag tagit mig till Garnkorgen heller i helgen för att skaffa ett nytt nystan. Eftersom Maria har fått in en ny sändning av Lorna Lace så måste jag dit och kolla i veckan.

Har under tiden satt igång tre nya stickningar. Mer om det i nästa inlägg...

Utmärkelse

Denna har jag fått från Carina i Halmstad. Kul! Tack så mycket. Det är roligt både att läsa andras bloggar och att andra personer läser det man skriver och ibland skickar kommentarer. Jag tänker varje gång jag sätter mig vid datorn och börjar läsa bloggar att jag skall kommentera, men oftast blir jag så upptagen av att läsa och tiden rusar fram, så det blir inte av. Har lagt in bloggar i blogglistan här bredvid, och en hel radda till på Reader. Det innebär att det är lättare att följa allas skrivande men det kräver lite extra knappande för att kommentera. Hur som helst så ska jag bättra mig och kommentera mer framöver.

Sen förra veckan har jag börjat arbetspröva 25% hos en kollega. Det har varit lite omtumlande att kliva in i jobbvärlden där jag blivit så misshandlad tidigare. Hoppas att denna ingång skall leda till en möjlig framtida arbetsplats. Mitt stickande är koncentrerat till Denimkoftan. Snart är den klar, håller på med andra ärmen. Det är lite spännande att se om garnet skall räcka. Men som tur är finns Garnkorgen nära och Maria har kvar garn i samma nr. Ännu mer spännande kommer det att bli att stoppa koftdelarna i tvättmaskinen för krympning. Tänk om den blir för trång... Jag har stickat en tröja i denim för ca 15 år sen och det funkade med färgningen. Fortsättning följer!

Nytt läst

Igår träffades vi i bokcirkeln och pratade om Gunnar. En rolig bok om tråkiga saker av Bob Hansson. Gunnar är en 58 årig änkling som blivit sjukpensionär helt mot sin vilja. Han försöker på alla vis ta sig tillbaka till sitt byggjobb bla genom att smygjobba nattetid. Det är en dråplig underfundig berättelse som faktiskt är rolig samtidigt som den är mer sorglig än tråkig tycker nog jag. Läsvärd, tyckte vi alla i cirkeln. Den är Bob Hanssons första roman, han har ju tidigare skrivit poesi, som också är underfundig. Eventuellt skall det komma en fortsättning. Det ser vi gärna att det gör.
I bokens extramaterial längst bak finns förutom en intervju med Bob också en krönika av honom på två sid om arbetsmoral. Läs den! Även om du inte läser boken. Gå in på bokhandeln och tjuvläs eller kolla på bibloteket!

Som nästa bok i cirkeln skall vi läsa Älskad, saknad av Joyce Carol Oates, som jag läste i våras, dvs lyssnade på. Får väl ta någon annan av hennes böcker, det finns ju en hel del att välja på.

Vid sidan av Gunnar har det blivit ytterligare en roman av Ian McEwan; På Chesil Beach. Det är en liten kort berättelse om ett nygift pars bröllopsdag i början på 60-talet. Jag kom att sträckläsa den och blev mycket tagen. Ian McEwan är därmed en ny favoritförfattare.

Cinas garn

Vi har fått en ny garnaffär i Sundsvall! Carina har övertagit Lottas affär, Ester Nilssons eft har blivit Cinas garn. Det har verkligen blivit en ny butik av en gammal. Carina har rivit ut allt, röjt, målat och satt in ny inredning. Jättefint. Ljust och öppet och inbjudande. Carina är verkligen rätt person för detta. Ett lyft för alla stickare i stan!

Några av oss från Mittmaskan och stickkaféet stickade gemensamt en blombukett och lämnade över i torsdags på öppningsdagen.

Äntligen har Färgkrafts garn hittat hit. Helt oemotståndligt! Vi är många som fallit för de underbara färgerna dessa första dagarna.

Mina härvor ligger på bordet i vardagsrummet för beundran och klappar. Köpte också ett litet häfte med Färgkrafts mönster. Men det är svårt att bestämma vad det skall bli av garnet. Skall försöka koncentrera mig på att sticka färdigt Glee, den pågående Denimkoftan först.

Senast läst

Två böcker, av helt olika karaktär ur min pågående hög, har blivit utlästa de senaste dagarna.
Först Min andliga resa med Martin Lönnebo av Arne Rheberg. I förordet skriver Arne R att boken var tänkt att bli en biografi över biskop Martin Lönnebo men kom att bli en uppteckning av ett fyra månader långt samtal dem emellan. Det är ett samtal om tro, om sorg, död och tröst, om svenska kyrkan och den kristna trons djup. Mycket personligt skriven. Arne Rheberg är länge tvivlande och blir irriterad över biskop Martins godmodighet. Han uttrycker det i förordet: "Hans gammaltestamentliga metaforer uppfattade jag som ett gullande med Gud. Och hans saktmodiga försonande av allt och alla kändes länge så påfrestande heligt att jag fick lust att ge honom en rak höger för att se om han vände vänstra kinden till".
Biskop Martin får utstå en hel del irritationer och anklagelser men mötena kommer att påverka Arne Rheberg på ett livsavgörande sätt. Samtidigt som han beskriver sin egen resa lyckas han göra ett nära porträtt av Martin Lönnebo. För många kristna också för mig en av våra största svenska kyrkomän. Detta är en bok att läsa sakta och fundera kring för er som är intresserade av kristen tro.

Även den andra boken bör läsas i korta avsnitt av helt andra skäl; Things I Learned from Knitting ... whether I wantet to or not av Stephanie Pearl-McPhee. Stephanie är en canadensisk stickbloggare och kåsör som skriver korta humoristiska texter om stickandets lustfylldhet och vedermödor. Småtrevlig, men lite tjatig om man inte styckar upp den ordentligt.
Många lärdomar ger den som tex att bäbisar växer fort, att det man stickar blir fortare färdigt om man faktiskt stickar fortlöpande, att stickare gärna hjälper varandra. Allt som allt 43 olika saker hon lärt sig av stickning.

Sista helgen före skolstart

Det har återigen varit en intensiv och trevlig helg. Åsa, min dotter, hennes man och lilla Einar for iväg på bröllop i Stockholms skärgård i fredags och jag har tagit hand om storebröderna Olle och Nisse. I fredagskväll fick de följa med och vara publik när min kör framträdde och sjöng våra gamla medeltidssånger på helgens medeltidsfestival i Njurunda utanför Sundsvall. För nästan 20 år sen gjorde kören ett medeltidsspel kring en pilgrimsvandring mot Nidaros uppbyggt av gamla upptäcknade medeltids och renässanssånger, några av dem kommer från en stor samling sånger som finns på Carolina Rediviva. Vi fick dem genom ett samarbete med Kalenda Maya, en norsk medeltidsgrupp. Alltihop blev ett spel som vi kallade Jycklare och djävlar och uppträdde med i en massa föreställningar bla medeltidsveckan i Visby, medeltidsmuséet i Stockholm och på en festival i Ungern, utöver Sundsvall och Västernorrland.

När vi nu blev tillfrågade av vår gamla körledare Anna-Lena om att återigen framträda med medeltidsprogram var vi kanske hälften av kören Mousikés nuvarande medlemmar som nappade, samt några av de som slutat i kören sen dess. Jättekul var det att återuppliva den gamla repertoaren. Det mesta satt kvar, när vi började sjunga!

Igår och idag har det varit härligt sensommarväder här i Sundsvall. Pojkarna och jag har badat i utebadet båda dagarna. Idag var det öppet för sista dagen i sommar. För sista gången i denna skepnad. Nu startar bygge av ett nytt äventyrsbad i anslutning till sporthallen. Detta gör att utebadet kommer att vara stängt nästa sommar och sen om två år öppnas igen men i en annan skepnad. Lite vemodigt kändes det att för sista gången simma där. Denna sommar har utebadet varit min oas. Har simmat mer än nånsin förr och njutit av det. Också pojkarna har trivts i bassängen.

OS är slut. Har aldrig tittat lika mycket på OS som denna gång. Inte på idrott överhuvudtaget, utöver skidåkning tidigare. Det beror nog på OS-stickningen! Att ha ett stickprojekt att ro i land kopplat till OS öppnade dörren till tittande som jag annars skulle skippat. Trots att det inte blev så många svenska medaljer, gav OS ändå många spännande upplevelser i en massa olika grenar.

Koftan till den nya babyn Björn i Göteborg blev kompletterad med en mössa de sista dagarna.

Idag har jag återgått till att sticka på min Denimkofta. Nu har det första prioritet, längtar efter att få använda den....

Nu återgår allt till de gamla vanliga rutinerna;

Ikväll har matlaget startat upp igen. (Vi är ett kompisgäng som bodde i samma område och har jämnåriga barn som regelbundet ung var 14:e dag äter ihop, sen 1984).

Imorgon börjar barnen skolan. Nisse börjar i ettan och Olle i fyran.

Imorgon kväll startar fiolspelningen och i övermorgon kören.....

Pomatomus-sockar

Så är nu mina Pomatomus-sockar klara! Det har tagit sin tid med en hel del upprepningar. Redan från början blev det fel. Inte uppmärksammade jag att resåren skulle stickas 1a 1r utan jag stickade på med 1r, 1a och blev mycket förbryllad när mönstret sen inte stämde. Det blev att börja om från början. På andra sockan hade jag glömt misstaget och gjorde om det... Lärde mig efterhand att det inte gick att sticka detta mönster och samtidigt prata med någon eller att bli för upptagen av TV:n. Total koncentration och koll emellanåt på mönstret gällde för mig för att få det rätt. Samtidigt eller kanske pga detta är det ett mönster jag verkligen gillat. Det är de sockar jag hittills är mest nöjd med och som jag kommer att sticka fler par av framöver (alltså efter sock-klubben).

Eftersom det verkade vara en rel liten storlek valde jag att sticka dem i Regia Strech men använde trots det stickor 2.25. Jag lyckades knäcka 3 av mina första trästrumpstickor på första sockan. Sen efter inköp av Harmony strumpstickset har det gått bättre.

Eftersom det redan går mot slutet av augusti och detta var sockarna för juli, avvaktar jag till september-sockarna för att se vilket mönster jag skall välja för nästa sockpar.

I mål!

Nu är koftan färdig. Sydde i knapparna när Bolt vann 200m:s finalen. Eftersom OS inte är slut än började jag genast på mössan som hör till. Koftan har passat utmärkt som stickning till spännande OS-tävlingar. Bara räta varv med en färg i taget, lätt att hålla reda på och hitta in i igen när TV:n tar över.

Den är stickad i Lorna Lace sockgarn från Garnkorgen, med stickor 2,5. Mitt mönster kommer från ett VI-urklipp från 70-talet, men mönstret finns att hämta hem i Garnstudios arkiv. Hoppas nu bara att den skall passa Björn, Hannas och Bens lilla pojke som föddes i Göteborg den 2 aug.

Junimuddar i efterskott

Det har inte blivit just några nya pulsvärmare i sommar. Har alls ingen lust att sticka halvvant-modellen nu, kanske blir det några av de som hittills funnits med i pulsklubben fram i höst eller vinter. Men junis spetsmudd har jag faktiskt gjort men glömt att redovisa. Ett enkelt, trevligt mönster som gick snabbt att sticka. Tack Dödergök! Har inte använt silkealpacka som föreslogs utan restgarn, Regnbågens tjocka bomullsgarn. Tyvärr finns inte det att köpa längre. Jag gillade det verkligen, har stickat flera tröjor i det... Gillar Regnbågens tunna bomullsgarn också och väntar på att det skall finnas att köpa här i Sundsvall, när Carina öppnar sin garnbutik.