Seduction socks och Annefötter-muddar

Maj månads sockar och muddar i Sockklubben och Pulsklubben är klara! Jag gillade båda mönstren och kan tänka mig använda dem igen. På sockarna blev det fel på flätorna, jag läste mönstret för slarvigt. Det blev upptäckt på förra veckans stickkafé. Ja, ja allt måste inte vara symmetriskt. Garnet är Regia Silk, en trevlig bekantskap.

Kanske undrar någon stickare som brukar läsa här var mitt linlinne tagit vägen. Efter många mödor och flera upprepningar av spetskanter och tilläggsstickning för halskanten blev det klart igår. Men innan fotografering tänker jag blocka det.

Nästa projekt skall bli en schal. Har dragit ut flera från olika håll och bestämt till sist att det ska bli Laminaria. Med grönt Evilla-garn som inte var lätt att nysta upp. Satt uppe till kl 1 inatt för att bli klar.

Så här långt har jag hunnit idag:

Är nöjd med att ha klarat ut de första stegen på mönstret. Schalmönster i spetsstickning är ganska nytt för mig. Det är första gången med estnisk spets.

En bok om barnbarn

När vi spelade Afrikas stjärna heter Merete Mazzarellas nya bok som jag sträckläste häromdagen. Det är en bok om att vara farmor och att ha barnbarn. Merete Mazzarellas barnbarn bor i Chicago, vilket påverkar den relation hon kan ha med dem. Att hennes son och barnens mamma är skilda gör hela situationen ännu mer komplicerad. Boken är mycket personligt skriven kring många blandade känslor som väcks i mötena med barnbarnen. Merete M känner sig emellanåt gammal och funderar bla över skillnaden i att vara farmor jämfört med att vara mormor. På svenska skiljer vi mellan mormor och farmor, det gör man inte i andra språk. Varför undrar jag. Finns det några andra språk som också gör det? Är det någon som vet? Jag kommer bara på språk som inte skiljer på mormor och farmor.
Själv har jag hunnit vara mormor i drygt nio år och väntar nu på att bli det för tredje gången. För mig är det tvärtom, mina barnbarn finns här i stan och det är jag jätteglad för. Som mamma till också en pojke, blir jag kanske farmor också i framtiden och får chansen att jämföra rollerna.

Folkmusikresa

GUN-BRITT Å DOM kallar vi oss ett gäng kvinnor (och en man) från Sundsvall och Härnösand som träffas varannan vecka i studiecirkelform för att spela folkmusik på fiol mfl instrument tillsammans. Ibland händer det att vi spelar till dans. I helgen gjorde vi för tredje gången en resa till Siljansnäs för att hälsa på vår tidigare medlem Lill-Kersti som flyttade från Härnösand till Dalarna för några år sen.

Just nu är vi 18 som deltagit i spelningen under våren. Vi var 16 som gav oss iväg till Siljansnäs . Utöver att umgås med henne var vi inbjudna att spela till dans arrangerad av det lokala folkdanslaget.

I Siljansnäs var det grönt och vackert som en dalmålning när vi anlände i fredags. Körsbärsträd och äppelträd blommade i sån mängd att det påminde om Astrid Lindgrens Körsbärsdal. Lill-Kersti bjöd på god soppa och vi åt, drack och spelade inklämda i hennes vardagsrum till framåt natten.

På lördag morgon när vi vaknade såg det ut så här:

Den 17 maj!! Hela dagen ända tills kl 02 nästa natt snöade det tätt!! Det blev till att pulsa i snön, ibland upp till knäna, alternativt slira fram i snömassorna på hala däck när vi skulle ta oss mellan stugorna vi bodde i och spellokalen. Siljansnäs ligger dessutom i en backe. Som tur var hade Kicki som jag, som använder kryckor fortfarande, åkte med fyrhjulsdrift på sin bil, så den tuffade på som en traktor i snön.

Det var inte precis rätt väder för att åka på dans. Men 16 tappra dansare kom och det blev en bra kväll. Roligt hade vi som spelade och det verkade som dansarna trivdes också.

På söndagsmorgonen låg fortfarande snön. Mias och Katarinas bilar fick skottas fram ur två snöhögar. Tyvärr knäckte den tunga snön en mängd grenar på de blommande träden. Men solen tittade fram och vägarna var torra när vi for norrut efter en fantastiskt trevlig och spännande spelhelg.

Under bilresorna stickade jag på min första Seduction-socka. Har just börjat på den andra och skall gå iväg till stickcaféet strax för att fortsätta.

Älskad, saknad

Älskad, saknad är en amerikansk kvinnoroman skriven av Joyce Carol Oates. Jag blev nyfiken på den genom Mias blogg Sagt och gjort... . Boken handlar om Nikkis mamma Gwen, som dör en våldsam död. När Nikki, som är drygt 30 sörjer och städar ur sitt barndomshem, möter hon sin mamma i nya sammanhang. Gwen har i hela sitt vuxna liv varit hemmafru i en amerikansk småstad. När döttrarna flyttat har hon ägnat sig åt umgänge med gamla vänninor och välgörenhet. Hon är en känd person i staden. Genom dotterns beskrivning framstår hon som en äldre kvinna, ändå är hon bara 56 när hon dör. Jämnårig med mig. Det känns lite förvånande och väcker tankar kring hur olika kvinnoliv kan se ut, beroende på om man har ett yrkesliv eller inte. Naturligtvis är det mycket annat som spelar in också. Jag funderade också en del på relationen till min egen mor, som inte lever längre. Det är mycket jag inte vet om hennes liv. Boken var lite trög och pratig i början, men tog sig efterhand. I slutet kunde jag inte lägga den ifrån mig.

Quill lace

Det var ett tag sen det var påsk. De här sockarna som var sockklubbens påskmönster har jag haft på stickorna sen dess. Mönstret var helt ok men jag gjorde fel emellanåt. La till resårkant på mina sockar. De är stickade i Regia bambu,som var ett trevligt garn att sticka i.

Kvinnors liv

Anna Karenina av Lev Tolstoj är utläst. Jag är mycket fascinerad av den. Anna Karenina är en adelskvinna som lever i ett äktenskap med en allvarlig statlig tjänsteman, när hon möter greve Vronskij som är yrkesofficer och ungkarl. De två blir häftigt förälskade och Anna Karenina klarar inte av att leva kvar i sitt döda äktenskap. I 1870-talets överklassliv i Ryssland blir hon stämplad som en dålig kvinna, som går över gränsen till det tillåtna. Det hela slutar i en katastrof. Överklasskvinnor i det ryska samhället levde i en liten krets bestående av familjen och umgänge med andra inom överklassen. Deras uppgift var att ha hand om hushållet genom att leda tjänstefolket samt att se till att samvaron blev trivsam och samtalen flöt på visiter, middagar och andra tillställningar.

Anna Karenina är bara delvis en kvinnoskildring. Mycket stor plats tar andra parallellhistorier, särskilt den om Levin, Tolstojs alter ego, som mestadels lever på landet på en stor herrgård och är mycket intresserad av jordbruk. Han grubblar mycket och är ofta osäker och vankelmodig. Också detta en intressant levnadsbeskrivning. Och det finns flera till.

Efter Anna Karenina har jag läst Anita Nairs Kvinnor på ett tåg. Akhila som är en 45-årig indisk kvinna, arbetar i statlig tjänst, hon är ogift och har inga barn, men får som ung försörjningsansvar för familjen när hennes far dör. När boken börjar lever hon med sin systers familj och känner sig helt uppäten. På en tågresa genom södra Indien träffar hon fem andra kvinnor och ber dem om råd kring vad hon skall ta sig till. De andra kvinnorna berättar om sina liv för henne. Alla har de utsatts för påtvingade äktenskap på olika sätt och levt utsatta. Detta trots att de alla kommer från relativt välbärgade familjer som tillhör Brahmin-kasten. En mycket intressant och gripande, välskriven bok!

Perdita

Här är mina Perdita-muddar i två av de tre varianter som presenterades i Pulsklubben som påskmönster. Jag har stickat dem i ett merceriserat bomullsgarn som heter Catania. De var roliga att sticka och det gick snabbt. Lite bökigt tycker jag det var att lägga in pärlor från rätsidan som man efter min tolkning ska i det här mönstret. Pärlorna syns dåligt på bilden.

Sköna maj

Äntligen maj och idag skiner solen igen.
Valborgsmässoafton firades som vanligt med knytkalasfest hos vänner. Det är alltid lika överraskande att det funkar med knytkalas. Det blev som tidigare ett dignande bord med fisksoppa, lax i olika former, pajer, sallader, bröd och ost och goda efterrätter. Mums! Vi sjöng vårsånger och hade en egen liten trädgårdsbrasa som tändes i rätt tid, när det var mörkt ute. De allmänna brasorna tänds nästan alltid för tidigt på kvällen, när det ännu är ljust och då missar man stämningen.
Första maj bröt jag mot traditionen och stannade hemma från demonstrationen. Inte för att jag tröttnat på att gå i demonstrationståg och skrika slagord. Det förblir viktigt. Utan pga foten. Det går bra att stödja försiktigt på den och gå med kryckor, men inte så långa sträckor.
Jag håller som bäst på att bekanta mig med den nya datorn och fått hjälp av Erik (min son) som är hemma på besök över helgen.
Har letat, men ännu inte hittat installations-cd:n för min kamera och fixar inte att lägga in bilder direkt på datorn, så det blir bildlöst idag.

På stickningsfronten har jag hållit på med diverse småplock; muddar till en kompis, påskmönstrade muddar i Pulsklubben i två varianter, en babymössa, påsksockarna i Sockklubben och en bit spetskant till linlinnet. Har också dragit ut de nya mönstren för maj för både Pulsklubben och Sockklubben men inte bestämt mig än för om jag skall sticka dem.
Under resten av dagen skall jag vara barnvakt, gillar inte det ordet, jag skall vara tillsammans med Olle och Nisse, mina barnbarn medan deras föräldrar åker på bröllop. Det är väldigt trevligt att ha barn och barnbarn i samma stad och kunna umgås mer regelbundet. Tidigare har de bott först i Stockholm och sen i Umeå.

Ny dator!

Istället för det sega, bamsiga, gamla tröskverket har jag införskaffat en tunn, snabb och lättmanövrerad laptop. Äntligen blev det av. Riktigt hemma i det nya Vista är jag inte än men roligt är det att sitta här och manövrera runt. Enkelt var det också att få igång datorn och koppla in internet och skrivare. Förvånansvärt billig var den också!
Denna söndag startade härligt med frukost på Knaust (gammalt ärorikt hotell i Sundsvall) tillsammans med min dotter. Detta var en födelsedagspresent från henne från förra året som vi realiserade i 11:e timmen el månaden (fyller snart år iår igen). Frukostar är det bästa jag vet och detta var det bästa av det bästa. Det mesta av frukost-innehåll också. Det enda jag saknade var bananer och grapefrukt. Men som tur var fanns grapefrukt-juice. Tack för denna underbara start på dagen, Åsa!
Efteråt gick jag till kyrkan på högmässa, som jag gör de flesta söndagarna. Det är också alltid trevligt. Och sen hem till dagstidningsläsning och stickning. Jag håller på med lite olika småstickningar just nu, typ babymössa och olika muddar.
Mycket tid, under veckan som gått, har Anna Karenina av Lev Tolstoj tagit. Den är så stor och tjock, (890 sidor) att den är för tung att läsa i sängen. Egentligen borde den vara utläst imorgon då sista delen av bokcirkeln i P1 (i programmet Biblioteket) sänds. Men 300 sidor hinner jag inte till dess. Ska lyssna på alla programmen en gång till på nätet sen, när jag är klar. Anna Karenina är en fantastisk, bred skildring av ryskt överklassliv på 1870-talet. Samtidigt är det en klassisk tragisk kärleksskildring. Jag läste Anna Karenina första gången som tonåring, tillsammans med en hel rad andra ryska klassiker och minns att jag uppskattade den då också. Väldigt mycket har jag glömt visar det sig vid denna omläsning, annat begrep jag nog inte riktigt då.
Vid sidan av Anna Karenina har jag läst en välskriven klimatthriller; Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg som enl baksidestexten är docent i teknisk fysik. Det märks i boken. Det mesta gick att begripa av klimatforskningen han beskriver. Mycket spännande var boken också. Den utspelas mestadels på Svalbard och i norra Ishavet och nordliga Ryssland.

Slippery socks

Så var de färdiga mina Slippery socks i Lorna Lace. Jätteroligt var det att sticka dem. Passformen blev perfekt. Jag har använt stickor 2. Är mycket nöjd med garnet, både kvaliteten och färgen. Också imponerad av highschool-tjejen Olivia M som gjort mönstret.

Knitting circle och Duck city

The knitting circle av Ann Hood visade sig vara en småtrevlig roman om en grupp kvinnor som träffas genom en stickcirkel. I centrum finns Mary, vars tillvaro har rämnat. Hennes mamma, som hon har mycket dålig kontakt med, ser till att hon börjar sticka. Genom stickandet möter hon en rad andra kvinnor som har sina olika livsöden med sig. Boken var lättläst på engelska, inte någon stor Litteratur precis, men just småtrevlig att läsa. Jag gillar att läsa vardagliga kvinnoskildringar på engelska. Undrar lite över hur jag skulle uppleva hur samma berättelse översatt till svenska. Ann Hood är amerikanska från östkusten, inte alls engelska som jag tidigare skrivit.

Duck City är skriven av svenska Lena Andersson. Den utspelas kan man tänka, fast det sägs inte rätt ut, i USA. Huvudpersoner är Kalle A, John von Andersson och Kajsa. I Duck City pågår ett krig mot fettet, "den vita valen" samtidigt som Johns livsmedelsindustri översköljer landet med skräpmat som gör folket allt fetare, Kalle A väger 212 kg och arbetar i fabriken. Han får insulin som lön. Duck City är en läsvärd berättelse om vår samtid, sedd i ett skruvat perspektiv. Lite äcklad blir man ibland, men den är läsvärd. Jag har lyssnat på en författaruppläsning av den (på svenska).

Buss-stickning

Tor Umeå, totalt åtta timmars bussresa gav detta resultat. Lyssnade samtidigt på radio/musik ur Mp3-spelaren, bla Hollies en grupp jag gillade som tonåring på 60-talet, och som fortfarande låter ok i mina öron, förutom att texterna är smålarviga.

Nu har foten blivit synlig igen, ingen skön syn precis. Nu får jag börja att belasta den lite försiktigt. Har fått ett första litet träningsprogram. Ny Umeåresa blir det om ca en månad igen. Den bakre stickningen skall bli en väst så småningom.

Tillägg

Det långa tomrummet nedande beror på att jag råkade lägga in det förra inlägget två gånger och sen raderade. Om någon undrar. Vet inte hur man krymper ihop ytan.

Bokcirkelträff

Bokcirkeln jag ingår i, samlades igår för en annorlunda kväll. Vi startade med besök på en vernisage där Anette Fahlgren visade upp porträtt målade och i tryck med blandteknik. Bilderna är hängda i en frisörsalong där det i programmet ingick modevisning av frisyrer. Tuperat a la 60-tal och slingat eller färgat ska det va. Några riktigt snygga tyckte jag. Bilderna var dekorativa och en del riktigt fina. Vi minglade en stund och drack lite vin och drog oss sen hem till Christina som bjöd på paj och mer vin. Väldigt trevligt och ett lyft för cirkeln. Tidigare har vi bara träffats mitt i veckan och haft enkel fika med macka och the.

Flyga Drake av Khaled Hosseini hade vi läst. Alla tyckte om boken, särskilt den första delen som handlar om Amir och Hassan, två pojkars uppväxt i Afganistan, före först ryssarna och sen talibanerna tog makten. Porträtten av de båda pojkarna, av deras förhållande inbördes och till papporna liksom miljö är mycket fint skildrad. Amirs familj flyr sen till USA. Beskrivningen av flykten är riktigt spännande och hur den närmsta tiden sedan i USA blir. Som vuxen man reser Amir tillbaka till Afganistan och nu blir boken en rysare. Sen när han lyckas återvända till USA borde berättelsen ha slutat, tyckte vi. Men det gör den inte utan ett sorgligt tårframkallande avsnitt följer.

Astrid som också sett filmen som går på bio just nu rekommenderade den. Den stämde bra med boken sa hon.

Vi funderade på hur lite vi vet om Afganistan, om både folk och historia. Hassan i boken är harar. Detta folk ser man ner på och hunsar, fick vi veta i boken. För att vidga vetandet och nyfikenheten bestämde vi oss för att läsa ytterligare en bok om Afganistan; Till Afganistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib. Spännande! En alldeles okänd bok för mig. Tror jag skall ta mig till biblioteket och läsa lite om Afganistans historia också.

Aprilväder

Kan inte låta bli att komplettera väderbilderna med ytterligare en. Denna veckas bakslag. Suck. Typiskt södra Norrlandsväder i april. Just nu längtar jag söderut till västkusten, till mina uppväxttrakter. Fast ni har väl också haft vinterkänning söderut ganska nyligt.

Dagarna rinner iväg. Det blir ju ändå vår såsmåningom. Har fått inbjudan till sedvanlig valborgsfest hos vänner. Jättetrevligt skall det bli att träffa folk och umgås! Förhoppningsvis är det vår då. Fast det har hänt att vi stått i snön och sjungit Vintern rasat.

Under veckan har jag stickat på aprilsockorna (i Stickameras sockklubb). Garnet är denimfärgat Lorna Lace, inte rätt färg på bilden. Flätstickning gillar jag. Men det tar sin tid att sticka mönstret på st 2. Parallellt håller jag fortfarande på med spetskanten till mitt linlinne. Har tänkt sätta igång med en ny schal men kan inte bestämma mig för vilket mönster jag vill ha. Bloggar runt och kollar och skriver ut ett och annat. Det skall också bli en babykofta i till en väns dotters son, bara jag klarar av att ta mig till Ester Nilssons och skaffa lite nytt garn.

Jag läser just nu den relativt nyinköpta romanen The knitting circle, som är småtrevlig och lättläst på engelska. Och lite då och då i en bok om läsning. Någon talbok har det inte blivit. Har lyssnat på musik istället; favoritcds för tillfället är Martin Frösts Mozartskiva (Fröst Mozart) och och nyskapande folkmusik med min vän Hanna Wiskari och en av hennes grupper, {ni:d} .

Anna Karenina ligger och väntar på privpak. Imorgon kväll skall vi träffas i bokcirkeln och prata om Flyga drake. En bestseller just nu som också just haft premiär som film. Jag ser fram emot att träffa de andra och prata om boken och återkommer med tankar kring den senare.

Skiftande väder

Från dis i förrgår till en grå vägg igår och så idag! Jag längtar efter utevistelse, promenader, rörlighet. Har repat upp det påbörjade flätmönstret på aprilsockan. Måste följa mönstret mer noga.

Dagen efter

Denna gråa dag håller på att passera utan att jag riktigt kommer igång. Södra Berget har försvunnit i diset, jfr förra vyn från min balkong. Hoppar fortfarande omkring med foten i gips nu med så pass mycket styrka i armarna att jag klarar husets trappor (två våningar). Har fått en infektion i såret och äter pencillin. Det blev tre turer ner och uppför trapporna och kliva in-kliva ut i bilar igår. Det tog nog på krafterna. Äntligen kom jag iaf iväg på vårt stickcafé. Tack vare Mrs Petersson som ställde upp med skjuts. Dessutom hjälpte hon mig fixa in boknördsbilden här. Det borde jag fattat själv men tänkte det mycket krångligare än det var. Jättetack! Har nu också äntligen lyckats med att få in besöksantalet i sidfoten på bloggen. Sånt gör en ovan bloggare riktigt nöjd med sig själv!

Garnkorgs-Maria kom till stickcaféet med mina senaste inköp. Ett enfärgat Opalnystan, en sjalnål och två blåa varianter av Lorna Lace's sockgarn, jeans och navy. Jag kunde inte välja. Har idag valt att använda det ljusare, jeans till sockklubbens aprilsockar.

Idag har jag sytt ihop linlinnet och börjat på spetsen som skall vara i nederkanten. Lite trixit var det att komma underfund med mönstret. Lyssnade samtidigt på upplösningen i den amerikanska deckaren En 2:a chans av James Patterson. Den utspelar sig i San Francisco och beskriver ett blodigt seriemordsfall som en kvinnlig kriminalinspektör och hennes tre vänninor som är journalist, åklagare och rättsläkare löser. Inte riktigt min smak, för skruvad och för mycket våld. Gillar engelska och skotska deckare bättre.

Jag är en boknörd

Nya böcker

Äntligen har mina nya böcker beställda från alibris kommit. Jag är jätteglad över att det på detta sättet gick att få tag på Alice Starmores underbara bok The celtic collection, som jag tidigare lånat av en stickkompis med stort stickbibliotek. De andra båda böckerna var okända chansningar. Patterns for guerneys, jerseys and arans är proppfull med långa invecklade mönster att användas i egna modeller, eller bara bläddra och titta på. The knitting circle är skriven av en engelsk författare.

Böcker kan man aldrig få för många av, enda begränsningen är platsen för bokhyllor hemma. Som tur är finns bibliotek. Undrar just hur många låneböcker jag har släpat hem de femtio år som jag innehaft lånekort...

Har läst ännu en bok om läsning (mm); Owe Wikströms Sonjas godhet med undertitel medkänsla i en självupptagen tid. En bok som legat till sig nattduksbordet ett längre tag och som jag verkligen uppskattar. Owe Wikström skriver om hur vår nutid präglas av omedelbar egen tillfredställelse och snabba enkla individuella lösningar. Vår medkänsla och omsorg om varandra, våra samtal och relationer riskerar att tunnas ut. Det har blivit allt viktigare att odla sitt eget inre. Vi matas med budskapet att bara du bestämmer dig, sätter upp mål och listar delmål, så går allt att genomföra i tidningar, tidskrifter, massor av böcker, i TV. Han skriver om "religionens och den populariserade psykologins betydelse i den självcentrerade upplevelseindustrin". Detta sker i en rad omvärldsbetraktelser under ett år efter ett hjärttrauma, där han var en hårsmån från döden.

Sonja är kvinnan som tar hand om Raskolnikov, mördaren i Dostojevskijs Brott och Straff. En bok som han återvänt till gång efter gång och nu läser igen. I porträttet av Sonja gestaltas en god människa för vilken gestaltningen av medkänslan, alltså handlingen blir viktigare än talet om den. Jag tänker tillbaka på Stefan Einhorns och Merete Mazzarellas böcker som har ett liknande budskap. Kan inte låta bli att göra ett lite längre citat:

"Skönlitteraturen visar .... på det mångdimensionella i människors motiv och handlingar - att mycket inte alls går att förändra eller förbättra. Ibland får man följa tragikens ofullkomlighet, inse att det oberäkneliga ingår i livet, att det inte finns någon enkel 'metod' att vrida sig ur sina livsvillkor. I en romanvärld hinner man ofta gå under ytan på den skenbart lycklige eller olycklige; man kan ifrågasätta sken och inbillning.

Kanske är därför en av skönlitteraturens viktigaste etiska betydelser att låta människor vara motsägelsefulla och oavslutade, att uppmärksamma världens påtagliga irrationalitet och öka förståelsen av livsvillkorens brutalitet och människans spretiga motiv. En sådan läsning möjliggör för läsaren att få tillgång till ett bredare upplevelsespektrum än sitt eget.

Det finns också hela genrer av politisk och religiös motståndslitteratur som har svetsat samman människor i gemenskap under perioder av förtryck. Läsning kan därför i bästa fall skapa förutsättningar för eftertanke, kritik och självständighet."

Detta manifest för läsning vill jag härmed skriva under och plockar genast fram två andra olästa böcker ur bokhyllan om läsning, Manguels Historia om läsning och Pennacs Som en roman. Om lusten att läsa. Har också bläddrat lite i min tummade gamla pocketupplaga av Brott och Straff och i den ännu olästa Bröderna Karamazov. Men Dostojevskij får vänta lite, närmast på tur står Flyga drake (bokcirkelbok) och Anna Karenina som är beställd från adlibris. Den sistnämda skall jag läsa i en radiobaserad "readalong" som startade förra måndagen i P1:s Biblioteket.

Owe Wikström skriver om det han kallar sitt litterära "husapotek". Han har en särskild hylla för böcker som han återvänder till. De finns indelade i några romaner som ger alternativa världar att vistas i, vilans texter som erbjuder avsiktlöshetens styrka, vidare aningens styrkedroppar där lyriken finns och innerst "den andliga läsningen, basfödan, hjärtats ord". (kursiveringarna är hans. Är ni nyfikna på vilka hans val är? Då får ni läsa boken! Själv har jag börjat fundera över hur mitt litterära husapotek ser ut.

Parallellt med Sonjas godhet har jag läst om En herrgårdssägen och Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf. Att det blev båda beror på att de fanns i samma bok, en vackert inbunden bok i Bonniers klassikerbibliotek utgiven 1947, som jag har kvar efter mina föräldrar. Selma är speciell att läsa, romantisk och svulstig. Nästan för mycket.

UFOs

Här kommer bilder på mina ufo:n. Tack Ilsefin för din stickförkortningslista! Har stickat på linnet de senaste dagarna och är inne på bakstycket nu. Det är trevligt att sticka i lin. Jag gillar verkligen de ganska nyköpta Addi Lacestickorna. Linnet skall ha spets både vid ärmhålen och nederst samt en virkad kant runt halsen innan det är klart.

Den gröna bomullströjan har jag tänkt skall bli färdig i helgen. Sydde genast i den färdiga ärmen när den var klar tidigare i veckan för att kunna prova. Nu återstår bara den andra ärmen. Muskat och stickor 4.5 är grövre än jag brukar använda, men så går det fortare än vanligt också.

Detta är ett gammalt ufo, som för tillfället ligger i träda. Det är en brudkofta ur den underbara boken Dikt i maskor som jag stickar till min dotter. Hon har valt garn (Drops Alpaca) och färgställning. Modellen är egen, efter hennes mått. Den är ganska taijt och lite orolig är jag för att den blir för liten. Just nu är den det, eftersom hon är gravid. Babyn kommer i sommar, så tills vidare får tröjan ligga.

Norska mönstrade tröjor har varit mitt specialområde från 60- och 70-talen. I Trollhättan där jag växte upp fanns en norsk garnaffär "Peer Gynt-boden". Mor stickade norska tröjor till min syster och mig. Jag minns fortfarande hur orolig hon var när hon skulle klippa i det stickade första gången. Tröjor, mössor och vantar, mest tröjor stickade jag i mängder. Mest i Peer Gynt men ibland tröjor i bomull och andra ullsorter. Problemet med ulltröjorna är, att de förutom att de är outslitliga, så är de för tjocka. Nu efter upptäckten av alla nya fina garner och mötet med såväl schalar som muddar och sockor, har jag hamnat i en ny stickboom.