Ny dator!

Istället för det sega, bamsiga, gamla tröskverket har jag införskaffat en tunn, snabb och lättmanövrerad laptop. Äntligen blev det av. Riktigt hemma i det nya Vista är jag inte än men roligt är det att sitta här och manövrera runt. Enkelt var det också att få igång datorn och koppla in internet och skrivare. Förvånansvärt billig var den också!
Denna söndag startade härligt med frukost på Knaust (gammalt ärorikt hotell i Sundsvall) tillsammans med min dotter. Detta var en födelsedagspresent från henne från förra året som vi realiserade i 11:e timmen el månaden (fyller snart år iår igen). Frukostar är det bästa jag vet och detta var det bästa av det bästa. Det mesta av frukost-innehåll också. Det enda jag saknade var bananer och grapefrukt. Men som tur var fanns grapefrukt-juice. Tack för denna underbara start på dagen, Åsa!
Efteråt gick jag till kyrkan på högmässa, som jag gör de flesta söndagarna. Det är också alltid trevligt. Och sen hem till dagstidningsläsning och stickning. Jag håller på med lite olika småstickningar just nu, typ babymössa och olika muddar.
Mycket tid, under veckan som gått, har Anna Karenina av Lev Tolstoj tagit. Den är så stor och tjock, (890 sidor) att den är för tung att läsa i sängen. Egentligen borde den vara utläst imorgon då sista delen av bokcirkeln i P1 (i programmet Biblioteket) sänds. Men 300 sidor hinner jag inte till dess. Ska lyssna på alla programmen en gång till på nätet sen, när jag är klar. Anna Karenina är en fantastisk, bred skildring av ryskt överklassliv på 1870-talet. Samtidigt är det en klassisk tragisk kärleksskildring. Jag läste Anna Karenina första gången som tonåring, tillsammans med en hel rad andra ryska klassiker och minns att jag uppskattade den då också. Väldigt mycket har jag glömt visar det sig vid denna omläsning, annat begrep jag nog inte riktigt då.
Vid sidan av Anna Karenina har jag läst en välskriven klimatthriller; Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg som enl baksidestexten är docent i teknisk fysik. Det märks i boken. Det mesta gick att begripa av klimatforskningen han beskriver. Mycket spännande var boken också. Den utspelas mestadels på Svalbard och i norra Ishavet och nordliga Ryssland.

Slippery socks

Så var de färdiga mina Slippery socks i Lorna Lace. Jätteroligt var det att sticka dem. Passformen blev perfekt. Jag har använt stickor 2. Är mycket nöjd med garnet, både kvaliteten och färgen. Också imponerad av highschool-tjejen Olivia M som gjort mönstret.

Knitting circle och Duck city

The knitting circle av Ann Hood visade sig vara en småtrevlig roman om en grupp kvinnor som träffas genom en stickcirkel. I centrum finns Mary, vars tillvaro har rämnat. Hennes mamma, som hon har mycket dålig kontakt med, ser till att hon börjar sticka. Genom stickandet möter hon en rad andra kvinnor som har sina olika livsöden med sig. Boken var lättläst på engelska, inte någon stor Litteratur precis, men just småtrevlig att läsa. Jag gillar att läsa vardagliga kvinnoskildringar på engelska. Undrar lite över hur jag skulle uppleva hur samma berättelse översatt till svenska. Ann Hood är amerikanska från östkusten, inte alls engelska som jag tidigare skrivit.

Duck City är skriven av svenska Lena Andersson. Den utspelas kan man tänka, fast det sägs inte rätt ut, i USA. Huvudpersoner är Kalle A, John von Andersson och Kajsa. I Duck City pågår ett krig mot fettet, "den vita valen" samtidigt som Johns livsmedelsindustri översköljer landet med skräpmat som gör folket allt fetare, Kalle A väger 212 kg och arbetar i fabriken. Han får insulin som lön. Duck City är en läsvärd berättelse om vår samtid, sedd i ett skruvat perspektiv. Lite äcklad blir man ibland, men den är läsvärd. Jag har lyssnat på en författaruppläsning av den (på svenska).

Buss-stickning

Tor Umeå, totalt åtta timmars bussresa gav detta resultat. Lyssnade samtidigt på radio/musik ur Mp3-spelaren, bla Hollies en grupp jag gillade som tonåring på 60-talet, och som fortfarande låter ok i mina öron, förutom att texterna är smålarviga.

Nu har foten blivit synlig igen, ingen skön syn precis. Nu får jag börja att belasta den lite försiktigt. Har fått ett första litet träningsprogram. Ny Umeåresa blir det om ca en månad igen. Den bakre stickningen skall bli en väst så småningom.

Tillägg

Det långa tomrummet nedande beror på att jag råkade lägga in det förra inlägget två gånger och sen raderade. Om någon undrar. Vet inte hur man krymper ihop ytan.

Bokcirkelträff

Bokcirkeln jag ingår i, samlades igår för en annorlunda kväll. Vi startade med besök på en vernisage där Anette Fahlgren visade upp porträtt målade och i tryck med blandteknik. Bilderna är hängda i en frisörsalong där det i programmet ingick modevisning av frisyrer. Tuperat a la 60-tal och slingat eller färgat ska det va. Några riktigt snygga tyckte jag. Bilderna var dekorativa och en del riktigt fina. Vi minglade en stund och drack lite vin och drog oss sen hem till Christina som bjöd på paj och mer vin. Väldigt trevligt och ett lyft för cirkeln. Tidigare har vi bara träffats mitt i veckan och haft enkel fika med macka och the.

Flyga Drake av Khaled Hosseini hade vi läst. Alla tyckte om boken, särskilt den första delen som handlar om Amir och Hassan, två pojkars uppväxt i Afganistan, före först ryssarna och sen talibanerna tog makten. Porträtten av de båda pojkarna, av deras förhållande inbördes och till papporna liksom miljö är mycket fint skildrad. Amirs familj flyr sen till USA. Beskrivningen av flykten är riktigt spännande och hur den närmsta tiden sedan i USA blir. Som vuxen man reser Amir tillbaka till Afganistan och nu blir boken en rysare. Sen när han lyckas återvända till USA borde berättelsen ha slutat, tyckte vi. Men det gör den inte utan ett sorgligt tårframkallande avsnitt följer.

Astrid som också sett filmen som går på bio just nu rekommenderade den. Den stämde bra med boken sa hon.

Vi funderade på hur lite vi vet om Afganistan, om både folk och historia. Hassan i boken är harar. Detta folk ser man ner på och hunsar, fick vi veta i boken. För att vidga vetandet och nyfikenheten bestämde vi oss för att läsa ytterligare en bok om Afganistan; Till Afganistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib. Spännande! En alldeles okänd bok för mig. Tror jag skall ta mig till biblioteket och läsa lite om Afganistans historia också.

Aprilväder

Kan inte låta bli att komplettera väderbilderna med ytterligare en. Denna veckas bakslag. Suck. Typiskt södra Norrlandsväder i april. Just nu längtar jag söderut till västkusten, till mina uppväxttrakter. Fast ni har väl också haft vinterkänning söderut ganska nyligt.

Dagarna rinner iväg. Det blir ju ändå vår såsmåningom. Har fått inbjudan till sedvanlig valborgsfest hos vänner. Jättetrevligt skall det bli att träffa folk och umgås! Förhoppningsvis är det vår då. Fast det har hänt att vi stått i snön och sjungit Vintern rasat.

Under veckan har jag stickat på aprilsockorna (i Stickameras sockklubb). Garnet är denimfärgat Lorna Lace, inte rätt färg på bilden. Flätstickning gillar jag. Men det tar sin tid att sticka mönstret på st 2. Parallellt håller jag fortfarande på med spetskanten till mitt linlinne. Har tänkt sätta igång med en ny schal men kan inte bestämma mig för vilket mönster jag vill ha. Bloggar runt och kollar och skriver ut ett och annat. Det skall också bli en babykofta i till en väns dotters son, bara jag klarar av att ta mig till Ester Nilssons och skaffa lite nytt garn.

Jag läser just nu den relativt nyinköpta romanen The knitting circle, som är småtrevlig och lättläst på engelska. Och lite då och då i en bok om läsning. Någon talbok har det inte blivit. Har lyssnat på musik istället; favoritcds för tillfället är Martin Frösts Mozartskiva (Fröst Mozart) och och nyskapande folkmusik med min vän Hanna Wiskari och en av hennes grupper, {ni:d} .

Anna Karenina ligger och väntar på privpak. Imorgon kväll skall vi träffas i bokcirkeln och prata om Flyga drake. En bestseller just nu som också just haft premiär som film. Jag ser fram emot att träffa de andra och prata om boken och återkommer med tankar kring den senare.

Skiftande väder

Från dis i förrgår till en grå vägg igår och så idag! Jag längtar efter utevistelse, promenader, rörlighet. Har repat upp det påbörjade flätmönstret på aprilsockan. Måste följa mönstret mer noga.

Dagen efter

Denna gråa dag håller på att passera utan att jag riktigt kommer igång. Södra Berget har försvunnit i diset, jfr förra vyn från min balkong. Hoppar fortfarande omkring med foten i gips nu med så pass mycket styrka i armarna att jag klarar husets trappor (två våningar). Har fått en infektion i såret och äter pencillin. Det blev tre turer ner och uppför trapporna och kliva in-kliva ut i bilar igår. Det tog nog på krafterna. Äntligen kom jag iaf iväg på vårt stickcafé. Tack vare Mrs Petersson som ställde upp med skjuts. Dessutom hjälpte hon mig fixa in boknördsbilden här. Det borde jag fattat själv men tänkte det mycket krångligare än det var. Jättetack! Har nu också äntligen lyckats med att få in besöksantalet i sidfoten på bloggen. Sånt gör en ovan bloggare riktigt nöjd med sig själv!

Garnkorgs-Maria kom till stickcaféet med mina senaste inköp. Ett enfärgat Opalnystan, en sjalnål och två blåa varianter av Lorna Lace's sockgarn, jeans och navy. Jag kunde inte välja. Har idag valt att använda det ljusare, jeans till sockklubbens aprilsockar.

Idag har jag sytt ihop linlinnet och börjat på spetsen som skall vara i nederkanten. Lite trixit var det att komma underfund med mönstret. Lyssnade samtidigt på upplösningen i den amerikanska deckaren En 2:a chans av James Patterson. Den utspelar sig i San Francisco och beskriver ett blodigt seriemordsfall som en kvinnlig kriminalinspektör och hennes tre vänninor som är journalist, åklagare och rättsläkare löser. Inte riktigt min smak, för skruvad och för mycket våld. Gillar engelska och skotska deckare bättre.

Jag är en boknörd

Nya böcker

Äntligen har mina nya böcker beställda från alibris kommit. Jag är jätteglad över att det på detta sättet gick att få tag på Alice Starmores underbara bok The celtic collection, som jag tidigare lånat av en stickkompis med stort stickbibliotek. De andra båda böckerna var okända chansningar. Patterns for guerneys, jerseys and arans är proppfull med långa invecklade mönster att användas i egna modeller, eller bara bläddra och titta på. The knitting circle är skriven av en engelsk författare.

Böcker kan man aldrig få för många av, enda begränsningen är platsen för bokhyllor hemma. Som tur är finns bibliotek. Undrar just hur många låneböcker jag har släpat hem de femtio år som jag innehaft lånekort...

Har läst ännu en bok om läsning (mm); Owe Wikströms Sonjas godhet med undertitel medkänsla i en självupptagen tid. En bok som legat till sig nattduksbordet ett längre tag och som jag verkligen uppskattar. Owe Wikström skriver om hur vår nutid präglas av omedelbar egen tillfredställelse och snabba enkla individuella lösningar. Vår medkänsla och omsorg om varandra, våra samtal och relationer riskerar att tunnas ut. Det har blivit allt viktigare att odla sitt eget inre. Vi matas med budskapet att bara du bestämmer dig, sätter upp mål och listar delmål, så går allt att genomföra i tidningar, tidskrifter, massor av böcker, i TV. Han skriver om "religionens och den populariserade psykologins betydelse i den självcentrerade upplevelseindustrin". Detta sker i en rad omvärldsbetraktelser under ett år efter ett hjärttrauma, där han var en hårsmån från döden.

Sonja är kvinnan som tar hand om Raskolnikov, mördaren i Dostojevskijs Brott och Straff. En bok som han återvänt till gång efter gång och nu läser igen. I porträttet av Sonja gestaltas en god människa för vilken gestaltningen av medkänslan, alltså handlingen blir viktigare än talet om den. Jag tänker tillbaka på Stefan Einhorns och Merete Mazzarellas böcker som har ett liknande budskap. Kan inte låta bli att göra ett lite längre citat:

"Skönlitteraturen visar .... på det mångdimensionella i människors motiv och handlingar - att mycket inte alls går att förändra eller förbättra. Ibland får man följa tragikens ofullkomlighet, inse att det oberäkneliga ingår i livet, att det inte finns någon enkel 'metod' att vrida sig ur sina livsvillkor. I en romanvärld hinner man ofta gå under ytan på den skenbart lycklige eller olycklige; man kan ifrågasätta sken och inbillning.

Kanske är därför en av skönlitteraturens viktigaste etiska betydelser att låta människor vara motsägelsefulla och oavslutade, att uppmärksamma världens påtagliga irrationalitet och öka förståelsen av livsvillkorens brutalitet och människans spretiga motiv. En sådan läsning möjliggör för läsaren att få tillgång till ett bredare upplevelsespektrum än sitt eget.

Det finns också hela genrer av politisk och religiös motståndslitteratur som har svetsat samman människor i gemenskap under perioder av förtryck. Läsning kan därför i bästa fall skapa förutsättningar för eftertanke, kritik och självständighet."

Detta manifest för läsning vill jag härmed skriva under och plockar genast fram två andra olästa böcker ur bokhyllan om läsning, Manguels Historia om läsning och Pennacs Som en roman. Om lusten att läsa. Har också bläddrat lite i min tummade gamla pocketupplaga av Brott och Straff och i den ännu olästa Bröderna Karamazov. Men Dostojevskij får vänta lite, närmast på tur står Flyga drake (bokcirkelbok) och Anna Karenina som är beställd från adlibris. Den sistnämda skall jag läsa i en radiobaserad "readalong" som startade förra måndagen i P1:s Biblioteket.

Owe Wikström skriver om det han kallar sitt litterära "husapotek". Han har en särskild hylla för böcker som han återvänder till. De finns indelade i några romaner som ger alternativa världar att vistas i, vilans texter som erbjuder avsiktlöshetens styrka, vidare aningens styrkedroppar där lyriken finns och innerst "den andliga läsningen, basfödan, hjärtats ord". (kursiveringarna är hans. Är ni nyfikna på vilka hans val är? Då får ni läsa boken! Själv har jag börjat fundera över hur mitt litterära husapotek ser ut.

Parallellt med Sonjas godhet har jag läst om En herrgårdssägen och Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf. Att det blev båda beror på att de fanns i samma bok, en vackert inbunden bok i Bonniers klassikerbibliotek utgiven 1947, som jag har kvar efter mina föräldrar. Selma är speciell att läsa, romantisk och svulstig. Nästan för mycket.

UFOs

Här kommer bilder på mina ufo:n. Tack Ilsefin för din stickförkortningslista! Har stickat på linnet de senaste dagarna och är inne på bakstycket nu. Det är trevligt att sticka i lin. Jag gillar verkligen de ganska nyköpta Addi Lacestickorna. Linnet skall ha spets både vid ärmhålen och nederst samt en virkad kant runt halsen innan det är klart.

Den gröna bomullströjan har jag tänkt skall bli färdig i helgen. Sydde genast i den färdiga ärmen när den var klar tidigare i veckan för att kunna prova. Nu återstår bara den andra ärmen. Muskat och stickor 4.5 är grövre än jag brukar använda, men så går det fortare än vanligt också.

Detta är ett gammalt ufo, som för tillfället ligger i träda. Det är en brudkofta ur den underbara boken Dikt i maskor som jag stickar till min dotter. Hon har valt garn (Drops Alpaca) och färgställning. Modellen är egen, efter hennes mått. Den är ganska taijt och lite orolig är jag för att den blir för liten. Just nu är den det, eftersom hon är gravid. Babyn kommer i sommar, så tills vidare får tröjan ligga.

Norska mönstrade tröjor har varit mitt specialområde från 60- och 70-talen. I Trollhättan där jag växte upp fanns en norsk garnaffär "Peer Gynt-boden". Mor stickade norska tröjor till min syster och mig. Jag minns fortfarande hur orolig hon var när hon skulle klippa i det stickade första gången. Tröjor, mössor och vantar, mest tröjor stickade jag i mängder. Mest i Peer Gynt men ibland tröjor i bomull och andra ullsorter. Problemet med ulltröjorna är, att de förutom att de är outslitliga, så är de för tjocka. Nu efter upptäckten av alla nya fina garner och mötet med såväl schalar som muddar och sockor, har jag hamnat i en ny stickboom.

Långa parrelationer

Under påskdagarna har jag avslutat två romaner som beskriver långa relationer. Peter Kihlgårds Kicki och Lasse utspelar sig i Stockholm och startar i nutid, för att sen göra hopp tillbaka i Kickis och Lasses gemensamma värld. Den avslutas med att de träffas första gången som unga på 70-talet. Berättelsen hoppar fram och tillbaka sedd ur bådas perspektiv. Förhållandet har sina uppgångar och nedgångar. Man befinner sig väldigt nära både Kicki och Lasse. Boken har fått fina recentioner och funnits på DN:s topp 10-lista ett långt tag tidigare i år. Jag gillar Peter Kihlgårds sätt att skriva.
Ett amatöräktenskap av Anne Tyler har jag lyssnat på och stickat till. Här beskrivs Michael och Paulines livslånga relation på ett för mig typiskt amerikanskt sätt. Dvs mångordigt beskrivande av vardagligt liv, som om allt måste med även om långa beskrivningar och händelseförlopp inte alls för berättelsen framåt. Historien börjar med de båda huvudpersonernas möte den dag då Japan anföll Pearl Harbor 1942 och slutar när Michael är drygt 80. Man får följa hela familjen, föräldrarna och efterhand också barnen, turas om att vara berättarjaget. Pauline och Michael är mycket olika varandra och äktenskapet blir stormigt. De hanterar det som sker vilset och valhänt, ja "amatörmässigt" kan man säga. Gillar du långa pratiga berättelser kan den vara läsvärd.

Summering av påsken

Påskdagarna är över. Här har jag suttit mest hela tiden, stickat och lyssnat på talbok eller tittat på TV. Har mest stickat på linlinnet och lite på den gröna bomullskoftan. Bilden på linnet är från i förrgår. Nu är framstycket klart. Det är Barbros, inte Mariannes mönster som jag använder.

Sen har vardagsgöromålen tagit en hel del tid. Tack Erica för besök och hjälp. Solen har lyst över Sundsvall hela påsken. På Södra Berget, som man ser från mitt vardagsrum, har det enligt rapport varit ypperligt skidföre. Min dotter med familj har varit i Vemdalen och åkt skidor. Nästa år är det min tur. Jag älskar skidåkning.

Senast läst

Tre ganska nylästa böcker:
Dalziels död av Reginald Hill som är en del i en lång serie om ett par poliser i mellersta England. Som deckare är den klart läsvärd.
Lasermannen av Gellert Tamas har stått länge i bokhyllan och väntat. Det är en verklighetsbaserad skildring av Sverige i början av 1990-talet. Spännande som en av Stig Larssons deckare och på sitt sätt hemskare, eftersom allt detta hänt här i Sverige. Märkligt tycker jag det är att så här nära efter, bara 15 år sen, läsa om något som man upplevt och minns mycket av, men mest i spridda delar. Gellert Tamas har lagt ner ett jättejobb på sin bok. Han är den ende som Stig Ausonios dvs Lasermannen har talat med mer ingående med. Till boken finns en flera sidorlång lista med referenser. Läs den, även om du såg TV-serien!
Merete Mazzarellas bok Den goda beröringen är ett interlektuellt och personligt reflekterande om kropp, hälsa, vård och litteratur. Och om kommunikation och samtal mellan patient och läkare. Också den läsvärd. Jag gillar hennes funderande och resonerande stil med massor av hänvisningar till såväl skönlitteratur och forskning, som olika bekanta och hennes egna "sunda förnuft". Hon skriver i tydlig finlandssvensk stil. Också det är trevligt.

Korviga muddar

Korvstickningen var jätterolig och gick snabbt. Resultatet gillar jag. Har stickat dem i Merinosilk på stickor 2.25. Tack Ilsefin för mönstret!

Med foten i vädret

Här sitter jag med foten på min största kudde och pustar. I måndags blev foten opererad i Umeå. Efter två års trassel och ointresse från ortopeden i Sundsvall, blev jag tagen på allvar på Norrlands Universitetssjukhus och behövde "bara" vänta 9 månader i operationskön. Men nu är det gjort! Foten har fått en stor Monkey-socka i Regia. Monkey var ett mönster i min smak, roligt att sticka. De närmsta två veckorna får foten inte belastas, det hade jag inte räknat med. Att hoppa på kryckor enbent är minst sagt jobbigt. Har träningsverk i både armar och ben nu andra dagen, trots ett par månaders styrketräning. Det kommer att bli stickning och läsning på heltid. Tur att jag har så mycket nytt garn, tre nya talböcker från biblioteket och en hög olästa böcker. Ni som bor i Sundsvall får gärna komma på besök, gärna med stickning.

Nya garner och böcker

Här är alla nya fina garner inköpta på Nysta, Marias garn, Anntorps väv och en affär till som jag glömt namnet på:

• Två härvor Evilla som skall bli schalar, tror jag. I grönt och lila.


• Blått silke/merino som kommer från Nya Zealand och skall bli en väst.


• Lite blandade stickor och två nystan Regia bambu som skall bli sockar.


• Tre härvor lin, Kalinka, som skall bli ett linne, som jag hittat på värmländska Mariannes blogg, och en härva tunnt handfärgat garn.

Har påbörjat linnet som är stickat på tvären. Ett roligt mönster med många vändningar. Skoj!

Böckerna har jag skickat efter från adlibris. Det skall bli kul att läsa en stickningsdeckare. Jag återkommer med recention framöver.

Nymåne av Diana Abu-Jaber

Har lyssnat (och stickat) mer än jag läst de senaste dagarna. 12 CD-skivor om kärleken mellan Sirine som är kock på en arabisk restaurang och Hamid (uttalas med ch-ljud, inte h i Anders Ekborgs uppläsning), som kommer från Irak. Restaurangen ligger i Los Angeles' universitetskvarter. Berättelsen är fylld av starka känslor och många dofter från olika maträtter som Sirene lagar till. Där finns också en lång saga som berättas parallellt med handlingen. Det var en bok som jag tyckte mycket om att lyssna på och sticka till. Till sista skivan började jag sticka ett linne i det nyinköpta lingarnet från Stockholm efter att ha nystat upp den första härvan på den nyinköpta nystmaskinen.
Imorgon blir det extra stickträff på Norra Berget eftersom stickföreningen från Örnsköldsvik kommer på besök.

Stockholmsresa

Dagarna går, utan att något blir skrivet här. Det är gråväder i Sundsvall, bergen har försvunnit in i dimman. Mitt på dan försvann nästan hela stan. Har fört över bilder från förra veckans resa till Stockholm med Åsa, min dotter och Nisse, mitt ena barnbarn. Nisse går i förskoleklass, han hade sitt första sportlov och eftersom hans storebror Olle i våras for till Stockholm med sin mamma, var det nu Nisses tur. I tre dagar var vi borta och hann med både Junibacken och Naturhistoriska, lite Gamla stan och Södermalm. Dessutom gjorde jag totalt fyra garnaffärsbesök och köpte ung dubbelt så mycket garn som jag tänkt. Oj, oj vilka underbara garner det finns! Vilken sticklust man får! Sen vi kom hem har garnerna fått ligga framme i vardagsrummet som bordsdekoration, än har jag inte börjat använda något av dem. Inser att jag behöver en nystare, eftersom nästan allt garn är i härvor. Foto kommer imorgon.

Sportlovsveckan avslutades här hemma med ett teaterbesök. En herrgårdssägen (Selma Lagerlöfs berättelse) som Västanå teater från Värmland satt upp och turnerar runt med genom Riksteatern. En helt underbar föreställning med mycket folkmusik och dans i.

Sen fick jag också i brev en kallelse från sjukhuset i Umeå angående fotoperation redan om en vecka. Inte roligt, men det blir förhoppningsvis bra när det är över. Jag har börjat sticka på en extra stor "enkel-socka" för användning tiden efter operationen. Passar på att pröva Monkey-mönstret och magic loop, så att det blir en liten utmaning.