Det ges ut många biografier, en del är självbiografiska andra har biografisk grund. Det finns också en växande ström av böcker som betecknas som romaner av självbiografisk karaktär. I bokcirkeln Lästanterna har vi inlett hösten med att läsa Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides. Han berättar om sin uppväxt i Athén, om pojktillvaron på gatan, om förälskelser, den hårda tillvaron i skolan och sen inkallelsen i det militära. Hur han utvandrade till Sverige och här äntligen fick möjlighet att studera vidare mm mm. En varm skildring fylld av kärlek och lidelser. Vi tyckte alla om boken, jag blev glatt överraskad, har läst några av hans tidigare romaner och inte varit alls lika förtjust. ****
Strax innan läste jag Karl-Ove Knausgårds Min kamp 2, denna i svensk översättning. Hans självbiografiska berättande flödar fritt fram, man tappar nästan andan ibland i ordflödet och det öppna associerandet som läsare. Del 2 handlar framför allt om hans tillvaro som småbarnspappa i Malmö. Ibland blir det lite för mycket, men jag är ändå imponerad och fascinerad av hans gestaltning av den moderna samtida mannen och ser fram mot de kommande delarna. ****
Pilea mittens
6 dagar sedan
1 kommentar:
Hade förmånen att få lyssna på Kallifatides när han var här i Hudik förra veckan. Han är nästan ännu bättre live
Skicka en kommentar