Läst i april

Det har jag, men glömt bort att blogga om läsningen. Har gjort ovanligt få besök på biblioteket den senaste tiden. Istället har jag läst från en del från bokhyllan.

Från bibblan kommer
Göra gott av Trude Marstein. Läste om hennes bok i DN och reserverade den bums på bibblan. En mycket speciell berättelse var det, eller många berättelser får man nog säga. Den skildrar ett dygn i en norsk småstad ur många olika människors perspektiv. Varje kort berättelse är på några sidor och länkar över till nästa person genom ett möte eller någon annan beröringspunkt. Från början kändes det mycket rörigt, det gick inte att hålla alla personer i huvudet. Konstigt nog klarnade det efterhand trots att mängden personer ökade. Liksom deras olika anknytningar. I centrum finns en kvinnas 50-års fest. Boken både börjar och slutar med att hon ger sig av från sin fest. Väldigt fascinerad blev jag av boken och tänkte mycket på den efteråt.

På bibblan hittade jag samtidigt Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergsten. Det är en snabbläst utgjutelse från en mamma som till sin besvikelse upptäckt att hon inte alls är en jämnbördig förälder jämte sin man i familjen utan har blivit projektledare mot sin vilja. Något som hon nog delar med många andra kvinnor. Boken är rappt skriven och igenkännande nickar man. Men efterhand blir det tjatigt att läsa om hur hopplös hennes man är. Måste barnen verkligen ha så många fritidsaktiviteter som föräldrarna måste serva undrade jag, går det inte att lägga städnivån lägre och kan inte en 9-10 åring tränas i och lära sig att själv komma ihåg gympagrejor? Min dotter hittade boken och läste den också. Hennes kommentarer överensstämde med mina.

Carol Goodmans De dödas sjö fick jag i pocketbyte mini. Detta är en spännande berättelse som utspelar sig på en internatskola för flickor i en avskild trakt norr om New York. Huvudpersonen Jane som tidigare varit elev på skolan återvänder dit som lärare i latin. Skolan är fortfarande en instängd värld där allt som tidigare skett verkar dyka upp igen. Gradvis stiger spänningen. Vad var det egentligen som hänt, som ligger under ytan?
En avkopplande bok att sträckläsa.

Utanmyr av Sofia Nordin har vi just läst och diskuterat i min bokcirkel. Det är en debutroman som handlar om Johanna som blir inbjuden till ett kollektiv i Norrland och sen blir kvar där. Hon bekantar sig med de andra i gruppen och finner sig snabbt tillrätta. Efterhand upptäcker hon att det finns hemligheter och oklarheter hos de andra. Det är en suggestiv berättelse, mycket välskriven. Den beskriver väl hur en sluten grupp hamnar i händelseförlopp som efterhand växer dem över huvudet. Detta utan att det fanns någon religiös eller sekteristisk rörelse inblandad, inte heller fanns det någon tydlig karismatisk ledare. Intressant och välskriven blev vårt gemensamma omdöme.

Annica Wennströms Lappskatteland har legat länge i sovrummet. En fjärdedel läste jag lite då och då i höstas men tappade bort mig i de olika parallella historierna och gav upp då. Boken är en släktsaga där författarjaget söker sig bakåt i sina samiska rötter efter att ha hittat vackra vävda samiska skoband i en ask på sin mammas vind. Den börjar i Åseletrakten på 1860-talet och följer fyra generationers kvinnor med stort avstånd från varandra och från sina rötter. Jag tyckte mycket om den och kände igen en del av det utanförskap som skildras när man lämnar sin släkt och hembygd och tappar kontakten. Jag tyckte mycket om den men den krävde mer samlad lästid än en liten stund sent på kvällen. Sen upptäckte jag också att det finns ett släktträd i början och en ordlista över samiska ord och sedvänjor.

För första gången har jag suttit vid köksbordet med min dator. Äntligen fungerar den trådlösa routern som jag fick i julklapp. Min son kom hem idag och fixade det.