Sånt man bara säger

Helena von Zweigbergks Sånt man bara säger är en berättelse om två systrar. Storasyster Susanne som dragit sig tillbaka från omvärlden och lever isolerad i sitt torp blir pressad av sin yngre syster att tillfälligtvis ta hand om sin systerson. Systern som verkar ha levt ett ansvarslöst liv har just blivit vräkt från sin lägenhet och behöver hjälp medan hon försöker ordna upp tillvaron för sig och sin son. Det blir inte lätt för Susanne att få till samvaron med den truliga och tystlåtna tonårspojken, som samtidigt visar sig ha hoppat av skolan.Situationen är också än mer komplicerad än vad systern först avslöjar.
Ja, mer om handlingen tänker jag inte avslöja. Jag gillar Helena von Z:s sätt att skriva och särskilt hennes beskrivningar av hur Susanne blir frustrerad över hur hon fastnar i floskler i kontakten med sin systerson. Boken är också spännande.

Har grunnat på 7 intressanta saker om mig själv kopplat till awarden Carina skickade, se tidigare inlägg. Fastnade i vad är intressant för andra att veta. Hur som helst här kommer 7 personliga punkter:

Jag

1. gillar kartor
2. löser minst ett Sudoko om dagen, oftast i DN i pappersupplagan
3. lägger alltid minst en patiens på datorn när jag sitter där, oftast Harpan
4. har alltid minst tre böcker och tre stickningar igång samtidigt
5. färska räkor är det bästa jag vet, helst med ett glas vitt vin till
6. har lätt för att gråta, särskilt när jag blir arg
7. hoppas på att det kommer en prins på en vit häst förbi endera dagen, dvs det skulle inte vara så dumt att möta en trevlig man i sina bästa år

Awarden skickar jag vidare till stickkompisarna i Mittmaskan i Sundsvall.