Bokslut över september

"Dagarna dom går och går efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Måndag försvann. Måndag, måndag kom tillbaks annars fattas det en dag...."

Denna gamla sångtext från en av Vardagsgruppens underbara visor från 80-talet dök plötsligt upp i mitt huvud när rubriken på detta inlägg var skriven. Någon som känner igen den och också blir nostalgisk? Som hade småbarn då, eller var barn och kanske sjöng sångerna i förskolan eller hemma?
Ett kasettband, Bulleribjörk och en vinylskiva, Kråksånger har jag kvar och många sånger hela och i delar i huvudet.

September har varit en hektisk månad, känns det som, fylld med aktiviteter;

• arbetsträning, visserligen bara 25% men med en rad utmaningar
• fysisk träning regelbundet två-tre ggr i veckan
• körträning och fiolspelande i gruppen varje vecka
• flera konsertbesök
• stickkafé varje vecka
• massor med stickning - och en hel del TV-tittande
• promenader
• umgänge med barn och barnbarn IRL och i telefonen
• fönsterputsning (ett par år sen sist)
• läsning utöver den vanliga skönlitterära och dagstidningsläsningen också lite jobbläsande för första gången i år.

I jämförelse med vad många av er andra, som arbetar/studerar och har familj att ta hand om, gör, är det inga storverk. Men mycket mer än tidigare i år.

Tack för alla kommentarer! Trots förutsatser att kommentera mera själv, har jag varit dålig på det. Roligt är det i alla fall att följa alla bloggar. Har betydligt fler på prenumerationslistan än i länklistan.

Äntligen höst på riktigt!

Soliga dagar med hög, klar luft, blå himmel och färgprakt i naturen. När hösten är så här trivs jag. Alldeles underbart att gå på långpromenad som Åsa och jag gjort idag med Einar i vagnen. Han verkade trivas han också.

På bilden provar han sin nya dopmössa stickad i Cotton glace precis som koftan. Det är en Vine Lace Baby Hat från Knitting daily. Den första jag stickade efter beskrivningens storlek 3-6 mån blev för liten. Denna är ökad med 9 m på bredden och 2 cm på höjden och passar precis på Einar som nu är 8 veckor. Han skall döpas om en och en halv vecka.

Detta är mössan i modell mindre. När jag följde beskrivningen på intagningarna på kullen stämde de inte med spetsmönstret ?? På den andra mössan följde jag mönstret istället för beskrivningen och la in passande intagningar, det blev bättre.

Färgkraft

I väntan på ett extra Denim-nystan för att avsluta den koftan, har jag påbörjat ännu en kofta i det underbara Färgkraft-garnet. Köpte två härvor i färgen "Ishav" hos Cina samma dag hon öppnade sin affär och har sen kompletterat med en härva "Aqua". Efter ett långt funderande under denimstickandet och efter bläddrande fram och tillbaka i det lilla mönsterhäfte som också Färgkraft gett ut, har det fått bli "Lilla Jag" en rätstickad kofta. Än så länge har jag använt "Ishav", "Aqua" är bara använt i uppläggningsvarvet. Tror att det skall bli mer blandning av färgerna längre upp på koftan, men har inte bestämt hur än.

Detta är en lite väl enahanda stickning för mig. Men den passar bra för samtidiga samtal eller TV-program som kräver koncentration. Ska ta med den på stickcafét ikväll. Har lärt mig att det lätt blir fel om man måste kolla mönster ofta på stickcaféträffarna. Det lite tråkiga i den här stickningen vägs upp av att färgerna är så underbara. Jag är, som så många andra helt såld på Färgkrafts färgskala. Får hålla hårt i mig för att inte börja storhandla. Entrådigt ullgarn en en favorit sen tidigare, men nytt med denna stickning är att sticka entrådigt på så grova stickor som nr 4.

Parallellt med koftan stickar jag också på denna halsduk efter tips från någons blogg. Kommer inte ihåg vems. Det är en Argosy från Knitty i garnet Hacho, ett peruanskt garn som finns hos Garnhärvan. Observera att färgblandningen här inte heller innehåller mina vanliga blåa nyanser. Irl är det som ser blått ut på bilden lila och vinrött. Detta är en liten kul på sidan av stickning för bla bussåkning och väntstunder .

Gun-Britt Sundströms nya bok

Upptäckte just att Bitar av mig själv av Gun-Britt Sundström höll på att bli bortglömd här. Hennes bok som kom ut för någon månad sen består av korta funderande texter av vilka en del tidigare varit publicerade bla i DN där hon arbetat. Texterna handlar om vardagliga tankar och funderingar kring allt mellan himmel och jord från den egna familjen till politik eller språkfrågor. Ofta i skarpa iakttagelser. Som helhet upplevs boken som en öppet berättande självbiografi.
Jag har gillat hennes tidigare böcker och gillar även denna! Skall läsa om antingen Maken eller För Lydia framöver.

Den motvilliga resenären

Jenny Diski är en engelsk författare som skriver om resor hon gör runt om i världen, samtidigt som hon egentligen helst vill stanna hemma och krypa upp i en fåtölj och vara i fred.
I Den motvilliga resenären, som är den tredje boken av henne som finns på svenska, får man följa henne på tre olika resor där hennes främsta mål är just detta att få vara ensam.
Hon reser till Nya Zeeland på en författarkongress och passar på att besöka ett par avsides ställen. Hemma i England hyr hon in sig på en ensligt belägen bondgård för att i flera månader under senhösten isolera sig med böcker och ensamma promenader. Mitt i vintern gör hon sen en resa till trakterna kring Kiruna för att på uppdrag av en tidning utforska vad som erbjuds av ett samiskt turistföretag. Resan till Lappland blir fylld av strapatser. Hon hade egentligen tänkt sig en stilla resa för att njuta av mörkret.
Enligt baksidestexten är Jenny Diski "reseskildringarnas okrönta drottning".
För mig var hennes bok en trevlig läsning. Kan känna igen den där längtan hon beskriver efter frid och ro. Men att vara helt ensam och inte gå ut i flera dagar i sträck, det är inget för mig. Hon skriver självironiskt och humoristiskt och är helt klart läsvärd, även om man kan bli lite trött på hennes passivitet ibland.

Min första stickning

Detta är mina allra första stickade (och virkade) alster; grytlappar i ljusvekegarn från slöjden i klass 3 1960. Minns att jag tyckte att virka var lätt, fort gick det också. Att sticka var svårare. Särskilt uppläggningen. Vi fick göra stickad uppläggning, min blev ful. Jag fick repa upp efter några varv och börja om. Hemma lärde mor ut vanlig korsuppläggning och då var det ju ingen konst. Jag skippade genast slöjdens uppläggning.

Grytlapparna har blivit använda ända sen jag flyttade hemifrån, faktiskt i 38 år. Nu håller dom på att ge upp som synes. Plockade undan dem förra veckan efter att ha bränt mig eftersom det har gått hål på båda. Har haft som en av alla planer i somras att sticka nya grytlappar och pröva dominoteknik, tom lånat Vivianne Höxbros bok på bibblan. Alternativt skulle det bli virkade grytlappar. Men, men inte har det blivit av inte. Det har inte känts tillräckligt inspirerande. Det är så många andra projekt som pockar på. Så just nu använder jag två stela köpta tyggrytlappar.

Naturligtvis räckte inte garnet till min Denimkofta. Det är ca tio korta avslutningsvarv på andra ärmen kvar. Inte har jag tagit mig till Garnkorgen heller i helgen för att skaffa ett nytt nystan. Eftersom Maria har fått in en ny sändning av Lorna Lace så måste jag dit och kolla i veckan.

Har under tiden satt igång tre nya stickningar. Mer om det i nästa inlägg...

Utmärkelse

Denna har jag fått från Carina i Halmstad. Kul! Tack så mycket. Det är roligt både att läsa andras bloggar och att andra personer läser det man skriver och ibland skickar kommentarer. Jag tänker varje gång jag sätter mig vid datorn och börjar läsa bloggar att jag skall kommentera, men oftast blir jag så upptagen av att läsa och tiden rusar fram, så det blir inte av. Har lagt in bloggar i blogglistan här bredvid, och en hel radda till på Reader. Det innebär att det är lättare att följa allas skrivande men det kräver lite extra knappande för att kommentera. Hur som helst så ska jag bättra mig och kommentera mer framöver.

Sen förra veckan har jag börjat arbetspröva 25% hos en kollega. Det har varit lite omtumlande att kliva in i jobbvärlden där jag blivit så misshandlad tidigare. Hoppas att denna ingång skall leda till en möjlig framtida arbetsplats. Mitt stickande är koncentrerat till Denimkoftan. Snart är den klar, håller på med andra ärmen. Det är lite spännande att se om garnet skall räcka. Men som tur är finns Garnkorgen nära och Maria har kvar garn i samma nr. Ännu mer spännande kommer det att bli att stoppa koftdelarna i tvättmaskinen för krympning. Tänk om den blir för trång... Jag har stickat en tröja i denim för ca 15 år sen och det funkade med färgningen. Fortsättning följer!

Nytt läst

Igår träffades vi i bokcirkeln och pratade om Gunnar. En rolig bok om tråkiga saker av Bob Hansson. Gunnar är en 58 årig änkling som blivit sjukpensionär helt mot sin vilja. Han försöker på alla vis ta sig tillbaka till sitt byggjobb bla genom att smygjobba nattetid. Det är en dråplig underfundig berättelse som faktiskt är rolig samtidigt som den är mer sorglig än tråkig tycker nog jag. Läsvärd, tyckte vi alla i cirkeln. Den är Bob Hanssons första roman, han har ju tidigare skrivit poesi, som också är underfundig. Eventuellt skall det komma en fortsättning. Det ser vi gärna att det gör.
I bokens extramaterial längst bak finns förutom en intervju med Bob också en krönika av honom på två sid om arbetsmoral. Läs den! Även om du inte läser boken. Gå in på bokhandeln och tjuvläs eller kolla på bibloteket!

Som nästa bok i cirkeln skall vi läsa Älskad, saknad av Joyce Carol Oates, som jag läste i våras, dvs lyssnade på. Får väl ta någon annan av hennes böcker, det finns ju en hel del att välja på.

Vid sidan av Gunnar har det blivit ytterligare en roman av Ian McEwan; På Chesil Beach. Det är en liten kort berättelse om ett nygift pars bröllopsdag i början på 60-talet. Jag kom att sträckläsa den och blev mycket tagen. Ian McEwan är därmed en ny favoritförfattare.